Livsseglatsen - Anders Djerf

Ågust Strindberg 163 år - Dramatens stora trapp 22 jan!

2012-01-23T00:26:00.009+01:00

En stor folkmassa, en publik som växer hela tiden. Några ur den verkliga skådespelar-eliten. En författare/dramatiker. En Dramatenchef.

Folket hade inför denna kulturhändelse i vinterns första påtagliga snöfall iklätt sig varma kängor, vinterrockar, skinnmössor, varma handskar och toppluvor, och skyndat sig för att inte missa detta utomghusevenemang. I strid ström strålade det till folk från Nybroplan, ja från alla håll, mot denna det sceniska dramats centralpalats. Fulla av förväntan inväntades nu Strindbergsårets dramatiska (!) invigning, just på författarens, bildkonstnärens, fotografens och inte minst dramatikerns August Strindbergs 163-årsdg – då det var den 22 januari 1849 som han föddes.

Marie-Louis Ekman tog till orda. Efter några inledande och välkomnade ord uppe vid teaterns portar banade hon sig väg genom folkmassan, tydligt talande i sin trådlösa microfonutrustning, tog sig överraskande snabbt ned till trappans fot, där hon stannade inför ett med vitt lakan övertäckt föremål.

En byst i brons föreställande födelsedagsbarnet har i många decennier tronat inne i teatern: Nu skulle han få komma ut för att nu och i framtiden alltid kunna möta folket! Ritch! Teaterchef Ekman hade med ens avtäckt skulpturen, placerad så lågt att även barn kan klappa på den!

Så nu har Margareta Krook fått sällskap, och inte av vem som helst! Det är f ö konstnären Knut Jerns som skulpterat bysten av författaren.

- Nästa projekt som Marie-Louise förebådade oss, är att hon vill plocka ned stans ryttarstatyer från sina höga pedistaler, så att man inte ska behöva få nackspärr för att ha en chans att betrakta ryttarens fysionomi och kanske kunna ge hästarna de sitter på en klapp.

Ytterligare en urpremiär väntade på trappan! Nämligen Kristina Lugns specialskrivna födelsedagsepos för tre skådespelare, framfört av henne själv, Lena Endre och Örjan Ramberg: ”Man ska vara glad på sin födelsedag, för när ska man annars va’ glad?” Det blev också Strindbergs Samlade verk i kompaktversion à la Lugn!

Och August Strindberg uttalas August med Å, så ville Ågust själv ha det!

Den så oöverträffat mångbottnade och mångsidige, produktive och temperamentsfulle, ständigt agiterande mot systemet, i sina yngre år oftast från vänster, senare från sin egen alldeles egen plattform. En Strindberg som så gillade - och hatade, Stockholms skärgård, att den blev spelscenen för flera av hans främsta verk! -Om det får jag återkomma.

Dagens hyllning avslutades med födelsedagssång och att han (Strindberg) måtte leva i tusende år, till dragspel av Göran Martling.

För att få någon liten vind från skärgården tog jag mig en omväg hem, en promenad längs Strandvägen, förbi de vilande skärgårdsbåtarna, strandvägskutorna och ut till Galärvarvets skutpirar, i siluett tecknade sig skrov och riggar mot den blå skymningen. Fortsatte förbi den vinterstängda gästhamnen, och Galärskjulet under ombyggnad- ska bli Vin- och Spritmuseets nya plats – här borde väl i stället Sjöfartshistoria fått hålla till!! Snabba steg mot Allmänna Gränd och Djurgårdsfärjan, vars halvfemavgång jag tack vare några extra snabba kliv hann med. Och väl ute på Strömmen mötte vi en Waxholmsbåt på utgående. Ändock litet skärgårdsaning.

Min ÅRSKRÖNIKA - Roslagen 2011

2012-01-20T22:55:00.003+01:00

Jag har en Läsarblogg på norrteljetidning.se, här följer en sammanfattning av mina artiklar från 2011:

Med fokus på konst, kulturarv och en levande skärgård - året om

Något om 2011 med återkoppling till reflexioner i mina bloggtexter under året:
Den politiska majoriteten i Norrtälje kommun har under året genom sina beslut, och andra gånger handlingsförlamning, visat en iögonenfallande oförståelse för vikten av att vårda vårt kulturarv. Det gäller t ex hamnområdets framtida gestaltning, som jag tog upp i samband med S/S Blidösunds 100-årsdag:

Ang. Norrtälje HAMN och om S/S Blidösund, som fyller 100!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.521894
S/S Blidösund 100 år vid Skeppsbron!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.523754

Den 22 mars efter ett stimulerande möte i Smögen återkom jag till det stora värdet med levande kajer, för att kunna ha evenemang i hamnen med fartygsbesök:
Värnare av seglande kulturarv möttes på Smögen
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.533392

Genom mitt ideella engagemang i Skärgårdsstiftelsens Vänners arbetsgrupp för natur- och kulturmiljö får jag alltmer kunskap och förståelse för det arbete stiftelsens tillsynsmän och arrendatorer uträttar. Men bl a underhållet och tillgänglighets-anpassningen av byggnader skulle behöva ett starkt ökat anslag. Flera av Skärgårdsstiftelsens särskilt värdefulla skärgårds-fastigheter ligger i Norrtälje kommun, här bör politikerna ligga på sina landstings-kollegor, och i min blogg 13 maj utvecklar jag mina tankar:

Mer resurser till Skärgårdsstiftelsen som vårdar vårt natur- och kulturarv.
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.570045

Faktoriet 4, d v s Åvillan, är en fastighet som kommunens kulturnämnd tidigare klart uttalat skulle finnas tillgänglig för utveckling av Roslagsmuseet. Den med rätta starkt kriticerade försäljningen av fastigheten i maj 2011 omintetgör detta. Genom att acceptera en försäljning på 4,85 miljoner, alltså under 5 miljoner kr behövde inte försäljningen ens passera fullmäktige! Att 2 miljoner av det försäljningen inbringade utlovades gå till att slutföra renoveringen av Faktorihuset är inget som rättfärdigar denna försäljning. Renoveringen har stått stilla i flera år, kommunen säger sig inte ha några pengar. Hur kan man då i samma veva presentera ett badhusbygge för 240 miljoner?? När ska kommunen förstå att man måste avsätta ordentliga budgetposter för en ansvarsfull museiverksamhet. För vård av vårt gemensamma kulturarv och med attraktiva öppettider? Kultur måste få kosta pengar! I juni kunde mitt i detta utropa att :
Harald Lindberg väcker - tillfälligt - Roslagsmuseet ur dvalan!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.583434

Mitt eget konst-år, Ateljérundan på Björkö och det övriga kulturliv som trots bristande kommunala anslag ändå har livskraft i vår skärgård, tack vare många energiska skapares ideella arbete, återkom jag till ett par gånger under året:
Konstrik vecka på Björkö
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.612722

Första året som Auktoriserad Norrtäljeguide rapporterade jag om vid flera tillfällen:
Havsörn, kulturarv och Öppna landskap
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.619626
Aktiviteter i oktober - stadsvandring och egen utställning
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.645469
Stadsvandring i höstfärger
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.659735

Året bjöd också på min första separatutställning inne i centrala Norrtälje, och dettta i Wallinska gårdarna. Där gjorde jag också en återkoppling i bild till att jag varit extraguide på Pythagoras Industrimuseum:
Skärgård i akvarell och Pythagoras i pastell
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.665641

Nu ett nytt år, här väntar nya utmaningar. För min del kommer det stor del att handla om egna utställningar, parallellt med skutboks-skrivande.
Min redan pågående utställning med en hel del skärgårdsakvareller på Gunnels Krog i Gamla Stan kommer att pågå ända till 28 januari 2012.
Till sommaren väntar en utställningsvecka i Bogehuset och Ateljérundan på Björkö 2012, i oktober utställning på Bergshamra bibliotek i Solna och i december stor separatutställning hos ABF i Huddinge. Hoppas ni kommer och tittar!

God Fortsättning på det Nya Året och "Omhändertänksamhet" önskar jag alla mina vänner.

PS med bildtexter:
"Omhändertänksamheten" fann jag som en del av en "konstinstallation" på gamla Årstabrons fundament (järnvägsbron från 1926)
Verkstadsinteriören är en blick in i Stora verkstadshallen på Pythagoras Industrimuseum, oktober 2011.
© foto: Anders Djerf

Skärgärd i akvarell och industrimuseum i pastell

2011-11-01T07:39:00.006+01:00

Höstljuset är de stora naturupplevelsernas ljus! Uppskattat av många konstnärer. Och att en solig senhöstdag vandra längs Norrtäljeån, i gränderna mellan de gamla trähusen och ut till den spegelblanka Norrtäljeviken, ger upplevelser för många sinnen:
Det doftar höst från de fallna löven, färgprakten - gult och rött dominerar i lönnarna, det porlar och stundtals forsar i ån, det kvittrar ivrigt av gråsparvar och mesar i buskagen, från trädens kronor drar moln av starar i skymningen – det gäller att hitta ett träd som passar alla inför nattvilan!
Och för flanören/konstnären är det ingen trängsel, ostörd kan jag stå med pensel och penna och fästa hösten i mitt skissblock.

Fram till fredag, 4 november, går det bra att träffa mig och se mina bilder i Wallinska galleriet vid Lilla Torget. Mellan kl 12 och 16, hinner dock inte vakta utställningen onsdag 2/11, kanske kan hinna öppna några timmar sent på eftermiddagen. - Detta är förresten min första separatutställning inne i centrala Norrtälje!

Sommarens solvarma klippor och seglande skutor fastnar gärna på mina akvarellpapper. På Pythagoras industrimuseum har jag inspirerats till några pastellteckningar. Från släktstället på Björkö-Arholma och Arholmaleden har naturen fångats året runt. Segel i farleden inspirerar mig. Här finns också skuggor i Marabouparken i Sundbyberg och en klockboj på Hudson River i New York. Och strandskator dyker upp både lite här och var, i mer eller mindre realistiska skepnader!

Serien med skutor av många slag målade som "bild i bild" är sevärd.

Men det är ett lotteri att hålla en utställning utanför den stora turistsäsongen, det är så väderberoende. Denna fantastiska oktober har jag verkligen haft tur med vädret!

Skärgårdssommar: Bara slappa, hav, sol och segel! - eller?

2011-06-22T15:55:00.003+02:00

Men - väl framme vid Midsommarhelgen och annalkande högsäsong för fritidboende och besökare tar man i alla fall fram kalendern och det visar sig att sommarveckorna ute på ön, också en bit in i augusti, är fylld med engagerande dagar! Under året har jag lyckats boka i in egna sommarutställningen (Bogehuset, Simpnäs 23-29 juli), Öppna Ateljén (30-31 juli), föreningslivet gör sig påmint, evenemangen att besöka ”som man inte får missa” ligger som ett radband… Det är midsommarafton förståss, där kanske två midsommarfester besöks, tätt på varandra, det är möte inför ateljérundan, Simpnäsdagen och det egna byalagets årsmöte, Hembygdsföreningens årsmöte och Beckbyxans Dag och Alltinget, den egna separatutställningen och Ateljérundan - och de dagar jag inte kommer ihåg just nu. Det är Strövtåg och andra konstnärers utställningar, guideföreningens besök och kulturaftnar och gud vet vad av alla sorters evenemang. Och så ska jag in och guida och leda någon stadsvandring i Norrtälje stad några dagar i juli också. Det gäller att vårda ett värdefullt kulturarv. . .
Väl hemma vid stugan väntar travar av osågad ved, ängar som måste slås, båtar att ösa och hus som måste underhållas.

Men samtidigt är vi många, jag som målande konstnär t ex, som för vår utkomst är beroende av alla evenemang och aktiva besökare. Vi välkomnar gärna stora skaror på våra utställningar, på marknader och i affärer, på skärgårdskrogar, pensionat och vandrarhem, besökare som hyr cyklar för egna excursioner, som upptäcker vår ö bl.a. tack vare rundturen under vår ateljérunda. Och har man som konstnär lite tur får man då och då sälja en tavla eller något annat av de alster som producerats under den i skärgården långa lugna perioden av året. Ett mycket välkommet ekonomiskt tillskott.

Efter de aktiva Björkö-sommaren behöver man verkligen en semester att vila upp sig på! Vad lugnt och skönt det blir när sommaren är över och man åter är nästan ensam i byn… Men då blir det ofta alltför korta skärgårdsbesök. Jag har ju en betydande del av livet i Stockholm också - och där är minsann vår, vinter och höst inte stillastående precis. Den vardagen är det inte alltid lätt att ta semester ifrån.

Se Harald Lindbergs Norrtälje!

2011-06-19T11:53:00.002+02:00

På måndag och tisdag är sista chansen att se utställningen ”ur Harald Lindbergs skissblock” i Zetterstenska villan, som under tre veckor tillfälligt väckt en del av Roslagsmuseet till liv, ur dvalan. Zetterstenska villan är det vita trähuset från 1880 som används som kansli för Stiftelsen Roslagsmuseet. Men de är bara öppen för allmänheten mellan kl 11 och 14 (stängt söndag). Här visas nu en liten del av den stora samling porträtt av roslagsbor tecknade av Harald Lindberg som Roslagsmuseet fick som donation av konstnärens döttrar för tio år sedan, i samband med att Harald skulle fyllt 100 år, 2001 alltså. Dottern Märit Lindberg har tillsammans med Roslagsmuseets Vänner tagit initiativ till denna utställning, och hon visar skisser ur sin privata samling.

Jag guidar nu på måndag 20/6 en stadsvandring i ”Harald Lindbergs Norrtälje” med start vid Roslagsmuseet kl 14.00. Den inleds med en visning av utställningen: Vi samlas vid Zetterstenska villans entré på gården klockan två. (ingen föranmälan, en mindre avgift tas ut)

Vi går sedan längs Norrtäljeån till Norrtälje sjukhus äldre del där vi får komma in och se Haralds stora väggmålning, utförd i al secco 1955-56. Vi går vidare till Norrtälje Tingshus och ser hans målningar i entréhallen där. Detta är några av Harald Lindbergs mer betydelsefulla dekorativa arbeten i det offentliga rummet från 1950-talet.
För besöksnäringen är en generös kulturpolitik något som attraherar och skapar goodwill. Men hur svårt kan det vara för Norrtäljes stads makthavare att förstå detta? Färdigställ snarast museibyggnaden Gevärsfaktoriet, den lejongula byggnaden från 1720 vid Hantverkargatan, och fyll detta hus åter med liv! Med generösa öppettider särskilt på helgerna! Det är en plikt för staden Norrtälje! Med hjälp av museets samlingar kan roslagens kulturarv och historia belysas, göras begripligt och engageraande. Detta kulturarv måste vårdas!
Gevärsfaktoriets gamla byggnad är en given startpunkt för mina historiska stadsvandringar, då själva verksamheten, gevärsfaktoriet anlagt 1622, t o m är ett år äldre än stadens privilegiebrev.
Att Roslagsmuseets omfatttande samlingar sedan 2 1/2 år ur gömda i magasin, oåtkomliga för stadens invånare och besökare, är en skandal! Norrtälje kommun borde skämmas!

Välkommen till stadsvandring på måndag med Harald Lindberg och Roslagsmuseet i fokus!

Anders Djerf, auktoriserad Norrtäljeguide, och äldsta barnbarn till konstnären Harald Lindberg

Denna artikel illustreras med ett centralt parti - midsommarstångens resning på Arholma - i den stora al frescomålningen av Harald Lindberg i konferenssalen i Norrtälje sjukhus, (tidigare "Sköterskornas matsal").

Konst av Harald Lindberg väcker - tillfälligt - Roslagsmuseet i Norrtälje ur dvalan

2011-06-01T08:27:00.003+02:00

Vernissage är det onsdag 1 juni 2011! Kl 15 öppnar en Utställningen ’”Harald Lindbergs skissböcker”, kl 16 invigningstalar ordföranden i Roslagens Sjöfartsminnesförening, Lars Nylén.
Konstnärens dotter Märit Lindberg är en av dem som tagit initiativ till denna utställnig, och hon visar skisser ur sin privata samling, tillsammans med delar av den stora donation på 114 teckningar som Roslagsmuseet fick ta emot i samband att Harald Lindberg 100 år firades med tre utställningar samtidigt i Norrtälje, vintern 2001.

Att utan dröjsmål åter öppna hela Roslagsmuseet är absolut nödvändigt, med Gevärsfaktoriet, den lejongula byggnaden från 1622, som ett givit centrum för verksamheten, fyllt av liv! Det är en plikt för staden Norrtälje! Gevärsfaktoriets gamla byggnad är en given startpunkt för mina historiska vandringar i Norrtälje, då verksamheten, gevärsfaktoriet, t o m är ett år äldre än stadens privilegiebrev.

De samlingar Stiftelsen Roslagsmuseet äger, är en så viktig del av vårt kulturarv, att det inte länge till får gömmas undan i magasin, oåtkomliga för stadens invånare och besökare. Norrtälje kommun borde skämmas! Skyndsamt bör beslutas om tillräckliga anslag för att en meningsfull, rik och mångfacetterad verksamhet kan blomstra i Gevärsfaktori och intilliggande byggnader!

Stadsvadringar: "Harald Lindbergs Norrtälje"
Som nybliven och auktoriserad Norrtäljeguide avser jag att under utställningsperioden leda ett par stadsvandringar i Norrtälje, på temat "Harald Lindbergs Norrtälje". De kommer att ägo rum vid lunchtid och avslutas vid utställningen. Mer information kommer!

Lite historia:
Löjtnant Ludvig R Zettersten köpte faktoriets egendom år 1845 och Zetterstenska villan stod färdigt 1856. Österut anlades en engelsk park - i dag finns bl.a. fem stora syrener från den tiden. Huset och resten av området köptes 1949 av Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening och från 1978 till evakuering för ett par år sedan inrymdes kansli för Stiftelsen Roslagsmuseet här.

Den tillfälliga utställningen i Zetterstenska villan, kan ses som en tydlig markering gentemot Norrtälje kommuns styrande politiker och hur de hanterat Roslagsmuseet under många år.

Vårda natur- och kulturmiljön! – Mer pengar till Skärgårdsstiftelsen!

2011-05-12T09:14:00.000+02:00

Blogginlägg

Vi alla har genom Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län tillgång till över 12 % av all mark i Stockholms skärgård! Genom att vid rätt tidpunkt köpa in och lägga egendomarna i en stiftelse, har man räddat dessa marker från exploatering och uppstyckning i tomter tätt bebyggda med fritidshus, markspekulanter och riskkapitalister har här inget at hämta. En skärgård, tillgänglig för oss alla! Just tillgängligheten har man jobbat särskilt med på några öar, bl.a. i naturreservatet längst ut på Östra Lagnö där en stig m m har anpassats för rörelsehindrade.

Från Örskär i norr till Landsort i söder vårdar kunniga och starkt engagerade tillsynsmän och arrendatorer denna unika miljö, som är Stockholms skärgård. (nå, Örskär ligger långt norr om Stockholms skärgård, inte ens i Stockholms län, det innehavet har en särskild historia, länsgränsen ändrades några år efter förvärvet). Genom att hålla betesdjur och sköta gallring av sly och buskar hålls marken i hävd. Samtidigt behöver betande djur, som håller landskapet öppet, ofta omfattande stängsling. Röjning tar sin tid och behöver resurser. Arrendatorerna har idag oftast bara ett halvtidsuppdrag för Skärgårdsstiftelsen – på den andra tiden ska de klara att sköta det egna jordbruket och helst med en liten vinst. Det bästa vore om alla ute på stiftelsens gårdar kunde anställas på heltid som naturvårdare! Det kostar några miljoner, men det är det banne mig värt!

Det är hundratals byggnader som ska underhållas, särskilt alla de byggnader som Stiftelsen fick överta från Stockholms stad 2001 har haft mycket stora upprustningsbehov. Vatten- och avloppsanläggningar ska uppgraderas och hållas i skick. Maskiner underhållas och repareras. Behoven av insatser är idag på många håll alltför stora. Stiftelsens nya VD Lena Nyberg ser bekymrat på behoven på ena sidan i och de ekonomiska resurserna på den andra. Skärgårds-stiftelsen står under Stockholms Läns Landsting, men något ökat anslag därifrån tycks vara långt borta, här måste politikerna tänka om! Och det snabbt.

Det gäller att aansvariga politiker i beörda kommuner ligger på sina landstingskollegor. Vår skärgård är ovärderlig – att ge den vårdande stiftelsen fördubblad budget är ytterst realistiskt. En investering för framtiden. Samtidigt har Stiftelsen inrättat ett särskilt gåvokonto, så att de som kan avvara en extra slant kan sända sitt bidrag till verksamheten.

Själv är jag en av ett dussintal aktiva vänner av Skärgårdsstiftelsen, som utgör arbetsgruppen för Kultur och Samhälle. Varje försommar gör vi en heldagsutflykt till en eller flera av Stiftelsens öar, träffar tillsynsmännen, lär känna miljön och de olika platsernas särart och behov. Nu i juni väntar oss besök på Järflotta. Medan den lilla Arbetsgruppen för medlemsvärvning gör sin resa i tidig höst – och i år till just Arholma. Jag hoppas hinna guida dem lite på Björkö också. Den arbetsgruppen behöver tillskott av tjänstvilliga vänner – är du intresserad att komma med där, kontakta Skärgårdsstiftelsens kansli, så hjälper de dig vidare!

– en bild av sommaren vid min morfars fars gamla sjöbod i Rumshamn får denna gång illustrera min längtan till släktstället ute vid Arholmaleden - hoppas kunna vara där om bara några dagar.

Norrtäljeguiders logotype, vårrustning och radioprogra

2011-04-03T12:17:00.002+02:00

1 april hörde det väl till att tänja lite på sanningen för att både ge omgivningen och sig själv ett gott skratt. Idag åter till ordningen, att hålla sig någotsånär till sanningen, både med visioner och kritiskt granskande, med engagemang i det vi har runt oss.

I torsdags hade föreningen Auktoriserade Norrtäljeguider sitt första ordinarie årsmöte, vi fick låna ett rum i Wallinska gårdarna, mitt i Norrtälje, var ska annars en grupp Norrtälje-guider samlas? Vi är ju en liten förening på elva medlemmar, och att samla åtta till årsmötet får anses tillfredsställande. Stadgarna finputsades, mitt förslag till logga för aukt. Norrtäljeguider gillades och antogs, en rad frågor ventilerades i god sämja.
Guiderna filar på sina presentationer, och bit för bit fylls det på under ”Våra guider” på hemsidan norrtaljeguide.se. Sedan gäller för mig att med det materialet färdigställa vår folder och få den upptryckt. Med den i handen sätter vi fart på marknadsföringen av våra tjänster.
Några enstaka guideuppdrag har redan ramlat in, men när det tar fart ser jag och mina kollegor fram mot att guida många grupper längs naturstigar vid havet, eller i det fascinerande kulturlandskap vi har, rikt på historia. Vi erbjuder också vandringar i staden Norrtälje, jag går gärna längs Norrtäljeån till hamnen, med en historisk exposé och en blick mot hamnområdets framtid.

Jag har ju mitt liv i Stockholm också. Vid Årstaviken ligger min båt, på land bara några veckor till. Sedan kommer mobilkranen för det stora lyftet. Med en stukad fot är det ett huvudbry hur rustningen av segelbåten ska klaras av denna vår, det är ju ett mahognybygge som kräver sin omvårdnad. Det måste hittas en lösning. På kort tid ska mycket vara klart.
Jag har dessutom mina föräldrar, som behöver mycket hjälp numera. Även där ställer min fot till det, de finns ju på Lidingö, och jag hemma i Årsta just nu. Deras längtan till stugan på udden vid havet i Roslagen är stor, ett besök som behöver omsorgsfull planeras. Jag har ju lättare ta mig ut, men så mycket finns att göra i stan denna tid och besöken i stugan blir för få och för korta. Längtan dit återkommer allt oftare ju ljusare och varmare våren blir. Behoven av hantverkar-hjälp i min stuga är påtagliga efter denna smällkalla och långa vinter. Det är helt plötsligt mycket som borde göras samtidigt.

Och åter till Norrtälje: Förra veckan spelade jag in det första programmet i min egen programserie i Radio Roslagen fm 107,8, ”Skärgårdsliv idag”. Första programmet sänds nu på tisdag kl 19.00 och gäst denna gång är nyvalda ordföranden i föreningens Helmis vänner, Anders Broberg. Jag hoppas kunna återkomma varannan vecka.

Kulturarv på Smögen

2011-03-21T15:03:00.004+01:00

Månsken på Smögen. 19 mars 2011 © foto Anders Djerf

Hemkommen från Sveriges Segelfartygsförenings (SSF) årsmöte på Smögen i helgen. Ett välmatat program. Tack, Kjell! Ett 80-tal skutentusiaster, många med lång resväg genom Sverige. Glädjande nog deltog även i år ett gäng pigga ungdomar som lärt känna varandra genom segling med skutor under Tall Ship Races, och nu bygger upp ett organiserat nätverk, för att hålla kontakterna och locka fler att prova på skutsegling. Här finns många pigga idéer helt klart! Och deras presentation visade både på konkreta mål och kreativt tänkande. För de ungdomar som vill hitta till de seglande fartygen blir deras hemsida ett aktivt verktyg (sjösätts till försommaren). Och samtidigt får vi nya ambassadörer som kan pressa på samhället att stärka resurserna för att vårt vårt Kulturarv under segel ska få någon framtid!

Att betänka: De nu 60-70-åriga ”gubbarna” som återförenas ännu ett årsmöte var ju själva 35 år yngre vid bildandet av SSF!

Vårt mål i SSF sedan föreningens start 1976: Bevara vårt seglande kulturarv och ta vara på och förmedla kunskapen hur man renoverar och seglar ett skepp, främst i trä. Att i social samvaro under praktiskt lagarbete under segel utvecklas som människor och hitta nya vänner.

Det har under åren lagts ned mycket ideellt arbete inom SSF av personer med en bred kompetens för att vi även framledes ska kunna få uppleva traditionella fartyg under segel. Det gäller bl. a. den viktiga kommunikationen med centrala myndigheter om krav på fartyg och manskapets behörighet, med kommuner om kulturhamnar och (fria) kajavgifter, avtal med försäkringsbolag m m. SSF har genom sina företrädare också spelat en viktig roll i utvecklingen av den europeiska kulturfartygs-organisationen EMH.

SSF erbjuder genom Beckholmens dockförening möjligheter till renovering i egen regi (med Västra dockan, snickeri och underhållsarbeten vid den av föreningen byggda 90 m långa träkajen).

Vi fick en detaljerad inblick i sillfiskets utveckling och villkor årsmötets andra dag, vid ett besök på Abba Seafoods. I fiskesamhället Smögen kunde man in på 1960-talet uppleva 50-70 båtar som samtidigt dunkade ut på fisket på morgonen. Idag finns fem båtar, och ont om fisk att landa. Likadant eller ännu tystare har det blivit i de andra kustsamhällena i Bohuslän, utanför turistsäsong. När sommaren bryter ut är det minsann slut på tystnaden, tätt, tätt med fritidsbåtar vid bryggorna i varenda fjord.

Lördagskvällens samling i "Göstas sjöbod" en stor och rymlig lokal vid en fiskebrygga, i fullmånens sken. Här pratades skuta i timmar!

En intressant anhalt före återresa med buss till Göteborg och för många tåg vidare därifrån, var avslutningen av årets årsträff på Sjömanshusstiftelsens museum i Uddevalla. Här finns inte bara den bevarade byggnaden och många föremål och båtmodeller, utan också ett rikt arkiv, där säkert alla som haft sjömän i familjen kan hitta några uppgifter av värde i arkivlådor och bokhyllor. De svarar gärna på frågor, så slå de en signal!

Med en blick i backspegeln, och vår historia, ska vi sätta kurs mot en framtid, där man gläds åt att skutorna ännu seglar!

S/S Blidösund. Skeppsbron 100 år senare

2011-03-07T15:43:00.005+01:00

IDAG 7 mars, sent på kvällen för exakt 100 år sedan lade S/S Blidösund, denna härliga klenod, till vid Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm, efter en till delar strapatsrik jungfruresa längs Sveriges kuster, från varvet i Göteborg, där resan startat 4 mars.

Denna idag enda koleldade ångbåten i trafik i Stockholms skärgård har givit så många av sina passagerare härliga upplevelser, inte minst Musikbåten Blidösund. Hon var först bland ångbåtarna i Stockholm att ge sig ut på att i sommarkvällen med gladjazz, tunggung eller melodiska balader i aktersalongen. Och fullt med folk!

Innan IMO och EU bara för få år sedan satte nya, snäva gränser för hennes fartområde och därmed stopp för ”oskyddade vatten”, som hon f ö alltid gått i sedan hon byggdes 1911!! -har många kunnat njuta av besök i ytterskärgård och förtöjning vid de mest osannolika småklippor, ofta med den säkra skepparen och kunniga guiden Göran Sjödin vid roder och mikrofon. Svenska Högarna har alltid varit det mest väderkänsliga målet för dessa speciella exkursioner, och det har inte alla gånger varit möjligt att genomföra resorna till denna utpost i havsbandet, ett intressant alternativt resmål har ofta funnits i beredskap. Men nu får trafiken begränsas till den ordinarie traden Stockholm- Norrsund- (Norrtälje), och på skärgårdens inre fjärdar.

Nu om bara ett par timmar, kl 18, samlas vi på Skeppsbron, några av Blidösunds och ångans vänner, för att skåla för de 100 år som gått sedan hon för första gången kom till denna kaj.

Jag har haft nära samarbete med Roslagens Skeppslags Vänner och Roslagens Skeppslag, inte minst när de första Musikprogrammen skulle layoutas och tryckas. Det var i första halvan av 1980-talet, och det var verkligen ont om pengar. Genom återkommande nödrop till de generösa medlemmarna i vänföreningen räddades fortsatt drift av S/S Blidösund flera gånger. Inte minst kritiskt blev läget när ny ångpanna akut behövdes. Många var vi som ideellt gjorde insatser.

Men bekantskapen med S/S Blidösund har jag enda sedan hon med stor flaggning stilla ångade rakt in i Waxholmsbolagets 100-årsjubileum 1969! Det här fartyget var ju upplagt för att skrotas! Hon stal hela föreställningen. Eric Jägeborg, skeppare på stora pontonkranen Lodbrok, hade knappt ett halvår tidigare räddat fartyget från definitivt gå i graven, och i hemlighet med få invigda satt igång en upprustning. Bland dem min morfar konstnären Harald Lindberg, som ritade teckningen som än idag är vänföreningens logotyp! Och min moster Eva, textilkonstnär, hade sytt Blidösund första namnvimpel, som vid hennes överrumplande uppdykande fladdrade från masten på förstäven.

Firandet fortsätter. Nalen fylls 12 mars till hennes ära, och så följer fotoutställning på Sjöhistoriska museet, och festligheter i sommar ute på Blidö. Föreningen s/s Blidösunds hemsida berättar mer.

Länga leve S/S Blidösund! Må hon lyckligt segla vidare i 100 år till!

S/S Blidösund 100 År! och om att bygga i hamnområden

2011-03-06T10:54:00.002+01:00

Vi är många som har visioner om ett för allmänheten attraktivt område i och intill den framtida Norrtälje hamn. Det förutsätter att antalet bostäder just här begränsas, att flera av byggnaderna som får spegla sig i Norrtäljevikens glitter är publika, och att så mycket hamnplan finns kvar att i viss omfattning handelsfartyg fortfar att kunna anlöpa denna innerstadshamn, och att ståtliga gästande fartyg ska kunna erbjudas både kajlängd och evenemangsyta på land intill.

Det förtjänar att nämnas lite fakta om hamnen idag:
Från stora farleden ute vid Kapellskär är det ca 12 sjömil vacker insegling genom Norrtäljeviken in till Roslagens huvudstad. Hamnen hade stor betydelse redan när staden fick sitt privilegiebrev1622. Den trafikeras av cirka 200 fartyg om året (ett par år gammal siffra), med avslutade spannmålsfrakter och med fliset lossat i annan biobränslehamn minskar antalet ordentligt. Men hamnen har ändå sin mycket viktiga funktion. Återkommande är ångfartyget Blidösunds besök för musik- och skärgårdsturer sommartid.

Det är f ö en synnerligen betydelsefull dag för S/S BLIDÖSUND denna fredag! Det är nämligen idag exakt 100 år sedan hon helt nybyggd lämnade varvet, Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg, för att sedan, efter en ganska strapatsrik resa runt runt svenska kusten, med nattuppehåll i Helsingborg och Simrishamn, komma fram till Skeppsbron i Stockholm kvällen 7 mars 1911! Mer om Blidösunds jubileumsår i kommande bloggar.

Då och då gästas Norrtälje hamn även av utländska flottbesök, och ståtliga segelfartyg som ostindiefararen Götheborg, har kommit på celebra och mycket publikdragande besök, och måste ha den möjligheten i framtiden också. Andra tilldragelser i hamnen är regattabesök och en del båttävlingar.
Och så har ju hamnen Norrtäljes egen pärla stadigt förtöjd: S/S NORRTELJE. Hon borde kunna få sällskap på kajen av byggnader för kustkultur, t ex med ett båtbyggeri för Föreningen Allmogebåtars Norrtäljesektion!

Att frakta byggnadsmaterial sjövägen är också mycket energieffektivt, och avlastar de redan de trafiktäta vägarna från många tunga transporter. Här har vi en hamn mitt i kommande byggprojekt!

De som en gång kommer att ha möjlighet att flytta in i nya bostäder i området måste informeras att då och då kommer det att vara livlig aktivitet på och vid kajen, och inte ha möjlighet att stoppa detta genom att klaga på att det stor deras ro, och sänker värdestegringen på deras exklusiva bostadsrätter!

Gå gärna vidare och läs min NT-blogg från i tisdags, om betydelsen av största omsorg vid ev. exploatering av attraktiva områden!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.519240

Stadsomvandlingens långvariga följder

2011-03-02T09:27:00.006+01:00

HÄR ÄR MIN SENASTE ARTIKEL för Norrtelje TidningsLäsar blogg, publicerad där 1 mars 2011:

Det råder en förtätningsiver i Stockholm som riskerar att förstöra stora värden. Men också byggande i Norrtälje kan ställa till det.

Att vi ska vara extra aktsamma om den känsliga miljön runt Slussen, Södermalmstorg och Skeppsbron är självklart, det visar inte minst de många protester som avvisar stadens hittills lagda förslag om Nya Slussen. Den öppna vyn mot Saltsjön under Katarinahissen och mot Riddarfjärden från Södermalmstorg måste bevaras, inte bara en öppning norrut mot gamla Kornhamn. Protesterna är massiva, en opposition formerar sig för Slussens bevarande, en annan för en alternativ ombyggnad med smäckra broar och en stark begränsning av nya byggnader.

”- Byggnader för kommersiella ändamål och kontor måste till för att finansiera en del av den dyra Slussen-ombyggnaden” säger stadens planerare.

- Se då till att planera om ekonomin, och ta in pengar på byggnader för näringslivet i andra delar av staden till detta projekt! säger jag.

Samtidigt måste vi ha kraft att slå vakt om de värdefulla grönstråk och gröna kilar vi har i närförorten, och gamla ovärderliga centrumkärnor och hamnmiljöer i våra mindre städer som Norrtälje.

Läget vid vattnet i Norrtälje hamn är som gjort för byggnader för publika ändamål – konsert- och kongresshus, konstmuseum, ungdomshus, badhus - Uppenbarligen krävs en stor och bred folkopinion för detta, eftersom stadens styrande verkar sitta i knäet på privata byggherrar!

Detta måste också få utrymme i riks-media, inte bara i Norrtelje Tidning. Slussen får inte ta allt ”stadsbyggnadsutrymme” i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet!

De gröna stråken i Stockholms närförorter planerades med stor omsorg för att bevara befintliga naturvärden i de stadsdelar som byggdes på 1930- och 40- och 50-talen. Det gäller i söderort Gröndal, Årsta, Björkhagen, m fl.

Exempelvis kvarteret, där jag bor i Årsta:

”Stockholmshem byggde år 1947 kv. Ullungen i Årsta, arkitekt var Nils Sterner, fastighetskontoret. I kvarteret återfinns mycket av det som är karakteristiskt för "folkhems"-periodens stadsplanering och arkitektur. Lummiga gårdar mellan huslängorna, stor hänsyn till befintlig terräng och växtlighet. Sparade berghällar och naturmark i förening med känsligt inplacerad ny vegetation."

Nu slås denna grön-plan sönder på flera ställen genom klåfingriga förtätningar inne mellan 40-talshusen.

Hamnmiljön i Norrtälje kräver samma omsorg som när man på 40-talet byggde Årsta: Det är historisk mark. Utan sjöfart och hamn hade aldrig Norrtälje blivit en marknadsplats, som växte från liten by till stad, med privilegiebrev 1622 och betydelsefullt gevärsfaktori startat 1623. Det är ett stort ansvar stadsplanerarna idag har, när man ger sig på denna miljö. Det kommer att ge spår i stadsbilden som blir bestående minst hundra år framåt!

Årsta är en av de Stockholms stadsdelar som nu är föremål för de största byggprojekten, med upp mot 10.000 nya lägenheter och mycket förlorad grönyta i de hårdaste exploateringsplanerna! Vår stora grönyta Årstafältet vill man hårdexploatera. Den måste räddas! Över partigränserna, i samråd med alla boende runtfältet, beslöts 2002 om Landskapspark Årstafältet, med byggande endast i parkens ytterkanter. Detta fullmäktigebeslut revs upp av moderaterna, strax efter valsegern 2006. Återgå till 2002 demokratiskt fattade beslut och fullfölj Landskapsparken!

Intill fältet finns stora, redan asfalterade ytor som skulle kunna bebyggas med många tusen lägenheter: Nuv. partihallsområdet och Västberga industriområde. Idag plats för lossning och uppställning av långtradare. Godsterminaler passar bättre längre ut från staden, där de också kan få utrymme för framtida expansion.

Det blir än naturligarel, när all containertrafik flyttat från Frihamnen inne i Stockholm till den nya containerhamnen, Norvik-Nynäshamn. Den är nu mycket nära ett förverkligande. Regeringen undanröjde alla överklaganden i förra veckan!

Nya bostäder behövs både i Stockholm och i Norrtälje, i synnerhet hyresrätter till rimliga hyror. Men det lär vi inte få se i Norrtälje hamn - det blir med största sannolikhet exklusiva bostadsrätter och de kommer att kosta!

Men alla kommuner måste vara med. Nu måste också Danderyd och Täby ta sitt ansvar och börja bygga hyresrätter åt "vanligt folk".

2011-03-01 kl 16,50: Fått en väldigt trevlig kommentar till artikeln genom Facebook från Lars-Erik Backman, tidigare bostadspolitisk reporter på Ekot i Sveriges Radio: "Mycket bra artikel , särskilt bra om Årsta!"

Vårda gröna kilar och de fria vyerna i stan!

2011-02-25T11:57:00.004+01:00

Det råder en förtätningsiver Stockholm som riskerar att förstöra stora värden i vår stad. Att vi ska vara mycket aktsamma om den känsliga miljön runt Slussen, Södermalmstorg och Skeppsbron är självklart, det visar inte minst de många protester som avvisar stadens lagda förslag om Nya Slussen. Den öppna vyn mot Saltsjön under Katarinahissen och mot Riddarfjärden från Södermalmstorg som fortfarande finns måste bevaras, inte bara en öppning norrut mot gamla Kornhamn. Protesterna mot de av staden presenterade planerna är massiva, en opposition formerar sig för Slussens bevarande, en annan för en alternativ mycket måttfull ombyggnad.

Samtidigt måste vi fokusera på de värdefulla grönstråk och gröna kilar vi har i närförorten, Det får alldeles för lite utrymme massmedia och folkopinion, när Slussen kräver så mycket energi! Dessa gröna stråk sparades mycket genomtänkt och när man omsorgsfullt byggde här på 1930- och 40- och 50talen. Det gäller i söderort Gröndal, Årsta, Hammarbyhöjden, Björkhagen, Kärrtorp. Bagarmossen m fl.

Den av dessa stadsdelar som nu är föremål för de största byggprojekten är Årsta, med planer att bygga för över 10.000 nya Årstabor! Redan har i fördjupad översiktsplan godkänts Årstastråket, på den mark längs tvärbanan som frigörs av den nedgrävda kraftledningen, över 2000 lägenheter. Klåfingrigt vill man samtidigt förtäta med enskilda objekt i den gamla bebyggelsen. Årstafältet måste räddas! Men här vill de centrala krafterna hårdexploatera, trots att man över partigränserna är 2002 godkände Landskapspark Årstafältet, med byggande endast parkens ytterkanter.

För att bygga 4-6.000 lägenheter och ändå förverkliga Landskapspark Årstafältet finns goda möjligheter genom omdisponering av partihallsområdet och Västberga industriområde: Detta är centralt belägen mark med bästa läge intill kollektivtrafik, knutpunkt Årstaberg, med få minuters resa in till centrala staden. Att dessa stora ytor idag används för att vända och ställa upp långtradare är otidsenligt – terminaler för denna godshantering kan med fördel läggas längre ut från staden, där de också kan få utrymme för framtida expansion.

Det blir än aktuellare med en utflyttad godsterminal, när all coontainertrafik flyttat från Frihamnen inne i Stockholm till den nya containerhamnen, Norvik-Nynäshamn. Den är nu mycket nära ett förverkligande! Regeringen undanröjde alla överklaganden i veckan,och det försök som görs av en klagandet att pröva frågan i Högsta Domstolen, ser jag inte ett så stort realism i, av sådant prejudicerande allmänintresse kan knappast ett hamnbygge vara.

Med dessa stora bostadsprojekt behöver vi behålla de återstående gröna ytor och de fria vyer vi har i Årsta idag. Att projektera förtätning i parker och i gamla trädgårdar, mellan nuvarande bebyggelse, borde inte vara tillåtet. Man nödgas då också fälla träd som idag tar vara på koldioxiden.

Byggplaner alldeles intill min bostad skulle innebära dramatiska förändringar i kvarterets närmiljö och sänka bruksvärdet: Det gröna stråket mot Årstaliden och Årstaskogen skulle till stor del byggas för, den gamla trädgården där bygget planeras, har en gång tillhört ett torp under Årsta Gård, och flera av träden är upp mot 100 år gamla. Under den kärva vintern är trädens frukter attraktiva för rådjuren, vi har en familj om sex rådjur som ofta går här, tämligen orädda tar de ett steg tillbaka och avvaktar de mellan träden medan hundägare och joggare passerar.

Många av oss har flyttat ut till denna mycket trivsamma närförort Årsta p g a grönskan mellan husen och kontakten med naturen. När nu nya hus planeras följs inte heller hittillsvarande praxis med en grön yta med planteringar mellan hus och trottoar, och tidigare enhetligt låga hushöjd överskrids, ofta med råge. I de gamla husen skulle vi få mörkt och skuggigt mot de nya fasaderna. Vi skulle få en påträngande insyn i sovrum och kök, som alla vetter mot det tänkta nybygget, Idag har vi ljusa lägenheter med blick mot öppen himmel, och en fascinerande vy mot Årstaskogen med Södersjukhuset i fonden.

Visst behövs bostäder i storstockholm, i synnerhet hyresrätter. Men nu är det hög tid att också grannkommunerna i norr tar sitt ansvar! Ta ert ansvar, Danderyd och Täby! Stockholms stad är i flera stadsdelar i princip fullbebyggt!

Pendelbåten går - när bussen står. Och SL-kortet gäller.

2011-02-16T10:55:00.006+01:00

Fredagen då snöfall lamslog mycket, inte minst all busstrafik i stad och län - då ville jag ut och åka en tur med båt! – ”Sjövägen”, pilotprojektet med kollektivtrafik till sjöss mellan Stockholm (Nybroviken), Nacka (Saltsjökvarn, Finnboda och Nacka strand) och Lidingö (AGA/Dalenum). Linjen har funnits några år, men sedan augusti 2010 gäller SL-kortet!
Resor med kollektivtrafik i länet, oberoende om underlaget för transporten är land eller vatten, borde kunna ske med SL-kortet, och med samma taxor rakt över! Det har de i västra Sverige, med Västtrafik, samma biljettsystem på lokaltåg, bussar och all skärgårdstrafik med båt!

Jag ska från Årsta till Nybroviken, och avgången 13.00 med m/s Kanholmen för en rundtur, den tar knappt 1 1/2 timme. . Men, som sagt, inga bussar. Och t-banans linje 19 utan ström! God fart på gångvägen tack vare gå-stavar. Jag bor lyckligtvis ganska nära Tvärbanan – tar den för att först åka till Liljeholmen.
25 meter före hållplatsläge i Liljeholmen blir det stopp! Is i spåren! Föraren ger besked – han ska backa tvärbanevagnarna, det blir en bra bit, för att ta sats - men vid samma ställe stopp igen! Bakre vagnen står tvärs över vägarna in i rondellen. Efter en stund kommer besked: vi får stiga av ute i gatan. De som ska mot Alvik får ta tunnelbana till T-centralen och byta mot grön linje där.
Jag kommer med en t-bana för att i tid från T Östermalmstorg hinna gå ned till båten. Inget problem för m/s Kanholmen att ta sig fram mellan isflaken. På radio har resande från och till Nacka denna dag särskilt hänvisats till resmöjligheten med denna pendelbåt. Så mycket trevligare också.

Och enligt trafikinformationen denna dag fungerar även all Waxholmsbolagets trafik, med ett litet undantag, när vinterns återkomst slår ut det mesta till lands. Till sjöss går det bäst!
Detta visar också betydelsen av parallella kommunikationsslag, om ett bryter ihop. Men det är något landstingspolitikerna haft svårt att ta till sig. På denna pendlarbåt kan cyklar tas med utan kostnad – bara de inte blir fler än fyra… så jag ska ha med hojen till våren och cykla upp till föräldrahemmet på norra Lidingö.
Jag har det mysigt ombord, har med kaffe och mackor och aktuella körnoter att sortera in i sin pärm. Kameran hittar hela tiden motiv. Och jag har givande samtal med några resenärer.

Ett mycket forcerat byggande sker vid våra vatten och flera stora projekt som vi ser från båten har redan kommit långt. Visst, det ger ökat underlag för kollektivtrafik på vattnet. Men hamnmiljö och inte minst de tallbevuxna bergsidorna längs inseglingen mot Stockholm har stora värden. Alla nya bostadsområden måste inte doppa näsen i Saltsjön! (eller Mälaren)
Från m/s Kanholmen kan vi se hur stadens gamla kvarnar förvandlas till hotell, kontor och bostäder, Finnboda Varf omvandlas av HSB till ett exklusivt bostadsområde för tjocka plånböcker, Nacka strand hyser inte längre J V Svenssons automobilbrik (som aldrig tillverkade någon bil utan Avance tändkulemotorer för skutor och båtar) och det nu startade bostadsbyggena vid AGA på Lidingö förvandlar ett annat industriområde. Har finns exempel man inte behöver ta efter i t ex Norrtälje hamn, kanske också se något som kan vara en förebild.

Men glöm inte att vi behöver fungerande kajer! För vi behöver sjöfarten, och det behovet kommer att öka framöver, även in till centrala delar av våra städer, energieffektiva transporter på ett underlag som, utan underhållskostnader, bara ligger och väntar på att tas i bruk – vattnet!
Skär inte av hamnbassänger med broar som utesluter fartygsbesök vid de inre kajpartierna. Se hur man ströp livet vid kajerna i Gävle genom en stor, låg bilbro. Gör inte om samma sak i Norrtälje!

ETT DESTINATIONSBOLAG för HELA ROSLAGEN?

2011-01-16T12:41:00.003+01:00

Var finns vi rospiggar en mörk januarikväll?

Många skulle svara: framför tv-n, eller med en bok i skönaste fåtöljen framför öppna spisen (om man har någon). Vem skulle kunna gissa ”på ett möte om utformningen av den fortsatta turiststrategin i Roslagen”? Tisdag 11 januari 2011. Plats Norrtälje Konsthall. Tid 18.30-20.30.
Helt fantastiskt! Det fanns plats för 60 personer. Redan flera veckor i förväg var det fulltecknat! – och till och med en liten kölista!
På uppdrag av kommunstyrelsen har näringslivschefen Dan Löfgren med utgångspunkt i ett 100-sidigt dokument om besöksnäringen i Sverige utformat en strategi för regionen Roslagen, som underlag för ett skissat stort destinationsbolag. Att presentera den tog huvuddelen av tiden före paus. Låt mig kalla den en typisk tjänstemannaprodukt beställd uppifrån - inte framväxt nedifrån gräsrötterna. De av samma näringslivschef formulerade frågorna efter paus var formulerade direkt relaterade till detta dokument – och det var dessa han ville att vi skulle diskutera.
Men stora delar av auditoriet ville gå ”en annan väg”. Vi var flera på plats med decenniers förankring i det lokala föreningslivet, ofta med hundratals timmar av ideellt arbete bakom oss, som efterlyste föreningslivets roll i detta strategidokument. Det saknades helt.
Dessa eldsjälar, utan vilka vi inte hade ett bevarat kulturarv, känner nog att det är något annat som är mer anpassat till lokala förhållanden och som bygger på förankring i bygden som behövs. Inte ett stort av det lokala näringslivet och berörda kommuner ägt destinationsbolag omfattande hela Roslagen. Det skulle också kräva för föreningar och kulturgrupper omöjliga kostnader att få ett utrymme i dess material i konkurrens med de stora aktörerna på marknaden, som har ekonomiska muskler.
Föreningar, grupper och enskilda som är en förutsättning för att många av besöksmålen ska få den skötsel som behövs och vara tillgängliga för besök, skulle nog lätt komma i skuggan, eller helt glömmas bort, med en sådan överbyggnad, befarar många.
Den vision Dan Löfgren lade fram om en bokningsbar ”sajt” på nätet, påminner mest om det som redan finns - ”Visit Skärgården” = (denna förhatliga språkblandning – som”Lean cuisine”). Där ges bara utrymme för dess medlemmar, som betalat för sig, att annonsera och lägga in länkar. Här hittar vi alla krogar, vandrarhem, eventföretag och rederier som en besökare söker för att resa, äta och bo. Men väldigt lite eller inget om själva besöksmålen med konst, musik, kultur, naturreservat och kulturhistoria.

Roslagen, från Örskär i norr till Vaxholm i söder och Rånäs och Gottröra i väster är ju tokstort till ytan om man inte marknadsför varje kommun för sig. Här finns de mest skiftande besöksmål, det är ju många fler destinationer än en! Norrtälje är nog stort för att stå på egna ben, denna kommun som upptar nästan 1/3 av länets yta, vars skärgård har 9000 öar och skär och omfattar i stort sett hela Mellersta Roslagen – och som har en väl inarbetad en symbol sedan 1622: Det oppresta ankaret!

Vi finns nu 11 stycken alldeles nydiplomerade och auktoriserade Norrtäljeguider. Vi ska hjälpa de som så önskar att hitta fram till pärlorna i denna kommun. Engagera oss! Att bekanta sig med hela Norrtälje kommun är omfattande - där har flera av oss haft stor glädje av utbildningen till Roslagsambassadörer - som då "bara" omfattade Norrrtälje kommun. Jag ser flera goda kvaliteter i det.

Men med vad symbolisera Roslagen? Det påpekades ju direkt under kvällen att Roslagen som helhet saknar en sådan ”artefakt”, som man kallade det.

Och Dan Löfgren använde f ö kommunallagen på ett märkligt sätt: Att den skulle förhindra att man sålde biljetter och även dalahästar på Norrtälje Turistbyrå – i kommunal regi. Det är ju inte saken. Kommunallagen stadgar vilka nämnder och förvaltningar en kommun måste ha. Därutöver står det kommunen fritt att bygga på organisationen efter behov. Och behov av en Turistbyrå har verkligen Norrtälje!

Om nödvändigtvis Turistbyrån ska bolagiseras behåll den då som ett 100 %-igt kommunalägt bolag! Genom att lägga de kommunala bolagen i en liten koncern, kan ju vinster mot förluster kvittas mot varandra. Se hur man gjort i Stockholm! Stockholms Hamn AB – inklusive den livliga hamnverksamheten i Kapellskär - drivs fullt ut marknadsmässigt, som de flesta av stadens bolag, och går med vinst – och är 100% ägd av Stockholms stad!

I det fortsatta arbetet med en strategi för besöksnäringen i Roslagen: Slå vakt om de kvaliteter som ett självständigt Norrtälje har!

Bilden: Telefonen på Pythagoras kontor, flitigt använd för bokningar och beställningar under verkstadens produktiva tid. Nu är ju Pythagoras verkstäder ett av vårt lands viktigaste industriminnen och ett besöksmål utan konkurrens i sitt slag. © foto Anders Djerf 2009.

Is och snö och hamnens arbetare

2011-01-06T19:42:00.003+01:00

Månad efter månad med minusgrader. Isarna lägger sig och insjöarna är helt snötäckta. Sjöfarten tar sig fram, med isbrytares hjälp om så behövs. Fortsätter det så här kommer bara fartyg med riktigt hög isklass få tillstånd att ge sig ut i isarna. Men starka vindar och snödrev ökar ju också risken för nedisning. Mindre båtar vilar nu bäst på land.
Men de snötäckta isarna är också förrädiska, på många ställen inget för skidåkare eller långfärdsskridskor, och ännu mindre för en promenad.

Men det arbetas trots kyla och snö månad efter månad i Stockholms vatten. Inte minst med Citytunneln, som kräver omfattande arbeten under ytan. Nedanför Mariaberget gör arbetspråmar och små bogserbåtar återkommande extra varv under sina transporter för att hålla vattnet öppet och bryta ner isflaken.
Denna vinter är det tidvis livlig trafik i den brutna rännan som skär över Riddarfjärden, går vidare under Västerbron och runt Långholmen till farleden i Årstaviken.
Ofta har ju Riddarfjärden lämnats obruten, till skridskoåkarnas fromma. Trafiken i Årstaviken domineras under vintertid av sandbåten Jehander 1:s dagliga turer från sandtäkten i Löten till stadens stora byggarbetsplatser, under de senaste åren huvudsakligen Hammarby Sjöstad.
I en annan del av Riddarfjärden pågår också aktivitet. För att göra staden framkomlig och få undan något av de stora snömängderna denna vinter kör nu stora lastbilar i skytteltrafik till Kungsholms Hamnplan, den deras laster tippas i fjärden. Strax utanför kajkanten attackerar Stockholms hamns lilla bogserare Örjan de smutsgrå snömassorna för att sprida dem i vattnet. Hur påverkar det miljön, förresten? Örjan mitt i sörjan!
Efter arbetsdagen drar sig arbetsbåtar och bogserare hem till sina depåer.

Häromkvällen såg jag Avelinarnas TOM med sin karakteristiska höga styrhytt och transportfärjan Balder efter väl förrättat värv söka sig från Mälaren mot Hammarbyslussen för att ta sig in till sin hemmakaj, som är på Saltsjösidan.
I söder den gråsvarta Årstaskogen, himlen mörk, den snötäckta isen lite ljusare, och så rännan, svart och kall. Bogserbåten TOM svepte med sitt starka sökarljus. Sakta gled de två fartygen in i slussen.
Jag skyndade mig med kamera ned till Danviksbron. Balder hade hittat sin plats vid kajen, TOM på väg in. Besättningarna fick hantera hårdfrusna förtöjningstampar på snöiga hala däcket, det gäller att veta var man sätter fötterna. Landströmmen kopplas på. De stora bogserarna TED och TUG ligger stilla vid kajen och vilar denna dag. Nu är hela rederiet i hamn. Där Marin & Haverikonsult, som rederiet heter, har sin depå, lossade förr de s k ”giraffkranarna” stål för Bröderna Edstrand.
Längre bort vid LUMA-fabriken står den stolta, fasadbelysta LUMA-kranen som ett minnesmärke över all den aktivitet som förr var längs kajerna i Hammarbyhamnen.

Stockholm är en stad vid vattnet!

Min Lilla Julsalong

2010-12-22T09:46:00.003+01:00

Vart tredje år är Norrtälje Konstförenings Julsalong jurybedömd, i år är ett sådant år. Ett hundratal förväntansfulla konstnärer lämnade in upp mot 450 verk, upp till fem var. Vid vernissagen i Norrtälje Konsthall i lördags fanns 88 verk av 44 konstnärer på väggarna. Alltså har nära 50 % av konstnärerna fått med minst ett alster.
Efter mer än 30 års målande och många separatutställningar i skärgården, ofta i och runt Stockholm – senast inbjuden utställare i Sundbybergs stads Kulturcentrum sistlidna oktober, nyligen invald i Roslagens Konstnärsgille och under hösten dessutom inköpt av just Norrtälje Konstförening, kände jag mig ganska trygg.
Men det visade sig vara en bedräglig trygghet: Jag möts av beskedet att alla mina fyra inlämnade verk har ratats av juryn! Refuserad. Varför? Det tar djupt, jag blir jätteledsen, rentav kränkt.
Målandet och illustrerande har mer och mer blivit en väsentlig del i mitt jobb, frilansande kulturarbetare på heltid som jag är och har varit i över 32 år. Grafisk formgivning har varit en större del i verksamheten tidigare, och som jag hoppas det kommer tillbaka. Nu tillkommer förhoppningsvis även uppdrag som Norrtäljeguide. Att återkommande få sälja några tavlor är avgörande för mig numer, inte minst så här i slutet av ett kvartal. Att leva som fri konstnär är tufft, ateljé-hyran accelererar och kassan är mager.

Dessutom kan ni, kära allmänhet, titta på mina och andra konstnärers verk på utställning efter utställning på gallerier, bibliotek och konsthallar utan att betala något! Författarna får biblioteksersättning när vi lånar deras böcker, tonsättare och musiker får Stim-ersättning när deras musik spelas, till teater- och bioföreställningar är det självklart att köpa biljett, men bild- och form-konstnärerna får oftast inte ett öre, oberoende av hur många åskådande ögonpar som betraktar det skapade!
Det innebär ju att bildkonstnären är helt beroende av en lyckad försäljning, för att omkostnader ska kunna betalas och den egna utställningen inte ska bli ytterligare en ekonomisk belastning. Stipendier är inte lätta att få. Det är lite tråkigt att behöva vara så kommersiell.

Alltså inget med på stora Julsalongen 2010 i Konsthallen. Jag får istället göra en "hängning" här i bloggen - så varsågod och välkommen till Min Lilla Julsalong på nätet!
Visst hade åtminstone några av dem platsat i Konsthallen? De tycker alla fall flera som spontant reagerat. Allmänt så är det mycket god försäljning på Julsalongen dessutom…
Jo, alla mina tavlor är till salu. De här fyra kostar 4000 kr var. Men jag har full förståelse för om man inte har de pengarna att disponera på konst så där utan vidare. För en del familjer är det dessvärre riktigt knepigt att få tillvaron att gå ihop överhuvud taget. Men för andra är det en fråga om prioriteringar. Och ibland kan det lösa sig genom delbetalningar. En kul teknisk datapryl eller storskärm för 15-20.000 kr som är omodern om ett knappt år eller ett konstverk med närmast evigt liv för en tredjedel av kostnaden?
Om jag fick hjälpa till och skriva önskelistorna så här till jul skulle där finnas mer kultur och färre ”prylar”. Undrar vad tomten har i kultursäcken till just dig!

GOD JUL!
önskar Anders D

Bilderna:
1. Seglande trålare i Nordsjönatt, akvarell
2. Trängselskratt – Årstarevyn 2008, akvarell
3. Sandkil – roslagens storbåt, akvarell
4. Vedjakt med björkved, akvarell

Nu är jag Auktoriserad Norrtäljeguide!

2010-12-22T09:00:00.004+01:00

Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k besöksnäringen betyder allt mer på landsbygden och i glesbygden, och besökarna vill upptäcka och uppleva. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms län! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd. Här finns mycket att upptäcka!
Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma. Visserligen är det bilväg fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö och 13,5 mil från Stockholms centrala delar. Från bussen, som i helgerna bara går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året. Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, de allra första Auktoriserade Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september på plats i Norrtälje, studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemstudier. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
Alla i denna grupp har sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö Björkö och Norrtälje stad. Men kursen har gett oss goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, ”Norrtälje – Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger ”Harald Lindbergs Norrtälje”, ”Harald Lindbergs Roslagen”, ”Författare i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - seglande storbåtar och Roslagens jakter”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Auktoriserade Norrtäljeguider - Nu finns vi!

2010-12-15T08:03:00.001+01:00

Auktoriserade Norrtäljeguider -något alldeles nytt!
14 dec 2010 08:08
Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k upplevelseturismen kommer alltmer i fokus, besöksnäringen blir allt viktigare, inte minst på landsbygden och i glesbygden. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms läns yta! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 (!) i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd.
Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma socken. Visserligen är det bilväg enda fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö. Från bussen, som i helgerna går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året! Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, Auktoriserad Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september i Norrtälje, tillsammans i grupp stimulerande studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemma traglande fakta om kommunen. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
Alla i denna allra första kull aukt. Norrtäljeguider verkar ha sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö och Norrtälje stad. Men flera av oss har med utbildningens hjälp fått goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, och även industristaden Norrtälje ”Norrtälje – Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Men särskilt varmt om hjärtat ligger ”Harald Lindbergs Norrtälje”, ”Harald Lindbergs Roslagen”, ”Författare i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - från segel till diesel”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Sjövägen med SL-kortet? Det går!

2010-12-07T10:22:00.004+01:00

Länge har jag tjatat om en utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten, där SL-kortet ska gälla. Redan för tjugo år sedan var jag med på ett djuplodande seminarium i ämnet, ute på Beckholmen. Åren som följt har jag skrivit debattartiklar, insändare, underlag till motion i Stockholms stadshus. En del tillsammans med mina kamrater i Vänsterpartiet i stad och län. Men detta initiativ har länge sökt en bredare support. Skärgårdens Trafikantförening har också utrett och föreslagit ett utbyggt nät av båtpendlar.

Nu helt plötsligt är det en väldigt bra idé - över partigränserna! Varje gång framställs det dock som att just det partiet alldeles själva kommit på idén om utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten där SL-kortet ska gälla. Ingen tycks känna till Vänsterpartiets tidiga initiativ. I ETC-Stockholms första nummer 29 jan 2009 hade jag en helsides-artikel på Debatt - med vision ett stort nät av pendelbåtar, där cykeln ska kunna tas med.
I juni samma år skrev MP i samma tidning (!) att nu har de kommit på en bra idé – båtpendlar! - inte med ett ord refererande till min artikel ett halvår tidigare. Och så i förra veckan på Norrtelje Tidning debatt: Centerpartiet i Landstinget beskriver sig själva som idégivaren till och garanten för utbyggd kollektivtrafik till sjöss… Det är inget fel att läsa på och se lite i backspegeln och se det goda i att man inte behöver ”uppfinna hjulet” varje gång...
Men faktum är att nu finns det ett pilotprojekt: Sedan i slutet av augusti i år pågår ett försök där man faktiskt kan åka båt på SL-kortet! Det är en linje som trafikerats av m/s Josephine mellan Lidingö Dalénum, Nacka Strand, Kvarnholmen och Nybroviken, och omvänt, i helgerna kan man också gå in till Djurgården för avstigande. Fr o m 28 augusti 2010 ett pilotprojekt där SL samarbetar med Vasakronan. Det är ett försök, så lyckat att det nu förlängts t o m augusti 2011. Så många vill resa så nu läggs fler turer in i tidtabellen och fler båtar sätts in på linjen. Cyklar kan i begränsad omfattning tas med.
m/s Josephine kan ta max fyra, båtar med större utrymme för cyklar kommer att behövas. Och isgående båt behövs.
Passa på att ta en rundtur innan isen tvingar den nuvarande trafiken till ett uppehåll - upplev vinterlandskapet från sjösidan. Ta med en karta, kikare, kamera och varmt att dricka i en termos! Och glöm inte SL-Access kortet! – andra SL-biljetter gäller inte. Trevlig resa!
Avg. Nybroviken måndag - fredag kl 07.00, 08.00, 09.30, 10.30, 11.30, 12.30, 13.30, 14.30, 15.30, 16.30, 18.00, 19.00.
Tidtabell även för helger och med fler detaljer, trafikändringar m m finns på www.sjovagen.nu
Ju fler som åker, ju större är chansen att detta pilotprojekt omvandlas till ordinarie trafik!
Och flera linjer ser jag fram emot, först som tidsbegränsade projekt, men som när nyttan blir uppenbar permanentas.

Min egen Kulturoas mitt i julkommersen

2010-11-26T06:29:00.003+01:00

Så är det bara en vecka kvar. Tills jag ska ha ställt i ordning årets Adventsutställning i det egna galleriet, adress Skånegatan 69 på Söder i Stockholm. I Anders Tecknarstuga, som jag kallar mitt kombinerade galleri med ateljé. En eller två gånger om året håller jag Öppet Hus för allmänheten. En sammanställning av alster från de utställningar jag haft under året, och lite nytt.
Det här med utställning med kaffe i advent är en tradition jag tog över och jag hållit vid liv sedan 1973, då jag i andra hand fick hyra min mosters tidigare keramikateljé på Mäster Mikaels gata, i ett orenoverat 1700-talshus fullt av charm och originella grannar. Pump på gården, egen vedbod och torrdass. Så kunde jag och grannarna bo och jobba till 1978, då total renovering och ombyggnad tvang många av oss att flytta. Sedan har det för min fortsatt att bli ateljéer i Stadsholmens kulturhus, men med lite modernare standard- och väsentligt högre hyror.
Men hyrorna för lokaler i Stockholm har nu nått nivåer som egentligen är helt orimliga. Nödvändigheten att dra in pengar ligger på en nivå som hämmar kreativiteten.
I kvarteret vid Södermannagatan närmast min Tecknarstuga fanns i slutet av 70-talet två textilare, en guldsmed, en tavelmålare, ett fotolabb, en kakelugnsmakare, en glaskonstnär, en av stadens trevligast antikvariat med egen poet, en trähantverkare, och en unik eternellbutik – ”eternelltanten” var mästare på att ta vara på vilda växter som hon torkade satte samman till smakfulla buketter. Vid adventstid hade vi gemensamma öppettider och ordnade med tipspromenad i ”Södermannagatans Kulturkvarter” som vi kallade det på affischerna. Mycket uppskattat evenemang. Alla dessa är nu borta – de flesta p g a av oresonligt stora hyreshöjningar. I stället ligger idag kafé vid kafé, modebutiker och affärer med allsköns krimskrams för inredning i lokalerna. Konsten och kulturen ut – kommersen in.

Efter drygt 23 år finns i alla fall jag, keramikern och en silversmed kvar i kvarteret.
Jag håller i år öppet 4 och 5 december, lördag och söndag mellan klockan 12 och 17. Alla är så klart hjärtligt välkomna på kaffe, lite glögg och trevligt umgänge!
Och när jag avslutat Adventsgalleriet väntar fyra-fem tavlor på att jag ska ta dem till Norrtälje Kosthall för att möta juryn för Julsalongen 2010 som har vernissage 18 december. Jag hoppas några av mina verk finner nåd inför den kritiskt granskande juryn. Det får jag återkomma om. Till att börja med: Väl mött andra advent!

Illustrerar med en akvarell "Stormen lägger sig - det ljusnar i horisonten"

Sjöfarten, hamnen och Roslagens själ

2010-11-22T12:20:00.003+01:00

Hur kan det komma sig att vi Elmsta har ett av Sveriges främsta sjöfartsmuseer, om inte det främsta, Roslagens Sjöfartsmuseum, ideellt uppbyggt och drivet sedan 1938 av Roslagens Sjöfartsminnesförening? Hur kan det komma sig att vi dessutom har ett fint sjöfartsmuseum i Simpnäs? Varför finns ett energiskt gäng som sedan decennier ror den årligt återkommande Postrodden?
Jo, traditionen sitter djupt. Seglationen med skonare, briggar och barkskepp byggde upp denna trakt, fraktfarten både gav arbete vid fartygsbyggandet och vid bemanning av fartygen, vinsterna var goda, Björkös stora redargårdar byggdes upp.
Varuförsörjningen byggde - och bygger faktiskt fortfarande, på en fungerande sjöfart.
Men sjöfart behöver hamnar att lasta och lossa i, varv för tillsyn av fartygen, fungerande farleder och inte minst förståelse för sina behov och villkor både hos myndigheter och allmänhet. Idag är det Kapellskärs hamn som attraherar rederierna – med sådan kraft att dagens kapacitet inte räcker till. Tillstånd för en utbyggnad är nödvändig, ansökan är inlämnad. Vi väntar med spänning på Miljödomstolens utslag.

Därför ser jag i såväl segelfartygsepoken, kontakten med havet som dagens sjöfart nyckeln till Norrtäljes och Roslagens själ och hjärta. Ta detta i beaktande! När dagens stadsplanerare får mindre aktiva hamnområden i blickfånget ser de genast Vattennära Bostadsområden – gärna i stil med Hammarby Sjöstad! De ser inte sjöfart framför sig när de ser ordet ”hamn”. Men om några år kanske det ända rätta är reguljära linjer också på Norrtäljes inre hamn – och som med omsorgsfull planering av hamnområdet utmärkt kan kombineras med Kulturarvsmuseum och kulturhus. Var finns möjligheten och utrymmet för detta, om bostäder tagit all mark?

Bilden: Karin Mohlin, som går på samma utbildning till auktoriserad Norrtäljeguide som jag och elva till, berättar om planerna för hamnområdet i Norrtälje, med ångbåten S/S NORRTELJE och de omdiskuterade silona. © Foto Anders D nov 2010.

Att omgestalta en hamn: Exemplet Norrtälje

2010-11-21T09:39:00.005+01:00

Nu har det verkligen tagit fart i debatten om hamnområdet i Norrtälje stad. I fokus har länge varit att till varje pris bevara de landmärken som hamnens silon är. Många spännande, mer eller mindre utopiska visioner om hur de skulle kunna bevaras till sitt yttre, med ett helt annat innehåll och en helt annan funktion än idag, har presenterats.
Nu tar ägaren av dessa silon, Lantmännen, ett helt annat grepp, lägger ut uppdrag till tre arkitektkontor som har en helt osentimental syn på silona som kan rivas, men som också, det är en stor risk, inte känner för och tar vara på Norrtäljes charm och hamnområdets värden. Uppdraget: att visa hur hela 700 bostäder ska kunna klämmas in på den del av hamnområdet Lantmännen äger. - Jag ser drygt två år tillbaka, då fick ett förslag om 400 bostäder i hamnen folkopinionen att rasa!

Men medborgarnas vision om hamnen har också sett på helheten, många har visat stor förståelse för hamnområdes själ, vilken betydelse det har och i synnerhet har haft för Norrtälje i århundraden. Det är bara de senaste decennierna som det verkat ganska öde och övergivet. Men nu finns möjligheter att verkligen göra något som blir attraktivt och tillgängligt för den stora allmänheten! Bygg inte bort den möjligheten! Slå inte sönder miljön med ett ”rikemansghetto” som endast kommer att ge tillträde till den fina utsikten för de med feta plånböcker!

Vi har rätt till vårt kulturarv. Vi har mycket i Roslagen att vara stolta över som behöver vårdas och visas upp för omvärlden. Gång på gång upprepas hur viktig besöksnäringen är för Roslagen och dess huvudstad, Norrtälje. Och som dragplåster lyfts ofta besöksmålets kultur fram. Men satsa på den då! Problemet med museer och andra byggnader för kultur är att de inte kan ge de snabba klipp som luckrativt byggande av bostadsrätter ger.– men kulturens hus har helt andra och mycket mer långvariga värden. Det är den stora allmänheten som gör vinsten på satsningar till allmän nytta.
Norrtälje Kommun har en skyldighet mot sina medborgare och besökare: Ett nytt Roslagsmuseum, med stora öppna ytor, som kan ta emot de mest skiftande temporära eller stationära utställningar. Hur värdesätter en kommun sitt kulturarv, en kommun som utan ersättningslokal i åratal stänger sitt centrala museum och utestänger oss från vår historia?
- Ta fram samlingar i ljuset, ur magasinets mörker!– Här i hamnområdet finns möjligheterna!

Redan långt innan Norrtälje blev stad (1622) var hamnen en livlig handelsplats, och så fortsatte in på 1900-talets första decennier. inte minst under höstmarknaden. I hamnen bytte saltströmming, råg, korn och rovor ägare. En halv tunna strömming för en tunna råg var den fasta växelkursen i mer än hundra år. Mellanökor och storbåtar från öar ute i havsbandet roddes och seglades marknadsdagar i till Norrtälje. Här låg de tätt reling mot reling, med stävarna mot land. Handeln skedde direkt över kaj. Inlandets bönder kom med sina hästdragna foror lastade med tunnor fyllda med det som jorden gav, viktigast var spannmål.
Så kom modernare tider: För snart femtio år sedan inleddes trafik av Silja-rederierna på Åbo från Norrtälje, ett färjeläge anlades längst ut på piren, ”Nordia” och systerfartyget ”Skandia” gick denna rutt 1961-1974. Av fartyg finns idag bara 110-åringen S/S Norrtelje, permanent i hamnen. Hon har f ö också Ålandsresor på sitt samvete , 1951 och 1952. Fler fina fartyg kunde ligga här.
En förebild för ett Roslagens museum och kulturhus ute på piren kunde vara Marinmuseum i Karlskrona.

Höstljus i skärgården

2010-11-04T08:50:00.004+01:00

Allahelgonahelgen – fredagen blir till heldagsafton och möjliggör två hela dagar på landet. Lördagskvällen är det min första Höstfest i Roslagens Konstnärsgille som medlem, i Norrtälje, och efter den bär det åter mot Stockholm.
Annars är jag ju varje fredag denna höst på ”skolbänken” i Norrtälje, en hel del resor blir det. Går guideutbildning, som gör ett uppehåll. Förhoppningsvis blir jag fr o m lucia ”Auktoriserad Norrtälje-guide”, som det kommer att heta formellt och officiellt – men jag tycker det klingar bättre med Roslagen, Roslagsguide - känn på det! Precis som Norrtälje Turistbyrå korar Roslags-ambassadörer, även om också den utbildningen begränsar sig till den, i och för sig mycket vidsträckta, Norrtälje kommun. Jag kommer ju också fortsatt att ha min hemmaarena i kustbandet och på öarna, även om jag nu lärt mig ytterligare lite mer om byggnader, människor och samhällsliv i Norrtälje stad, och andra delar av kommunen.
Vi är 12-13 blivande guider i denna första utbildningsomgång fokuserad på Norrtälje kommun. Frågan är bara hur stor efterfrågan kommer att bli. Hittills är det väl bara två personer som blivit kända för sina stadsvandringar och guideturer i Norrtälje, och de har ändå haft tid för flera andra sysslor. Man kan ju bli lite fundersam, när man läser i dagens Norrtelje Tidning att Norrtälje blivit nedflyttad på listan över turistkommuner, men den rankingen verkar mest handla om omsättning i pengar, inte kvaliteten på besöksmålet!
Förhoppningen är att vi ska hitta nya målgrupper som efterfrågar fler guidade turer, och att turismen i och nyfikenheten på Roslagen ska öka, och att vi genom vår blivande förening ska lyckas marknadsföra våra tjänster. Och internet: egen domän och rudiment till hemsida finns redan, men den ska ju också fyllas med engagerande innehåll, kommer att ske gradvis.
http://norrtaljeguide,se
Ja, så får jag när tiden är mogen ytterligare en sträng på min redan mångsträngade lyra…

Nu till stugan vid havet. Det vi inte hann med och det som inte gick att genomföra då genuin vinter mötte oss där ute för fjorton dagar sedan, kommer att sysselsätta oss. Ser fram emot att se ett solbelyst höstlandskap, den klara luften denna årstid är ju i särklass.
Senast lyckades vi dra upp och vända båten för vintervila vid den nyrenoverade sjöboden, få in en del av utemöblerna, röja delar av det som grenverk som den tunga snön knäckt på många av de stora tallarna och några andra träd, fortsättning följer nu. Och så väntar en hel del blomsterlökar på att komma i jorden, det kan tyckas lite sent, men det blir nog bra.
Det julkortslandskap som mötte oss 22-23 oktober fångade jag på bild. Under natten lämnade några djur spår i det bitvis decimetertjocka snötäcket. Tyckte spåren var lite små, men tror på lodjur.
Här ses också båten som måste skottas fri från snö innan den kunde ros till uppdragsplatsen, isflak kunde lyftas ur båten när jag skulle ösa den! Motorn lyftes ur. Under vår lilla roddtur krossade vi några mm tjock is i det inre av viken. Detta i oktober! En föraning om vad för vinter som är på väg.
Men det var 14 dagar sedan. Nu väntar höstdagar med hög klar luft, barmark och plusgrader.
Nu ska målarlåda och akvarellpapper med, och jag hoppas vi får tid till några sköna höstpromenader.
Plockade nyligen ned mina tavlor i Kulturcentrum Hallonbergen (Sundbyberg), nästa tillfälle att se mina tavlor blir vid lö-sö andra advent ”Advent i Ateljén”, Anders Tecknarstuga. Kanske finns några skärgårdsbilder i novemberljus klara till dess.

Framtiden avgörs på söndag. Borgarna stryper kulturen!

2010-09-15T09:50:00.003+02:00

Ödesdigert kan det bli om inte vi får ny majoritet i riksdag, landsting och kommun på söndag. Många skapande kulturarbetare lever under mycket magra ekonomiska villkor. Möjligheterna att visa upp det man skapat är i synnerhet i storstadsregionen beskurna, om man inte är beredd att hyra in sig för någon vecka i privat utställningslokal mot hög kostnad.
En följd av borgarnas utförsäljning av en stor del av apoteken har hårt drabbat den tidigare mycket betydelsefulla Apoteksbolagets Konstförening, en av landets största inköpare av ”lös konst”. Dess utställningar av den konst som lottades ut var varje år en stor händelse för alla konstföreningens medlemmar. Med ett starkt minskat Apoteket AB, har konstinköpen från oss bild- och formkonstnärer minskat drastiskt. Det är en följd av privatiseringen/avknoppningen av apoteken som jag inte sett någon annan lyfta fram.
I Stockholm har den borgerliga alliansens kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt starkt reducerat möjligheterna till kommunalt ateljébidrag, medan hon samtidigt inrättat en ”kulturbonus” som de konstnärer som det går riktigt bra för, kan tilldelas! Till de som har skall varda givet!
Avgifterna i Kulturskolan skjuter i höjden, och med färre platser för barn- och ungdomar där följer också starkt minskade möjligheter för musiker, teaterpedagoger och bildkonstnärer att få uppdrag som lärare och ledare. Det kostar en hel del att ha sitt barn i Kulturskolan idag i Stockholm, men Lidingö är värst! Lidingö har de allra högsta terminsavgifterna i hela landet. Med ett maktskifte kommer dessa avgifter att sänkas kraftigt. Det finns föredömen: I tre svenska kommuner är kulturskolan avgiftsfri idag!
Nu skingras molnen och, efter att jag idag assisterat Jens Holm vid torgmöte på Gullmarsplan kl 11-13, ska jag sätta mig och måla på några akvareller som ska ingå i min utställning i Kulturcentrum i den kulturvänliga kommunen Sundbyberg. Och som har ekonomiska villkor för utställarna som bl a passar mig, och min magra plånbok. Bilden jag bifogar i bloggen är ”Pållare i Bälstaån”, en akvarell.
7 oktober är vernissagen, i Hallonbergens centrum.

Sensommarseglats, hösten nalkas

2010-09-06T15:51:00.002+02:00

Hemmaviken i skärgården lämnas för segel efter åtta veckor med båten tillgänglig vid boj 100 m från sommarstugan. Det är sista helgen i augusti. Sannolikt min sista seglats ute i skärgården för året. Seglingens slutmål är båtklubben i Årstaviken. Väl där har båten inte längre den omedelbara kontakten med Ålands hav, jag får drömma mig till utsikten mot obebyggda stränder och jungfruliga öar. Men det kommer ännu en sommar.
Som fastboende i huvudstaden, och med behov att ha nära till båten, när mahognyn ska vårdas, småreparationer klaras av och med lackning i omgångar, som måste anpassas till väderleken, blir det båtklubb i stan, för att allt ska vara klart till sjösättning runt 1 maj. En gång för drygt 11 år sedan förtöjde jag min Vindö 28 för första gången vid Årstalundens Båtklubb.
Det är viktigt att vi kan få ned båten till Stockholm denna helg. Med oro har vi följt långtidsprognoserna och förväntade vindstyrkor, det har inte varit nådiga prognoser, blött och mycket blåsigt, det enda positiva har varit vindriktningen. Men dagen innan avsegling är sjörapporten mer gynnsam.
Fredag morgon: det blåser friskt – men medvind – nordost. Vid middagstid – avsegling efter sjörapporten kl 12.50 - har det avtagit något. Vi bestämmer oss trots allt att sätta lilla förseglet. Vi belönas med solsken och seglingen går undan! Vi surfar i en stadig slör på vågorna, det brusar om bogen och besättningen njuter. Vi har bunkrat för många goda måltider både under gång och i hamn, dagsetapperna är långa, det gäller att vinden håller i sig. Till saken hör att motorn, som gått som en klocka tidigare i sommar, nu denna helg med långa etapper att klara av, totalstrejkar!
Första natthamn planeras vid Själbottna, vi har vind hela vägen och när vi låter ankaret gå vid seglarklippan i storfladen är klockan runt sju. Vi har legat på samma bog hela dagen konstaterar vi, inte många segelmanövrer.
Lite knepigt kom ankaret, och långa tampar iland. En undervattensklippa kräver en justering och ännu ett besök uppe bland tallarna för att flytta ett spring innan vi kan koppla av. Stora huset med bågar över sittbrunn kommer upp och vi får tids nog till en riktigt trevlig middag. Stormlyktan tänds. Det mörknar snabbt nu i slutet av augusti.
Svalt i salongen vid läggdags, men skönt i sovsäckarna.
Lördag förmiddag sätts fullt ställ, kryssfocken stuvas undan och genuan fram. Lite fler segelmanövrer än igår främst för att hålla undan från finlandstrafikens bjässar. Kväll i den stilla viken vid Kalvholmen söder om Saxarfjärden, i skydd för alla vindar och fartygssvall.
Söndagen möter med solsken, det blir ett morgondopp för mig innan vi sätter segel för sista etappen in mot Hammarbyslussen och Årstaviken.
På väg mot Kodjupet, bäst undvika Stegesund utan motor, passerar SUNBEAM, den fina engelska kuttern, och ELLEN, skonaren som seglar med skolklasser en stor del av året. Båda väl över hundra år gamla. På eftermiddagen mojnar vinden, vi befarar dygnsregn när vi ser de mörka molnen och det börjar droppa. Alla regnställ åker på, men det blir bara en skur.
Till slut är klockan bra mycket och vi måste bara få bogsering om vi ska komma in innan det är svarta natten. Men mycket få fritidsbåtar i sikte. – Men så kommer hon, en stor 44-fots seglare under motorgång som faktiskt uppfattar vår situation, nå samtidigt ser dess besättning min flickvän och ropar Aime! - de visar sig sjunga i samma (estniska) kör! Världen är bra liten! Allt löser sig – och vi får assistans ända in till vår boj!

Vi färgar Gullmarsplan röd

2010-08-31T15:44:00.003+02:00

I går måndag kväll mellan 18 och 19 var det rött som gällde på Gullmarsplan! Det röda stod bra mot Bajenfansens grön-vita halsdukar och tröjor på intilliggande uteservering.
Vänstern hade Torgmöte med Ali Esbati och Karin Rågsjö, insatsstyrkan möblerade hela torget med pallar, bord och fanor. Många partikamrater aktiverade sig särskilt för mötet, de flesta från vår Årstaförening. Också några från Ung Vänster-klubben Söder om söder gjorde värdefulla insatser. Både som flygblads- och tidningsutdelare, bemanning av valstugan och som åhörare. Det gjorde att flera utan partibok blev nyfikna och stannade till.
Karin Rågsjö skanderade röd Stockholmspolitik och Ali Esbati den politik vi vill se på riksplanet. Karin och Alis och Insatsstyrkans spontana kommentar, när jag tackade dem, var att de var riktigt nöjda med mötet.
Och en uppmaning: titta in i vår valstuga på Gullmarsplan – riktigt mysig! ”- Vad fint ni har det!” har flera sagt. Inspirerade av inredningstips har vi gjort egna val. Tygtapet, gröna växter, röda pallar, mysig punktvis belysning. Och så ett idolporträtt på Lasse.
Så mycket olika valmaterial att alla hyllplatser och bordsytor är upptagna – och så kommer ännu mer! Ändå saknar vi foldrar på viktiga områden… Vi försöker ha det överblickbart och hålla så god ordning vi kan. De allra flesta som kommer är hyggliga och många har en egen personlig och intressant historia att berätta. Alla är hjärtligt välkomna!
OCH I MORGON Kl. 18 vid VALSTUGAN startar jag min STADSVANDRING i VÄNSTERNS ÅRSTA. Vi ser på barnrikehus, kulturhus och naturupplevelser i det nära grannskapet. Ta med SL-kortet! Allmänheten inbjudes! Tar knappt två timmar.
Det är roligt när en valrörelse får vind i seglen!

Mina skärgårdsmotiv nu i Bogehuset, Simpnäs

2010-08-03T11:19:00.001+02:00

Tavlorna på plats i Bogehuset, Simpnäs.
Igår öppnade jag min augusti-utställning, hade min sista vernissage i Roslagen sommaren 2010. Den senaste och tredje av mina sommarutställningar finns nu på plats i Bogehuset, intill Simpnäs Hamnkafé, Björkö-Arholma. ”Bilder från ön och seglande skutor”, t o m 11 augusti.
Sommarens mest omfattande katalog. 50 nummer. Och för intresserade har jag en dessutom hel stor mapp med oinramade akvareller och teckningar med mig, som jag kan plocka fram.

Hamnpiren i Simpnäs ligger i ett utsatt läge vid hårt väder, men samtidigt är de yttersta skären inte långt bort, utsikten är fascinerande och har ständigt nytt ljus beroende på väder. Buss 636 från Norrtälje har sin hållplats några meter från utställningssalen, och passbåten Monsun från Arholma har sin brygga inte långt ifrån.
Bogehuset förresten – det har sin säregna historia. Förra året fyllde det femtio år. Men de första åren utan landkänning, utan som överbyggnad på en lastbåt (!), nämligen Boge, som var den ena av de två första båtarna i trafik mellan Simpnäs och Mariehamn, redade av Gustaf Myrsten i Rederi AB Slite. Det som var en början till den svenska delen av Viking Line. Efter några år, när långtradarchaufförerna tröttnat på den smala och mycket krokiga vägen över södra Väddö och Björkö, flyttade ju den här trafiken till Kapellskär 1964, och färjor sattes in som mer liknar dagens, fast mycket mindre.
När fartyget Boge togs ur denna trafik lyftes helt sonika lastrummets provisoriska överbyggnad iland, och med tillbyggnader blev Bogehuset både kiosk, utställnings/fest-lokal och Hamnkafé.

Mellan klockan12 och 17 ska jag försöka hålla öppet varje dag t o m 11 aug. Kanske måste jag korta av någon av dagarna. Jag får hoppas på bra väder, det ingår också att cykla fram och åter till egna stugan 7-8 km enkel väg.

Utställningar och ”öppen ateljé” har avlöst kommit slag i slag. En framgång är mitt nya tema ”bild i bild” med skutbilder och miljöer i samma bild. Det ljusnar också på konstnärens himmel, efter några snåla år. Frågan är om det håller i sig.
Vägbeskrivning till Simpnäs kan behövas, från fastlandet vik av enligt vägvisning före Älmsta mot Gåsvik och Björkö-Arholma, åk över Barnhusbron, genom Barnens Ö och förbi Björkö-Arholma kyrka. Ett stycke efter Björkö-Arholma skola sväng vänster ned mot Simpnäs och kör tills vägen tar slut. Avständet från Norrtlje är drygt 50 km.
Om problem att hitta hjälper jag gärna till 073-659 52 00.
Anders D

VERNISSAGEDAG på Björkö

2010-07-19T20:06:00.002+02:00

Det är måndag 19 juli. Vernissagen är annonserad till klockan 14. När alla mina bilder för sommarens första stora separatutställning fått ramar och kommit upp på väggen är det en summering i bild av året som gått. Många bilder som aldrig förut visats, de flesta av dem gjorda sedan jag hade utställning på Lyckhem i Skeppsmyra förra sommaren.

Det mesta utspelar sig vid vatten, vid Arholmaleden, på de närmaste skären och längs stränderna inte så långt från den egna stugan.
Men mitt stora intresse och engagemang i de segelskutor som ännu seglar och har svensk hemmahamn, har inspirerat till en helt ny serie akvareller med skutor och deras riggar i profil och därtill fartygen i miljö – samma bild! En galeas, engelska kuttrar i fiske på Nordsjön, en sandkil, en ”hundraelva”. Jag förklarar gärna vad som döljer sig bakom dessa namn på fartygstyper för utställningens besökare.
Utställningen finns att se i stora festsalen på Lyckhem, denna gamla redargård i Skeppsmyra som redan i början på nittonhundratalet blev pensionat, och som med varsam hand och stort arbete återställts i sin forna glans. De senaste åren har vandrarhemsdelen uppgraderats, numera får alla sova i sköna resårsängar!

Nu blir det intensiva dagar. Ingen annan vaktar utställningen, så jag får se till att ha att litet arbete med mig så tiden kan användas till annat nyttigt, när inte publiken strömmar till. Och matsäck och kaffe måste med.
Jag bor under sommaren i Rumshamn där jag har min sommarateljé (och även har Öppen Ateljé 31/7-1/8) bara 15 minuters cykelväg från utställningen, så jag har ju nära till.
Alla hälsas hjärtligt välkomna!

Öppet till Stora Festsalen och ”Skutor, segel, stränder” kl 11-18 mellan 19 och 26 juli.

Min utställnings-sommar på Björkö och Arholma

2010-06-22T12:00:00.002+02:00

Midsommar-vernissage

Det är bråda tider för konstnären, som ska ha hängt färdigt sommarens första utställning inom ett par dagar, innan midsommarfirandet tar fart! Ute på Arholma Ö är nämligen midsommaraftonen inte bara stor folkfest med resning av och dans kring den stora, unikt utformade midsommarstången.
Det är också vernissagedag för sommarens tre (!) utställningar i Arholma Båk. Båken som inte bara ett sjömärke med fantastisk utsikt, utan sommartid också konstgalleri! Och alla tre utställningarna hänger sedan till början av augusti. Och för oss konstnärer är det tidspress.
På snabbesök i staden för att komplettera med ramar och passepartouter i sista stund. På ett mindre utrymme i båkens entréplan visar jag i år Strandskator i alla tänkbara situationer och konstellationer. Det blir i huvudsak akvareller. Och lite mindre bilder, som man också får med sig direkt vid köpet, förhoppningsvis säljer jag en del.

Men det är ju mycke´nu, när sommaren drar igång på alla cylindrar från kallstart: Båtar ska ha kommit i sjön, åror lackats, motorer blivit startvilliga. Hemma i stugan vill man ju ha det trevligt också. Gräset klippas, stugorna städas, och allt som följer med när man har hus och en stor tomt att ta hand om. Skafferi och kyl behöver fyllas på, inhandling till ett lockande och festligt midsommarbord vara avklarad.

Tills nu har bryggorna vara en fridfull oas för fåglarna, där måsen och sädesärlan i år hittat skyddade boplatser. Men som tur är inte just i vår bryggas bryggkistor. När nu roddbåten skulle i den gångna helgen var det oro hos fågelföräldrarna. De nykläckta måsungarna, små, små, grå, ulliga bollar, tog trevande steg intill på ”Orsons udde”. Sädesärlan vaktade och markerade att - här har jag mitt bo och jag är glad om ni respekterar det!

Sommaren har god styrfart redan från början, och frågan är när saker och ting ska hinnas med, som ett göra båten som ännu ligger i Årstaviken, segelklar, och utrusta henne för i första hand tre-fyra dagars avkopplande segling upp till väntande bojen i viken hemma, vid Arholmaleden.
Ytterligare två, ganska stora separatutställningar, väntar för mig på Björkö i sommar: mindre än en månad till vernissagen på en utställningsvecka på Lyckhem, Skeppsmyra, och redan 2 aug nästa i den stora salen i Bogehuset i Simpnäs. Och så ”Atelérunda på Björkö” 31 juli-1 aug… Ja, det blir en aktiv konstsommar.
- Hjärligt välkomna till Arholma och Björkö och mina skildringar av skärgården!
-
- Och jag bifogar några av mina bilder: ”Strandkatan skriker i stormen” och ”Fundersam strandskata”.

Livsseglatsen - Anders Djerf: Värnar och vårdar värdefull skärgård

2010-06-14T17:15:00.000+02:00

Livsseglatsen - Anders Djerf: Värnar och vårdar värdefull skärgård

Värnar och vårdar värdefull skärgård

2010-06-14T05:46:00.004+02:00

Den gångna veckan intensiv - med mycket skärgård:
Onsdag heldagsbesök i Möjaarkipelagen. Vi i Skärgårdsstiftelsens Vänners arbetsgrupp för kultur- och naturmiljö gjorde vår årliga resa till ett av stiftelsens många områden. I år besök bl a på Hemö-Bockö, där nu ett omfattande naturvårdsarbete genomförs med gallring av den skog med mycket sly, som i decennier fått växa sig allt tätare, sedan betande boskap och jordgubbsodling försvann från öarna.
Många träd har med största omsorg fällts, ädelskogen bevaras. Mycket virke att ta tillvara, lättare skogsmaskiner – skotare – arbetar just nu i dagarna med dra ner timret till stränderna för vidare sjötransport. De stora mängderna ris måste eldas på plats, men det får vänta till hösten.
Nu betas åter de öppnade ytorna på öarna av får, flera med årslamm, och ett par kor.
Skönt att veta att dessa marker skyddas från privat exploatering, genom att ingå i Skärgårdsstiftelsens stora markinnehav, och att en genomtänkt naturvårdsplan finns, till glädje för oss alla och för kommande generationer.
Både tillträdande och avgående tillsynsman var våra väl insatta vägvisare under dagen.
Vidare gick resan över Skarpöfjärden till Hjortronholmen, halvvägs till Stora Nassa, och här stod Vårdkasens Vänner värd för en smakfull buffélunch med bl a lokalt uppfött och slaktat lamm.
Så fridfullt lugnt dessa försommardagar innan alla fritidsbåtar kommit igång och fyller luftrummet med ljudet från sina högvarviga motorer.

Bara ett par nätter i stan - ja torsdag e.m.-kväll var jag aktör som en av trettio statister vid inspelning på på Stora Torget i Norrtälje, av Henning Mankells "Kinesen" (en tysk-österikisk produktion). Lördag-söndag till egna stugan på Björkö-Arholma, ett kort besök, men ändå blev mycket praktiskt gjort, gräs klippt, båtbotten målad, något grävt i marken, fönster putsade.
Den skira hundlokan som vackrast nu, vildapeln som ett vitt moln av blommor, fågelsången intensiv.
Även om lördag kväll och natt var sval med regn och snålblåst som om det vore senhöst, var det dagar att minnas. Och solen strålade ju tidvis klar!
Men bara två veckor till midsommar. Är det sant? Till dess ska jag ha ett flertal mindre målningar klara, med bl a strandskatemotiv, levererade till Arholma Båk, där de ska finnas i entréplanet till åskådande (och försäljning) hela sommaren.
På Arholma ö, med några av Skärgårdsstiftelsens verkliga pärlor, och där den nya arrendatorn redan uträttat stordåd med röjning, stängsling och skogsvård, och med hjälp av riktiga arbetshästar!

Förädlad lageryta – Fotografiska i Stora Tullhuset

2010-05-21T14:38:00.004+02:00

Jag var på pressvisning och presskonferens igår.
Många har idéerna och projekten varit om vad användning det Ferdinand Boberg ritade och numera k-märkta Stora Tullhuset på Stadsgården skulle få. Ena gången stor kryssningsterminal och hotell, andra gången Abba-museum, ett projekt som kraschade eftersom det visade sig att de som drog igång projektet bara hade luft i plånboken och fantastiska förhoppningar på sponsorers finansiering.
Jag för min privata del vill tillägga lyckligtvis, att det inte blev ABBA-museum, det passar bättre nära nöjesetablissemangen Gröna Lund och Cirkus.
Under tiden har dock den särpräglade tegelbyggnaden fått ett allt mer akut renoveringsbehov.
När Bromans lanserade idén om ett fotografiskt museum i de Tullhusets ledigställda lokaler, och som de dessutom hade finansiering till, var det för Stockholms Hamn som äger byggnaden, att göra en seriös granskning, - de höll måttet! 2500 kvm fotomuseum skulle det bli. Sagt och gjort, arbeten satte igång med stor effektivitet. Hamnen har nu gjort en fascinerande uppgradering av byggnaden!
I den östra delen av huset kommer inte bara en rad företag att hyra in sig med sina kontor, utan Hamnen inrättar också en liten kryssningsterminal, ett ”Cruise Center”.

Så igår 20 maj var det pressvisning för detta stora fotogalleri. Inga permanenta samlingar, men istället stora, temporära utställningar, och man går ut stort med fyra separatutställningar med bilder av några av fotovärldens största namn, däribland porträttfotografen Annie Leibovitz och vår egen Lennart Nilsson.
Från restaurangen, där den mycket stora skaran pressrepresentanter samlats (ca. 110 st!), är utsikten över Strömmen genom nya stora fönstren minst lika fascinerande som många av fotografierna i utställningarna.

Som fotoentusiast måste jag säga att Stockholm har fått ett tillskott som kulturstad, visar öppningsutställningarna den kvalitetsnivå man valt att ligga på, då är det både ett lovande och ambitiöst projekt.

Foto från Stora Tullhuset, helt nya restaurangen, i ”Fotografiska”. @foto Anders Djerf

Annie Leibovitz och Lennart Nilsson i samtal. Fotografiska 20.5 2010. @foto Anders Djerf

Hamn i Norvik skonar skärgården

2010-04-19T14:25:00.003+02:00

Den helt nya storhamnen Vuosaari utanför Helsingfors en månad före invigning aug 2008. - något större än blivande hamnen i Norvik. foto© Anders Djerf

Redan 1991 köpte Stockholms Hamn, med intentionen att bygga en stor uthamn, den öken av sprängsten som hann anläggas strax norr om Nynäshamns hamn, innan det s k NEX-kombinatet gick i graven. Grunden för de stora hanteringsytor som en storhamn kräver var då redan skapad på platsen.
Några år senare skriver Nynäshamns kommun: ”Stockholms Hamns aktuella planer för hamn i Norvik motiverar att ny detaljplan utarbetas för området”.
Det är planer som nu varit aktuella, och stegvis uppdaterats, i 19 år!
Inriktningen är en ren godshamn. Fraktfartygens storlek har bara ökat.
Rederierna och deras kunder efterfrågor alltmer hamnar som är lätta att nå, belägna så nära de stora farlederna som möjligt, för att inseglingen ska vara kort och ta minimal tid. För Östersjötrafiken idag gäller att med samma fartyg klara anlöp i ett flertal hamnar under kort tid. Med den fartbegränsning som gäller för insegling till Stockholm kommer en hamn i Norvik ge betydande tidsvinst.
Det för Stockholms skärgård viktigaste argumentet för Norvik är miljöskäl. Fartygstrafiken in till Stockholm har under de senaste decennierna ökat i omfattning. Under sommarsäsongen finns också ett stort antal fritidsbåtar i och intill farlederna. Ett stort containerfartyg har mycket lång bromssträcka. Och en fartygsolycka med oljeutsläpp skulle kunna bli förödande i den känsliga och svårsanerade övärlden.
Men förutsättning för en hamn i Norvik är en Nynäsbana med dubbelspår och bärighet för gods. Banverket måste prioritera denna fråga! Med större godskapacitet i stockholmsregionens hamnar och förkortade transporttider finns goda incitament för ett välja sjötransport för mycket av det gods som idag går med långtradare på landsväg – inte sällan hela vägen från centraleuropa! Och kostnaden per transporterat ton är så mycket lägre sjövägen än transporterat på land. Måtte Miljööverdomstolen ta till sig dessa argument för ökat sjöfrakt! Vi väntar på deras positiva dom innan spaden kan sättas i marken.
Röster höjs ibland för att också flytta kryssningsfartygen till Nynäshamn – men då kommer de inte alls. Attraktionen att färdas genom den unika Stockholms skärgård är en stor orsak till att övertaget anlöpa Stockholm. Med Loudden avvecklad, arbetet med detta måste påskyndas, och containerhamnen i Frihamnen flyttad till Norvik-Nynäshamn, görs också inseglingen för kryssningsfartygen så mycket säkrare. Men vi ska inte ha den föreslagna Horstensleden! Sten Nordin har satt stopp för denna led - av ekonomiska skäl. Den är lika skadlig för en idag i stort orörd del av ytterskärgården, oavsett om det kan hittas en tillfredsställande finansiering.

skrivet av Anders D
som ordinarie ledamot i Stockholms Hamnars styrelse

Vårsöndag Sol, båtvård och politik

2010-04-12T09:36:00.006+02:00

Så äntligen kom den! Den första riktiga vårdagen. Kanske lite tvekande och sval på förmiddagen, så blev söndagen 11 april som timmarna gick en dag att njuta av.
Tack vare den långa kalla vintern och våren som så länge tvekat tog nu många båtägare de första intensiva tagen med slipmaskiner och båtskrapor för att få så mycket som möjligt gjort inför sjösättningen om bara några veckor. De promenerande längs Årstaviken kom i täta led i solskenet, uteserveringarna var fyllda till sista stol, och på Bio Rio (f d Kvartersbion) vid Bergsundsstrand bjöd Vänstern i Stadshuset in allmänheten till Stockholmsdag med, filmer och debatter, fri entré.
Det är så mycket grejor man ska ha på plats, och leta fram sedan från förra vårrustningen: slipmaskiner, slippapper, skrapor, färger och fernissor av allehanda slag. Det stora behovet jag har just nu är att få en slipmaskin lagad och hitta en gammal dammsugare som kan ”offras” till båten. Och så det som kostar många pengar, själva båtklubben, lack och färg och sedan kanske också behov av nytt 12v-batteri.
Som ett avbrott i båtjobbet var det stimulerande med ”Stockholmsdagen”, radikala idéer om hur vi kan utveckla staden i ekologisk balans, en stad där inte bilsamhället regerar, med deltagande demokrati, för ett solidariskt och tryggt samhälle med en välfärd utan vinstintressen!
Och så promenaden i solen tillbaka till båten.

Skärgårds-påsk

2010-04-08T21:29:00.003+02:00

Vi lämnar Stockholm långfredag förmiddag, åker ut mot Björkö-Arholma med SL-s busslinjer 676 + 636. Vid bytet i Norrtälje är kön vid bussen mot Östersjö så ringlande lång, att vilken trafikledare som helst omgående bort inkalla extrabussar. Men trafikledare fanns inte en skymt av, och busschaufförens upprepade anrop per radio för förstärkning fungerade inte, trafikledningen svarade inte ens! Illa!
Mycket packning så här till påsk – och så får man stå i nära fyra mil! Men alla är inställda på en trevlig påsk på landet, och med lite tålamod hittar man också en plats att stå på utan att kliva i de närmaste medresenärernas matkassar.
Från barmark hemma på gården i Stockholms söderort möter vi, ju längre resan går norr om Norrtälje, alltmer kvarliggande snö. Men det är vackert väder, solen skiner och väglaget är bra.
På väg till stugan berättar grannarna om de tydliga spåren efter lodjur (!) som de sett rakt över min tomt och vidare över grannens för någon månad sedan. Vi söker efter vad som återstår, tror att vi hittar dom. Nu betydligt utvidgade, och utan tydliga avtryck av trampdynor och klor, efter att solen värmt och snön smält samman en del. Ändå mycket mer snö, än jag hoppats, och det blir tungt att skotta, eller snarare i block lyft bort 20-40 cm snö med kraftig skare, för att skapa en framkomlig, om än smal, stig till vedförråd, toa och snickarbod.
Lyfter undan snön vid uppfarten, där vi planterat krokus, och minsann, sticker det upp en hel del från lökarna jag satte i höstas. Frågan är alltid vad som rådjuren kommer att skona, när de kommer till vårt uppdukade smörgåsbord.
Ingen ränna är bruten i Arholmaleden, så fjärden ligger alldeles still och tyst. Med kikare ser vi bortom skären vad vi tolkar som upptornad packis, där långt utanför ska det vara öppet vatten i stora farleden, med gott om isflak.
Vi hälsar på hos en av de bofasta i byn. Ja, tänk att bo här året runt. Som denna vinter när inte ens plogbilen kunde ta sig fram några dygn när det var som värst med snö. Men det var också en extremt snörik och kall vinter. Det gäller att matförråd med buffert, och att just dessa mest insnöade dagar inte behöva åka akut till Norrtälje t. ex.
Det finns en behaglig stillhet här ute denna påsk, ibland trevliga ljud av familjesamvaro i några av släktens stugor, men flera andra familjer har avstått från att åka ut denna påsk. Och inga ilskna hundar skäller i byn, ingen vedkap eller motorsåg skär sönder stillheten. Sådana stunder är värda att ta vara på och spara i minnet.
Det är roligt här ute på påskafton. I många decennier har här kontinuerligt fyllts på med ungar, kusiner, sysslingar eller som numer sysslingarnas småbarn, kanske inte tillskott varje år, men nog för att ett härligt påsk-kärrings-tåg ett tu tre knackar på dörren, önskar Glad påsk, lämnar egenhändigt ritade påskkort och låter sig bjudas på godis. Så också i år.
Och det får sin betydelse att vi är här ute i stugan, också om vädret kan vara väl så lynnigt i början av april.

Bygg inte bort Årstafältet!

2010-03-31T09:06:00.006+02:00

Bygg inte sönder Årstafältet!

Sista dagen idag onsdag 31 mars 2010 för allmänheten att yttra sig över planerna för Årstafältet!

Förslaget om en hård exploatering av Årstafältet är för oss i Årsta, Enskede och Östberga det allvarligaste ingreppet i vår närmiljö som vi kan komma på. År 2000 fattade stadens fullmäktige över alla partigränser beslutet att utveckla vårt stora fält till Landskapsparken Årstafältet, i en bred och öppen dialog mellan kringboende, stadens tjänstemän och politiker. Planeringen satte igång på allvar 2002, I september 2006 hade arbetet med landskapsparken kommit långt - men då var det också val. Det blev maktskifte i Stadshuset och idiotstopp beordrades för att hindra fortsatt iordningställande av parken.
Dessutom lyftes fältet bort från den lokala stadsdelsförvaltningens ansvarsområde och lades, som enda grönområde i staden, centralt hos Exploateringskontoret. I Exploateringsnämnden finns få politiker med vardaglig grannskapskontakt med fältet, de hade i varje fall vid den tidpunkten sällan eller aldrig varit på platsen, aldrig hört fågelsången, inte sett joggarna, rugbyspelarna eller kolonilottsodlarnas täppor, inte sett luftballonger riskfritt landa på de stora öppna ytorna. Politiker som boende långt från fältet mest hade gått på hörsägen att det är ödsligt och övergivit, bara läst vissa tjänsteutlåtanden och gjort antaganden.
Stadsdelsnämnden rådde inte längre över sitt eget fält, så vi hade inget för att ta upp frågor om fältet på allmänhetens frågestund. Någon allmän frågestund finns inte i Exploateringsnämnden. Arkitekttävling utlystes. Ett förslag valdes ut av alliansens politiker för bearbetning. Det slutligen presenterade förslaget har mycket lite gemensamt med den Landskapspark som de allra flesta Årstabor vill ha.
För fotbollsträning, rugbymatcher och inte minst landande luftballonger, denna mycket speciella företeelse för storstaden Stockholm, behövs stora öppna ytor. Två tredjedelar av fältet vill man nu bygga bort! Aktiviteter som rugby och Årsta golf är utsuddade. Halva den unika sträckan av urgamla infarten mot Stockholm, Göta Landsväg, tänker man sig som en mycket smal park kantad av ganska höga bostadshus, någonting likt Valhallavägen med sin gröna mittremsa.
Väl att notera: Göta landsvägs sträckning på Årstafältet, den enda bit som återstår med ursprungsutseende, är ett Lagstadgat Fornminne!
När fortfarande den deltagande demokratin respekterades i staden uttrycktes i stor enighet att hela fältet ska var en väl planerad Landskapspark. Respektera detta!

Anders Djerf, Årsta
http://intressant.se/intressant

Bilden tagen vid dikeskanten, Göta landsväg i juni 2009, med cyklande golfspelare och joggare i full fart, på fältet intill tränade en man glidflygning, och för det behövde han de stora öppna gräsfält som vi kan erbjuda här, men inte på många andra ställen i södra närförorterna.@ foto Anders Djerf

och nu kanske bloggen hittas av fler:
Jag har placerat min blogg i Årsta på bloggkartan.se!

Roslagsbesök bot mot storstadsstress

2010-03-26T06:00:00.001+01:00

ag behöver andas skärgårdsluft. Besök med tillsyn av stugan känns angeläget. Den underbara vårdagen, lördagen, fick nöja mig med den värmande solen i Stockholm. Och jag hann vara en stund på båtklubben vid den ännu isbelagda Årstaviken, och börja lite på vårrustningen av segelbåten. Mahogny kräver ju sin arbetsinsats. Tvättade däck och rufftak så gått det gick, med begränsad vattentillgång. Det är hämmande att klubben bara har sommarvatten, som nog inte kommer på förrän strax före sjösättning i år, isen hindrar mig än så länge att hinka ur sjön och det är tungt att bära dunkar ned från närmaste tappställe. Jag hann också slipa lite, men så mycket återstår. Påmindes om reparationsbehoven.

När jag äntligen kommer iväg till stugan på söndagen vänder vädret totalt. Tar mig i snöblandat regn till Tekniska Högskolan, moddigt på motorvägen. Men efter Norrtälje kallare, och rikligt snöfall som tätnar, här är genuint vinterväglag trots vårdagjämning. Bussen tar sig fram i stort enligt tidtabell, ingen förrädisk halka och den här bussturen slutar inte i diket.
Väl framme tittar vår glada, trevliga byfogde Sonja ut genom dörren, och undrar vad jag gör här ute i busvädret, oroar sig över att jag inte ska få varmt nog för att stanna över natten. Ren omtanke som gör att man känner sig ”välkommen hem”. Trevligt att någon bryr sig.
De sista kilometrarna jag har att gå är det bara några cm nysnö, och jag har tur, det är inte snorhalt under snön. Från gårdagens vårsol i Stockholm, med nyväckta snödroppar och krokusar, möter jag en oväntat vintrig, men vacker sagoskog, särskilt den sista biten där inga stora skogsmaskiner sargat skogen.
Men det är en fördel med snötäcket: på hyggena döljs de stora hjulspåren, den uppfrästa marken och kvarlämnat ris av snötäcket. Rotvältorna draperade i snö blir till expressionistiska skulpturer, bara fantasin gränser för tolkningar.
Framme vid stugan så mycket snö! Först den höga plogvallen att forcera, åker ner till knäna. Och trappen är en enda stor snöskulptur. Snö tränger in i kängskaften. Men jag är strax inne i den trevliga stugan. Torr ved finns inne, sätter en brasa i öppna spisen och får eld också i vedspisen, den värmer köket effektivt. och efter en kopp kaffe dags att ta stortag med snöskoveln. Upp mot halvmetern snö att attackera. Under nysnön lite tungt och fuktigt, men jag når barmark, inget istäcke med otrevlig halka. Det blir en ”kanal” med snöväggar ner till vägen, för att få lite bättre framkomlighet.
Bilvägen plogas återkommande, även vårt enskilda stycke, så där kan jag gå obehindrat i vanliga kängor.
Tar mig ut till udden, lovat titta till även det huset. Snöyran har blivit så tät att skogen på andra sidan viken bara anas, och ut mot Arholma och de sista skären är det bara vitt, vitt, inte landskontur kan jag hitta. Skulle velat ta mig ner till strandkanten och isen, men avstår från att pulsa ner i djupsnön.
Det tar i med kulingstyrka i byarna, det blåser rakt på, från nord-ost. Drar upp halsduken lite extra. Väderupplevelse att tänka tillbaka på när man går ut här till badklippan i sommar.
Lyckas få riktigt trevlig temperatur i kök och sovrum, har radion som sällskap. När snömolnen skingrats fram på kvällen siktas nymånen. Det får inte bli för sen kväll. Måste in till stan i morgon bitti igen, Ska upp strax efter fem, bussen går 06.50, och om väglaget vet jag intet.

Vaknar till en klar morgon, där solen redan glimtar fram från en molnfri himmel mellan grenarna. Blå himmel! Det har kommit upp mot 1 dm snö i natt, en bit att pulsa, men väl vid brevlådorna är det nyplogat. Så vackert runt omkring, men tar mig tid att fotografera först uppe vid stora vägen. En solgata sträcker sig över fälten. Då tittar Sonja ut igen, och undrar hur jag haft det i natt. Från hennes köksspis stiger redan röken stilla. Denna marsmåndag är det tänt i ett fåtal stugor, men vi få som är här ute bryr oss om varandra!
Och när morgonbussen kommer, sitter redan bekanta Arholmabor ombord, på väg mot arbetsdag i Norrtälje eller Stockholm. Solen strålar över Sjömannaföreningens Museum i Simpnäs. Och jag får revligt sällskap på resan, med historier ur verkligheten om sälar, rådjur och lo!
------
Jag har placerat min blogg i Norrtälje på bloggkartan.se!

Kulturen öppnar fönster mot livet

2010-03-17T16:01:00.000+01:00

I denna utdragna ekonomiska kris sitter kulturen löst. Läget har blivit riktigt frostigt. Visserligen smälter snön gradvis, och farlederna till sjöss blir åter farbara men inlossning för blomstrande kulturbudgetar siktas bara långt bort i fjärran.
När det borde vara tvärs om. Särskilt i knepiga tider, för många med hård mycket press på jobbet, eller motsatt, med perioder av ofrivillig arbetslöshet, är det extra viktigt att vi kan erbjuda kulturella upplevelser, inspirerande händelser, utställningar, konserter och att kulturarbetarna ges möjlighet och resurser att väcka lusten till eget skapande i de breda leden ute i samhället. Visst finns det undantag, med kommuner som verkligen tror på kulturen, men de är tyvärr alltför få.

Jag sitter i Vänsterpartiet Storstockholms Kulturutskott. Vi anser att kultur är en väsentlig del i välfärden, och att satsningar på kultur ger mångdubbelt igen. Vi har formulerat ett uttalande om Kulturens roll i välfärdsbygget, och detta uttalande antogs av V-distriktets senaste årskonferens, 7 mars.

”Kulturen är en del av välfärden

Vi vill lyfta fram kulturens stora betydelse för människorna i vår region. Den borgerliga politiken har slagit hårt mot kommunala satsningar på kultur. Kulturarbetarnas förhållanden har försämrats betydligt och människors möjligheter till eget skapande har försvårats. Det offentliga rummet har blivit alltmer privatiserat och kommersialiserat.
Vi vill ha öppna stadsrum med utrymme för mötes- och föreningsliv och kulturella aktiviteter. Vi vill satsa på bibliotek, kulturskolor, samlingslokaler och det fria kulturlivet. Vi vill att alla barn i förskolor och skolor ska ha rätt att uppleva och utöva kultur. Vi vill se aktivitetshus för kultur och fritid för ungdomar i alla delar av stockholmsregionen. Vi anser att kulturen är en förändrande kraft i samhället och en viktig förutsättning för demokratin. Vi ser kulturen som en fundamental del av den offentliga välfärden.”
antaget av Vänsterpartiet Storstockholm, årskonferensen 7 mars 2010

Det är ekonomiskt bistra tider. Inte minst för kulturarbetarna. Men mitt i detta måste vi kulturarbetare orka bidra med det vi kan, bjuda på kulturella upplevelser och inbjuda till kreativt skapande, det är ju rena friskvården.

Jag var i helgen som Årsta Scenfolks ombud i Sundsvall på Sveriges Arbetarteaterförbunds stämma: Här finns verkligen energi, dessa teaterföreningar runt om i landet som har ett solidariskt och demokratiskt samhälle som en viktig bas i sina verksamheter. Teater med budskap! Här kan man tala om välfärd, om att upptäcka egna förmågor och bara må bättre och bättre, genom att få vara med i ett kreativt skapande och se omgivningens uppskattning.

Inte Vin&Sprit-museum i Stockholms Sjögård! Värna det maritima arvet.

2010-03-08T15:37:00.000+01:00

Galärvarvsområdet på Södra Djurgården är av mycket stort kulturhistoriskt värde i synnerhet för vårt maritima kulturarv och bör så långt möjligt reserveras för att manifestera detta.
Jag instämmer till fullo med senaste Hamnkvartersnytt (009/2010), Gustaf Taube skriver:
”Stockholms Stad har planansvaret men området är både av riksintresse och omfattas av strandskyddet, dessutom är det en pärla i Nationalstadsparken.” ··· ”Vi måste se till att bevara och utveckla Stockholms maritima särart och inte ställa oss i skamvrån genom att radera ut vår identitet. Attraktionskraft skapas genom att berätta stadens historia och visa på dess mångfald…”.

Det senaste är ett riktigt stolpskott till beslut, som kan drabba den goda idén med helheten Stockholms Sjögård hårt: Beslutet att långtidsarrendera galärvarvsskjulen till Vin&Sprit-historiska museet, som man av någon konstig sorts välvilja vill ge del av de publikströmmar som idag söker sig till Vasamuseet, skutkaj, Isbrytaren St Erik och fyrskeppet Finngrundet. Detta utan att se vad man ställer till och utan att Vin&Spritmuseet har något med det maritima Stockholm att göra (förutom att man en gång körde vin i stora tankbåtar till Årstadal, billigt "härtappat").
Vad gör alltså Vin&Sprit här? Ska man ställa ut en stor samling flaskskepp? Nej. Originalen till V&S långa serie av annonser från den världsomfattande reklamkampanjen för Absolut Vodka med från kända, moderna konstnärer beställda bilder har man utropat som huvudnumret. Inte har det ett skvatt med maritim kultur att göra. Dessutom är det reklam för att märke idag ägt av franska Pernod-Richard.
Ska den unika båtsamlingen i Båthall 2 få vika för en flaska vodka? Absolut Dumt!

Marinens utrustning av sina fartyg har en lång historia på Galärvarvet, som mest hade det 1400 anställda! Idag byggs inga fartyg här, men kulturhistoriska värdefulla fartyg finns att se och vi har stora maritima samlingar som behöver tillgängliggöras för den breda publiken. Mycket av det goda arbetet för en utveckling av Stockholms Sjögård som gjorts under många år kan med ett obetänksamt klubbslag slås i sank. Men beslut kan också rivas upp - så länge inte de satts i verket. Tänk Om nu! och förlägg V&S museala samlingar till en annan plats! Gustaf Taube igen: ” Beslut som fattas nu kan omöjliggöra framtida maritima förändringar.”
Från var kommer tanken och förslaget att hyra ut galärvarvets skjul till Vin&Sprit-historiska museet? Det måste vara ännu en person, i den långa rad av beslutsfattare som inte vänder blicken mot det levande vattnet, utan vänder ryggen till, inte ser vilken självklar central roll Stockholms maritima kulturarv måste ha! Sjöfart, och handelsvaror som kom sjövägen, var upphovet till att Stockholm som stad över huvud taget grundades.
Idag är en resa med båt längs Stockholms kajer och genom Stockholms inlopp en av de största höjdpunkterna för de allt fler turisterna i vår huvudstad. Det maritima arvet i Stockholm är guld värt!
Begreppet Stockholms Sjögård omfattar Skepps- och Kastellholmarna, Varvsön Beckholmen, Rosenvik, Nya Djurgårdsvarvet, Galärvarvet och Blasieholmen.
För att läsa mer om Sjögården gå till hemsidan www.sjogard.se

AD 2010-03-08

Bilden: Skepp i flaskan - dock inte i Absolut Vodka. En liten modell av Rouald Amundsens Gjøa, som var det första skepp som seglade genom Nordvästpassagen. arrangemang och foto@ Anders Djerf

Sammansvärjningen mot Norrskensflamman - Attentatet mot det fria ordet

2010-03-05T11:11:00.000+01:00

För exakt 70 år sedan, natten till 3 mars 1940, utfördes i Luleå det värsta politiska attentatet i svensk modern historia. En mycket mörk dag för yttrandefriheten och för dem som strävat för ett demokratiskt, socialistiskt samhälle. En händelse unik i svensk presshistoria. Fem oskyldiga personer fick sätta livet till. Denna dag, den 3 mars 1940, skulle yttrandefrihet bekämpas av en sammansvärjning utrustad med brandbomber. Det var i en tid, då radikala åsikter åt vänster bestraffades med interneringsläger.
Attentatet mot Flamman. Mitt i natten ett sken. Var det ett kraftigt norrsken? Vad skulle Lule-borna tro. Nej, med en blick ut genom fönstret kunde omkringboende som väckts av en kraftig smäll, konstatera att det brann i tidningen Norrskensflammans tryckeri, snart slog kraftiga lågor ut från varje fönster i trevåningsbyggnaden. Ovanför tryckeri och redaktion bodde flera familjer. Alla lyckades inte rädda sig ut. Fem personer omkom till följd av brandattentatet. Att det var ett attentat stod klart mycket snart.
De omkomna var ekonomichefen på Flamman Artur Hellberg, hans hustru Alice och dottern Maj. Det var också Svea Granberg och sonen Torgny (12 år).
Sveas man Valdemar Granberg var inte hemma, vid tiden för attentatet hade han blivit internerad i Storsien, utanför Kalix, tillsammans med 400 andra socialister och kommunister för sina åsikters skull. Det räddade hans liv, men bara fysikt. Han kom aldrig över förlusten av familjen, det tog honom mycket hårt, han blev också svårt alkoholiserad. Tog slutligen sitt liv 1960.

En som överlevde attentatet men skadades svårt var Filip Forsberg. Han hade för att rädda sig och sin familj från översta våningen handlat rationellt, rivit lakan och knutit ihop dem. Som sista man skulle han själv rädda sig. De hörde hur det brann. Lakanet brann av, Filip Forsberg föll många meter. De hörde ett skrik – sedan var det tyst. Forsberg skadade vänster fot svårt i fallet och blev låghalt resten av livet. Han blev också brandskadad – men överlevde.

Inte mycket lyckades man rädda ur byggnaden. Men några röda sångböcker. Med till svenska översatta ryska kampsånger och traditionella sånger. Det blev nu en upplevelse för dem som hittills bara hört väckelsesångerna i frikyrkokapellet att höra dessa ryska sånger sjungas.

Statspolisen utredde attentatet och man kom fram till att branden var anlagd. I april häktades fem män som erkände att de medverkat i attentatet, tre fänrikar, Borgström, Krendel och Nordström samt journalisten vid Norrbottens Kuriren Gunnar Hedenström och en värnpliktig Palmqvist. Några dagar senare inträffade det sensationella att Luleås stadsfiskal, Ebbe Hallberg samt kapten Uno Svanbom häktades för att ha deltagit i planeringen. I tidningen Norrbottens-Kuriren tryckeri hade generalrepetitionen för attentatet skett!

De skyldiga kom oerhört lindrigt undan. Inga straffsatser tillämpades, som motsvarar fem mord. De blev bara dömda för skadegörelse av annans egendom, för att ha sprängt tidningens tryckpressar! Inte för att ha vållat fem människors död. ”-Vi visste inte att det bodde människor i huset”, skyllde man ifrån sig. Borde varit svårt att tro på för rätten, när man hörde polischefen i staden säga det.
Straffen blev straffarbete i 2-7 år. Alla var fria efter fem år. Ebbe Hallberg dog i fängelset på Långholmen av sjukdom innan straffet var fullt avtjänat.

Begravningståget med attentatets offer blev det största någonsin i Luleå.
Två ynglingar som ville vara med på begravningen cyklade samma morgon över sju mil – enkel väg. I varje samhälle och by de passerade tillslöt fler cyklande som ville hedra de omkomna. När de nådde fram till Luleå bestod cykelkaravanen av minst 20 ynglingar.
Men även begravningen präglades av åsiktsförtryck: Begravningståget fick inte gå centralt fram genom staden, och samling förhindrades på Folkets Hus, det hade socialdemokraterna effektivt bokat upp. Attentatsledaren själv, stadsfiskalen Ebbe Hallberg, som helt klart styrt och ställt med detta, bevakade också både uppvaktning vid kistor och deltagarna i begravningståget. Han hade samtidigt varit med i sammansvärjningen. Och dessutom skulle Hallberg utreda attentatet som stadens polischef . . .

Vår åsikts- och yttrandefrihet måste vi vårda och slå vakt om. Med demokrati och solidaritet i fokus kan vi ha utvecklande samtal. Genom att främja nya möten och mötesplatser och slå vakt om de mötesplatser vi har, kan olika grupper träffas och vi bidrar till integrationen mellan alla grupper i samhället, mellan olika nationaliteter och kulturer.
Vi lever i en tid där internet skapat nya möjligheter för det offentliga samtalet. Inte minst på våra personliga bloggar och i andra sociala media och i kommentarer och insändare kan vi utveckla våra tankar.
Att förpassa en radikal grupp till interneringsläger för sina åsikters skull, låt oss aldrig få uppleva det igen! Det är oacceptabel åsiktsförföljelse! Glöm inte Storsien.

Jag tackar Gunilla Bresky för att ha tagit fram många av uppgifterna om Attentatet på Flamman i sin radiodokumentär i radions P1 sänd nu i mars 2010.

ANDERS DJERF, Stockholm, Årsta 2010-03-05

Livsseglatsen - Anders Djerf: Godstransporter bör gå sjövägen

2010-03-02T13:50:00.000+01:00

Livsseglatsen - Anders Djerf: Godstransporter bör gå sjövägen

Godstransporter bör gå sjövägen

2010-02-21T12:27:00.000+01:00

Varför så lugnt i Kapellskär? Den globala ekonomiska krisen som slog till i nov 2008 betydde kraftigt minskade volymer i många hamnar. Särskilt ro-ro-trafiken i Kapellskärs hamn drabbades. 2009 slutade med en minskad volym på hela 38% jämfört med åren strax innan krisen. Men det borde gå bättre nu. Efter en sådant ras kommer normalt en synlig uppgång inom några månader, och rejäl återhämtning ett år efter "utbrottet".

Men den här krisen beter sig inte ”normalt”, utvecklingen är verkligen oförutsägbar. Från omvärlden kommer rapporter om stegvis uppgång. Men varför märks inte detta i volymerna av ro-ro-gods som landas i och lämnar Kapellskärs hamn? Har godset tagit andra vägar? Vilka då i så fall? Under en rad år har ju hamnen ute vid gattet mot Ålands hav haft en fantastisk utveckling. Det talar för att Kapellskär kommer igen. Volymerna borde också öka av klimatskäl - eftersom sjöfrakt är det enda långsiktigt hållbara.

Av klimatskäl måste man tänka mer än en gång när man väljer "godsbärare". Det kan inte vara rätt att så mycket gods lossas i Göteborg för att sedan på lastbil gå till Mälardalen. Det borde förutom miljövinster bli billigare att sjövägen ta godset upp längs ostkusten.
Men för att flytta över från lastbilsflak till fartygsdäck vill det till en annan transportpolitik. Sjövägen ligger färdig och väntar. Men alla transportslag lever inte under samma ekonomiska villkor. Långa ”tåg” av långtradare fyller idag motorvägen i båda riktningar Göteborg – Stockholm och på järnvägen är kapacitetstaket nått. Varför?
Förklaringen är att staten subventionerar landtransporter och missgynnar sjöfarten! Gods på långtradare subventioneras med cirka 50 % och gods på järnväg med hela 75- 80%! Medan sjöfarten får bära alla sina kostnader fullt ut.Gör transportslagen kostnadsneutrala!

Och så kommer kraven på att skona miljön, att nu byta till fartygsdiesel med högst 0,5 % svavelhalt, inom några år kommer krav på max 0.1 % svavelhalt för fartyg i Östersjöfart. Men det är ett dyrt bränsle. För att klara detta måste samma ekonomiska villkor gälla för sjöfarten som för landsvägstrafik och järnväg.

Annars kommer vi, med de kostnadsökningar lågsvavlig bunkerolja innebär, snart se stora mängder gods flyttas från östersjöfart till landsväg, på igenkorkade motorleder från mellan-europa och upp genom Sverige. Det blir en miljöbelastning av format.

Järnväg är ett bättre val än landsväg - men här är ju kapaciteten begränsad. Investeringar som skulle krävas för bygget av nya spår, viadukter och järnvägsbroar är i mångmiljardklassen. Sjövägen – vattenvägen med i stort sett obegränsad kapacitet, ligger färdig och väntar på att användas mer.

Vi behöver också Miljödomstol och Miljööverdomstol som förstår hur en hamn fungerar, och att den är en länk i en internationell transportkedja, där arbete måste kunna utföras även tidiga morgnar och sena kvällar. Och att tillstånd behöver ges till nödvändiga utbyggnader och anpassningar när nya fartyg sätts in och volymer ökar. Stockholms Hamn (som är huvudägare i Kapellskär) gör samtidigt stora insatser för att minimera störningarna.

Med förståelse för kostnadsneutralitet och konstruktiva miljödomar kommer vi också att sucsesivt få se en återupptagen kusttrafik, med mindre fartyg som hämtat sitt i gods i de hamnar vi har idag, och på sikt i den stora nya hamnen i Norvik- Nynäshamn. På nordgående kommer vi åter att få handelssjöfart i Arholmaleden.

Vill vi ha en hållbar utveckling är vattenvägarna helt enkelt det bästa valet.

Jag är ordinarie ledamot (V) i Kapellskärs Hamn AB och Stockholms Hamn AB.

Anders D

På bilden Skeppsklockan på den mexikanska tremastbarken, skolskeppet Cuauhtemoc, fotograferad vid besök i Stockholm under Tall Ships Race juli 2007. © foto Anders Djerf

Kulturskolans stora betydelse! Hur visar kommunerna det?

2010-02-19T14:55:00.000+01:00

Det gäller att blåsa hårt i ventilbasunen om det ska höras in till kommunalråd och kulturnämnder. (foto och montage Anders Djerf 19 feb 2010)

KulturskVänsterpartiets kulturutskott i Storstockholm, där jag är en av medlemmarna, arrangerade ett seminarium om Kulturskolans villkor i länets kommuner på Socialistiskt Forum i november –09. Dagen innan var rubriken på Norrtälje Tidnings förstasida "Kulturskolan i Norrtälje privatiseras". Ett ruggigt besked och samtidigt känns hur rätt och angeläget det var att vi lyft Kulturskolan i ett seminarium..
Att nu 17 februari 2010 genom samma tidning få beskedet att Kulturskolan blir kvar i kommunal regi ger ju rådrum och andrum. Men med de politiska makthavare vi har denna mandatperiod både i kommun, landsting och riksdag är allting i riskzonen, ett kan man lite på: det säljs ut eller läggs ned, i en svindlande fart! Oppositionens bordläggningsyrkanden och begäran om återremisser nonchaleras. Inget är heligt för alliansen - hur stor allmän samhällsnytta det än har. Den friskvårdande effekten av tillgång till ett brett kulturutbud ignoreras, det handlar bara om kortsiktiga ekonomiska vinster.
Men när en massiv opinion vaknar, som också visar sig omfatta delar av de egna väljarleden, då backar moderaterna, för det är ju valår! Kulturskolans privatisering får för alliansen anstå en tid, i varje fall så länge opinionsläget är skakigt . . .
Kulturskolan måste förbli kommunal även på lång sikt, det är enda sättet för samhället att ha kontroll över Kulturskolans avgifter, så att de hålls nere på en nivå som också en familj med lägre inkomst klarar. Men här sticker tyvärr några kommuner ut, Lidingö har det otrevliga rekordet med högsta avgifterna i landet, nästan de dubbla mot Stockholms stad. Å andra sidan finns några kommuner där Kulturskolan är gratis! Däribland Sundsvall och Luleå. Föredömligt!
Kulturskolan erbjuder, med instrumentalmusik och sång som största verksamhetsområde, men också Vår Teater och bild, en viktig grund för utbildning till skådespelare, musiker och andra yrken inom kulturområdet men också stimulans för de som finner allmän glädje i kulturutövande. Därför är det också viktigt att Kulturskolan helst är avgiftsfri!
Det finns många fler argument varför Kulturskolan, självklart ska förbli i kommunal regi, och med inga eller mycket låga avgifter.

Årsta 2010-02-19

Anders Djerf

Aktiv i Vänsterpartiet StorStockholms kulturutskott
Roslagsambassadör

.

Hur få Norrtälje kommun att ta sitt kulturella ansvar?

2010-02-09T16:46:00.001+01:00

Här min enkla skiss till en attraherande museibyggnad längst öster ut på kajen i Norrtälje hamn, med glasväggar återspeglande vatten och himmel.

Idag (9.2 -10) har jag en liten insändare i Norrtelje Tidning med kommentar till Norrtäljes planer för hamnområdet, som blir allt hetare. Det är upptakten till denna längre artkel med min vision om Nya Roslagsmuseet.

”KULTUR-dialog ett MÅSTE
Mycket angeläget för Mötesplats Norrtälje på kulturens område borde vara Roslagsmuseet! Kommunen måste ta sitt ansvar och visa upp vårt kulturarv! Donationer har gjorts med detta uppdrag. Att museet helt bommat igen utan temporär utställningslokal för delar av samlingarna är mycket illa, och det blir inte bättre av att museet är stängt på obestämd tid. Satsa på en modern museibyggnad ute på hamnpiren. med luftiga utrymmen, stora glaspartier åt öster och god arbetsmiljö! Anders Djerf” NT 9/2 2010

En Unik Möjlighet

En så unik plats som den stora hamnpiren i Norrtälje hamn kan inte slarvas bort. En marina och exklusiva bostäder? Privata spekulanter ska inte få sätta tänderna i den här godbiten! Bäste Kjell Jansson: Lägg undan de områdesplaner som du nu fastnat i, riv dom så de inte fångar dig igen och tänk på vad som kan göra Norrtälje till ett ännu attraktivare besöksmål.
Här har nu kommunen en möjlighet att ge plats åt en museibyggnad vars placering skulle stå väl i klass med Marinmuseum i Karlskrona.
Reservera den yttre delen av kajpiren till ett modernt Roslagsmuseum! Det är kommunen skyldigt sitt kulturarv! Genom att bygga ”ett hus i huset” med flera våningar höga glasade ytor åt öster och söder skulle man inte bara få en unik och attraktiv arkitektur med möjligheter, ett luftigt rum där många av de föremål museet har i magasin idag kan exponeras, hängande från taket eller placerade på hyllor av glas längs panoramafönstren. Byggnaden projekteras för att få låg energiförbrukning, "ett hus i huset" är metoden.
I den ”inre bygganden”, i betong, men med goda ljusinsläpp, vårdas och visas det som passar bäst där. I det inte huset ligger också kontor, filmsal, bibliotek, arkiv etc.
I det yttre glasade rummet återfinns en servering som med generösa öppettider kan komma att bli mycket populär året runt. Mellan båtmodeller och andra föremål ser man ut mot vattnet där sommartid Segelsällskapet slå sina slag och åt söder en skuta förtöjd vid kajen och bortom den flanerande och joggande i Societetsparken. Man får en mycket luftig byggnad, som sedd utifrån återspeglar Norrtäljevikens vatten i sina fasader och ”blir en del av havet”. Mycket av Roslagens historia är sjöfartens historia så placeringen av museet på denna plats måste ses som den bästa tänkbara.
I en byggnad åt nordväst, i kontakt med museibyggnaden men inte allra längst ut på piren, ges plats för det önskade huset för ung kultur, för musik, scenkonst och fritt skapande.
Norrtäljebor och stadens besökare har rätt att kunna ta del av Stiftelsen Roslagsmuseets stora samlingar! Det var ju en mycket begränsad del av samlingarna som kunde exponeras i Gevärsfaktoriet, och när det blir inflyttningsklart igen, är det ju ändå inte helt anpassat för modern utställningsteknik, och tillgängligheten för handikappade är ju också begränsad i det huset – betänk, det är ”Tillgänglighetsåret 2010” i år, och sedan varje år!
En investering i kultur är en investering för framtiden!

http://www.norrteljetidning.se/blogg/12875/247/id/14142

Jag har placerat min blogg i Norrtälje på bloggkartan.se!

Den goda hyresrätten

2010-02-09T11:10:00.000+01:00

Kvarteret Ullungen, en lycklig ö av hyresrätter i Stockholms södra närförort Årsta, som i övrigt domineras av bostadsrätter:
Här i ”barnrikehusen” från 1947, byggda av och fortfarande ägda av kommunala Stockholmshem, har jag bott sedan 2003. Här göre sig bostadsspekulanter inte besvär.

Här bor fantastiskt nog tre personer, som flyttade in när husen var nybyggda! En av dem var då en liten grabb. Han bor fortfarande i samma lägenhet som hans föräldrar en gång tackade ja till, nu är han snart folkpensionär. Han och grannen Greta, 91, också inflyttad 1947 är, liksom många andra här, inte intresserade av ombildning och helt tillfreds med att hyra sin lägenhet, och mycket nöjda med hur husen förvaltas.
På 50-talet kryllade det av barn här, det var verkligen barnrika familjer som fick sina bostäderna. I lägenheten under min fanns en familj med 11 barn! Men nu är barnen mycket få, lägenheterna är för små för två barn tycker dagens barnfamiljer.

Att vara hyresgäst i allmännyttan har sina fördelar: Vi har vår plats i interna byteskön, vi kan byta lägenhet utan mellanskillnad när vi så ser behov av det, och vi slipper oroa oss att banklån för boendet blir ohållbart kostsamma. Går fasta installationer sönder ingår reparation i hyran. Hyresgästföreningen gör sitt jobb: Vi har fritidsmedel från hyresvärden och vi har en fin kvarterslokal.
En bostadsrättsförening bildades i slutet av 90-talet, när ryktet gick att en holländsk riskkapitalist skulle köpa hela Stockholmshem. Men av det blev intet och med valutgången 2002, då s+v+mp fick majoritet, stoppades ju allt vad försäljningar heter. Bostadsrätts-föreningen blev vilande och självdog.
Inte heller bland de som flyttat in på senare år har visats något större intresse att bilda en bostadsrättsförening, trots att den borgerliga valsegern 2006 åter öppnade för utförsäljningar. Vår räddning har nog varit att hela kvarteret med 176 lägenheter utgör en enda fastighet, trots tio åtta separata huskroppar, och boende med mycket olika ekonomiska förutsättningar. Och fastighetsdelning har Stockholmshem lyckligtvis motsatt sig.

Eftersom vi inte oroat hyresvärden med intresse för köp har bostadsbolaget satsat på att rusta upp kvarteret istället. Efter stambytet, som var en stökig historia, har vi fått ny, effektiv utrustning i tvättstugan som blev mycket fräsch, nya fina portar i trä, med utseende som de gamla men lite bredare, sen kom fasadrenoveringen, nya ytterfönster, nya balkongfronter, gårdsrenovering, nyplanteringar och nyasfalterat överallt. (bilden tagen innan gårdsrenoveringen var helt färdig) Och senast byte av lås överallt, senhösten 09. Och allt detta utan nivåhöjning av hyran, undantaget stambytet med nytt badrum, som höjde månadshyran med knappt 600 kr! Vad skulle allt detta kostat den enskilde i en bostadsrättsförening, och hur mycket skulle man varit nödd att låna då?
Bostadsrätt är fel. I varje fall att omvandla allmännyttiga hus till bostadsrätter.
- Vill du köpa din lägenhet?
- Nej, tack! Jag hyr!
- Hyr dig fri, du också!

Välkommet spadtag i Norrtälje – och pengar till Barnens Ö!

2010-02-05T14:21:00.000+01:00

Norrtälje tidning har en efterlängtad nyhet på förstasidan idag. Sedan tiden för andra världskriget har det varit aktuellt, senare angeläget och sedan flera år akut nödvändigt: att få ut all den biltrafik som idag passerar genom centrala Norrtälje, ut från stan till en förbifart. Västra vägen är en Förbifart värd namnet, den kommer att fylla den funktionen. Få förstår varför den inte finns sedan decennier.
Det är idag så mycket trafik som inte har någon annat val än att köra genom centrala Norrtälje, tvingas in och passera nålsögat, den tvåbilaga vägen på bron över Norrtäljeån, utan att ha något ärende där. Jag ser fram emot den dag den nya Västra vägen öppnar för trafik.

Däremot kommer inte den av makthavarna i huvudstaden hett förespråkade ”Förbifart Stockholm” att få effekten Förbifart. Den kommer bara att bli en ny infart mot city, attrahera fler fordon. Det stora trafikflödet kommer att ta av in på de avfarter mot centrala staden som är skissade. Stockholm proppas igen ännu mer. Hur många procent som i realiteten kommer att verkligen åka förbi staden på en sådan led måste analyseras bättre. Pengarna, det är många miljarder, bör i stället läggas på i första hand spårbunden kollektivtrafik.

På samma NT:s förstasida publiceras den ett par dagar gamla, men ack så välkomna, nyheten om 17 miljoner till Barnens Ö: Ibland svänger beskeden i Stadshuset som en vimpel i vinden – Man går först ut med ett illa genomtänkt besked i massmedia, sprider stor oro, viftar med EU-reglementen som argument. Och slår sig sedan - efter att man fått backa från beslutet efter medborgarnas protester - för bröstet och pekar på hur bra beslut man tar!:
Nu gäller det en snart 90-årig institution i vår vackra skärgård, Barnens Ö:
I mitten på maj 2009 gick majoriteten i Stockholms stad ut med det chockerande beskedet: - ”Vi måste sälja Barnens Ö, bäst att stycka upp marken! Vi får inte ge ekonomiskt stöd direkt till verksamheten – det strider mot EU:s konkurrenslagstiftning”. (Sicket struntprat!, tänkte jag)
Protesterna kom omedelbart och blev massiva. Efter en vecka, 28 maj, tvingades finansborgarrådet Sten Nordin backa och sa sig nu sträva efter att försöka hitta en lösning och ett sätt att finansiera verksamheten! 19 aug beslöt Stockholms fullmäktige att kolloverksamheten skulle få fortsätta åtminstone 1 år till – och så i onsdags beslöts att Stockholm skjuter till 17 miljoner för renovering av kollogårdarna, stoppar deras fortsatta förfall, och på så vis möjliggöra kolloverksamhet många år framåt! Ett riktigt positivt beslutet. Grattis Barnens Ö!
Vi har sedan 1921, beläget på sammanväxta öarna Lingslätö och Granö, mellan Väddö och Björkö, i Barnens Ö en barnkoloniverksamhet som fortfarande fyller en mycket viktig funktion för stadens barn, framför allt för dem som annars skulle gå kvar i stan hela sommaren. Och idag gäller det idag ofta barn med invandrarbakgrund, som gläds åt för dem helt nya upplevelser när de får komma ut till Ålands hav. Behovet av information om Barnens Ö på en rad ”invandrarspråk” och på lätt svenska är stort och måste påskyndas. Det finns visst bara information om kolloverksamheten på Barnens Ö på svenska idag, om jag uppfattat det rätt. Nu blir det snart en ändring på det också.

Biografen DRAKEN blir förråd? Absurt!

2010-02-04T16:24:00.000+01:00

Den stora f d Biografen Draken vid Fridhemsplan, invigd 2 maj 1938, har en värdefull interiör – ännu är mycket orört!
Läs bifogade text från år 2000 och din insikt att den stora biosalongen inte får göras om till ”boendeförråd” växer till ett krav! Byggnadsminnes-förklaring är akut påkallad!
SF lade ner biografverksamheten 1996. Fastigheten har till för en kort tid sedan ägts av SPP och biografen stått tom sedan dess. År 2000 var fortfarande allt lugnt, att neodraken på taket skulle få fortsätta lysa gavs det garantier för. Interiören har ockå sedan nedläggningen bevarats i stort sett intakt. Nu har SPP sålt! Till ett företag i ”magasineringsbranschen”, SelStor, somi sin tur är dotterföretag i det starkt växande familjeföretaget Grana International, ägt av en svensk familj (Fougelberg) men med säte i Belgien. Grana har redan 160 stora lagerlokaler för ”SelfStorage” i sju länder, den närmaste i Bromma. Dit är inte långt för Kungsholmsborna. Skulle familjen Fougelberg ha någon förståelse för svenska kulturbyggnaders värden skulle man inte köpt biografen Draken för att bygga om den till ett stort lager!

Kära Kungsholmsbor – och andra stockholmare, som inte får plats med mer i källaren: Lär er, istället för att stoppa ännu fler inaktuella prylar och möbler i stålburar i en av SelStor saboterad biografsalong , göra er av med prylarna!
Mycket av det man har i garderober och källarförråd och inte använt på fem-tio år behöver man säkert inte spara. Sälj på Blocket, skänk till Stadsmissionen eller Myrorna! Eller byt med grannen. Det övriga passar nog bättre i grovsoprummet. Då försvinner behovet av extra förråd.

Nu gäller att ansvariga kulturpolitiker sätter ner foten och får fullmäktiges mandat att Rädda Draken! Madeleine Sjöstedt: Du är kulturborgarråd! (ett knappt år till) - Gör för en gångs skull det som är ett kulturborgarråds ansvar: Värna kulturen!

Och Draken kan då bli det ungdomens kulturhus som en arbetsgrupp jobbat på sedan ett och ett halvt år av.

Anders Djerf
- medlem av i V Storstockholms kulturutskott

Bilaga:

Länk till Draken historik:
http://www.algonet.se/~furberg/funkis/drak_sth.html

Om kören, lyhördhet och ledarskap

2010-02-03T13:00:00.000+01:00

Sedan fyra år är jag med i en mycket trevlig och kreativ kör, Illustrakören, bildad 2004. Ett fyrtiotal sjungande killar och tjejer, de flesta kring ”medelåldern”, men även några yngre. Nu ska vi se på möjligheterna att strukturera upp verksamheten och försöka höja vår ambitionsnivå ytterligare en bit. Visionerna finns men hur ser det ut i verkligheten? Mycket uppmuntrande är att av vår körledare återkommande höra att vi blir bättre och bättre.
Att hela tiden vara fokuserad under repetitionerna ställer sina krav. Vi är goda kompisar i kören, några har sin vardag på samma arbetsplats, andra som jag är frilansande ofta ensam-arbetande, flera av oss tecknare/illustratörer, och torsdagskvällarna ett välkommet tillfälle att utbyta angelägna samtal. Om inte vår kära Karin, med körledarens ansvar, med ett startackord på flygeln avbryter vårt prat, skulle samtalen nog kunna äta upp halva repetitionstiden.
Det behövs ibland någon som bestämmer. Karin visar prov på det goda ledarskapet. Att kunna lyssna av, vara lyhörd, men samtidigt hålla i dirigentpinnen. Hennes glädje i uppgiften återspeglas i kören, vi blir glada och sjunger bättre, och Karin blir ännu gladare!
För en körledare är det väl självklart att lyssna av – för att höra hur vi sjunger. Vi har gett henne förtroendet att leda oss och vi lyssnar på henne.
Men hos alltför många som håller i taktpinnen ute i samhället finns en skriande brist på lyhördhet, en nonchalans mot hävdvunna etiska regler och demokrati.
I Stockholms stad säljs medborgarnas gemensamma egendom, många gånger till underpris, det gäller kommunala bolag, kommunalägda lantegendomar eller stora delar av allmännyttiga bostadsbolag. Aktuellt denna vecka: Stockholm Hamns Stuveri AB beslöt majoriteten i koncernstyrelsen Stadshus AB i måndags att sälja ut till ett privat bolag utan erfarenhet av hamnverksamhet, trots fackets och en enig oppositions protester. Den stora egendomen Fituna gård i Sorunda som borgarna i Fastighetsnämnden beslöt sälja igår till privat köpare är en mycket tråkig förlust, det fanns stort intresse från Nynäshamns kommun att köpa, de hade fina planer som naturvårdande insatser. Affären är ett mycket tragiskt exempel på när inte förnuftet får råda, utan att man med skygglappar och öronproppar rabiat följer ett en gång fattat principbeslut.
Nej, låt oss få en politisk ledning i vår stad, vårt landsting och vår regering som är lika lyhörda som vår körledare, och samtidigt höjer ribban, höjer kvaliteten, i vård, skola, äldrevård och kollektivtrafik.
Som tur är väntar kören, och veckans repetition i Riddarfjärdsskolan, redan imorgon, och med koncentration på 1:a basen lämnar jag för några timmar tankarna de beslut som fattats i huset på andra sidan fjärden.
AD

Klimatpåverkan och kollektivtrafik

2010-02-01T01:50:00.000+01:00

Soligt, skidföre, vykortsvacker skog. Stundom smällkallt, oftast uthärdligt. Men då måste vi också ha uppvärmda hus, varma rum att komma in i efter den uppfriskande skidturen, färden på långfärdsskridskor eller långpromenaden. Hemma jobbar radiatorerna för fullt.
Detta kräver med den ihållande kyla vi har denna vinter, att också mindre miljövänlig produktion av el och fjärrvärme måste igång, med fossilt bränsle som drivmedel. Detta samtidigt som vi raskt måste minska våra koldioxidutsläpp och stoppa upp den globala uppvärmningen. Ismassorna i Arktis och Antarktis krymper katastrofalt snabbt liksom glaciärerna runt vårt klot. Hotet mot vårt klimat är allvarligt.
Det gäller att vi så långt möjligt, där vi inte redan gör det, övergår till förnybara bränslen och drivmedel, som biogas, vatten- vind- våg- och solkraft. Men då måste anläggningar anpassade för detta finnas i tillräcklig omfattning.
Tyvärr visar detta också på hur beroende vi har blivit av kärnkraften. När det hårda kylan slog till så stod flera reaktorer avstängda för planerat underhåll. Och då måste oljeeldade värmekraftverk igång. - Hur kan man planera underhåll av kärnkraftreaktorerna till mitt i vintern?? Det finns ett sommarhalvår med betydligt mindre risk för minusgrader. Jag är sedan folkomröstningen 1981 kärnkraftsmotståndare, men nu måste alternativ med stor kapacitet skapas, för att vi ska kunna avveckla kärnkraftverken.
Och den extra kraftproduktionen som nu akut måste startas upp är också dyrare, när elfakturan når den enskilda konsumenten mycket dyrare. De vinstdrivande elbolagen skor sig grovt på kylan, gör med sina påslag stora vinter på att vi drabbas av perioder av extra kallt väder.
Men mycket snö ställer också ovanligt stora krav på snöröjningen. Här såg man vid första stora snöfallet hur överrumplad organisationen var, det dröjde med plogning, och i synnerhet på trottoarer och gång- och cykelvägar. Trottoarerna är nu, i bl a Stockholm, inte minst i närförorterna, i stället för gångvägar stora upplagsplatser för de massor av snö som inte längre får tippas i Mälaren.
Nu är väglaget många gånger inget för den egna bilen (om man nu har någon). Då blir pressen på kollektivtrafiken ännu större, redan fulla avgångar fylls tills bristningsgränsen. Om de över huvud taget går. Särskilt pendeltågen har återigen visat sig vara den svagaste länken i vintertrafiken, för vilken gång i ordningen. Mer än timslånga förseningar, upprepade gånger. Det innebär för många resenärer också missade anslutningar till buss eller tåg. Nu krävs omfattande extra åtgärder av SL för att modernisera pendeltågens vagnpark och av Banverket att de uppgraderar växlarna så de inte fryser, om trafiken ska fungera. Här ser vi också bristerna på framförhållning. Högst ansvariga för verksamheten finns bland politikerna i de folkvalda församlingarna, i Stockholms och de flesta kranskommuner och i vårt län och i riksdagen denna mandatperiod från samma allians. Vi byter ut dem allihop i september 2010! Med nuvarande opposition vid makten kan ju i varje fall inte bli sämre.

Nya Slussen tätt exploaterad

2010-01-29T12:29:00.000+01:00

När jag ser den presentation av nya Slussen, och kommentarer till den, som finns i flera tidningar i veckan blir jag riktigt bekymrad.
Jag är nämligen av den bestämda meningen att den fria vyn mot Stockholms vatten måste bevaras! Oavsett vad byggnaderna ska användes till får det inte byggas nya kvarter på Södermalmstorg och vid Ryssgården så nära Katarinahissen! Idag har vi utsikt mot Riddarfjärden och Gamla stan och åt öster mot Strömmen. Fartygstrafiken och Stockholms inlopp upplevs under Katarinahissens höga hissbro. Detta ”titthåll mot havet” får inte heller proppas igen!
Ett nytt kvarter på Södermalmstorg, som man föreslår, och insmickrande kallar ett hus för kultur, kommer att för evigt förstöra en viktig del av det som är Stockholms attraktionskraft som turiststad och fina upplevelse för oss som bor här: utsikterna över vattnen.
Att komma ned från Hornsgatan, eller upp från tunnelbanan och se solen återspeglas i fönstren på Gamla Stans fasader, se mot kajerna och Mälarens vattenspegel - och solnedgångarna! Låt oss inte gå miste om det!
Och en öppen plats med fri utsikt är nödvändig om större folkmassor ska kunna uppleva stora fyrverkerier på Strömmen framöver!
Att man nu inte längre kan se Tantolunden och inte heller Årstaviken från Hornstull tack vare att det senaste nybygget där skymmer allt, är illa nog. Gör inte om samma sak i Stockholms värdefulla stadskärna!
Man säger sig vilja öka upplevelsen av vatten med ”Nya Slussen” vid själva Karl-Johans-slussen. Men samtidigt minskas vattenspegeln! Förslaget innehåller en utbyggnad i vattnet av Munkbroleden vid Kornshamnstorg ”för att många ska kunna promenera och flanera” och på Mälarsidan en skär en ny gång- och cykelbro vattenytan i två delar. Kajdelen jag avser i Gamla Stan heter sedan gammalt ”Kornhamn”.
Och var tar respekten för att Gamla Stan inte tål hur tung trafik som helst vägen, om en 8-filig autostrada byggs mellan Södermalm och Skeppsbron? Skeppsbron är byggd på fyllnadsmassor och gamla sopor! Nej, halvera bilkapaciteten på nya Slussen-bron, ge plats för spårvagn och lägg breda gång- och cykelbanor intill, så kan vi också skippa den separata gång- och cykelbron. Och ge överfarten över vattnet en bro med mer organisk form, mjukt svängd, inte en spikrak motorvägsstump!
ANDERS DJERF 2010-01-29

Isvinter i skärgården

2010-01-25T12:02:00.000+01:00

isen lägger, havet tystnar. Mellanskär och Österskär vid Arholmaleden 24.1 2010. © foto Anders Djerf

Vinterhelg i stugan. Inga andra ute på udden. Inga mänskliga varelser alltså. Men på tomten, snett över dalgång och berg, har älgen trampat upp en stig. Och rådjur har gått i hans spår. Haren har skuttat om knuten, förbi veden och komposten. På många ställen har små möss ilat över snötäcket.
Isen ligger stadig i viken. Vattnet har sjunkit betydligt mitt under köldperioden, så en iskant klär in bryggornas stenkistor en bra bit upp, och spännande formationer har tryckts upp av strandens stenar. Ute i farleden är det ännu ett öppet stråk, som ett fåtal sjöfåglar finner glädje i, men mot land tätnar isen allt mer.
Mitt över vår udde har vi ju båken på Arholma. Jag var inte ner på kvällen för att beskåda dess fasadbelysning denna gång, synd att jag missade det, men med kraftig zoom fångar jag den. Det röda i båkens fasad återspeglas något i det ännu öppna vattnet. Solen håller sig avvaktande bakom molnstråken, Glimmar fram bara tillfälligt denna dag.
Inom hörhåll men utom synhåll hör jag en båt som tar sig fram, hör hur det frasar i isen, måste vara måste vara från Arholma södra uddar, eller Krokholmen, kanske till Östersjö. Ljudet går ju långt över vatten och is, i detta stilla väder mycket långt. Isfras, härligt ord!
Fler djur på udden denna dag. En fin jakthund är plötsligt utanför huset, söker mycket koncentrat det spår han följer, ja här har ju bl a rådjuren ofta passerat. Hn rör sig småspringande från vänster till höger, från höger till vänter. Och är han försvunnen igen. Jag får senare på dagen veta, av husse jägaren som söker sin hund med bil, att hunden fått korn på ett vildsvin, som ska finnas inte långt från min tomt.
Med dagens teknik, finns GPS-sändare på hunden, hans rörelser kan följas på mottagarens skärm, med position i koordinater ned till meters noggranhet. Husse kan sitta i bilen och följa hundens svep genom skogen, och bara vänta tills vildsvinsjakten inte är rolig längre och hundöronen åter vill lystra till husses visslingar.
Mina sysslor, annat än att locka på hund, gör att timmarna går. Det är dags att packa ihop, det går mot skymning.
Upplyst av månen ligger vägen mot bussen och resan till Norrtälje och Stockholm. Kan spara på ficklampsbatterierna. I väntan vid Skeppsmyra by hörs rådjursbocken skälla bortåt Lyckhem, och något fågelrop tränger sig emellan. Annars så tyst.
Ingen trängsel på bussen. Hälsar på några bekanta. Kopplar av med P1, sedan P2 i mobilens stereoradio. Läser lite. Resan upplevs inte så långsam när bok och radio kommer med. Nu blir det blir vardagar stan.

Tvärbanan tvärnitar 2012!

2010-01-19T14:03:00.000+01:00

Ibland ger sig tekniken ut på irrvägar, styrd av obegripliga mänskliga beslut, eller brist på kreativt tänkande:
Tvärbanan i Stockholm ska byta ut sitt signalsystem, för att möjliggöra femminuterstrafik. Säkerhetssystemet måste uppgraderas. Det är bra att det ska göras. Men helt ofattbart är att Tvärbanan ska behöva vara totalt avstängd under ett helt halvår 2012, för att dessa jobb ska kunna utföras. Borde det inte vara möjligt att bygga upp det nya systemet medan det gamla är i funktion och så göra en kortare avstängning när det nya ska kopplas in och provköras?
Tänk rusningstrafik och avstängd bana under ett halvår! Mängden ersättningsbussar kommer tidvis att skapa kaos på flera ställen. T ex genom Årstadal, där redan den busstrafik som går där idag har svårt att ta sig fram på de trånga gatorna i området, och är mycket tätt exploaterat. Ersättningsbussar får varken plats vid Alvik eller i Gröndal, det har SL:s egna ingenjörer sagt till lokalpressen. Och ett olöst problem är att komma över mellan Gröndal och Stora Essingen, eftersom Essingeleden tydligen inte kan användas av ersättningsbussarna! Och vid Gullmarsplan är det svårt att föreställa sig hur en enda buss till skulle få plats i rusningstid, när resandeströmmen är som tätast.
Vi har skickat folk till månen, vi har lyckats konstruera dykfarkoster för att utforska de största havsdjupen och konstruerat kiselminnen på många gigabite, så små att de får plats på ett knappnålshuvud - men bygga upp nytt signalsystem på Tvärbanan under pågående trafik, får inte ens planerarna i uppdrag att projektera! Man börjar med ett ”det går inte”. Visserligen ska samtidigt också en del hållplatser längs linjen byggas ut, men möjlighet till annan lösning än avstängning i ett halvår måste finnas!
Innan allt är prövat finns det inget som inte går, det är bara vissa saker som är lite svårare!
Nu ska jag gå några ärenden, och sedan ta mig en tur med Tvärbanan, tror jag. Gäller att passa på innan den stänger!

Vargavinter sätter spår

2010-01-14T10:12:00.000+01:00

Inte på många år har vi haft en köldperiod med snö som nu i Stockholmstrakten. Underbar skidsnö, där spåren får vara åkbara dag efter dag, vecka efter vecka! Och samtidigt ett landskap som är så vackert att åka i. Den återkommande dimman och minusgrader gör rimfrosten på träden allt vackrare. Och solen tittar fram ibland.

Gjorde avbrott i arbetsdagen igår eftermiddag och tog mig ut i skidspåren, mina närmaste tillgängliga går hela Årstafältet runt – inklusive rundan på golfarnas plan. Det blev tre varv, och när jag såg att klockan ännu bara var halv fem, gav jag mig ut på ett fjärde varv. Det blev totalt ungefär 15 km, den sista rundan i mörk skymning, men jag hade god hjälp av stadens ljus. Fältet är mycket plant, utan påfrestande backar. Lite ospännande. Men ger ju ändå effekt. Måste nog åka oftare och stretscha bättre så jag inte behöver känna träningsvärk och vakna med stela ben på morgonen. Det finns ju många skidspår nu, hoppas ha tid mycket snart att åka ut till Nackareservatet mot Erstavik för nästa skidtur, där är ju spåren lite mer variationsrika.

Andra nya spår denna vinter är ett bygge som irriterar många i trafiken. Man river upp hela Hamngatan för att lägga spår, som inte tinar bort i plusgrader. De ska användas av”NK-expressen” – den korta förlängningen från Norrmalmstorg till NK av spårvagnslinjen nr 7, Djurgårdslinjen. En etapp av spår som så småningom ska byggas vidare, och sträcka sig till västra Kungsholmen, och från Djurgårdsbron till Ropsten – men det är många år dit. Och i dagens standard håller inte Sergels Torg, med sina sprickor, för spårvagnar, som måste kunna passera där! Den etapp som byggs i år blir dock mycket dyr, den sätter sin spår i stadens räkenskaper. 250 meter räls för 250 miljoner kronor!

Men några som satte sina spår i snön och därmed gick sitt eget öde till mötes var vargarna. Likt skallgångskedjor gick alla jägare i hela landet samtidigt man ur huse i spårsnön och ringade utan större svårighet in djuren, som med den jaktmetoden blev helt chanslösa. Är det schysst jakt? Vilken annan jakt får bedrivas på detta sätt? Och flera jaktlag visade sig ha svårt att räkna och skjöt för många djur och andra kunde inte träffa rätt, utan skadesköt. Det satte många spår, inte bara av skadeskjutna vargar, utan än mer i massmedia, inte minst på debattsidorna, en debatt som inte tystnat än.

Sedan flera år är ett annat gäng inne på egna spår - helt galna spår. "Alliansen" gav sig iväg i ett tåg med Maud, det bådade inte gott. De spårade ur! Men att besluten skulle bli så dramatiska, stundom fattade i ren panik, kunde vi väl inte föreställa oss. De säljer allmänhetens egendom till privata näringslivet utan någon som helst sund affärsmässighet, utan av ren prestige och ideologi. De ska bara säljas! Att stadens, vårt gemensamma fasta kapital, lantegendomar, allmännuyttiga bostäder, hamnens stuveri m m reas ut till slumppriser verkar ingen i "blåa laget" ha några dubier för. Till hösten stundar maktskifte - då måste vi rädda det lilla som räddas kan!