Skärgårds-påsk

Vi lämnar Stockholm långfredag förmiddag, åker ut mot Björkö-Arholma med SL-s busslinjer 676 + 636. Vid bytet i Norrtälje är kön vid bussen mot Östersjö så ringlande lång, att vilken trafikledare som helst omgående bort inkalla extrabussar. Men trafikledare fanns inte en skymt av, och busschaufförens upprepade anrop per radio för förstärkning fungerade inte, trafikledningen svarade inte ens! Illa!
Mycket packning så här till påsk – och så får man stå i nära fyra mil! Men alla är inställda på en trevlig påsk på landet, och med lite tålamod hittar man också en plats att stå på utan att kliva i de närmaste medresenärernas matkassar.
  Från barmark hemma på gården i Stockholms söderort möter vi, ju längre resan går norr om Norrtälje, alltmer kvarliggande snö. Men det är vackert väder, solen skiner och väglaget är bra.
På väg till stugan berättar grannarna om de tydliga spåren efter lodjur (!) som de sett rakt över min tomt och vidare över grannens för någon månad sedan. Vi söker efter vad som återstår, tror att vi hittar dom. Nu betydligt utvidgade, och utan tydliga avtryck av trampdynor och klor, efter att solen värmt och snön smält samman en del. Ändå mycket mer snö, än jag hoppats, och det blir tungt att skotta, eller snarare i block lyft bort 20-40 cm snö med kraftig skare, för att skapa en framkomlig, om än smal, stig till vedförråd, toa och snickarbod.
  Lyfter undan snön vid uppfarten, där vi planterat krokus, och minsann, sticker det upp en hel del från lökarna jag satte i höstas. Frågan är alltid vad som rådjuren kommer att skona, när de kommer till vårt uppdukade smörgåsbord.
  Ingen ränna är bruten i Arholmaleden, så fjärden ligger alldeles still och tyst. Med kikare ser vi bortom skären vad vi tolkar som upptornad packis, där långt utanför ska det vara öppet vatten i stora farleden, med gott om isflak.
  Vi hälsar på hos en av de bofasta i byn. Ja, tänk att bo här året runt. Som denna vinter när inte ens plogbilen kunde ta sig fram några dygn när det var som värst med snö. Men det var också en extremt snörik och kall vinter. Det gäller att matförråd med buffert, och att just dessa mest insnöade dagar inte behöva åka akut till Norrtälje t. ex.
  Det finns en behaglig stillhet här ute denna påsk, ibland trevliga ljud av familjesamvaro i några av släktens stugor, men flera andra familjer har avstått från att åka ut denna påsk. Och inga ilskna hundar skäller i byn, ingen vedkap eller motorsåg skär sönder stillheten. Sådana stunder är värda att ta vara på och spara i minnet.
  Det är roligt här ute på påskafton. I många decennier har här kontinuerligt fyllts på med ungar, kusiner, sysslingar eller som numer sysslingarnas småbarn, kanske inte tillskott varje år, men nog för att ett härligt påsk-kärrings-tåg ett tu tre knackar på dörren, önskar Glad påsk, lämnar egenhändigt ritade påskkort och låter sig bjudas på godis. Så också i år.
  Och det får sin betydelse att vi är här ute i stugan, också om vädret kan vara väl så lynnigt i början av april.