Månad efter månad med minusgrader. Isarna lägger sig och insjöarna är helt snötäckta. Sjöfarten tar sig fram, med isbrytares hjälp om så behövs. Fortsätter det så här kommer bara fartyg med riktigt hög isklass få tillstånd att ge sig ut i isarna. Men starka vindar och snödrev ökar ju också risken för nedisning. Mindre båtar vilar nu bäst på land.
Men de snötäckta isarna är också förrädiska, på många ställen inget för skidåkare eller långfärdsskridskor, och ännu mindre för en promenad.
Men det arbetas trots kyla och snö månad efter månad i Stockholms vatten. Inte minst med Citytunneln, som kräver omfattande arbeten under ytan. Nedanför Mariaberget gör arbetspråmar och små bogserbåtar återkommande extra varv under sina transporter för att hålla vattnet öppet och bryta ner isflaken.
Denna vinter är det tidvis livlig trafik i den brutna rännan som skär över Riddarfjärden, går vidare under Västerbron och runt Långholmen till farleden i Årstaviken.
Ofta har ju Riddarfjärden lämnats obruten, till skridskoåkarnas fromma. Trafiken i Årstaviken domineras under vintertid av sandbåten Jehander 1:s dagliga turer från sandtäkten i Löten till stadens stora byggarbetsplatser, under de senaste åren huvudsakligen Hammarby Sjöstad.
I en annan del av Riddarfjärden pågår också aktivitet. För att göra staden framkomlig och få undan något av de stora snömängderna denna vinter kör nu stora lastbilar i skytteltrafik till Kungsholms Hamnplan, den deras laster tippas i fjärden. Strax utanför kajkanten attackerar Stockholms hamns lilla bogserare Örjan de smutsgrå snömassorna för att sprida dem i vattnet. Hur påverkar det miljön, förresten? Örjan mitt i sörjan!
Efter arbetsdagen drar sig arbetsbåtar och bogserare hem till sina depåer.
Häromkvällen såg jag Avelinarnas TOM med sin karakteristiska höga styrhytt och transportfärjan Balder efter väl förrättat värv söka sig från Mälaren mot Hammarbyslussen för att ta sig in till sin hemmakaj, som är på Saltsjösidan.
I söder den gråsvarta Årstaskogen, himlen mörk, den snötäckta isen lite ljusare, och så rännan, svart och kall. Bogserbåten TOM svepte med sitt starka sökarljus. Sakta gled de två fartygen in i slussen.
Jag skyndade mig med kamera ned till Danviksbron. Balder hade hittat sin plats vid kajen, TOM på väg in. Besättningarna fick hantera hårdfrusna förtöjningstampar på snöiga hala däcket, det gäller att veta var man sätter fötterna. Landströmmen kopplas på. De stora bogserarna TED och TUG ligger stilla vid kajen och vilar denna dag. Nu är hela rederiet i hamn. Där Marin & Haverikonsult, som rederiet heter, har sin depå, lossade förr de s k ”giraffkranarna” stål för Bröderna Edstrand.
Längre bort vid LUMA-fabriken står den stolta, fasadbelysta LUMA-kranen som ett minnesmärke över all den aktivitet som förr var längs kajerna i Hammarbyhamnen.
Stockholm är en stad vid vattnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar