Nu är det vår - och skönheten från Orust sjösatt!

Min trettonde vårrustning av Vindö 28-an "MARIE". Visst är det märkligt: Man tycker sig vara ute i så god tid, komma igång tidigt under mildare vinterdagar med rengöring, skrapning och slipning. Först ska man lokalisera var man har alla skrapor, slipmaskiner, fernissburkar, alla andra färger, slippapper, balsamterpentinen, linoljan m m, m m. Och så alla olika sorters penslar. Börjar med det värsta: skrapa bort det lösa av blå bottenfärgen. Att slipa den undviker jag i det längsta: det färgdammet är inte någon hälsokur. En blå färg som sätter sig överallt.
Och så till resten av alla träsnickerier, lackade, många behöver extra omvårdnad. Grått och avnött: Ja, här behöver renskrapas! Ingen fara – det är ju månader kvar fram till sjösättningen och det finns tid för många lager lack… och så den lackade bordläggningen, som ändå inte renskrapas, skulle behöva tre lager innan sjösättning. Har man mahognybåt, så har man.
Innan bottenmålning omsorgsfullt sökande små torksprickor, tätar meter efter meter med värmepistol i ena handen och kniv med ”Ettan” i andra, en gudabenådad tätning, denna träbåtsägarnas viktiga hjälpmedel för att minska vatteninflödet vid sjösättning.
Bland det knepigare: stämma av däcksfärgen till rätt antikgul kulör (”veteranbåtsgul”), jag gör det numera själv med hjälp av koncentrerat pigment i vita färgen. Det lyckades ganska bra i år. Samma vita färg till däckstaken. Men innan dessa moment av målning, måste jag ju hitta fram burken med anti-halkpulvret. I rätt stund hittar jag den. Den burken har varit en bra investering, räckt i flera år. Sedan ner i det djupaste inre med Danbolin i kölsvinet. Ska den hinna torka så jag kan vattenfylla före sjösättning? Jo det funkar. Med vatten upp till durken för de stå över natten. Det hjälper något.
Också att göra dagen före sjösättning: Hela stora rörställningen ska ner! Först alla presseningarna, sedan alla järnrören, ett efter ett. Får inte gå fel. Inte bara egna båten att passa, på ömse sidor också nylackade träbåtsveteraner.
Och så alla tampar som behövs, fendrar, paddel (motorn ska vi kanske kunna få igång senare).
Sjösättningsdag, lördagmorgon 06.30. Tappa ur vattnet, in med dyvickan igen, nu riktigt omsorgsfullt gänga för gänga.
Den stora mobilkranen har kommit. Kranarmen skjuts upp mot skyn. Min båt en av de första som ska i.
- Hon flyter! Visst läcker hon, men fullt kontrollerbart. Det sprutar inte in som ett Niagarafall i varje fall!
- Detta var nu en dryg vecka sedan (28/4). Det har även varit ett intensivt arbete efter sjösättning att köra alla järnrör till förvaring, alla presenningar och stegar likaså. Demontera och frakta undan tyresövaggan är också ett jobb. Nu är det fixat. Och hela varvsområdet och yttre plan storstädades av klubbens alla medlemmar igår, söndag. Riktigt prydligt är det nu!
- Idag dags att plocka ner masten från mastskjulet, börja slipa och skrapa den, även här gäller lack i tre omgångar. Hittar jag sedan alla beslag, stag, fall - och ny klubbvimpel måste jag ju skaffa.
- Innan jag når fram till påmastning lär jag hinna skriva en krönika till, om att vårda en Vindö 28 vid namnet MARIE, byggd 1963. En båt byggd för trygg segling, även om man är ensam ombord.

Vi som jobbar med våra båtar på Stockholm innerstads båtklubbar ger liv åt stränderna sena höstar och från tidig vårvinter. Det hoppas jag värdesätts i högre grad av stadens styrande! Att vårda en träbåt är ett långsiktigt arbete. De korta ett-års-kontrakt båtklubbarna i Stockholm har idag måste kunna skrivas på tio år! Stockholmsvänstern borde kunna ta upp den frågan på allvar.