onsdag 3 februari 2010
Om kören, lyhördhet och ledarskap
Sedan fyra år är jag med i en mycket trevlig och kreativ kör, Illustrakören, bildad 2004. Ett fyrtiotal sjungande killar och tjejer, de flesta kring ”medelåldern”, men även några yngre. Nu ska vi se på möjligheterna att strukturera upp verksamheten och försöka höja vår ambitionsnivå ytterligare en bit. Visionerna finns men hur ser det ut i verkligheten? Mycket uppmuntrande är att av vår körledare återkommande höra att vi blir bättre och bättre.
Att hela tiden vara fokuserad under repetitionerna ställer sina krav. Vi är goda kompisar i kören, några har sin vardag på samma arbetsplats, andra som jag är frilansande ofta ensam-arbetande, flera av oss tecknare/illustratörer, och torsdagskvällarna ett välkommet tillfälle att utbyta angelägna samtal. Om inte vår kära Karin, med körledarens ansvar, med ett startackord på flygeln avbryter vårt prat, skulle samtalen nog kunna äta upp halva repetitionstiden.
Det behövs ibland någon som bestämmer. Karin visar prov på det goda ledarskapet. Att kunna lyssna av, vara lyhörd, men samtidigt hålla i dirigentpinnen. Hennes glädje i uppgiften återspeglas i kören, vi blir glada och sjunger bättre, och Karin blir ännu gladare!
För en körledare är det väl självklart att lyssna av – för att höra hur vi sjunger. Vi har gett henne förtroendet att leda oss och vi lyssnar på henne.
Men hos alltför många som håller i taktpinnen ute i samhället finns en skriande brist på lyhördhet, en nonchalans mot hävdvunna etiska regler och demokrati.
I Stockholms stad säljs medborgarnas gemensamma egendom, många gånger till underpris, det gäller kommunala bolag, kommunalägda lantegendomar eller stora delar av allmännyttiga bostadsbolag. Aktuellt denna vecka: Stockholm Hamns Stuveri AB beslöt majoriteten i koncernstyrelsen Stadshus AB i måndags att sälja ut till ett privat bolag utan erfarenhet av hamnverksamhet, trots fackets och en enig oppositions protester. Den stora egendomen Fituna gård i Sorunda som borgarna i Fastighetsnämnden beslöt sälja igår till privat köpare är en mycket tråkig förlust, det fanns stort intresse från Nynäshamns kommun att köpa, de hade fina planer som naturvårdande insatser. Affären är ett mycket tragiskt exempel på när inte förnuftet får råda, utan att man med skygglappar och öronproppar rabiat följer ett en gång fattat principbeslut.
Nej, låt oss få en politisk ledning i vår stad, vårt landsting och vår regering som är lika lyhörda som vår körledare, och samtidigt höjer ribban, höjer kvaliteten, i vård, skola, äldrevård och kollektivtrafik.
Som tur är väntar kören, och veckans repetition i Riddarfjärdsskolan, redan imorgon, och med koncentration på 1:a basen lämnar jag för några timmar tankarna de beslut som fattats i huset på andra sidan fjärden.
AD
Nu har jag aktiverat kommentarfunktionen för alla.
SvaraRadera