Isvinter i skärgården

Isen lägger, havet tystnar. Mellanskär och Österskär vid Arholmaleden 24.1 2010. © foto Anders Djerf

Vinterhelg i stugan. Inga andra ute på udden. Inga mänskliga varelser alltså. Men på tomten, snett över dalgång och berg, har älgen trampat upp en stig. Och rådjur har gått i hans spår. Haren har skuttat om knuten, förbi veden och komposten. På många ställen har små möss ilat över snötäcket.
Isen ligger stadig i viken. Vattnet har sjunkit betydligt mitt under köldperioden, så en iskant klär in bryggornas stenkistor en bra bit upp, och spännande formationer har tryckts upp av strandens stenar. Ute i farleden är det ännu ett öppet stråk, som ett fåtal sjöfåglar finner glädje i, men mot land tätnar isen allt mer.
Mitt över vår udde har vi ju båken på Arholma. Jag var inte ner på kvällen för att beskåda dess fasadbelysning denna gång, synd att jag missade det, men med kraftig zoom fångar jag den. Det röda i båkens fasad återspeglas något i det ännu öppna vattnet. Solen håller sig avvaktande bakom molnstråken, Glimmar fram bara tillfälligt denna dag.
Inom hörhåll men utom synhåll hör jag en båt som tar sig fram, hör hur det frasar i isen, måste vara måste vara från Arholma södra uddar, eller Krokholmen, kanske till Östersjö. Ljudet går ju långt över vatten och is, i detta stilla väder mycket långt. Isfras, härligt ord!
Fler djur på udden denna dag. En fin jakthund är plötsligt utanför huset, söker mycket koncentrat det spår han följer, ja här har ju bl a rådjuren ofta passerat. Hn rör sig småspringande från vänster till höger, från höger till vänster. Och är han försvunnen igen. Jag får senare på dagen veta, av husse jägaren som söker sin hund med bil, att hunden fått korn på ett vildsvin, som ska finnas inte långt från min tomt.
Med dagens teknik, finns GPS-sändare på hunden, hans rörelser kan följas på mottagarens skärm, med position i koordinater ned till meters noggrannhet. Husse kan sitta i bilen och följa hundens svep genom skogen, och bara vänta tills vildsvinsjakten inte är rolig längre och hundöronen åter vill lystra till husses visslingar.
Mina sysslor, annat än att locka på hund, gör att timmarna går. Det är dags att packa ihop, det går mot skymning.
Upplyst av månen ligger vägen mot bussen och resan till Norrtälje och Stockholm. Kan spara på ficklampsbatterierna. I väntan vid Skeppsmyra by hörs rådjursbocken skälla bortåt Lyckhem, och något fågelrop tränger sig emellan. Annars så tyst.
Ingen trängsel på bussen. Hälsar på några bekanta. Kopplar av med P1, sedan P2 i mobilens stereoradio. Läser lite. Resan upplevs inte så långsam när bok och radio kommer med. Nu blir det blir vardagar stan.