Nya Slussen tätt exploaterad

När jag ser den presentation av nya Slussen, och kommentarer till den, som finns i flera tidningar i veckan blir jag riktigt bekymrad.
Jag är nämligen av den bestämda meningen att den fria vyn mot Stockholms vatten måste bevaras! Oavsett vad byggnaderna ska användes till får det inte byggas nya kvarter på Södermalmstorg och vid Ryssgården så nära Katarinahissen! Idag har vi utsikt mot Riddarfjärden och Gamla stan och åt öster mot Strömmen. Fartygstrafiken och Stockholms inlopp upplevs under Katarinahissens höga hissbro. Detta ”titthåll mot havet” får inte heller proppas igen!
Ett nytt kvarter på Södermalmstorg, som man föreslår, och insmickrande kallar ett hus för kultur, kommer att för evigt förstöra en viktig del av det som är Stockholms attraktionskraft som turiststad och fina upplevelse för oss som bor här: utsikterna över vattnen.
Att komma ned från Hornsgatan, eller upp från tunnelbanan och se solen återspeglas i fönstren på Gamla Stans fasader, se mot kajerna och Mälarens vattenspegel - och solnedgångarna! Låt oss inte gå miste om det!
Och en öppen plats med fri utsikt är nödvändig om större folkmassor ska kunna uppleva stora fyrverkerier på Strömmen framöver!
Att man nu inte längre kan se Tantolunden och inte heller Årstaviken från Hornstull tack vare att det senaste nybygget där skymmer allt, är illa nog. Gör inte om samma sak i Stockholms värdefulla stadskärna!
Man säger sig vilja öka upplevelsen av vatten med ”Nya Slussen” vid själva Karl-Johans-slussen. Men samtidigt minskas vattenspegeln! Förslaget innehåller en utbyggnad i vattnet av Munkbroleden vid Kornshamnstorg ”för att många ska kunna promenera och flanera” och på Mälarsidan en skär en ny gång- och cykelbro vattenytan i två delar. Kajdelen jag avser i Gamla Stan heter sedan gammalt ”Kornhamn”.
Och var tar respekten för att Gamla Stan inte tål hur tung trafik som helst vägen, om en 8-filig autostrada byggs mellan Södermalm och Skeppsbron? Skeppsbron är byggd på fyllnadsmassor och gamla sopor! Nej, halvera bilkapaciteten på nya Slussen-bron, ge plats för spårvagn och lägg breda gång- och cykelbanor intill, så kan vi också skippa den separata gång- och cykelbron. Och ge överfarten över vattnet en bro med mer organisk form, mjukt svängd, inte en spikrak motorvägsstump!
ANDERS DJERF 2010-01-29

Isvinter i skärgården

Isen lägger, havet tystnar. Mellanskär och Österskär vid Arholmaleden 24.1 2010. © foto Anders Djerf

Vinterhelg i stugan. Inga andra ute på udden. Inga mänskliga varelser alltså. Men på tomten, snett över dalgång och berg, har älgen trampat upp en stig. Och rådjur har gått i hans spår. Haren har skuttat om knuten, förbi veden och komposten. På många ställen har små möss ilat över snötäcket.
Isen ligger stadig i viken. Vattnet har sjunkit betydligt mitt under köldperioden, så en iskant klär in bryggornas stenkistor en bra bit upp, och spännande formationer har tryckts upp av strandens stenar. Ute i farleden är det ännu ett öppet stråk, som ett fåtal sjöfåglar finner glädje i, men mot land tätnar isen allt mer.
Mitt över vår udde har vi ju båken på Arholma. Jag var inte ner på kvällen för att beskåda dess fasadbelysning denna gång, synd att jag missade det, men med kraftig zoom fångar jag den. Det röda i båkens fasad återspeglas något i det ännu öppna vattnet. Solen håller sig avvaktande bakom molnstråken, Glimmar fram bara tillfälligt denna dag.
Inom hörhåll men utom synhåll hör jag en båt som tar sig fram, hör hur det frasar i isen, måste vara måste vara från Arholma södra uddar, eller Krokholmen, kanske till Östersjö. Ljudet går ju långt över vatten och is, i detta stilla väder mycket långt. Isfras, härligt ord!
Fler djur på udden denna dag. En fin jakthund är plötsligt utanför huset, söker mycket koncentrat det spår han följer, ja här har ju bl a rådjuren ofta passerat. Hn rör sig småspringande från vänster till höger, från höger till vänster. Och är han försvunnen igen. Jag får senare på dagen veta, av husse jägaren som söker sin hund med bil, att hunden fått korn på ett vildsvin, som ska finnas inte långt från min tomt.
Med dagens teknik, finns GPS-sändare på hunden, hans rörelser kan följas på mottagarens skärm, med position i koordinater ned till meters noggrannhet. Husse kan sitta i bilen och följa hundens svep genom skogen, och bara vänta tills vildsvinsjakten inte är rolig längre och hundöronen åter vill lystra till husses visslingar.
Mina sysslor, annat än att locka på hund, gör att timmarna går. Det är dags att packa ihop, det går mot skymning.
Upplyst av månen ligger vägen mot bussen och resan till Norrtälje och Stockholm. Kan spara på ficklampsbatterierna. I väntan vid Skeppsmyra by hörs rådjursbocken skälla bortåt Lyckhem, och något fågelrop tränger sig emellan. Annars så tyst.
Ingen trängsel på bussen. Hälsar på några bekanta. Kopplar av med P1, sedan P2 i mobilens stereoradio. Läser lite. Resan upplevs inte så långsam när bok och radio kommer med. Nu blir det blir vardagar stan.

Tvärbanan tvärnitar 2012!

Ibland ger sig tekniken ut på irrvägar, styrd av obegripliga mänskliga beslut, eller brist på kreativt tänkande:
Tvärbanan i Stockholm ska byta ut sitt signalsystem, för att möjliggöra femminuterstrafik. Säkerhetssystemet måste uppgraderas. Det är bra att det ska göras. Men helt ofattbart är att Tvärbanan ska behöva vara totalt avstängd under ett helt halvår 2012, för att dessa jobb ska kunna utföras. Borde det inte vara möjligt att bygga upp det nya systemet medan det gamla är i funktion och så göra en kortare avstängning när det nya ska kopplas in och provköras?
Tänk rusningstrafik och avstängd bana under ett halvår! Mängden ersättningsbussar kommer tidvis att skapa kaos på flera ställen. T ex genom Årstadal, där redan den busstrafik som går där idag har svårt att ta sig fram på de trånga gatorna i området, och är mycket tätt exploaterat. Ersättningsbussar får varken plats vid Alvik eller i Gröndal, det har SL:s egna ingenjörer sagt till lokalpressen. Och ett olöst problem är att komma över mellan Gröndal och Stora Essingen, eftersom Essingeleden tydligen inte kan användas av ersättningsbussarna! Och vid Gullmarsplan är det svårt att föreställa sig hur en enda buss till skulle få plats i rusningstid, när resandeströmmen är som tätast.
Vi har skickat folk till månen, vi har lyckats konstruera dykfarkoster för att utforska de största havsdjupen och konstruerat kiselminnen på många gigabite, så små att de får plats på ett knappnålshuvud - men bygga upp nytt signalsystem på Tvärbanan under pågående trafik, får inte ens planerarna i uppdrag att projektera! Man börjar med ett ”det går inte”. Visserligen ska samtidigt också en del hållplatser längs linjen byggas ut, men möjlighet till annan lösning än avstängning i ett halvår måste finnas!
Innan allt är prövat finns det inget som inte går, det är bara vissa saker som är lite svårare!
Nu ska jag gå några ärenden, och sedan ta mig en tur med Tvärbanan, tror jag. Gäller att passa på innan den stänger!

Vargavinter sätter spår

Inte på många år har vi haft en köldperiod med snö som nu i Stockholmstrakten. Underbar skidsnö, där spåren får vara åkbara dag efter dag, vecka efter vecka! Och samtidigt ett landskap som är så vackert att åka i. Den återkommande dimman och minusgrader gör rimfrosten på träden allt vackrare. Och solen tittar fram ibland.

Gjorde avbrott i arbetsdagen igår eftermiddag och tog mig ut i skidspåren, mina närmaste tillgängliga går hela Årstafältet runt – inklusive rundan på golfarnas plan. Det blev tre varv, och när jag såg att klockan ännu bara var halv fem, gav jag mig ut på ett fjärde varv. Det blev totalt ungefär 15 km, den sista rundan i mörk skymning, men jag hade god hjälp av stadens ljus. Fältet är mycket plant, utan påfrestande backar. Lite ospännande. Men ger ju ändå effekt. Måste nog åka oftare och stretscha bättre så jag inte behöver känna träningsvärk och vakna med stela ben på morgonen. Det finns ju många skidspår nu, hoppas ha tid mycket snart att åka ut till Nackareservatet mot Erstavik för nästa skidtur, där är ju spåren lite mer variationsrika.

Andra nya spår denna vinter är ett bygge som irriterar många i trafiken. Man river upp hela Hamngatan för att lägga spår, som inte tinar bort i plusgrader. De ska användas av”NK-expressen” – den korta förlängningen från Norrmalmstorg till NK av spårvagnslinjen nr 7, Djurgårdslinjen. En etapp av spår som så småningom ska byggas vidare, och sträcka sig till västra Kungsholmen, och från Djurgårdsbron till Ropsten – men det är många år dit. Och i dagens standard håller inte Sergels Torg, med sina sprickor, för spårvagnar, som måste kunna passera där! Den etapp som byggs i år blir dock mycket dyr, den sätter sin spår i stadens räkenskaper. 250 meter räls för 250 miljoner kronor!

Men några som satte sina spår i snön och därmed gick sitt eget öde till mötes var vargarna. Likt skallgångskedjor gick alla jägare i hela landet samtidigt man ur huse i spårsnön och ringade utan större svårighet in djuren, som med den jaktmetoden blev helt chanslösa. Är det schysst jakt? Vilken annan jakt får bedrivas på detta sätt? Och flera jaktlag visade sig ha svårt att räkna och skjöt för många djur och andra kunde inte träffa rätt, utan skadesköt. Det satte många spår, inte bara av skadeskjutna vargar, utan än mer i massmedia, inte minst på debattsidorna, en debatt som inte tystnat än.

Sedan flera år är ett annat gäng inne på egna spår - helt galna spår. "Alliansen" gav sig iväg i ett tåg med Maud, det bådade inte gott. De spårade ur! Men att besluten skulle bli så dramatiska, stundom fattade i ren panik, kunde vi väl inte föreställa oss. De säljer allmänhetens egendom till privata näringslivet utan någon som helst sund affärsmässighet, utan av ren prestige och ideologi. De ska bara säljas! Att stadens, vårt gemensamma fasta kapital, lantegendomar, allmännuyttiga bostäder, hamnens stuveri m m reas ut till slumppriser verkar ingen i "blåa laget" ha några dubier för. Till hösten stundar maktskifte - då måste vi rädda det lilla som räddas kan!