ETT DESTINATIONSBOLAG för HELA ROSLAGEN?

Var finns vi rospiggar en mörk januarikväll?

Många skulle svara: framför tv-n, eller med en bok i skönaste fåtöljen framför öppna spisen (om man har någon). Vem skulle kunna gissa ”på ett möte om utformningen av den fortsatta turiststrategin i Roslagen”? Tisdag 11 januari 2011. Plats Norrtälje Konsthall. Tid 18.30-20.30.
Helt fantastiskt! Det fanns plats för 60 personer. Redan flera veckor i förväg var det fulltecknat! – och till och med en liten kölista!
På uppdrag av kommunstyrelsen har näringslivschefen Dan Löfgren med utgångspunkt i ett 100-sidigt dokument om besöksnäringen i Sverige utformat en strategi för regionen Roslagen, som underlag för ett skissat stort destinationsbolag. Att presentera den tog huvuddelen av tiden före paus. Låt mig kalla den en typisk tjänstemannaprodukt beställd uppifrån - inte framväxt nedifrån gräsrötterna. De av samma näringslivschef formulerade frågorna efter paus var formulerade direkt relaterade till detta dokument – och det var dessa han ville att vi skulle diskutera.
Men stora delar av auditoriet ville gå ”en annan väg”. Vi var flera på plats med decenniers förankring i det lokala föreningslivet, ofta med hundratals timmar av ideellt arbete bakom oss, som efterlyste föreningslivets roll i detta strategidokument. Det saknades helt.
Dessa eldsjälar, utan vilka vi inte hade ett bevarat kulturarv, känner nog att det är något annat som är mer anpassat till lokala förhållanden och som bygger på förankring i bygden som behövs. Inte ett stort av det lokala näringslivet och berörda kommuner ägt destinationsbolag omfattande hela Roslagen. Det skulle också kräva för föreningar och kulturgrupper omöjliga kostnader att få ett utrymme i dess material i konkurrens med de stora aktörerna på marknaden, som har ekonomiska muskler.
Föreningar, grupper och enskilda som är en förutsättning för att många av besöksmålen ska få den skötsel som behövs och vara tillgängliga för besök, skulle nog lätt komma i skuggan, eller helt glömmas bort, med en sådan överbyggnad, befarar många.
Den vision Dan Löfgren lade fram om en bokningsbar ”sajt” på nätet, påminner mest om det som redan finns - ”Visit Skärgården” = (denna förhatliga språkblandning – som”Lean cuisine”). Där ges bara utrymme för dess medlemmar, som betalat för sig, att annonsera och lägga in länkar. Här hittar vi alla krogar, vandrarhem, eventföretag och rederier som en besökare söker för att resa, äta och bo. Men väldigt lite eller inget om själva besöksmålen med konst, musik, kultur, naturreservat och kulturhistoria.

Roslagen, från Örskär i norr till Vaxholm i söder och Rånäs och Gottröra i väster är ju tokstort till ytan om man inte marknadsför varje kommun för sig. Här finns de mest skiftande besöksmål, det är ju många fler destinationer än en! Norrtälje är nog stort för att stå på egna ben, denna kommun som upptar nästan 1/3 av länets yta, vars skärgård har 9000 öar och skär och omfattar i stort sett hela Mellersta Roslagen – och som har en väl inarbetad en symbol sedan 1622: Det oppresta ankaret!

Vi finns nu 11 stycken alldeles nydiplomerade och auktoriserade Norrtäljeguider. Vi ska hjälpa de som så önskar att hitta fram till pärlorna i denna kommun. Engagera oss! Att bekanta sig med hela Norrtälje kommun är omfattande - där har flera av oss haft stor glädje av utbildningen till Roslagsambassadörer - som då "bara" omfattade Norrrtälje kommun. Jag ser flera goda kvaliteter i det.

Men med vad symbolisera Roslagen? Det påpekades ju direkt under kvällen att Roslagen som helhet saknar en sådan ”artefakt”, som man kallade det.

Och Dan Löfgren använde f ö kommunallagen på ett märkligt sätt: Att den skulle förhindra att man sålde biljetter och även dalahästar på Norrtälje Turistbyrå – i kommunal regi. Det är ju inte saken. Kommunallagen stadgar vilka nämnder och förvaltningar en kommun måste ha. Därutöver står det kommunen fritt att bygga på organisationen efter behov. Och behov av en Turistbyrå har verkligen Norrtälje!

Om nödvändigtvis Turistbyrån ska bolagiseras behåll den då som ett 100 %-igt kommunalägt bolag! Genom att lägga de kommunala bolagen i en liten koncern, kan ju vinster mot förluster kvittas mot varandra. Se hur man gjort i Stockholm! Stockholms Hamn AB – inklusive den livliga hamnverksamheten i Kapellskär - drivs fullt ut marknadsmässigt, som de flesta av stadens bolag, och går med vinst – och är 100% ägd av Stockholms stad!

I det fortsatta arbetet med en strategi för besöksnäringen i Roslagen: Slå vakt om de kvaliteter som ett självständigt Norrtälje har!

Bilden: Telefonen på Pythagoras kontor, flitigt använd för bokningar och beställningar under verkstadens produktiva tid. Nu är ju Pythagoras verkstäder ett av vårt lands viktigaste industriminnen och ett besöksmål utan konkurrens i sitt slag. © foto Anders Djerf 2009.

Is och snö och hamnens arbetare

Månad efter månad med minusgrader. Isarna lägger sig och insjöarna är helt snötäckta. Sjöfarten tar sig fram, med isbrytares hjälp om så behövs. Fortsätter det så här kommer bara fartyg med riktigt hög isklass få tillstånd att ge sig ut i isarna. Men starka vindar och snödrev ökar ju också risken för nedisning. Mindre båtar vilar nu bäst på land.
Men de snötäckta isarna är också förrädiska, på många ställen inget för skidåkare eller långfärdsskridskor, och ännu mindre för en promenad.

Men det arbetas trots kyla och snö månad efter månad i Stockholms vatten. Inte minst med Citytunneln, som kräver omfattande arbeten under ytan. Nedanför Mariaberget gör arbetspråmar och små bogserbåtar återkommande extra varv under sina transporter för att hålla vattnet öppet och bryta ner isflaken.
Denna vinter är det tidvis livlig trafik i den brutna rännan som skär över Riddarfjärden, går vidare under Västerbron och runt Långholmen till farleden i Årstaviken.
Ofta har ju Riddarfjärden lämnats obruten, till skridskoåkarnas fromma. Trafiken i Årstaviken domineras under vintertid av sandbåten Jehander 1:s dagliga turer från sandtäkten i Löten till stadens stora byggarbetsplatser, under de senaste åren huvudsakligen Hammarby Sjöstad.
I en annan del av Riddarfjärden pågår också aktivitet. För att göra staden framkomlig och få undan något av de stora snömängderna denna vinter kör nu stora lastbilar i skytteltrafik till Kungsholms Hamnplan, den deras laster tippas i fjärden. Strax utanför kajkanten attackerar Stockholms hamns lilla bogserare Örjan de smutsgrå snömassorna för att sprida dem i vattnet. Hur påverkar det miljön, förresten? Örjan mitt i sörjan!
Efter arbetsdagen drar sig arbetsbåtar och bogserare hem till sina depåer.

Häromkvällen såg jag Avelinarnas TOM med sin karakteristiska höga styrhytt och transportfärjan Balder efter väl förrättat värv söka sig från Mälaren mot Hammarbyslussen för att ta sig in till sin hemmakaj, som är på Saltsjösidan.
I söder den gråsvarta Årstaskogen, himlen mörk, den snötäckta isen lite ljusare, och så rännan, svart och kall. Bogserbåten TOM svepte med sitt starka sökarljus. Sakta gled de två fartygen in i slussen.
Jag skyndade mig med kamera ned till Danviksbron. Balder hade hittat sin plats vid kajen, TOM på väg in. Besättningarna fick hantera hårdfrusna förtöjningstampar på snöiga hala däcket, det gäller att veta var man sätter fötterna. Landströmmen kopplas på. De stora bogserarna TED och TUG ligger stilla vid kajen och vilar denna dag. Nu är hela rederiet i hamn. Där Marin & Haverikonsult, som rederiet heter, har sin depå, lossade förr de s k ”giraffkranarna” stål för Bröderna Edstrand.
Längre bort vid LUMA-fabriken står den stolta, fasadbelysta LUMA-kranen som ett minnesmärke över all den aktivitet som förr var längs kajerna i Hammarbyhamnen.

Stockholm är en stad vid vattnet!