Märkligt är att rika människor och ”riskkapitalister” med mycket pengar nödvändigtvis ska behöva ge sig ända ut till de yttersta kobbarna för att sätta sprätt på lite av sitt överskott!
Och när en fastighet på kobbarna i en av de mer jungfruliga småskärgårdarna i vårt Roslagen bjuds till försäljning, något som är näst intill unikt, lägger mångmiljonären ett bud han med sin ekonomiska kraft kan, en otrolig summa om 25 miljoner, som ingen naturvårdande instans eller naturskyddsförening i världen är i närheten att kunna konkurrera med. Och skulle man till äventyrs med stor ansträngning kunna, så skulle han lätt kunna höja sitt bud…
Och nästa steg, efter att brädat alla konkurrenter om marken med sin feta plånbok, inleder nu denna köpare ett trixande på hög nivå för att i Kommunen få igenom sina byggplaner, främmande för öriket, byggplaner som med stor risk förvanskar och fördärvar det av naturen skapta, det som inte behöver tillägg av mänsklig hand.
Det ser så följsamt ut i arkitektens ritningar. Husen ska vara grå som berget – men inget sägs om utomhusbelysning, stora panoramafönster och om de oproportionerligt höga och stora vrålåk i plast i storlek som de medelstora kobbarna, vrålåk som kommer att forsa in och ut och ligga vid den brygga, som färdig mer kommer att likna en kaj – och ofta breder onödigt mycket bryggdäck ut sig längs klipporna, när dessa strandexploatörer kommer igång – för klipporna är ju så hala att gå på! Eller så är det mycket stora RIB-båtar med otroligt starka motorer. Och man måste ju i tygskor kunna kliva iland torrskodd från båten!
Lägg miljonerna på att reparera fula sår i naturen! Det finns mycket här i landet som bara ropar efter resurser. Satsningar som skulle kunna återuppväcka liv i bygderna. Grustäkter, övergivna industriområden och kalhyggen, resultatet av misslyckade slutavverkningar, som bara väntar på ett lyft. Använd miljonerna för att bjuda den breda allmänheten på förvandlingsnummer i samklang med naturen, med långsiktighet, och som skapar goodwill! Den orörda skärgården är för värdefull för att hanteras på det sätt som man vill göra på Kallskär!
Det bästa vore ju fastigheten på Kallskär skänkts till Skärgårdsstiftelsen som med sin långa erfarenhet, sina kunniga tillsynsmän och genomtänkta naturvårdsplan för skärgården, skulle gynna naturen och den breda allmänheten bäst. Se här en äkta stiftelse, som vårdar det av oss alla i länet gemensamt ägda, och i sitt innehav, nog 12 % av all mark i Stockholms skärgård plus Örskär, hindrar alla privat vinning genom tomtjobberi och fastighetsklipp. Det som finns hos stiftelsen stannar där – och vårdas på bästa sätt, så långt anslag och andra intäkter räcker. Men här behövs förstärkning - vill kanske riskkaapitalisten och markspekulanten på Kallskär skänka ett bidrag till Skärgårdsstiftelsen för dess insatser?
Att se byggplanerna för Kallskär svider i mitt hjärta, strider emot grundtanken i mitt engagemang för naturmiljön. Jag är en av dussinet medlemmar i Skärgårdsstiftelsens Vänners Arbetsgrupp för Kultur- och Naturmiljö.
