Tredje advent - Gallerisöndag!

Mörk och småregnig söndagseftermiddag i december. Norra delen av Kungsträdgården öde, som helhet ganska dött. Blank, våt och riktigt svart asfalt. Och till det en ökande vind. Men långt bort mellan skridskobanan och stora scenen lyser kulörta lampor - de svänger i vinden - en liten julmarknad, och glest mellan besökarna. Den lockar oss inte. Men utanför Wetterling Gallery lyser en marschall välkomnande och”gatuprataren” annonserar ”Julmarknad”. – Vi går in!

  Det blev en trevlig upplevelse tredje advent 2013: Wetterling gallerys Julmarknad – en annorlunda julmarknad som man själva skriver på hemsidan som jag sett nu i efterhand, och jag instämmer. Det var lätt att vi hade missat den – tur vi valde vägen genom Kungsträdgården!

På Wetterling Gallerys Julmarknad: Jennie Ekström och hennes detaljerat tecknade katter och fåglar, fyllda med humor och lekfullhet. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Luciadagen, i fredags, hade man slagit upp portarna till denna julmarknad där av galleriet noga utvalda designers, illustratörer och konsthantverkare erbjöd det man själv skapat. Och extra trevligt är ju att samtidigt träffa mannen, eller kvinnan, bakom verket. 

 Wetterlings design-julmarknad:  Designern Camilla Lundsten med ett urval av Littlephants muggar, en alla produkter hon har formgivit och säljer genom den egna varumärket. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Klar övervikt för skapande tjejer bland utställarna: Ingela P Arrhenius, Eleonor Boström, By Mutti, Lina Johansson, Littlephant (Camilla), Erika Vallin, Shabnam Faraee, Elin Johannesson, Nils Jarlsbo, Sofie Gillstedt, Eva Larsson, Jennie Ekström, Stina Lavenius, Kelly Lansman, Anna Wikberg, Henrik Fredberg, Jonas Frank, Cho Hyunjung, Yi Shen, Natalie Hallman, Lotta Lampa, Julia Gamborg, Julia Garnborg Nielsen, och kanske några till.

Vi gick åter ut i ruskvädret men behövde inte gå långt för att fånga sista chansen se ännu en utställning, som också den bara varit över helgen, målningar m m av Laila Orning och smycken av Lena Thorén Winbo. Laila som aldrig, aldrig använder pensel, bara spackelspade och palettkniv när färgen ska på duken (med ett litet undantag, erkänner hon, och pekar på några linjer i en av tavlorna) . Härligt friska tag i ofta stort format! De två utställarna jobbar tillsammans och låter sig inspireras av varandra, men ändå med helt skilda uttryck och material.

 På "SoStockholm" (f d galleri Doktor Glas) i Kungsträdgården: Laila Orning framför en av sina  senaste verk, en glad, abstrakt målning påtagligt inspirerad av EAN-koden. foto © Anders Djerf 2013-12-15.

  När jag skriver detta är båda utställningarna tyvärr redan avslutade, men om vi har tur så återkommer i alla fall Julmarknaden på Wetterlings med ny, spännande design nästa år – så håll ögonen öppna!

Tur med kultur i Tallinn

Fredag- söndag: Konferensresa med långa arbetspass ombord på Victoria 1 – under resa Stockholm- Estland och åter.

För att se något av Tallinn finns några timmar mitt på dagen i denna gamla Hansastad. Jag har varit där ett par gånger, men de är många år sedan senast.

Det blev en sen kväll på båten,. Extra sen då jag hade turen att hitta en svensk-estnisk illustratör/konstnärs-kollega, som jag dittills bara sett i våra kataloger. I baren blev det nu långa samtal inte minst om konst långt in på småtimmarna. Väl i hytten och den egna kojen sömn alltför ofta avbruten av storsnarkande hyttkompis!

Den gamla stadskärnan i Tallinn är inte så stor, men mycket finns att se. Stora delar av den gamla stadsmuren är bevarad . På nästan varje större torg hittar man en kyrka, och längs de delvis kullerstensbelagda gränderna blir alltfler av de gamla palatsen och också alla andra byggnader renoverade.

Enormt mycket har hänt sedan Estland blev självständigt 1991. Några år senare var jag i staden på mitt första besök och då var svenska ambassaden i sin barockbyggnad en av de första hus som återställts i sin forna glans, och lyste som en princessbakelse mellan andra ännu grå-bruna fasader i långt gånget förfall.

Nattens samtal ledde till lördagsbesök i kollegans källargalleri och ateljébostad i stadens ytterkant i de gamla kvarteren, flervånings trähus, i mycket olika standard, de flesta ropande på grundligt underhåll. Men ändå respekt för tidigare generationer: här har inte rivits hysteriskt för att bygga nytt från grunden!

Har gillar att ta mig fram på egen hand, kollektivt. Har kommit med spårvagn 3 från centrala stan till hållplats”Volta”. Vagnen går snabbt, det är trångt och jag och många andra får stå. Det skakar och rycker. Tallinns spårvägar går på mycket smalspårig räls, det bidrar starkt till vinglandet tror jag. Men modern utrustning: ljusdisplay med nästa hållplats och slutstation, kortläsare för biljetter.

Över en kopp te och en ostmacka fortsatta trevliga samtal. Jag har tyvärr begränsat med tid, måste lämna dessa charmiga kvarter lite för snart eftersom vi måste återuppta konferensen på båten och jag är den först föredragande. Hittar en buss, och har bekväm återresa åter till centrum.

Jag hoppas snart vara åter, i Tallinn, utan att vara stressad av ett konferensschema.

I Tallinns hamn är färjeavgångarna mycket täta och färjelägena många: Resan över till Helsingfors tar inte många timmar, och trafiken Estland-Finland är omfattande.

När vi är inne med Victoria 1 ligger sammanlagt fem stora färjor vid kaj, plus två stora kryssningsfartyg!

Om kören, lyhördhet och ledarskap

Sedan fyra år är jag med i en mycket trevlig och kreativ kör, Illustrakören, bildad 2004. Ett fyrtiotal sjungande killar och tjejer, de flesta kring ”medelåldern”, men även några yngre. Nu ska vi se på möjligheterna att strukturera upp verksamheten och försöka höja vår ambitionsnivå ytterligare en bit. Visionerna finns men hur ser det ut i verkligheten? Mycket uppmuntrande är att av vår körledare återkommande höra att vi blir bättre och bättre.
Att hela tiden vara fokuserad under repetitionerna ställer sina krav. Vi är goda kompisar i kören, några har sin vardag på samma arbetsplats, andra som jag är frilansande ofta ensam-arbetande, flera av oss tecknare/illustratörer, och torsdagskvällarna ett välkommet tillfälle att utbyta angelägna samtal. Om inte vår kära Karin, med körledarens ansvar, med ett startackord på flygeln avbryter vårt prat, skulle samtalen nog kunna äta upp halva repetitionstiden.
Det behövs ibland någon som bestämmer. Karin visar prov på det goda ledarskapet. Att kunna lyssna av, vara lyhörd, men samtidigt hålla i dirigentpinnen. Hennes glädje i uppgiften återspeglas i kören, vi blir glada och sjunger bättre, och Karin blir ännu gladare!
För en körledare är det väl självklart att lyssna av – för att höra hur vi sjunger. Vi har gett henne förtroendet att leda oss och vi lyssnar på henne.
Men hos alltför många som håller i taktpinnen ute i samhället finns en skriande brist på lyhördhet, en nonchalans mot hävdvunna etiska regler och demokrati.
I Stockholms stad säljs medborgarnas gemensamma egendom, många gånger till underpris, det gäller kommunala bolag, kommunalägda lantegendomar eller stora delar av allmännyttiga bostadsbolag. Aktuellt denna vecka: Stockholm Hamns Stuveri AB beslöt majoriteten i koncernstyrelsen Stadshus AB i måndags att sälja ut till ett privat bolag utan erfarenhet av hamnverksamhet, trots fackets och en enig oppositions protester. Den stora egendomen Fituna gård i Sorunda som borgarna i Fastighetsnämnden beslöt sälja igår till privat köpare är en mycket tråkig förlust, det fanns stort intresse från Nynäshamns kommun att köpa, de hade fina planer som naturvårdande insatser. Affären är ett mycket tragiskt exempel på när inte förnuftet får råda, utan att man med skygglappar och öronproppar rabiat följer ett en gång fattat principbeslut.
Nej, låt oss få en politisk ledning i vår stad, vårt landsting och vår regering som är lika lyhörda som vår körledare, och samtidigt höjer ribban, höjer kvaliteten, i vård, skola, äldrevård och kollektivtrafik.
Som tur är väntar kören, och veckans repetition i Riddarfjärdsskolan, redan imorgon, och med koncentration på 1:a basen lämnar jag för några timmar tankarna de beslut som fattats i huset på andra sidan fjärden.
AD