Godstransporter bör gå sjövägen

Varför så lugnt i Kapellskär? Den globala ekonomiska krisen som slog till i nov 2008 betydde kraftigt minskade volymer i många hamnar. Särskilt ro-ro-trafiken i Kapellskärs hamn drabbades. 2009 slutade med en minskad volym på hela 38% jämfört med åren strax innan krisen. Men det borde gå bättre nu. Efter en sådant ras kommer normalt en synlig uppgång inom några månader, och rejäl återhämtning ett år efter "utbrottet".

Men den här krisen beter sig inte ”normalt”, utvecklingen är verkligen oförutsägbar. Från omvärlden kommer rapporter om stegvis uppgång. Men varför märks inte detta i volymerna av ro-ro-gods som landas i och lämnar Kapellskärs hamn? Har godset tagit andra vägar? Vilka då i så fall? Under en rad år har ju hamnen ute vid gattet mot Ålands hav haft en fantastisk utveckling. Det talar för att Kapellskär kommer igen. Volymerna borde också öka av klimatskäl - eftersom sjöfrakt är det enda långsiktigt hållbara.

Av klimatskäl måste man tänka mer än en gång när man väljer "godsbärare". Det kan inte vara rätt att så mycket gods lossas i Göteborg för att sedan på lastbil gå till Mälardalen. Det borde förutom miljövinster bli billigare att sjövägen ta godset upp längs ostkusten.
Men för att flytta över från lastbilsflak till fartygsdäck vill det till en annan transportpolitik. Sjövägen ligger färdig och väntar. Men alla transportslag lever inte under samma ekonomiska villkor. Långa ”tåg” av långtradare fyller idag motorvägen i båda riktningar Göteborg – Stockholm och på järnvägen är kapacitetstaket nått. Varför?
Förklaringen är att staten subventionerar landtransporter och missgynnar sjöfarten! Gods på långtradare subventioneras med cirka 50 % och gods på järnväg med hela 75- 80%! Medan sjöfarten får bära alla sina kostnader fullt ut.Gör transportslagen kostnadsneutrala!

Och så kommer kraven på att skona miljön, att nu byta till fartygsdiesel med högst 0,5 % svavelhalt, inom några år kommer krav på max 0.1 % svavelhalt för fartyg i Östersjöfart. Men det är ett dyrt bränsle. För att klara detta måste samma ekonomiska villkor gälla för sjöfarten som för landsvägstrafik och järnväg.

Annars kommer vi, med de kostnadsökningar lågsvavlig bunkerolja innebär, snart se stora mängder gods flyttas från östersjöfart till landsväg, på igenkorkade motorleder från mellan-europa och upp genom Sverige. Det blir en miljöbelastning av format.

Järnväg är ett bättre val än landsväg - men här är ju kapaciteten begränsad. Investeringar som skulle krävas för bygget av nya spår, viadukter och järnvägsbroar är i mångmiljardklassen. Sjövägen – vattenvägen med i stort sett obegränsad kapacitet, ligger färdig och väntar på att användas mer.

Vi behöver också Miljödomstol och Miljööverdomstol som förstår hur en hamn fungerar, och att den är en länk i en internationell transportkedja, där arbete måste kunna utföras även tidiga morgnar och sena kvällar. Och att tillstånd behöver ges till nödvändiga utbyggnader och anpassningar när nya fartyg sätts in och volymer ökar. Stockholms Hamn (som är huvudägare i Kapellskär) gör samtidigt stora insatser för att minimera störningarna.

Med förståelse för kostnadsneutralitet och konstruktiva miljödomar kommer vi också att sucsesivt få se en återupptagen kusttrafik, med mindre fartyg som hämtat sitt i gods i de hamnar vi har idag, och på sikt i den stora nya hamnen i Norvik- Nynäshamn. På nordgående kommer vi åter att få handelssjöfart i Arholmaleden.

Vill vi ha en hållbar utveckling är vattenvägarna helt enkelt det bästa valet.

Jag är ordinarie ledamot (V) i Kapellskärs Hamn AB och Stockholms Hamn AB.

Anders D

På bilden Skeppsklockan på den mexikanska tremastbarken, skolskeppet Cuauhtemoc, fotograferad vid besök i Stockholm under Tall Ships Race juli 2007. © foto Anders Djerf

Kulturskolans stora betydelse! Hur visar kommunerna det?

Det gäller att blåsa hårt i ventilbasunen om det ska höras in till kommunalråd och kulturnämnder. (foto och montage Anders Djerf 19 feb 2010)

Vänsterpartiets kulturutskott i Storstockholm, där jag är en av medlemmarna, arrangerade ett seminarium om Kulturskolans villkor i länets kommuner på Socialistiskt Forum i november –09. Dagen innan var rubriken på Norrtälje Tidnings förstasida "Kulturskolan i Norrtälje privatiseras". Ett ruggigt besked och samtidigt känns hur rätt och angeläget det var att vi lyft Kulturskolan i ett seminarium..
  Att nu 17 februari 2010 genom samma tidning få beskedet att Kulturskolan blir kvar i kommunal regi ger ju rådrum och andrum. Men med de politiska makthavare vi har denna mandatperiod både i kommun, landsting och riksdag är allting i riskzonen, ett kan man lite på: det säljs ut eller läggs ned, i en svindlande fart! Oppositionens bordläggningsyrkanden och begäran om återremisser nonchaleras. Inget är heligt för alliansen - hur stor allmän samhällsnytta det än har. Den friskvårdande effekten av tillgång till ett brett kulturutbud ignoreras, det handlar bara om kortsiktiga ekonomiska vinster.
Men när en massiv opinion vaknar, som också visar sig omfatta delar av de egna väljarleden, då backar moderaterna, för det är ju valår! Kulturskolans privatisering får för alliansen anstå en tid, i varje fall så länge opinionsläget är skakigt . . .
  Kulturskolan måste förbli kommunal även på lång sikt, det är enda sättet för samhället att ha kontroll över Kulturskolans avgifter, så att de hålls nere på en nivå som också en familj med lägre inkomst klarar. Men här sticker tyvärr några kommuner ut, Lidingö har det otrevliga rekordet med högsta avgifterna i landet, nästan de dubbla mot Stockholms stad. Å andra sidan finns några kommuner där Kulturskolan är gratis! Däribland Sundsvall och Luleå. Föredömligt!
  Kulturskolan erbjuder, med instrumentalmusik och sång som största verksamhetsområde, men också Vår Teater och bild, en viktig grund för utbildning till skådespelare, musiker och andra yrken inom kulturområdet men också stimulans för de som finner allmän glädje i kulturutövande. Därför är det också viktigt att Kulturskolan helst är avgiftsfri!
Det finns många fler argument varför Kulturskolan, självklart ska förbli i kommunal regi, och med inga eller mycket låga avgifter.

Årsta 2010-02-19

Anders Djerf

Aktiv i Vänsterpartiet StorStockholms kulturutskott
och Roslagsambassadör




.

Hur få Norrtälje kommun att ta sitt kulturella ansvar?

Här min enkla skiss till en attraherande museibyggnad längst öster ut på kajen i Norrtälje hamn, med glasväggar återspeglande vatten och himmel.

Idag (9.2 -10) har jag en liten insändare i Norrtelje Tidning med kommentar till Norrtäljes planer för hamnområdet, som blir allt hetare. Det är upptakten till denna längre artkel med min vision om Nya Roslagsmuseet.

”KULTUR-dialog ett MÅSTE
Mycket angeläget för Mötesplats Norrtälje på kulturens område borde vara Roslagsmuseet! Kommunen måste ta sitt ansvar och visa upp vårt kulturarv! Donationer har gjorts med detta uppdrag. Att museet helt bommat igen utan temporär utställningslokal för delar av samlingarna är mycket illa, och det blir inte bättre av att museet är stängt på obestämd tid. Satsa på en modern museibyggnad ute på hamnpiren. med luftiga utrymmen, stora glaspartier åt öster och god arbetsmiljö! Anders Djerf” NT 9/2 2010

En Unik Möjlighet

En så unik plats som den stora hamnpiren i Norrtälje hamn kan inte slarvas bort. En marina och exklusiva bostäder? Privata spekulanter ska inte få sätta tänderna i den här godbiten! Bäste Kjell Jansson: Lägg undan de områdesplaner som du nu fastnat i, riv dom så de inte fångar dig igen och tänk på vad som kan göra Norrtälje till ett ännu attraktivare besöksmål.
Här har nu kommunen en möjlighet att ge plats åt en museibyggnad vars placering skulle stå väl i klass med Marinmuseum i Karlskrona.
Reservera den yttre delen av kajpiren till ett modernt Roslagsmuseum! Det är kommunen skyldigt sitt kulturarv! Genom att bygga ”ett hus i huset” med flera våningar höga glasade ytor åt öster och söder skulle man inte bara få en unik och attraktiv arkitektur med möjligheter, ett luftigt rum där många av de föremål museet har i magasin idag kan exponeras, hängande från taket eller placerade på hyllor av glas längs panoramafönstren. Byggnaden projekteras för att få låg energiförbrukning, "ett hus i huset" är metoden.
I den ”inre bygganden”, i betong, men med goda ljusinsläpp, vårdas och visas det som passar bäst där. I det inte huset ligger också kontor, filmsal, bibliotek, arkiv etc.
I det yttre glasade rummet återfinns en servering som med generösa öppettider kan komma att bli mycket populär året runt. Mellan båtmodeller och andra föremål ser man ut mot vattnet där sommartid Segelsällskapet slå sina slag och åt söder en skuta förtöjd vid kajen och bortom den flanerande och joggande i Societetsparken. Man får en mycket luftig byggnad, som sedd utifrån återspeglar Norrtäljevikens vatten i sina fasader och ”blir en del av havet”. Mycket av Roslagens historia är sjöfartens historia så placeringen av museet på denna plats måste ses som den bästa tänkbara.
I en byggnad åt nordväst, i kontakt med museibyggnaden men inte allra längst ut på piren, ges plats för det önskade huset för ung kultur, för musik, scenkonst och fritt skapande.
Norrtäljebor och stadens besökare har rätt att kunna ta del av Stiftelsen Roslagsmuseets stora samlingar! Det var ju en mycket begränsad del av samlingarna som kunde exponeras i Gevärsfaktoriet, och när det blir inflyttningsklart igen, är det ju ändå inte helt anpassat för modern utställningsteknik, och tillgängligheten för handikappade är ju också begränsad i det huset – betänk, det är ”Tillgänglighetsåret 2010” i år, och sedan varje år!
En investering i kultur är en investering för framtiden!

http://www.norrteljetidning.se/blogg/12875/247/id/14142

Jag har placerat min blogg i Norrtälje på bloggkartan.se!

Den goda hyresrätten

Kvarteret Ullungen, en lycklig ö av hyresrätter i Stockholms södra närförort Årsta, som i övrigt domineras av bostadsrätter:
Här i ”barnrikehusen” från 1947, byggda av och fortfarande ägda av kommunala Stockholmshem, har jag bott sedan 2003. Här göre sig bostadsspekulanter inte besvär.

Här bor fantastiskt nog tre personer, som flyttade in när husen var nybyggda! En av dem var då en liten grabb. Han bor fortfarande i samma lägenhet som hans föräldrar en gång tackade ja till, nu är han snart folkpensionär. Han och grannen Greta, 91, också inflyttad 1947 är, liksom många andra här, inte intresserade av ombildning och helt tillfreds med att hyra sin lägenhet, och mycket nöjda med hur husen förvaltas.
På 50-talet kryllade det av barn här, det var verkligen barnrika familjer som fick sina bostäderna. I lägenheten under min fanns en familj med 11 barn! Men nu är barnen mycket få, lägenheterna är för små för två barn tycker dagens barnfamiljer.

Att vara hyresgäst i allmännyttan har sina fördelar: Vi har vår plats i interna byteskön, vi kan byta lägenhet utan mellanskillnad när vi så ser behov av det, och vi slipper oroa oss att banklån för boendet blir ohållbart kostsamma. Går fasta installationer sönder ingår reparation i hyran. Hyresgästföreningen gör sitt jobb: Vi har fritidsmedel från hyresvärden och vi har en fin kvarterslokal.
En bostadsrättsförening bildades i slutet av 90-talet, när ryktet gick att en holländsk riskkapitalist skulle köpa hela Stockholmshem. Men av det blev intet och med valutgången 2002, då s+v+mp fick majoritet, stoppades ju allt vad försäljningar heter. Bostadsrätts-föreningen blev vilande och självdog.
Inte heller bland de som flyttat in på senare år har visats något större intresse att bilda en bostadsrättsförening, trots att den borgerliga valsegern 2006 åter öppnade för utförsäljningar. Vår räddning har nog varit att hela kvarteret med 176 lägenheter utgör en enda fastighet, trots tio åtta separata huskroppar, och boende med mycket olika ekonomiska förutsättningar. Och fastighetsdelning har Stockholmshem lyckligtvis motsatt sig.

Eftersom vi inte oroat hyresvärden med intresse för köp har bostadsbolaget satsat på att rusta upp kvarteret istället. Efter stambytet, som var en stökig historia, har vi fått ny, effektiv utrustning i tvättstugan som blev mycket fräsch, nya fina portar i trä, med utseende som de gamla men lite bredare, sen kom fasadrenoveringen, nya ytterfönster, nya balkongfronter, gårdsrenovering, nyplanteringar och nyasfalterat överallt. (bilden tagen innan gårdsrenoveringen var helt färdig) Och senast byte av lås överallt, senhösten 09. Och allt detta utan nivåhöjning av hyran, undantaget stambytet med nytt badrum, som höjde månadshyran med knappt 600 kr! Vad skulle allt detta kostat den enskilde i en bostadsrättsförening, och hur mycket skulle man varit nödd att låna då?
Bostadsrätt är fel. I varje fall att omvandla allmännyttiga hus till bostadsrätter.
- Vill du köpa din lägenhet?
- Nej, tack! Jag hyr!
- Hyr dig fri, du också!

Välkommet spadtag i Norrtälje – och pengar till Barnens Ö!

Norrtälje tidning har en efterlängtad nyhet på förstasidan idag. Sedan tiden för andra världskriget har det varit aktuellt, senare angeläget och sedan flera år akut nödvändigt: att få ut all den biltrafik som idag passerar genom centrala Norrtälje, ut från stan till en förbifart. Västra vägen är en Förbifart värd namnet, den kommer att fylla den funktionen. Få förstår varför den inte finns sedan decennier.
Det är idag så mycket trafik som inte har någon annat val än att köra genom centrala Norrtälje, tvingas in och passera nålsögat, den tvåfilaga vägen på bron över Norrtäljeån, utan att ha något ärende i centrum. Jag ser fram emot den dag den nya Västra vägen öppnar för trafik.

Däremot kommer inte den av makthavarna i huvudstaden hett förespråkade ”Förbifart Stockholm” att få effekten Förbifart. Den kommer bara att bli en ny infart mot city, attrahera fler fordon. Det stora trafikflödet kommer att ta av in på de avfarter mot centrala staden som är skissade. Stockholm proppas igen ännu mer. Hur många procent som i realiteten kommer att verkligen åka förbi staden på en sådan led måste analyseras bättre. Pengarna, det är många miljarder, bör i stället läggas på i första hand spårbunden kollektivtrafik.

På samma NT:s förstasida publiceras den ett par dagar gamla, men ack så välkomna, nyheten om 17 miljoner till Barnens Ö: Ibland svänger beskeden i Stadshuset som en vimpel i vinden – Man går först ut med ett illa genomtänkt besked i massmedia, sprider stor oro, viftar med EU-reglementen som argument. Och slår sig sedan - efter att man fått backa från beslutet efter medborgarnas protester - för bröstet och pekar på hur bra beslut man tar!:
Nu gäller det en snart 90-årig institution i vår vackra skärgård, Barnens Ö:
I mitten på maj 2009 gick majoriteten i Stockholms stad ut med det chockerande beskedet: - ”Vi måste sälja Barnens Ö, bäst att stycka upp marken! Vi får inte ge ekonomiskt stöd direkt till verksamheten – det strider mot EU:s konkurrenslagstiftning”. (Sicket struntprat!, tänkte jag)
Protesterna kom omedelbart och blev massiva. Efter en vecka, 28 maj, tvingades finansborgarrådet Sten Nordin backa och sa sig nu sträva efter att försöka hitta en lösning och ett sätt att finansiera verksamheten! 19 aug beslöt Stockholms fullmäktige att kolloverksamheten skulle få fortsätta åtminstone 1 år till – och så i onsdags beslöts att Stockholm skjuter till 17 miljoner för renovering av kollogårdarna, stoppar deras fortsatta förfall, och på så vis möjliggöra kolloverksamhet många år framåt! Ett riktigt positivt beslutet. Grattis Barnens Ö!
Vi har sedan 1921, beläget på sammanväxta öarna Lingslätö och Granö, mellan Väddö och Björkö, i Barnens Ö en barnkoloniverksamhet som fortfarande fyller en mycket viktig funktion för stadens barn, framför allt för dem som annars skulle gå kvar i stan hela sommaren. Och idag gäller det idag ofta barn med invandrarbakgrund, som gläds åt för dem helt nya upplevelser när de får komma ut till Ålands hav. Behovet av information om Barnens Ö på en rad ”invandrarspråk” och på lätt svenska är stort och måste påskyndas. Det finns visst bara information om kolloverksamheten på Barnens Ö på svenska idag, om jag uppfattat det rätt. Nu blir det snart en ändring på det också.

Biografen DRAKEN blir förråd? Absurt!

Den stora f d Biografen Draken vid Fridhemsplan, invigd 2 maj 1938, har en värdefull interiör – ännu är mycket orört!
Läs bifogade text från år 2000 och din insikt att den stora biosalongen inte får göras om till ”boendeförråd” växer till ett krav! Byggnadsminnes-förklaring är akut påkallad!
SF lade ner biografverksamheten 1996. Fastigheten har till för en kort tid sedan ägts av SPP och biografen stått tom sedan dess. År 2000 var fortfarande allt lugnt, att neodraken på taket skulle få fortsätta lysa gavs det garantier för. Interiören har ockå sedan nedläggningen bevarats i stort sett intakt. Nu har SPP sålt! Till ett företag i ”magasineringsbranschen”, SelStor, somi sin tur är dotterföretag i det starkt växande familjeföretaget Grana International, ägt av en svensk familj (Fougelberg) men med säte i Belgien. Grana har redan 160 stora lagerlokaler för ”SelfStorage” i sju länder, den närmaste i Bromma. Dit är inte långt för Kungsholmsborna. Skulle familjen Fougelberg ha någon förståelse för svenska kulturbyggnaders värden skulle man inte köpt biografen Draken för att bygga om den till ett stort lager!

Kära Kungsholmsbor – och andra stockholmare, som inte får plats med mer i källaren: Lär er, istället för att stoppa ännu fler inaktuella prylar och möbler i stålburar i en av SelStor saboterad biografsalong , göra er av med prylarna!
Mycket av det man har i garderober och källarförråd och inte använt på fem-tio år behöver man säkert inte spara. Sälj på Blocket, skänk till Stadsmissionen eller Myrorna! Eller byt med grannen. Det övriga passar nog bättre i grovsoprummet. Då försvinner behovet av extra förråd.

Nu gäller att ansvariga kulturpolitiker sätter ner foten och får fullmäktiges mandat att Rädda Draken! Madeleine Sjöstedt: Du är kulturborgarråd! (ett knappt år till) - Gör för en gångs skull det som är ett kulturborgarråds ansvar: Värna kulturen!

Och Draken kan då bli det ungdomens kulturhus som en arbetsgrupp jobbat på sedan ett och ett halvt år av.

Anders Djerf
- medlem av i V Storstockholms kulturutskott

Bilaga:

Länk till Draken historik:
http://www.algonet.se/~furberg/funkis/drak_sth.html

Om kören, lyhördhet och ledarskap

Sedan fyra år är jag med i en mycket trevlig och kreativ kör, Illustrakören, bildad 2004. Ett fyrtiotal sjungande killar och tjejer, de flesta kring ”medelåldern”, men även några yngre. Nu ska vi se på möjligheterna att strukturera upp verksamheten och försöka höja vår ambitionsnivå ytterligare en bit. Visionerna finns men hur ser det ut i verkligheten? Mycket uppmuntrande är att av vår körledare återkommande höra att vi blir bättre och bättre.
Att hela tiden vara fokuserad under repetitionerna ställer sina krav. Vi är goda kompisar i kören, några har sin vardag på samma arbetsplats, andra som jag är frilansande ofta ensam-arbetande, flera av oss tecknare/illustratörer, och torsdagskvällarna ett välkommet tillfälle att utbyta angelägna samtal. Om inte vår kära Karin, med körledarens ansvar, med ett startackord på flygeln avbryter vårt prat, skulle samtalen nog kunna äta upp halva repetitionstiden.
Det behövs ibland någon som bestämmer. Karin visar prov på det goda ledarskapet. Att kunna lyssna av, vara lyhörd, men samtidigt hålla i dirigentpinnen. Hennes glädje i uppgiften återspeglas i kören, vi blir glada och sjunger bättre, och Karin blir ännu gladare!
För en körledare är det väl självklart att lyssna av – för att höra hur vi sjunger. Vi har gett henne förtroendet att leda oss och vi lyssnar på henne.
Men hos alltför många som håller i taktpinnen ute i samhället finns en skriande brist på lyhördhet, en nonchalans mot hävdvunna etiska regler och demokrati.
I Stockholms stad säljs medborgarnas gemensamma egendom, många gånger till underpris, det gäller kommunala bolag, kommunalägda lantegendomar eller stora delar av allmännyttiga bostadsbolag. Aktuellt denna vecka: Stockholm Hamns Stuveri AB beslöt majoriteten i koncernstyrelsen Stadshus AB i måndags att sälja ut till ett privat bolag utan erfarenhet av hamnverksamhet, trots fackets och en enig oppositions protester. Den stora egendomen Fituna gård i Sorunda som borgarna i Fastighetsnämnden beslöt sälja igår till privat köpare är en mycket tråkig förlust, det fanns stort intresse från Nynäshamns kommun att köpa, de hade fina planer som naturvårdande insatser. Affären är ett mycket tragiskt exempel på när inte förnuftet får råda, utan att man med skygglappar och öronproppar rabiat följer ett en gång fattat principbeslut.
Nej, låt oss få en politisk ledning i vår stad, vårt landsting och vår regering som är lika lyhörda som vår körledare, och samtidigt höjer ribban, höjer kvaliteten, i vård, skola, äldrevård och kollektivtrafik.
Som tur är väntar kören, och veckans repetition i Riddarfjärdsskolan, redan imorgon, och med koncentration på 1:a basen lämnar jag för några timmar tankarna de beslut som fattats i huset på andra sidan fjärden.
AD

Klimatpåverkan och kollektivtrafik

Soligt, skidföre, vykortsvacker skog. Stundom smällkallt, oftast uthärdligt. Men då måste vi också ha uppvärmda hus, varma rum att komma in i efter den uppfriskande skidturen, färden på långfärdsskridskor eller långpromenaden. Hemma jobbar radiatorerna för fullt.
Detta kräver med den ihållande kyla vi har denna vinter, att också mindre miljövänlig produktion av el och fjärrvärme måste igång, med fossilt bränsle som drivmedel. Detta samtidigt som vi raskt måste minska våra koldioxidutsläpp och stoppa upp den globala uppvärmningen. Ismassorna i Arktis och Antarktis krymper katastrofalt snabbt liksom glaciärerna runt vårt klot. Hotet mot vårt klimat är allvarligt.
Det gäller att vi så långt möjligt, där vi inte redan gör det, övergår till förnybara bränslen och drivmedel, som biogas, vatten- vind- våg- och solkraft. Men då måste anläggningar anpassade för detta finnas i tillräcklig omfattning.
Tyvärr visar detta också på hur beroende vi har blivit av kärnkraften. När det hårda kylan slog till så stod flera reaktorer avstängda för planerat underhåll. Och då måste oljeeldade värmekraftverk igång. - Hur kan man planera underhåll av kärnkraftreaktorerna till mitt i vintern?? Det finns ett sommarhalvår med betydligt mindre risk för minusgrader. Jag är sedan folkomröstningen 1981 kärnkraftsmotståndare, men nu måste alternativ med stor kapacitet skapas, för att vi ska kunna avveckla kärnkraftverken.
Och den extra kraftproduktionen som nu akut måste startas upp är också dyrare, när elfakturan når den enskilda konsumenten mycket dyrare. De vinstdrivande elbolagen skor sig grovt på kylan, gör med sina påslag stora vinter på att vi drabbas av perioder av extra kallt väder.
Men mycket snö ställer också ovanligt stora krav på snöröjningen. Här såg man vid första stora snöfallet hur överrumplad organisationen var, det dröjde med plogning, och i synnerhet på trottoarer och gång- och cykelvägar. Trottoarerna är nu, i bl a Stockholm, inte minst i närförorterna, i stället för gångvägar stora upplagsplatser för de massor av snö som inte längre får tippas i Mälaren.
Nu är väglaget många gånger inget för den egna bilen (om man nu har någon). Då blir pressen på kollektivtrafiken ännu större, redan fulla avgångar fylls tills bristningsgränsen. Om de över huvud taget går. Särskilt pendeltågen har återigen visat sig vara den svagaste länken i vintertrafiken, för vilken gång i ordningen. Mer än timslånga förseningar, upprepade gånger. Det innebär för många resenärer också missade anslutningar till buss eller tåg. Nu krävs omfattande extra åtgärder av SL för att modernisera pendeltågens vagnpark och av Banverket att de uppgraderar växlarna så de inte fryser, om trafiken ska fungera. Här ser vi också bristerna på framförhållning. Högst ansvariga för verksamheten finns bland politikerna i de folkvalda församlingarna, i Stockholms och de flesta kranskommuner och i vårt län och i riksdagen denna mandatperiod från samma allians. Vi byter ut dem allihop i september 2010! Med nuvarande opposition vid makten kan ju i varje fall inte bli sämre.