Kulturarv på Smögen

Månsken på Smögen. 19 mars 2011 © foto Anders Djerf

Hemkommen från Sveriges Segelfartygsförenings (SSF) årsmöte på Smögen i helgen. Ett välmatat program. Tack, Kjell! Ett 80-tal skutentusiaster, många med lång resväg genom Sverige. Glädjande nog deltog även i år ett gäng pigga ungdomar som lärt känna varandra genom segling med skutor under Tall Ship Races, och nu bygger upp ett organiserat nätverk, för att hålla kontakterna och locka fler att prova på skutsegling. Här finns många pigga idéer helt klart! Och deras presentation visade både på konkreta mål och kreativt tänkande. För de ungdomar som vill hitta till de seglande fartygen blir deras hemsida ett aktivt verktyg (sjösätts till försommaren). Och samtidigt får vi nya ambassadörer som kan pressa på samhället att stärka resurserna för att vårt vårt Kulturarv under segel ska få någon framtid!

Att betänka: De nu 60-70-åriga ”gubbarna” som återförenas ännu ett årsmöte var ju själva 35 år yngre vid bildandet av SSF!

Vårt mål i SSF sedan föreningens start 1976: Bevara vårt seglande kulturarv och ta vara på och förmedla kunskapen hur man renoverar och seglar ett skepp, främst i trä. Att i social samvaro under praktiskt lagarbete under segel utvecklas som människor och hitta nya vänner.

Det har under åren lagts ned mycket ideellt arbete inom SSF av personer med en bred kompetens för att vi även framledes ska kunna få uppleva traditionella fartyg under segel. Det gäller bl. a. den viktiga kommunikationen med centrala myndigheter om krav på fartyg och manskapets behörighet, med kommuner om kulturhamnar och (fria) kajavgifter, avtal med försäkringsbolag m m. SSF har genom sina företrädare också spelat en viktig roll i utvecklingen av den europeiska kulturfartygs-organisationen EMH.

SSF erbjuder genom Beckholmens dockförening möjligheter till renovering i egen regi (med Västra dockan, snickeri och underhållsarbeten vid den av föreningen byggda 90 m långa träkajen).

Vi fick en detaljerad inblick i sillfiskets utveckling och villkor årsmötets andra dag, vid ett besök på Abba Seafoods. I fiskesamhället Smögen kunde man in på 1960-talet uppleva 50-70 båtar som samtidigt dunkade ut på fisket på morgonen. Idag finns fem båtar, och ont om fisk att landa. Likadant eller ännu tystare har det blivit i de andra kustsamhällena i Bohuslän, utanför turistsäsong. När sommaren bryter ut är det minsann slut på tystnaden, tätt, tätt med fritidsbåtar vid bryggorna i varenda fjord.

Lördagskvällens samling i "Göstas sjöbod" en stor och rymlig lokal vid en fiskebrygga, i fullmånens sken. Här pratades skuta i timmar!

En intressant anhalt före återresa med buss till Göteborg och för många tåg vidare därifrån, var avslutningen av årets årsträff på Sjömanshusstiftelsens museum i Uddevalla. Här finns inte bara den bevarade byggnaden och många föremål och båtmodeller, utan också ett rikt arkiv, där säkert alla som haft sjömän i familjen kan hitta några uppgifter av värde i arkivlådor och bokhyllor. De svarar gärna på frågor, så slå de en signal!

Med en blick i backspegeln, och vår historia, ska vi sätta kurs mot en framtid, där man gläds åt att skutorna ännu seglar!

Nu är jag Auktoriserad Norrtäljeguide!

Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k besöksnäringen betyder allt mer på landsbygden och i glesbygden, och besökarna vill upptäcka och uppleva. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
  Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms län! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd. Här finns mycket att upptäcka!
  Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma. Visserligen är det bilväg fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö och 13,5 mil från Stockholms centrala delar. Från bussen, som i helgerna bara går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året. Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
  Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, de allra första Auktoriserade Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september på plats i Norrtälje, studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemstudier. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
  Alla i denna grupp har sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö Björkö och Norrtälje stad. Men kursen har gett oss goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
  Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, ”Norrtälje – Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger  ”Författare och konstnärer i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - seglande storbåtar och Roslagens jakter”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!