Vintersolståndet i Roslagen - den kortaste dagen

 Vår strand mot Arholmaleden - Arholma i bakgrunden - fredag 20 december 2013.

©foto- Anders Djerf

Årets kortaste dag - Årets längsta natt.

Bra att kunna åka ut till ön en vardag. Särskilt som det signalerats om sämre väder på väg. Kom ut i svarta kvällen på torsdagen. Igår fredag grydde en behaglig höstdag med en solglimt under förmiddagen. En stilla bris. Vår vik ligger dessutom i lä för sydvästen, som man räknar med ska friska i till kvällen. Ännu tomt i många hus, julfirarna kommer först nu till helgen – och då är jag i stan!
   Ute på viken inte bara ”vår” lilla svanfamilj, tre vuxna och två ungfåglar i sin brunaktiga fjäderdräkt, utan också hundratals med vigg! Försöker fånga dem i kameran, men det vill sig inte riktigt. När jag går ut på udden lyfter de i ett moln av fåglar, men återvänder snart efter ett svep över Arholmafjärden. Viggen är en härdad fågel, flyttar först när isen lägger sig. Denna december har de inte behövt oroa sig för det!
   Grästuvor och små gröna skott signalerar inte att det snart är julafton! I det mjuka dagsljuset är uddens klippor rosa. Blåstången i vackra nyanser av gulbrunt, så länge den är fuktig, den svepte vågorna under stormen Sven långt upp mot alhäcken. Denna ”Roslagsgödsel” som man skulle vilja hinna ta vara på, jättebra att lägga på potatisland och andra odlingar, den finns nu här i obegränsad mängd! Motiv att måla!
  Och ett arv att bevara, kustkultur och kulturarv, ett sjömanshemman med traditioner i generationer i en redarsocken av rang. 

 Fjolårsgräs och gammal gärdesgård på "Lindbergs".

©foto Anders Djerf 2013-12-20

   Men annars har inte stormen dragit med sig några träd på våra tomter, det var ju skönt. Bara några enstaka grenar här och var. Värre är det på det stora nya hygget, som gränsar till vår skog, där sparades en del ståtliga furor och andra träd på mer oåtkomliga bergknallar, men där är nu istället tjogtals vindfällen. Lite trist att de inte fick stå kvar.
   Med adventsstjärna tänd i stugan och julgranar, som jag ändå skulle gallra på egna tomten, hjälpligt hoplindade lagda över cykeln, med ryggsäck på ryggen och den bärbara datorn på pakethållaren, dags att leda detta ekipage de 2 ½ km upp till bussen.
  Det blev sedan många byten och en hel del kånkande – men nu har mamma sin Rumshamnsgran ute i radhuset på Lidingö!

21/12 Vintersolståndet 2013
önskas alla bloggläsare en
God Jul!

Björkö-Arholma församling: Farväl

Socken- och församlingsgränsen långt uppe i skogen på Björkö. Från buss 636 en vinterdag. Foto© Anders Djerf

Att vi ska behöva strida för namnet på vår ö!
Björkö heter Björkö. Inte Väddö. Däremot var det, som idag är Björkö-Arholma församling, en gång en del av Vätö församling. Större delen av Björkö utom en bit i norr (varför det inte blev hela ön kan man fråga sig) bröt sig ut och bildar sedan 1914 församling tillsammans med Arholma och några mindre öar. Från 1962 annexförsamling i pastoratet Väddö och Björkö-Arholma.

Nu har kyrkan (på Väddö) bestämt sig för att slå ihop dessa församlingar.
Björkö-Arholma församling går i graven, får inte ens finnas med i namnet, då domkapitlet nu förordar att den nya församlingen ska heta Väddö församling. - Pastoratet hade inte skickat in förslaget ”Väddö – Björkö-Arholma församling”! Bara ”Väddö-Björkö församling”, som man förkastar . . .

Geografiskt sträcker sig Björkö till den låglänta delen norr om Salnö, där vägen går över till Lingslätö (som bildar Barnens Ö tillsammans med Granö och Assön). Men till den geografiska gränsen räcker alltså inte nuvarande församling men inte heller postnumret 760 42 Björkö. En bra bit ner på Björkö är postadressen Väddö ! – dock inte sammanfallande med församlingsgränsen... Men där finns nog ändå ett spår av samband.
  När nu Björkö-Arholma församling försvinner kan vi väl få Björkö-postnummer på hela ön! Arholma ö har f ö eget postnummer sedan länge. 760 41.
  Postverket drog in sommarutdelningen fr o m sommaren 2012 - bara för att vi inte bor i våra stugor stadigvarande på vintern (!). Kulturarvet omfattar genuina och hävdvunna namn, på orter, öar, och platser, inte bara ett intresse för den lokala hembygdsföreningen, utan det har också värden för turismen och besöksnäringen. Det gör det lättare att hitta och skapar trygghet.
  "Redarsocknen Björkö-Arholma" tar de i varje fall inte ifrån oss! Och inte heller Björkö-Arholma Sjömannaförening med eget museum i Simpnäs. Och förstås Björkö-Arholma hembygdsförening. Och- än så länge - Björkö-Arholma skola.

Men vad gör det lokala turistrådet, ”Väddöbygden”? Jo, gång efter gång kallar man Björkö och Arholma för ”södra Väddö”. Kalla öarna för sina riktiga namn! Björkö-Arholma som redarsocken var i mitten av 1800-talet navet i ostkustens skutseglation, intensivt skeppsbyggande och framgångsrik seglation skapade välfärd, och Björkö hade egen riksdagsman. Det stod ”Vätö” i aktern på fartygen, eftersom ön då tillhörde Vätö församling. Inte Väddö...

Det finns många ”Björkö” i Stockholms skärgård, ännu fler längs våra kuster, och därför är Björkö-Arholma vår identitet!

Detta skrivet av Anders Djerf
Björkö-Arholma Hembygdsförenings första hedersmedlem och auktoriserad Norrtäljeguide