Vintersolståndet i Roslagen - den kortaste dagen

 Vår strand mot Arholmaleden - Arholma i bakgrunden - fredag 20 december 2013.

©foto- Anders Djerf

Årets kortaste dag - Årets längsta natt.

Bra att kunna åka ut till ön en vardag. Särskilt som det signalerats om sämre väder på väg. Kom ut i svarta kvällen på torsdagen. Igår fredag grydde en behaglig höstdag med en solglimt under förmiddagen. En stilla bris. Vår vik ligger dessutom i lä för sydvästen, som man räknar med ska friska i till kvällen. Ännu tomt i många hus, julfirarna kommer först nu till helgen – och då är jag i stan!
   Ute på viken inte bara ”vår” lilla svanfamilj, tre vuxna och två ungfåglar i sin brunaktiga fjäderdräkt, utan också hundratals med vigg! Försöker fånga dem i kameran, men det vill sig inte riktigt. När jag går ut på udden lyfter de i ett moln av fåglar, men återvänder snart efter ett svep över Arholmafjärden. Viggen är en härdad fågel, flyttar först när isen lägger sig. Denna december har de inte behövt oroa sig för det!
   Grästuvor och små gröna skott signalerar inte att det snart är julafton! I det mjuka dagsljuset är uddens klippor rosa. Blåstången i vackra nyanser av gulbrunt, så länge den är fuktig, den svepte vågorna under stormen Sven långt upp mot alhäcken. Denna ”Roslagsgödsel” som man skulle vilja hinna ta vara på, jättebra att lägga på potatisland och andra odlingar, den finns nu här i obegränsad mängd! Motiv att måla!
  Och ett arv att bevara, kustkultur och kulturarv, ett sjömanshemman med traditioner i generationer i en redarsocken av rang. 

 Fjolårsgräs och gammal gärdesgård på "Lindbergs".

©foto Anders Djerf 2013-12-20

   Men annars har inte stormen dragit med sig några träd på våra tomter, det var ju skönt. Bara några enstaka grenar här och var. Värre är det på det stora nya hygget, som gränsar till vår skog, där sparades en del ståtliga furor och andra träd på mer oåtkomliga bergknallar, men där är nu istället tjogtals vindfällen. Lite trist att de inte fick stå kvar.
   Med adventsstjärna tänd i stugan och julgranar, som jag ändå skulle gallra på egna tomten, hjälpligt hoplindade lagda över cykeln, med ryggsäck på ryggen och den bärbara datorn på pakethållaren, dags att leda detta ekipage de 2 ½ km upp till bussen.
  Det blev sedan många byten och en hel del kånkande – men nu har mamma sin Rumshamnsgran ute i radhuset på Lidingö!

21/12 Vintersolståndet 2013
önskas alla bloggläsare en
God Jul!

Norrtälje nonchalerar vård av kulturarvet

Bilden visar det som var "Gröna ön" . . .    © Foto Anders Djerf 13 mars 2013

Det handlar om prioriteringar – men också skyldigheten att vårda det man har! Genom att år efter år låta det gamla Gevärsfaktoriet stå öde och tomt, medan nya, sterila handelsområden prioriteras och samtidigt mycket över 100 miljoner plöjs ned i ett nytt badhus visar kommunen på sin totala brist på förståelse för vikten att vårda kulturarvet!
Och Kjell Jansson, som kunde presentera ett stort överskott i kommunens kassa för 2012! Att bygga en ny utställningshall nära Galles gränd går an för herr Jansson, men inte att satsa samma summa på vård och ökade resurser för drift av Roslagsmuseet! Magasinet, i Långgarn, måste klimatanpassas, antikvarier, arkivarie och museipedagoger anställas, samlingarna göras tillgängliga digitalt m m.
Det första som möter besökaren som kommer från busstationen eller som kör in med bil på Hantverkargatan är ett tomt och öde Roslagsmuseum. Det är inget bra första intryck, i en kommun som hoppas så mycket på besöksnäringen och Destination Roslagen.
Och nu hotas också Konsthallens verksamhet i gamla brandstationen! Nu med bästa besöks- och turistläge, talas det om flytta konsthallens verksamhet till ett undanskymt läge vid Galles Gränd! Det får inte ske!
Ett nytt kulturhusbygge, även med stort utrymme för kustkulturen, skulle göra sig fint vid Hamnen ! Men det finns inte i stadens presenterade planer. Sorgligt.

Ett annat aktuellt exempel är Mordet på Kvarnholmen – allt som fanns där, och gav holmen epitetet ”Gröna ön” mejades ned i höstas. Utan att invänta Länsstyrelsens tillstånd och behövlig arkeologisk undersökning schaktades utan pardon de sista spåren av historien bort. Inte minst spåren från medeltiden i dessa massor har därmed förskingrats.

Och till på köpet ska man få se det sista av Sporrongs gamla K-märkta industribyggnad rasa ihop framför ögonen, därför att inte Credentia besvärat sig med att staga väggarna före närgångna schaktarbeten. - Sporrongs historia letar sig ned till 1600-talet, och Sporrongs Norrtälje har en stolt historia med tillverkning av medaljer och alla kavajnålar m m för hela landet föreningsliv, mest inom idrotten.
   Att så nonchalera viktiga delar av industrihistorien i en stad där verkstadsindustrin haft en sådan betydelse för sysselsättning och utveckling och stadens namns goda rykte både inom och utom landets gränser, visar ytterligare på den näst intill obefintliga förståelsen hos kommunledningen för kulturarvets betydelse, där industrihistorien är en viktig del. Även om några av stadens politiker rutit till i efterhand om Credentias nonchalanta hantering.

Jag kommer, att som auktoriserad Norrtäljeguide, reflektera en del över detta under mina Stadsvandringar i Norrtälje, sex tillfällen sommar-höst 2013, jag inleder 27 juni kl 14 på Lila Torget. Vidare 3/7, 11/7, 17/7, 1/8 och 11/9 startar på varierande plats och klockslag. Se Turistbyråns och Norrtelje Tidnings kalendarier! eller skicka mig ett SMS på 073-659 52 00
Välkomna!

Björkö-Arholma församling: Farväl

Socken- och församlingsgränsen långt uppe i skogen på Björkö. Från buss 636 en vinterdag. Foto© Anders Djerf

Att vi ska behöva strida för namnet på vår ö!
Björkö heter Björkö. Inte Väddö. Däremot var det, som idag är Björkö-Arholma församling, en gång en del av Vätö församling. Större delen av Björkö utom en bit i norr (varför det inte blev hela ön kan man fråga sig) bröt sig ut och bildar sedan 1914 församling tillsammans med Arholma och några mindre öar. Från 1962 annexförsamling i pastoratet Väddö och Björkö-Arholma.

Nu har kyrkan (på Väddö) bestämt sig för att slå ihop dessa församlingar.
Björkö-Arholma församling går i graven, får inte ens finnas med i namnet, då domkapitlet nu förordar att den nya församlingen ska heta Väddö församling. - Pastoratet hade inte skickat in förslaget ”Väddö – Björkö-Arholma församling”! Bara ”Väddö-Björkö församling”, som man förkastar . . .

Geografiskt sträcker sig Björkö till den låglänta delen norr om Salnö, där vägen går över till Lingslätö (som bildar Barnens Ö tillsammans med Granö och Assön). Men till den geografiska gränsen räcker alltså inte nuvarande församling men inte heller postnumret 760 42 Björkö. En bra bit ner på Björkö är postadressen Väddö ! – dock inte sammanfallande med församlingsgränsen... Men där finns nog ändå ett spår av samband.
  När nu Björkö-Arholma församling försvinner kan vi väl få Björkö-postnummer på hela ön! Arholma ö har f ö eget postnummer sedan länge. 760 41.
  Postverket drog in sommarutdelningen fr o m sommaren 2012 - bara för att vi inte bor i våra stugor stadigvarande på vintern (!). Kulturarvet omfattar genuina och hävdvunna namn, på orter, öar, och platser, inte bara ett intresse för den lokala hembygdsföreningen, utan det har också värden för turismen och besöksnäringen. Det gör det lättare att hitta och skapar trygghet.
  "Redarsocknen Björkö-Arholma" tar de i varje fall inte ifrån oss! Och inte heller Björkö-Arholma Sjömannaförening med eget museum i Simpnäs. Och förstås Björkö-Arholma hembygdsförening. Och- än så länge - Björkö-Arholma skola.

Men vad gör det lokala turistrådet, ”Väddöbygden”? Jo, gång efter gång kallar man Björkö och Arholma för ”södra Väddö”. Kalla öarna för sina riktiga namn! Björkö-Arholma som redarsocken var i mitten av 1800-talet navet i ostkustens skutseglation, intensivt skeppsbyggande och framgångsrik seglation skapade välfärd, och Björkö hade egen riksdagsman. Det stod ”Vätö” i aktern på fartygen, eftersom ön då tillhörde Vätö församling. Inte Väddö...

Det finns många ”Björkö” i Stockholms skärgård, ännu fler längs våra kuster, och därför är Björkö-Arholma vår identitet!

Detta skrivet av Anders Djerf
Björkö-Arholma Hembygdsförenings första hedersmedlem och auktoriserad Norrtäljeguide

Historien om en bild - med skyltar. 1.

-->

Det gäller att vara snabb på avtryckaren, när man åker buss, den stannar inte bara för att jag ser ett bra motiv. Och vid denna resa mot Västerås, inte så långt från Enköping, hade jag tur och fick denna skyltrika ”fångst” på en och samma bild:

   Bygdegård, Kromsta lantbod, Hallarby, Härkeberga – även skyltad som sevärdhet –, Veckholm och mitt i allt ett övergångsställe!

   Vad som är lite förvånande är att Veckholm, som ligger 18 km tillbaka i färdriktningen, nödvändigtvis ska trängas på samma stolpe som tre skyltar i motsatt riktning. 

Foto© Anders Djerf 2012,  KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE HELA!

Bygdegården som inte fått med sitt namn är Litslena bygdegård, som för några dagar sedan, 27 oktober, firade sitt 75-årsjubileum. På dagtid hyser lokalerna daghemmet Paletten. Dessutom är Litslena medeltidskyrka värd ett besök, med sitt altarskåp från sent 1400-tal, rikt på väl bevarade träskulpturer och berättande måleri.

   Härkeberga kyrka med Albertus Pictors målningar, sent 1400-tal, är ju tämligen välkänd.

Kromsta Lantbod säljer ett rikt sortiment närproducerat, den är en del av ”Kromsta Lantbruk, Bygg och Bod”. Om man så vänder tillbaka och kommer till Veckholm i nyligen avknoppade Håbo kommun, bör Veckholms kyrka på halvön Trögden, få ett besök.

  Många ortnamn fyllda med historia, att de bevaras och används är en viktig del vårt kulturarv, att allt inte bara blir en massa postnummer och digitala GPS-positioner. Det finns vägkrökar, igenvuxna små ängslyckor, träddungar och gamla husgrunder med namn som bara överlevt i en muntlig tradition, de namnen behöver vi också dokumentera, innan traditionsbärarna tar med sig dem i graven.

   Om övergångsstället har jag inte mycket mer att tillägga, än att Här Går Man....

Tankar vid diskbänken - Hon eller Han?

Tack vare talgbollar för några kronor har jag fått två nya kompisar, ett par blåmesar. De är numer ganska orädda, och är ofta mitt sällskap när jag står vid diskbänken på andra sidan glasrutan och stökar bara några decimeter ifrån dem. En i taget kommer de och nafsar i sig solrosfrön och talg, den ena mer orädd en den andra. Är det honan eller hannen? - någon enstaka gång är båda i talgbollarna samtidigt.
Jag är ju inte mycket till ornitolog. Men jag skulle ändå vilja veta vem som är hanen och vem är honan, eller är de två av samma kön?
Jag är i brist på djupare ornitologisk kunskap ändå inte i behov att något nytt genusord, inte förespråkare för ett ”könsneutralt hen”. Jag lovar, jag är positiv till förändringar som främjar demokrati och jämlikhet. Men når vi dit genom att hitta på ett ord för ett ”tredje kön”?
För att ta ett helt annat område: Det är ju faktiskt ganska charmerande att se härliga ting som båtar kallas för ”hon”, särskilt gamla seglande skönheter i mahogny.
Jo, jag vet. Finns det regler så finns det undantag: bogserbåtar och isbrytare kallas för han. Mudderverk har jag ingen aning om, möjligtvis ”han” de också. Vad säger läsekretsen: Ska vi gräva djupt [!!] i mudderverkens genushistoria? Jag har mer omfattande uppdrag framför mig, att slutföra pågående och genomföra nya större bokprojekt inom seglande kulturarv och kustkultur. Också det bra att fundera på vid diskbänken.
Några har sagt: - Skaffa dig diskmaskin! Det är så bekvämt!
Men olägenheterna då? Som den långa tid en hushållsmaskin måste gå och då låter den heeela tiden! Den drar el och kostar i inköp. Och den kan gå sönder. Och gud hjälpe för de fuktskador som skulle orsakas av en slang släpper!
När jag diskar för hand får tankarna tid att ge sig ut på egna resor. Diska kräver inte så mycket tankekraft, och ändå gör man dubbel nytta! Som att sällskapa med blåmesarna samtidigt som man städar upp.
Men idag är det milt. Våren är på väg! Fåglarna börjar hitta mat på andra ställen och det är tomt vid talgbollarna. Foton har jag bara på den ene i blåmesparet. Som den uppmärksamme ser så har den ivriga matgästen generöst lämnat lite minnen efter sig på fönsterglaset. Och hänger upp och ner i maten - det verkar inte bry honom (henne?) ett skvatt!
Nu med plusgrader börjar det bli dags att på allvar ta tag i vårrustningen av min mahognydam. Vindö 28-an MARIE väntar på mig.

Om Roslagsmuseet (juni 2011)

Att utan dröjsmål åter öppna hela Roslagsmuseet är absolut nödvändigt, med Gevärsfaktoriet, den lejongula byggnaden från 1622, som ett givit centrum för verksamheten, fyllt av liv! Det är en plikt för staden Norrtälje! Gevärsfaktoriets gamla byggnad är en given startpunkt för mina historiska vandringar i Norrtälje, då verksamheten, gevärsfaktoriet, t o m är ett år äldre än stadens privilegiebrev.

De samlingar Stiftelsen Roslagsmuseet äger, är en så viktig del av vårt kulturarv, att det inte länge till får gömmas undan i magasin, oåtkomliga för stadens invånare och besökare. Norrtälje kommun borde skämmas! Skyndsamt bör beslutas om tillräckliga anslag för att en meningsfull, rik och mångfacetterad verksamhet kan blomstra i Gevärsfaktori och intilliggande byggnader!

Lite historia:
Löjtnant Ludvig R Zettersten köpte faktoriets egendom år 1845 och Zetterstenska villan stod färdigt 1856. Österut anlades en engelsk park - i dag finns bl.a. fem stora syrener från den tiden. Huset och resten av området köptes 1949 av Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening och från 1978 till evakuering för ett par år sedan inrymdes kansli för Stiftelsen Roslagsmuseet här.

Norrtäljeguiders logotype, vårrustning och radioprogra

1 april hörde det väl till att tänja lite på sanningen för att både ge omgivningen och sig själv ett gott skratt. Idag åter till ordningen, att hålla sig någotsånär till sanningen, både med visioner och kritiskt granskande, med engagemang i det vi har runt oss.



I torsdags hade föreningen Auktoriserade Norrtäljeguider sitt första ordinarie årsmöte, vi fick låna ett rum i Wallinska gårdarna, mitt i Norrtälje, var ska annars en grupp Norrtälje-guider samlas? Vi är ju en liten förening på elva medlemmar, och att samla åtta till årsmötet får anses tillfredsställande. Stadgarna finputsades, mitt förslag till logga för aukt. Norrtäljeguider gillades och antogs, en rad frågor ventilerades i god sämja.
Guiderna filar på sina presentationer, och bit för bit fylls det på under ”Våra guider” på hemsidan norrtaljeguide.se. Sedan gäller för mig att med det materialet färdigställa vår folder och få den upptryckt. Med den i handen sätter vi fart på marknadsföringen av våra tjänster.
Några enstaka guideuppdrag har redan ramlat in, men när det tar fart ser jag och mina kollegor fram mot att guida många grupper längs naturstigar vid havet, eller i det fascinerande kulturlandskap vi har, rikt på historia. Vi erbjuder också vandringar i staden Norrtälje, jag går gärna längs Norrtäljeån till hamnen, med en historisk exposé och en blick mot hamnområdets framtid.

Jag har ju mitt liv i Stockholm också. Vid Årstaviken ligger min båt, på land bara några veckor till. Sedan kommer mobilkranen för det stora lyftet. Med en stukad fot är det ett huvudbry hur rustningen av segelbåten ska klaras av denna vår, det är ju ett mahognybygge som kräver sin omvårdnad. Det måste hittas en lösning. På kort tid ska mycket vara klart.
Jag har dessutom mina föräldrar, som behöver mycket hjälp numera. Även där ställer min fot till det, de finns ju på Lidingö, och jag hemma i Årsta just nu. Deras längtan till stugan på udden vid havet i Roslagen är stor, ett besök som behöver omsorgsfull planeras. Jag har ju lättare ta mig ut, men så mycket finns att göra i stan denna tid och besöken i stugan blir för få och för korta. Längtan dit återkommer allt oftare ju ljusare och varmare våren blir. Behoven av hantverkar-hjälp i min stuga är påtagliga efter denna smällkalla och långa vinter. Det är helt plötsligt mycket som borde göras samtidigt.

Och åter till Norrtälje: Förra veckan spelade jag in det första programmet i min egen programserie i Radio Roslagen fm 107,8, ”Skärgårdsliv idag”. Första programmet sänds nu på tisdag kl 19.00 och gäst denna gång är nyvalda ordföranden i föreningens Helmis vänner, Anders Broberg. Jag hoppas kunna återkomma varannan vecka.

Kulturarv på Smögen

Månsken på Smögen. 19 mars 2011 © foto Anders Djerf

Hemkommen från Sveriges Segelfartygsförenings (SSF) årsmöte på Smögen i helgen. Ett välmatat program. Tack, Kjell! Ett 80-tal skutentusiaster, många med lång resväg genom Sverige. Glädjande nog deltog även i år ett gäng pigga ungdomar som lärt känna varandra genom segling med skutor under Tall Ship Races, och nu bygger upp ett organiserat nätverk, för att hålla kontakterna och locka fler att prova på skutsegling. Här finns många pigga idéer helt klart! Och deras presentation visade både på konkreta mål och kreativt tänkande. För de ungdomar som vill hitta till de seglande fartygen blir deras hemsida ett aktivt verktyg (sjösätts till försommaren). Och samtidigt får vi nya ambassadörer som kan pressa på samhället att stärka resurserna för att vårt vårt Kulturarv under segel ska få någon framtid!

Att betänka: De nu 60-70-åriga ”gubbarna” som återförenas ännu ett årsmöte var ju själva 35 år yngre vid bildandet av SSF!

Vårt mål i SSF sedan föreningens start 1976: Bevara vårt seglande kulturarv och ta vara på och förmedla kunskapen hur man renoverar och seglar ett skepp, främst i trä. Att i social samvaro under praktiskt lagarbete under segel utvecklas som människor och hitta nya vänner.

Det har under åren lagts ned mycket ideellt arbete inom SSF av personer med en bred kompetens för att vi även framledes ska kunna få uppleva traditionella fartyg under segel. Det gäller bl. a. den viktiga kommunikationen med centrala myndigheter om krav på fartyg och manskapets behörighet, med kommuner om kulturhamnar och (fria) kajavgifter, avtal med försäkringsbolag m m. SSF har genom sina företrädare också spelat en viktig roll i utvecklingen av den europeiska kulturfartygs-organisationen EMH.

SSF erbjuder genom Beckholmens dockförening möjligheter till renovering i egen regi (med Västra dockan, snickeri och underhållsarbeten vid den av föreningen byggda 90 m långa träkajen).

Vi fick en detaljerad inblick i sillfiskets utveckling och villkor årsmötets andra dag, vid ett besök på Abba Seafoods. I fiskesamhället Smögen kunde man in på 1960-talet uppleva 50-70 båtar som samtidigt dunkade ut på fisket på morgonen. Idag finns fem båtar, och ont om fisk att landa. Likadant eller ännu tystare har det blivit i de andra kustsamhällena i Bohuslän, utanför turistsäsong. När sommaren bryter ut är det minsann slut på tystnaden, tätt, tätt med fritidsbåtar vid bryggorna i varenda fjord.

Lördagskvällens samling i "Göstas sjöbod" en stor och rymlig lokal vid en fiskebrygga, i fullmånens sken. Här pratades skuta i timmar!

En intressant anhalt före återresa med buss till Göteborg och för många tåg vidare därifrån, var avslutningen av årets årsträff på Sjömanshusstiftelsens museum i Uddevalla. Här finns inte bara den bevarade byggnaden och många föremål och båtmodeller, utan också ett rikt arkiv, där säkert alla som haft sjömän i familjen kan hitta några uppgifter av värde i arkivlådor och bokhyllor. De svarar gärna på frågor, så slå de en signal!

Med en blick i backspegeln, och vår historia, ska vi sätta kurs mot en framtid, där man gläds åt att skutorna ännu seglar!

ETT DESTINATIONSBOLAG för HELA ROSLAGEN?

Var finns vi rospiggar en mörk januarikväll?

Många skulle svara: framför tv-n, eller med en bok i skönaste fåtöljen framför öppna spisen (om man har någon). Vem skulle kunna gissa ”på ett möte om utformningen av den fortsatta turiststrategin i Roslagen”? Tisdag 11 januari 2011. Plats Norrtälje Konsthall. Tid 18.30-20.30.
Helt fantastiskt! Det fanns plats för 60 personer. Redan flera veckor i förväg var det fulltecknat! – och till och med en liten kölista!
På uppdrag av kommunstyrelsen har näringslivschefen Dan Löfgren med utgångspunkt i ett 100-sidigt dokument om besöksnäringen i Sverige utformat en strategi för regionen Roslagen, som underlag för ett skissat stort destinationsbolag. Att presentera den tog huvuddelen av tiden före paus. Låt mig kalla den en typisk tjänstemannaprodukt beställd uppifrån - inte framväxt nedifrån gräsrötterna. De av samma näringslivschef formulerade frågorna efter paus var formulerade direkt relaterade till detta dokument – och det var dessa han ville att vi skulle diskutera.
Men stora delar av auditoriet ville gå ”en annan väg”. Vi var flera på plats med decenniers förankring i det lokala föreningslivet, ofta med hundratals timmar av ideellt arbete bakom oss, som efterlyste föreningslivets roll i detta strategidokument. Det saknades helt.
Dessa eldsjälar, utan vilka vi inte hade ett bevarat kulturarv, känner nog att det är något annat som är mer anpassat till lokala förhållanden och som bygger på förankring i bygden som behövs. Inte ett stort av det lokala näringslivet och berörda kommuner ägt destinationsbolag omfattande hela Roslagen. Det skulle också kräva för föreningar och kulturgrupper omöjliga kostnader att få ett utrymme i dess material i konkurrens med de stora aktörerna på marknaden, som har ekonomiska muskler.
Föreningar, grupper och enskilda som är en förutsättning för att många av besöksmålen ska få den skötsel som behövs och vara tillgängliga för besök, skulle nog lätt komma i skuggan, eller helt glömmas bort, med en sådan överbyggnad, befarar många.
Den vision Dan Löfgren lade fram om en bokningsbar ”sajt” på nätet, påminner mest om det som redan finns - ”Visit Skärgården” = (denna förhatliga språkblandning – som”Lean cuisine”). Där ges bara utrymme för dess medlemmar, som betalat för sig, att annonsera och lägga in länkar. Här hittar vi alla krogar, vandrarhem, eventföretag och rederier som en besökare söker för att resa, äta och bo. Men väldigt lite eller inget om själva besöksmålen med konst, musik, kultur, naturreservat och kulturhistoria.

Roslagen, från Örskär i norr till Vaxholm i söder och Rånäs och Gottröra i väster är ju tokstort till ytan om man inte marknadsför varje kommun för sig. Här finns de mest skiftande besöksmål, det är ju många fler destinationer än en! Norrtälje är nog stort för att stå på egna ben, denna kommun som upptar nästan 1/3 av länets yta, vars skärgård har 9000 öar och skär och omfattar i stort sett hela Mellersta Roslagen – och som har en väl inarbetad en symbol sedan 1622: Det oppresta ankaret!

Vi finns nu 11 stycken alldeles nydiplomerade och auktoriserade Norrtäljeguider. Vi ska hjälpa de som så önskar att hitta fram till pärlorna i denna kommun. Engagera oss! Att bekanta sig med hela Norrtälje kommun är omfattande - där har flera av oss haft stor glädje av utbildningen till Roslagsambassadörer - som då "bara" omfattade Norrrtälje kommun. Jag ser flera goda kvaliteter i det.

Men med vad symbolisera Roslagen? Det påpekades ju direkt under kvällen att Roslagen som helhet saknar en sådan ”artefakt”, som man kallade det.

Och Dan Löfgren använde f ö kommunallagen på ett märkligt sätt: Att den skulle förhindra att man sålde biljetter och även dalahästar på Norrtälje Turistbyrå – i kommunal regi. Det är ju inte saken. Kommunallagen stadgar vilka nämnder och förvaltningar en kommun måste ha. Därutöver står det kommunen fritt att bygga på organisationen efter behov. Och behov av en Turistbyrå har verkligen Norrtälje!

Om nödvändigtvis Turistbyrån ska bolagiseras behåll den då som ett 100 %-igt kommunalägt bolag! Genom att lägga de kommunala bolagen i en liten koncern, kan ju vinster mot förluster kvittas mot varandra. Se hur man gjort i Stockholm! Stockholms Hamn AB – inklusive den livliga hamnverksamheten i Kapellskär - drivs fullt ut marknadsmässigt, som de flesta av stadens bolag, och går med vinst – och är 100% ägd av Stockholms stad!

I det fortsatta arbetet med en strategi för besöksnäringen i Roslagen: Slå vakt om de kvaliteter som ett självständigt Norrtälje har!

Bilden: Telefonen på Pythagoras kontor, flitigt använd för bokningar och beställningar under verkstadens produktiva tid. Nu är ju Pythagoras verkstäder ett av vårt lands viktigaste industriminnen och ett besöksmål utan konkurrens i sitt slag. © foto Anders Djerf 2009.

Sjöfarten, hamnen och Roslagens själ

Hur kan det komma sig att vi i Elmsta har ett av Sveriges främsta sjöfartsmuseer, om inte det främsta, Roslagens Sjöfartsmuseum, ideellt uppbyggt och drivet sedan 1938 av Roslagens Sjöfartsminnesförening? Hur kan det komma sig att vi dessutom har ett fint sjöfartsmuseum i Simpnäs? Varför finns ett energiskt gäng som sedan decennier ror den årligt återkommande Postrodden?
  Jo, traditionen sitter djupt. Seglationen med skonare, briggar och barkskepp byggde upp denna trakt, fraktfarten både gav arbete vid fartygsbyggandet och vid bemanning av fartygen, vinsterna var goda, Björkös stora redargårdar byggdes upp.
  Varuförsörjningen byggde - och bygger faktiskt fortfarande, på en fungerande sjöfart.
Men sjöfart behöver hamnar att lasta och lossa i, varv för tillsyn av fartygen, fungerande farleder och inte minst förståelse för sina behov och villkor både hos myndigheter och allmänhet. Idag är det Kapellskärs hamn som attraherar rederierna – med sådan kraft att dagens kapacitet inte räcker till. Tillstånd för en utbyggnad är nödvändig, ansökan är inlämnad. Vi väntar med spänning på Miljödomstolens utslag.

Därför ser jag i såväl segelfartygsepoken, kontakten med havet som dagens sjöfart nyckeln till Norrtäljes och Roslagens själ och hjärta. Ta detta i beaktande! När dagens stadsplanerare får mindre aktiva hamnområden i blickfånget ser de genast Vattennära Bostadsområden – gärna i stil med Hammarby Sjöstad! De ser inte sjöfart framför sig när de ser ordet ”hamn”. Men om några år kanske det ända rätta är reguljära linjer också på Norrtäljes inre hamn – och som med omsorgsfull planering av hamnområdet utmärkt kan kombineras med Kulturarvsmuseum och kulturhus. Var finns möjligheten och utrymmet för detta, om bostäder tagit all mark?

Bilden: Karin Mohlin, som går på samma utbildning till auktoriserad Norrtäljeguide som jag och elva till, berättar om planerna för hamnområdet i Norrtälje, med ångbåten S/S NORRTELJE och de omdiskuterade silona. © Foto Anders D nov 2010.

Att omgestalta en hamn: Exemplet Norrtälje

Nu har det verkligen tagit fart i debatten om hamnområdet i Norrtälje stad. I fokus har länge varit att till varje pris bevara de landmärken som hamnens silon är. Många spännande, mer eller mindre utopiska visioner om hur de skulle kunna bevaras till sitt yttre, med ett helt annat innehåll och en helt annan funktion än idag, har presenterats.
  Nu tar ägaren av dessa silon, Lantmännen, ett helt annat grepp, lägger ut uppdrag till tre arkitektkontor som har en helt osentimental syn på silona som kan rivas, men som också, det är en stor risk, inte känner för och tar vara på Norrtäljes charm och hamnområdets värden. Uppdraget: att visa hur hela 700 bostäder ska kunna klämmas in på den del av hamnområdet Lantmännen äger. - Jag ser drygt två år tillbaka, då fick ett förslag om 400 bostäder i hamnen folkopinionen att rasa!

Men medborgarnas vision om hamnen har också sett på helheten, många har visat stor förståelse för hamnområdes själ, vilken betydelse det har och i synnerhet har haft för Norrtälje i århundraden. Det är bara de senaste decennierna som det verkat ganska öde och övergivet. Men nu finns möjligheter att verkligen göra något som blir attraktivt och tillgängligt för den stora allmänheten! Bygg inte bort den möjligheten! Slå inte sönder miljön med ett ”rikemansghetto” som endast kommer att ge tillträde till den fina utsikten för de med feta plånböcker!

Vi har rätt till vårt kulturarv. Vi har mycket i Roslagen att vara stolta över som behöver vårdas och visas upp för omvärlden. Gång på gång upprepas hur viktig besöksnäringen är för Roslagen och dess huvudstad, Norrtälje. Och som dragplåster lyfts ofta besöksmålets kultur fram. Men satsa på den då! Problemet med museer och andra byggnader för kultur är att de inte kan ge de snabba klipp som luckrativt byggande av bostadsrätter ger – men kulturens hus har helt andra och mycket mer långvariga värden. Det är den stora allmänheten som gör vinsten på satsningar till allmän nytta.
Norrtälje Kommun har en skyldighet mot sina medborgare och besökare: Ett nytt Roslagsmuseum, med stora öppna ytor, som kan ta emot de mest skiftande temporära eller stationära utställningar.
  Hur värdesätter en kommun sitt kulturarv, en kommun som utan ersättningslokal i åratal stänger sitt centrala museum och utestänger oss från vår historia?
- Ta fram samlingar i ljuset, ur magasinets mörker!– Här i hamnområdet finns möjligheterna!

Redan långt innan Norrtälje blev stad (1622) var hamnen en livlig handelsplats, och så fortsatte in på 1900-talets första decennier. inte minst under höstmarknaden. I hamnen bytte saltströmming, råg, korn och rovor ägare. En halv tunna strömming för en tunna råg var den fasta växelkursen i mer än hundra år. Mellanökor och storbåtar från öar ute i havsbandet roddes och seglades marknadsdagar i till Norrtälje. Här låg de tätt reling mot reling, med stävarna mot land. Handeln skedde direkt över kaj. Inlandets bönder kom med sina hästdragna foror lastade med tunnor fyllda med det som jorden gav, viktigast var spannmål.
  Så kom modernare tider: För snart femtio år sedan inleddes trafik av Silja-rederierna på Åbo från Norrtälje, ett färjeläge anlades längst ut på piren, ”Nordia” och systerfartyget ”Skandia” gick denna rutt 1961-1974. Av fartyg finns idag bara 110-åringen S/S Norrtelje, permanent i hamnen. Hon har f ö också Ålandsresor på sitt samvete , 1951 och 1952. Fler fina fartyg kunde ligga här.
  En förebild för ett Roslagens museum och kulturhus ute på piren kunde vara Marinmuseum i Karlskrona.