Norrtälje nonchalerar vård av kulturarvet

Bilden visar det som var "Gröna ön" . . .    © Foto Anders Djerf 13 mars 2013

Det handlar om prioriteringar – men också skyldigheten att vårda det man har! Genom att år efter år låta det gamla Gevärsfaktoriet stå öde och tomt, medan nya, sterila handelsområden prioriteras och samtidigt mycket över 100 miljoner plöjs ned i ett nytt badhus visar kommunen på sin totala brist på förståelse för vikten att vårda kulturarvet!
Och Kjell Jansson, som kunde presentera ett stort överskott i kommunens kassa för 2012! Att bygga en ny utställningshall nära Galles gränd går an för herr Jansson, men inte att satsa samma summa på vård och ökade resurser för drift av Roslagsmuseet! Magasinet, i Långgarn, måste klimatanpassas, antikvarier, arkivarie och museipedagoger anställas, samlingarna göras tillgängliga digitalt m m.
Det första som möter besökaren som kommer från busstationen eller som kör in med bil på Hantverkargatan är ett tomt och öde Roslagsmuseum. Det är inget bra första intryck, i en kommun som hoppas så mycket på besöksnäringen och Destination Roslagen.
Och nu hotas också Konsthallens verksamhet i gamla brandstationen! Nu med bästa besöks- och turistläge, talas det om flytta konsthallens verksamhet till ett undanskymt läge vid Galles Gränd! Det får inte ske!
Ett nytt kulturhusbygge, även med stort utrymme för kustkulturen, skulle göra sig fint vid Hamnen ! Men det finns inte i stadens presenterade planer. Sorgligt.

Ett annat aktuellt exempel är Mordet på Kvarnholmen – allt som fanns där, och gav holmen epitetet ”Gröna ön” mejades ned i höstas. Utan att invänta Länsstyrelsens tillstånd och behövlig arkeologisk undersökning schaktades utan pardon de sista spåren av historien bort. Inte minst spåren från medeltiden i dessa massor har därmed förskingrats.

Och till på köpet ska man få se det sista av Sporrongs gamla K-märkta industribyggnad rasa ihop framför ögonen, därför att inte Credentia besvärat sig med att staga väggarna före närgångna schaktarbeten. - Sporrongs historia letar sig ned till 1600-talet, och Sporrongs Norrtälje har en stolt historia med tillverkning av medaljer och alla kavajnålar m m för hela landet föreningsliv, mest inom idrotten.
   Att så nonchalera viktiga delar av industrihistorien i en stad där verkstadsindustrin haft en sådan betydelse för sysselsättning och utveckling och stadens namns goda rykte både inom och utom landets gränser, visar ytterligare på den näst intill obefintliga förståelsen hos kommunledningen för kulturarvets betydelse, där industrihistorien är en viktig del. Även om några av stadens politiker rutit till i efterhand om Credentias nonchalanta hantering.

Jag kommer, att som auktoriserad Norrtäljeguide, reflektera en del över detta under mina Stadsvandringar i Norrtälje, sex tillfällen sommar-höst 2013, jag inleder 27 juni kl 14 på Lila Torget. Vidare 3/7, 11/7, 17/7, 1/8 och 11/9 startar på varierande plats och klockslag. Se Turistbyråns och Norrtelje Tidnings kalendarier! eller skicka mig ett SMS på 073-659 52 00
Välkomna!

Om Roslagsmuseet (juni 2011)

Att utan dröjsmål åter öppna hela Roslagsmuseet är absolut nödvändigt, med Gevärsfaktoriet, den lejongula byggnaden från 1622, som ett givit centrum för verksamheten, fyllt av liv! Det är en plikt för staden Norrtälje! Gevärsfaktoriets gamla byggnad är en given startpunkt för mina historiska vandringar i Norrtälje, då verksamheten, gevärsfaktoriet, t o m är ett år äldre än stadens privilegiebrev.

De samlingar Stiftelsen Roslagsmuseet äger, är en så viktig del av vårt kulturarv, att det inte länge till får gömmas undan i magasin, oåtkomliga för stadens invånare och besökare. Norrtälje kommun borde skämmas! Skyndsamt bör beslutas om tillräckliga anslag för att en meningsfull, rik och mångfacetterad verksamhet kan blomstra i Gevärsfaktori och intilliggande byggnader!

Lite historia:
Löjtnant Ludvig R Zettersten köpte faktoriets egendom år 1845 och Zetterstenska villan stod färdigt 1856. Österut anlades en engelsk park - i dag finns bl.a. fem stora syrener från den tiden. Huset och resten av området köptes 1949 av Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening och från 1978 till evakuering för ett par år sedan inrymdes kansli för Stiftelsen Roslagsmuseet här.

Att omgestalta en hamn: Exemplet Norrtälje

Nu har det verkligen tagit fart i debatten om hamnområdet i Norrtälje stad. I fokus har länge varit att till varje pris bevara de landmärken som hamnens silon är. Många spännande, mer eller mindre utopiska visioner om hur de skulle kunna bevaras till sitt yttre, med ett helt annat innehåll och en helt annan funktion än idag, har presenterats.
  Nu tar ägaren av dessa silon, Lantmännen, ett helt annat grepp, lägger ut uppdrag till tre arkitektkontor som har en helt osentimental syn på silona som kan rivas, men som också, det är en stor risk, inte känner för och tar vara på Norrtäljes charm och hamnområdets värden. Uppdraget: att visa hur hela 700 bostäder ska kunna klämmas in på den del av hamnområdet Lantmännen äger. - Jag ser drygt två år tillbaka, då fick ett förslag om 400 bostäder i hamnen folkopinionen att rasa!

Men medborgarnas vision om hamnen har också sett på helheten, många har visat stor förståelse för hamnområdes själ, vilken betydelse det har och i synnerhet har haft för Norrtälje i århundraden. Det är bara de senaste decennierna som det verkat ganska öde och övergivet. Men nu finns möjligheter att verkligen göra något som blir attraktivt och tillgängligt för den stora allmänheten! Bygg inte bort den möjligheten! Slå inte sönder miljön med ett ”rikemansghetto” som endast kommer att ge tillträde till den fina utsikten för de med feta plånböcker!

Vi har rätt till vårt kulturarv. Vi har mycket i Roslagen att vara stolta över som behöver vårdas och visas upp för omvärlden. Gång på gång upprepas hur viktig besöksnäringen är för Roslagen och dess huvudstad, Norrtälje. Och som dragplåster lyfts ofta besöksmålets kultur fram. Men satsa på den då! Problemet med museer och andra byggnader för kultur är att de inte kan ge de snabba klipp som luckrativt byggande av bostadsrätter ger – men kulturens hus har helt andra och mycket mer långvariga värden. Det är den stora allmänheten som gör vinsten på satsningar till allmän nytta.
Norrtälje Kommun har en skyldighet mot sina medborgare och besökare: Ett nytt Roslagsmuseum, med stora öppna ytor, som kan ta emot de mest skiftande temporära eller stationära utställningar.
  Hur värdesätter en kommun sitt kulturarv, en kommun som utan ersättningslokal i åratal stänger sitt centrala museum och utestänger oss från vår historia?
- Ta fram samlingar i ljuset, ur magasinets mörker!– Här i hamnområdet finns möjligheterna!

Redan långt innan Norrtälje blev stad (1622) var hamnen en livlig handelsplats, och så fortsatte in på 1900-talets första decennier. inte minst under höstmarknaden. I hamnen bytte saltströmming, råg, korn och rovor ägare. En halv tunna strömming för en tunna råg var den fasta växelkursen i mer än hundra år. Mellanökor och storbåtar från öar ute i havsbandet roddes och seglades marknadsdagar i till Norrtälje. Här låg de tätt reling mot reling, med stävarna mot land. Handeln skedde direkt över kaj. Inlandets bönder kom med sina hästdragna foror lastade med tunnor fyllda med det som jorden gav, viktigast var spannmål.
  Så kom modernare tider: För snart femtio år sedan inleddes trafik av Silja-rederierna på Åbo från Norrtälje, ett färjeläge anlades längst ut på piren, ”Nordia” och systerfartyget ”Skandia” gick denna rutt 1961-1974. Av fartyg finns idag bara 110-åringen S/S Norrtelje, permanent i hamnen. Hon har f ö också Ålandsresor på sitt samvete , 1951 och 1952. Fler fina fartyg kunde ligga här.
  En förebild för ett Roslagens museum och kulturhus ute på piren kunde vara Marinmuseum i Karlskrona.