Mina stadsvandringar i Årsta och Johanneshov nov - dec 2014

Välkommen till mina stadsvandringar!

 

Anders Djerf guidar i Årsta och berättar här om skulptrisen Ebba Ahlmark-Hughus' skulptur "Aurora" vid Årsta Sjukhem våren 2014. Foto: Aime Laur.

Torsdag 20 november 2014 kl . 13.00

Slakthusområdet - hus med historia

OBS: Samling vid Slakthusområdets stora infart

Palmfeltsvägen 17

Anders Djerf, konstnär och skribent, beräytar om K-märkta byggnader från 1912 och ett hus från 1955 ritat Ralph Erskine!

Förhistorien till Slakthusområdet, aktiviteten från 1912 till idag - och Framtiden? - Dessutom: Finn svårfunna skulpturer!

Avgift 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

Lördag 22 november 2014 kl 13.00

Arkitekturvandring i Årsta

Start på Årsta Torg, vid Årsta Folkets Hus entré

Anders Djerf, konstnär och årstabo, berättar historien om Årsta Centrum, med sin omtalade arkitektur med plats för kultur, om EPA-husen,

barnrikehus och gårdar med sparad natur. 40- och 50-talens väl planerade stadsdel.

Avgift 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

Tisdag 25 november 2014  k l . 1 3 . 0 0

Skulpturvandring i Årsta

Start på Årsta Torg, Årsta Folkets Hus entré

Vi upptäcker 65 års offentlig konst i Årsta - ibland gömd och svårfunnen utan guide. Men Anders Djerf, konstnär och årstabo, visar vägen.. 

För de som vill avslutar vi på Kafé Årstafrun - ett 50-talsfik på Årsta Torg. (var och en betalar för sig)

Vandring 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

Onsdag 3 december 2014 kl 13.00

Arkitekturvandring i Årsta

Start på Årsta Torg, vid Årsta Folkets Hus entré

Upptäck Årsta Centrum tillsammans med Anders Djerf, konstnär och årstabo. Omtalad arkitektur med plats för kultur, EPA-husen,

barnrikehus, och gårdar med sparad natur. Årsta: 40- och 50-talens väl planerade stadsdel.

Avgift 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

torsdag 11 december 2014 kl 13.00

Okänt och gömt nära Gullmarsplan

OBS: Samling vid “Helenas Blommor”, på Gullmarsplan

Tillsammans går vi, guidade av Anders Djerf, konstnär och årstabo, till en 1700-talskrog vid Göta Landsväg, vi besöker Kolerakyrkogården, hör om spöket i Skanskvarn

och till går in i Johanneshovs Skans från 1859 - in i muren!

Avgift 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

Söndag 14 december 2014 kl. 13.00

Slakthusområdet – en 102-årig historia!

OBS: Samling vid Slakthusområdets stora infart

Palmfeltsvägen 17

Anders Djerf, konstnär och skribent, berättar om Slakthusområdet, verksamheter på området från 1912 till idag.  K-märkta byggnader från 1912 och ett hus från 1955 ritat av Ralph Erskine! Redan har några byggnader fått nya funktioner. Hur ser framtidsvisionerna för området ut?

Avgift 80 kr, barn under 10 år gratis

I samarbete med ABF Stockholm

Sjöstadsfärjan resa 26 januari 2014

Tar med "nattkameran" (Ricoh GX200) bilder med ljus som inte ögat ser - en till synes svart himmel visar sig i datorn klarblå med tydligt tecknade moln, den nya delen av Hammarby Sjöstad lyser i al sin glans, speglar sig i en ännu isfri Hammarby sjö.
  Idag skulle min goa morfar fyllt 113 år. Han var konstnär, inledde sitt vuxna liv som sjöman under sex år. Han hade gillat dessa bilder skarpt, det är jag övertygad om! Han blev f ö bara drygt 75 år. Så fort tiden har gått.

 Det var en mörk söndageftermiddag 26 januari. Detta magiska ljus som bara min kamera uppfattar, får jag se i datorn. Stockholms Hamn är på plats vid LUMA-bryggan! Så här ljust var det inte alls enligt mina ögon, som ändå har rätt bra mörkerseende. Och ingen blixt eller konstljus har jag använt. 
  Jag har gått en långpromenad på Årstafältet, sedan tagit bussen en kort bit till Gullmarsplan, gått vidare därifrån ner till Hammarby Sjöstad och Sjöstadsfärjan, inväntat denna gratis (!) färja vid namn "Lisen" och i maklig fart via den nya Henriksdalsbryggan i en triangelbana tagit mig till Södermalm, där färjan brygga ligger strax nedanför Solidaritetshuset -i  Barnängens gulputsade gamla 1700-talsbyggnader.
  Vi behöver mer kollektivtrafik på Stockholms vatten!

Norrtälje redan lite rödare

-->

 

Dagen efter att Vänsterpartiet avslutat sin 40:e kongress kan konstateras att Norrtälje blivit lite rödare – i varje fall om man får döma av kommunvapnet i neon på Busstationen! 

I Norrtälje får man vara glad åt det lilla… Men droppen urholkar stenen, som det heter.

  Jag tog bilden igår, sen eftermiddag Tjugondedag Knut, på väg för att hämta min osålda tavla i Konsthallen, - fotot är inte fejk eller är utsatt trixande i Photoshop.

  Ovanför skylten sitter en klocka. Det gjorde det inte de första åren för ”nya” stationshuset. Under ganska många år fanns bara en klocka på södra fasaden, den mot Hantverkargatan. Men inte en klocka åt busstorget, åt det håll, där väldigt många resenärer inför bussbyten och andra ärenden verkligen behöver hålla koll på tiden.

  Det retade mig. Därför är jag rentav lite stolt att vara den, eller en av dem, som begärde att få en klocka på fasaden åt busstorget, och fick igenom detta! Ibland kan man tacka kommunen!

  Och till det ett kommunvapen på väg mot det rödare!

Ja, och så till min osålda tavla, min akvarell ”Vad som göms i en dröm”. Vi var 111 konstnärer med varsin tavla på årets nyss avslutade Julsalong med temat ”Dröm”. Jag är i gott sällskap – endast sju konstnärer fick sälja. Det är knepiga tider för oss bild-och formkonstnärer! Med lite mer rött i kommun, landsting och riksdag, kan det i varje fall inte bli sämre för kulturen,

Det är tjugondedag Knut, och då ska julgranen ut! Så det är väl sista sucken för den ovanligt ståtliga julgran, som prytt busstorget sedan advent. Nu äntligen omgiven av lite snö! Håll till godo!

   Förhoppningsvis blir nu granen flis och återvinns som biobränsle. En riktigt röd-grön julgransplundring!

40:e kongressen i Vänsterpartiet, Vänstervågen växer!

-->

För mig inleddes dagen med att vi, medlemmar i Vänsterns Kulturnätverk, förutom stockholmare flera tillresta, från bl a Värmland, Malmö och mellannorrland, samlades i egen bokad lokal i Münchenbryggeriet. I den intilliggande största salen skulle Vänsterpartiets 40:e kongress öppnas ett par timmar senare.

  Kulturens betydelse i samhället och bättre ekonomiska villkor för kulturarbetarna borde ha en högre prioritet i Vänsterpartiet och i dess valprogram. Det riksövergripande Kulturnätverket jobbar för detta, och välkomnar alla kulturarbetare att komma med i nätverket. Någon medlemsavgift har vi inte.

Lasse Ohly, Vänsterpartiets nuvarande kulturpolitiska talesperson,  tillsammans med kulturarbetare i Vänsterns Kulturnätverk, med stort politiskt engagemang och med lång erfarenhet av att arbeta konst, konsthantverk, teater, musik och studier och väl insatta i konstnärernas stora svårigheter att i dagens samhälle få tillvaron att gå ihop:  Kajsa Stenfeldt, Kent Ekberg, Dror Feiler och Hans Arvidsson. 

@ƒoto: Anders Djerf 2014-01-10

I lunchpausen strömmar de övriga kongressdeltagarna till. Så många goda vänner man får återse! 

Seluah Alsaati, ordförande i Storstockholmsdistriktet, hälsar välkommen och öppnar den 40:e kongressen   © Foto: Anders Djerf

  Jonas Sjöstedt är i högform. Ulla Andersson gör en parentation över kamrater som lämnat jordelivet under året. Detta på årsdagen av Lars Werners bortgång. Minnesteckningen över honom berör extra.

Partiordförande Jonas Sjöstedt invigningstalar. © Foto: Anders Djerf

  Imponerande är att även denna kongress närvarar veteranen C H Hermansson, 96 år fyllda! Nog har han ännu glimten i ögat!

C H Hermansson, nu 96 år, närvarade fantastiskt nog även vid denna kongress öppning! 

@ Foto: Anders Djerf

Så rullar kongressen igång. Talarlistorna fylls. Motionerna börjar betas av. Pressrummet – varifrån jag skriver denna blogg - är vid början av eftermiddagen knökfullt, alla arbetsplatser besatta. Men det glesnar, nu strax efter fem bara en handfull journalister här inne. Samtidigt meddelar presidiet att tidsschemat redan spräckts – men det har väl blivit tradition, för någon upprördhet går inte att spåra.

Dags för mig att lämna kongressen för idag, middag väntar, men kongressombuden får vackert stanna – de ska få lite mat först –förhandlingarna ajourneras inte förrän 24.00 i natt!

Ute väntar den annalkande vinterkylan, denna fredag 10 januari 2014.

”Nimis i Hammarbyskogen”

-->

Jag sträcker ut på min långpromenad trettondags afton 2014. Lämnar Tvärbanan och Hammarby sjöstad bakom mig. Går upp mot skogen på vägen bortom Hammarbybacken, som står öde och mörk. Skymningsljuset är helt försvunnet, men jogging- och promenadstigarna i Hammarbyskogen bort mot Nackareservatet och Hellasgården är upplysta, förbättrat under senare år. Dock på avsnitt där flera lampor i rad är trasiga får jag ta det försiktigt för att inte snubbla (- ska felanmäla till Idrottsförvaltningen när det är vardag igen, för det är Stockholms stad som ansvarar för både belysning och stig här).

  Det är en speciell känsla att vandra elljusspåret fram genom en i övrigt svart skog. Den totala frånvaron av snö och den artificiella, ganska hårda belysningen gör januaripromenaden till ett litet äventyr. Annars banala former lyfts fram, regn och fuktig dimma gör klippor och jord extra svarta, stenar blänkande i blötvädret. Kanske kan inspirera konstnären i mig nästa gång jag tar fram penslarna...

Så, efter  någon kilometer, vid sidan av stigen, står den där: En märkligt spång, ett broliknande bygge på höga ben. ”Gångbanan” av träbitar, mest lika grovt tillyxade vedträn. Vem kan, innan den började förfalla, ha vågat gå på den? Den är ju så smal – och högt över det, som en gång kan ha varit ett kärr, innan det sannolikt dikades ut och den stabila gångstig som finns idag anlades. Denna ”bro” måste med all rimlighet  i så fall haft ett räcke, men det ser jag inte ett spår av idag.

  Min tanke går osökt till Lars Vilks och hans fantastiska bygge ”Nimis”, det fantastiska konstverket byggt av drivved och spillved, 100 meter långt och, när "Vindarnas torn" åter kan resas efter att det vält under höstens stormar, 25 meter på höjden, vid Håle stenar i Kullabergs naturreservat. Kan det vara Vilks som med hammare, spik och en stor säck träbitar hedrat också skogen bortanför Hammarbyhöjden med ett besök?

  När i så fall? Hur länge har denna konstruktion stått här? Hur länge kommer den att få överleva?
  Jag kallar således min upptäckt "Nimis i Hammarbyskogen". Jag är full av frågor, men låter dem gärna förbli obesvarade för att ge fantasin utrymme.

Gör som jag – dra ut på upptäcktsfärd i den snöfria vinterkvällen, gärna med pannlampa - den hade jag glömt hemma igår. Du kommer att se, även det som du trodde dig känna väl, i ett nytt ljus!

Vintersolståndet i Roslagen - den kortaste dagen

 Vår strand mot Arholmaleden - Arholma i bakgrunden - fredag 20 december 2013.

©foto- Anders Djerf

Årets kortaste dag - Årets längsta natt.

Bra att kunna åka ut till ön en vardag. Särskilt som det signalerats om sämre väder på väg. Kom ut i svarta kvällen på torsdagen. Igår fredag grydde en behaglig höstdag med en solglimt under förmiddagen. En stilla bris. Vår vik ligger dessutom i lä för sydvästen, som man räknar med ska friska i till kvällen. Ännu tomt i många hus, julfirarna kommer först nu till helgen – och då är jag i stan!
   Ute på viken inte bara ”vår” lilla svanfamilj, tre vuxna och två ungfåglar i sin brunaktiga fjäderdräkt, utan också hundratals med vigg! Försöker fånga dem i kameran, men det vill sig inte riktigt. När jag går ut på udden lyfter de i ett moln av fåglar, men återvänder snart efter ett svep över Arholmafjärden. Viggen är en härdad fågel, flyttar först när isen lägger sig. Denna december har de inte behövt oroa sig för det!
   Grästuvor och små gröna skott signalerar inte att det snart är julafton! I det mjuka dagsljuset är uddens klippor rosa. Blåstången i vackra nyanser av gulbrunt, så länge den är fuktig, den svepte vågorna under stormen Sven långt upp mot alhäcken. Denna ”Roslagsgödsel” som man skulle vilja hinna ta vara på, jättebra att lägga på potatisland och andra odlingar, den finns nu här i obegränsad mängd! Motiv att måla!
  Och ett arv att bevara, kustkultur och kulturarv, ett sjömanshemman med traditioner i generationer i en redarsocken av rang. 

 Fjolårsgräs och gammal gärdesgård på "Lindbergs".

©foto Anders Djerf 2013-12-20

   Men annars har inte stormen dragit med sig några träd på våra tomter, det var ju skönt. Bara några enstaka grenar här och var. Värre är det på det stora nya hygget, som gränsar till vår skog, där sparades en del ståtliga furor och andra träd på mer oåtkomliga bergknallar, men där är nu istället tjogtals vindfällen. Lite trist att de inte fick stå kvar.
   Med adventsstjärna tänd i stugan och julgranar, som jag ändå skulle gallra på egna tomten, hjälpligt hoplindade lagda över cykeln, med ryggsäck på ryggen och den bärbara datorn på pakethållaren, dags att leda detta ekipage de 2 ½ km upp till bussen.
  Det blev sedan många byten och en hel del kånkande – men nu har mamma sin Rumshamnsgran ute i radhuset på Lidingö!

21/12 Vintersolståndet 2013
önskas alla bloggläsare en
God Jul!

Tredje advent - Gallerisöndag!

Mörk och småregnig söndagseftermiddag i december. Norra delen av Kungsträdgården öde, som helhet ganska dött. Blank, våt och riktigt svart asfalt. Och till det en ökande vind. Men långt bort mellan skridskobanan och stora scenen lyser kulörta lampor - de svänger i vinden - en liten julmarknad, och glest mellan besökarna. Den lockar oss inte. Men utanför Wetterling Gallery lyser en marschall välkomnande och”gatuprataren” annonserar ”Julmarknad”. – Vi går in!

  Det blev en trevlig upplevelse tredje advent 2013: Wetterling gallerys Julmarknad – en annorlunda julmarknad som man själva skriver på hemsidan som jag sett nu i efterhand, och jag instämmer. Det var lätt att vi hade missat den – tur vi valde vägen genom Kungsträdgården!

På Wetterling Gallerys Julmarknad: Jennie Ekström och hennes detaljerat tecknade katter och fåglar, fyllda med humor och lekfullhet. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Luciadagen, i fredags, hade man slagit upp portarna till denna julmarknad där av galleriet noga utvalda designers, illustratörer och konsthantverkare erbjöd det man själv skapat. Och extra trevligt är ju att samtidigt träffa mannen, eller kvinnan, bakom verket. 

 Wetterlings design-julmarknad:  Designern Camilla Lundsten med ett urval av Littlephants muggar, en alla produkter hon har formgivit och säljer genom den egna varumärket. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Klar övervikt för skapande tjejer bland utställarna: Ingela P Arrhenius, Eleonor Boström, By Mutti, Lina Johansson, Littlephant (Camilla), Erika Vallin, Shabnam Faraee, Elin Johannesson, Nils Jarlsbo, Sofie Gillstedt, Eva Larsson, Jennie Ekström, Stina Lavenius, Kelly Lansman, Anna Wikberg, Henrik Fredberg, Jonas Frank, Cho Hyunjung, Yi Shen, Natalie Hallman, Lotta Lampa, Julia Gamborg, Julia Garnborg Nielsen, och kanske några till.

Vi gick åter ut i ruskvädret men behövde inte gå långt för att fånga sista chansen se ännu en utställning, som också den bara varit över helgen, målningar m m av Laila Orning och smycken av Lena Thorén Winbo. Laila som aldrig, aldrig använder pensel, bara spackelspade och palettkniv när färgen ska på duken (med ett litet undantag, erkänner hon, och pekar på några linjer i en av tavlorna) . Härligt friska tag i ofta stort format! De två utställarna jobbar tillsammans och låter sig inspireras av varandra, men ändå med helt skilda uttryck och material.

 På "SoStockholm" (f d galleri Doktor Glas) i Kungsträdgården: Laila Orning framför en av sina  senaste verk, en glad, abstrakt målning påtagligt inspirerad av EAN-koden. foto © Anders Djerf 2013-12-15.

  När jag skriver detta är båda utställningarna tyvärr redan avslutade, men om vi har tur så återkommer i alla fall Julmarknaden på Wetterlings med ny, spännande design nästa år – så håll ögonen öppna!

Babyboom i Årsta - och julspel på Årsta Torg

 

Det är en babyboom i Årsta!

Det blir allt trängre på buss 160. För föräldrar med barnvagn gäller allt oftare att hänvisas till nästa buss, för att barnvagnsmaximum är nått på denna tur. Den äldre åldersgruppen har det också svårt. Även om ett omfattande generationsskifte sker och har skett de senaste åren, så finns många äldre som behöver rullator och behöver sitt utrymme i bussen. Också de lyckas ofta först få plats på nästa buss.
  Och alltfler tillfälliga bygglov måste sökas för nya dagispaviljonger, eftersom stadsdelsnämnden inte i tid klarat att räkna rätt på behovet av platser. Grupperna kan inte få bli större än nu!

  Julnatten, timman strax före juldagen, utökades Årstas invånare med ytterligare en liten. Nu hette föräldrarna Josef och Maria, och platsen för nedkomsten var krubban på Årsta Torg. Ryktet hade gått i trakten och vid det laddade ögonblicket närvarade en stor skara årstabor som alla trotsat den sena timmen och vintervädret, några av dem en grupp kallad kör, sannolikt en änglakör. Att Josef och Maria lockades att söka sig till stadsdelen Årsta kan bero på den omtalade platsgarantin, vad gäller dagis. Och att Årsta Folkets Hus är en mångkulturell mötesplats. Då den här familjen med kort varsel hittade stallet på Årsta Torg lär de inte finnas med i underlaget för Stadsdelsnämndens beräkningar för behov av daghemsplatser, som än en gång riskerar bli underdimensionerade.

  Med den snörika kyliga vintern är det tur att den lilla familjen också har några kor och får hos sig i stallet, det fungerar sannolikt som infravärme. Men annat boende måste ordnas snarast – efter den 13 januari ska de ha lämnat stallet med krubban, då detta tillfälliga boende då ska avvecklas. Förtätning sker på andra delar i stadsdelen, men utan hög lön har den här familjen inte råd med en ny hyresrätt, och bostadsrätternas marknad är utesluten - de saknar möjlighet till lån.

  Ännu så länge har den lille, som lär kallas Jesus, ingen barnvagn, men det lär inte dröja länge innan vi ser honom i föräldrarnas sällskap i trängseln kollektivtrafiken.

 

  Om någon vill följa den närmaste utvecklingen vid krubban på Årsta Torg så följ de återstående fem akterna (av totalt tio) i  Enskede-Årsta församlings julspel, tider och medverkande finns på församlingens hemsida. Sista akten 13 januari.

  Det går att när som helst, dag som natt, besöka krubban. 

  Dess figurer i naturlig storlek är f. ö. skapade av konstnären Tor Svae – nu mer ganska bekant som ägare och värnare av den s k Giraffkranen, som också den söker ny plats. Det var Tor Svae som omvandlade två gamla hamnkranar till giraffer 1988, på uppdrag av stålgrossisten Bröderna Edstrands VD.
  Men flyttning och räddande av en gammal hamnkran ligger dock inte på Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltnings bord…

Foto© Anders Djerf, Årsta 2012-24 kl 23.20

Ny Grön Våg: Närverket Stockholm

Igår kväll 19 november samlades ett 60-tal debattglada personer, bland dem representanter för ett 15-tal grupper och föreningar, många lokala och och några regionala, som alla värnar om naturen och karaktären i våra förorter, i Bio-kafé Tellus i Midsommarkransen.

   Det var föreningen Södra Förstaden, "SöFö" (som har sitt ursprung i nätverket ”Rädda Aspuddsbadet”) som bjudit in till mötet, som hade den något provocerande rubriken ”Kan man säga nej till förtätningar?”

Några aktionsgrupper är väldigt nya och några mycket lokala och behovet av att samla alla goda krafter i ett nätverk för att skapa samarbeta stod alltmer tydligt, efter presentationerna av alla de lokala initiativen. Många vill rädda naturområden nära boendemiljön.Här fanns Rädda Älvsjöskogen, Rågsveds friområde, Nätverket Årstafältet och många fler.

   Naturskyddsföreningen vittnade om undermåliga inventeringar av små grönområden. När de själva gjort inventeringar hittade ofta bestånd av rödlistade arter. Det gäller att värna förstadens gröna kilar och grönstråk, de är medvetet sparade genom omsorgsfull planering - men kan så lätt slarvas bort i en hysterisk byggboom.

   Det kom fram en hård kritik mot stadens samråd i s k dialogform - medborgarna får skriva av sig. Stadsbyggnadskontoret samlar in och lägger inkomna synpunkter till handlingarna - och kör sedan vidare, som om ingenting hänt, utan att invånarna fått något som helst gehör inte ens för högst relevanta synpunkter.

Här kom förslag på att se på frågan mer regionalt ur ett länsperspektiv och bygga längre ut, bebygga Västberga industriområde och – naturligtvis – på Bromma Flygplats.

   Representanter även från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en på Norrmalm lokalt aktiv moderat (!) fanns på plats och deltog i debatten, som stundtals blev väldigt exalterad.

   Underlag till en e-postlista samlades in och för det fortsatta samarbetet skapas till att börja med också en facebook-grupp – Närverket Stockholm.

   Detta något oorganiserade möte kommer förhoppningsvis att leda till något gott, det gäller bl a att hitta ”minsta gemensamma nämnare” för att kunna göra gemensamma uttalanden t ex. Men redan initiativet att samla så många om natur och god boendemiljö värnande grupper en måndagskväll i november är en god start.

Anders Djerf

Göran Greider gästade Vänsterpartiet i Årsta

Vänsterpartiet Årsta gästas i höst både av journalisten och poeten Göran Greider - och i slutet av november partiledaren Jonas Sjöstedt, Öppna Möten riktade till den intresserade allmänheten.

16 oktober hade ett nittiotal personer bänkat sig för att lyssna på och samtala med Göran Greider, denne mycket aktive debattör, poet, chefredaktör för Dalademokraten och, inte minst, Årstabo! Platsen var Årsta Folkets Hus, i salen Mälaren, som ju också är biosalong.

Göran höll en inledning på cirka 40 minuter med utgångspunkt i det politiska läget med nedslag på stora och små områden, både med internationellt, nationellt och lokalt perspektiv. Från att ämnet var ett vård-Sverige där privata ägare gör jätteklipp och skriver sig på ett skatteparadis som Kayman-öarna, till den brist på ”nationell gruvlag” som ger utländska exploatörer fritt fram att starta mineralbrytning och sedan ta med sig alla intäkter utomlands, utan att behöva betala ”gruvskatt”, befann vi oss strax på en hundpromenad på Årstafältet.
  Årsta, den trivsamma stadsdelen. Men samtidigt ett Årsta där ombildningsmaskineriet rullat på så långt att snart ingen vanlig hyresrätt finns att uppbringa.
   Avslutningsvis, före frågor och en diskussion, läste Göran några dikter ur sin alldeles nya diktsamling.
   Publiken var mycket engagerad och debattglad och det var inte så lätt för undertecknad att alla gånger fördela ordet rättvist.
  Göran Greider avtackades med en unik skrift utgiven i liten upplaga, ”Statarliv”, skriven för flera år sedan av Lennart Hals, (mångårig V- ledamot i landstinget och då också medlem i V Årsta) . Häftet bygger på minnen hans mor nedtecknat några årtionden tidigare, om den självupplevda verkligheten som statarbarn på en gård i Sörmland.

Nu är det bara att invänta besöket av Jonas Sjöstedt, tisdagen 27 november kl 19.00 i samma sal Mälaren, i Årsta Folkets Hus!

Tur med kultur i Tallinn

Fredag- söndag: Konferensresa med långa arbetspass ombord på Victoria 1 – under resa Stockholm- Estland och åter.

För att se något av Tallinn finns några timmar mitt på dagen i denna gamla Hansastad. Jag har varit där ett par gånger, men de är många år sedan senast.

Det blev en sen kväll på båten,. Extra sen då jag hade turen att hitta en svensk-estnisk illustratör/konstnärs-kollega, som jag dittills bara sett i våra kataloger. I baren blev det nu långa samtal inte minst om konst långt in på småtimmarna. Väl i hytten och den egna kojen sömn alltför ofta avbruten av storsnarkande hyttkompis!

Den gamla stadskärnan i Tallinn är inte så stor, men mycket finns att se. Stora delar av den gamla stadsmuren är bevarad . På nästan varje större torg hittar man en kyrka, och längs de delvis kullerstensbelagda gränderna blir alltfler av de gamla palatsen och också alla andra byggnader renoverade.

Enormt mycket har hänt sedan Estland blev självständigt 1991. Några år senare var jag i staden på mitt första besök och då var svenska ambassaden i sin barockbyggnad en av de första hus som återställts i sin forna glans, och lyste som en princessbakelse mellan andra ännu grå-bruna fasader i långt gånget förfall.

Nattens samtal ledde till lördagsbesök i kollegans källargalleri och ateljébostad i stadens ytterkant i de gamla kvarteren, flervånings trähus, i mycket olika standard, de flesta ropande på grundligt underhåll. Men ändå respekt för tidigare generationer: här har inte rivits hysteriskt för att bygga nytt från grunden!

Har gillar att ta mig fram på egen hand, kollektivt. Har kommit med spårvagn 3 från centrala stan till hållplats”Volta”. Vagnen går snabbt, det är trångt och jag och många andra får stå. Det skakar och rycker. Tallinns spårvägar går på mycket smalspårig räls, det bidrar starkt till vinglandet tror jag. Men modern utrustning: ljusdisplay med nästa hållplats och slutstation, kortläsare för biljetter.

Över en kopp te och en ostmacka fortsatta trevliga samtal. Jag har tyvärr begränsat med tid, måste lämna dessa charmiga kvarter lite för snart eftersom vi måste återuppta konferensen på båten och jag är den först föredragande. Hittar en buss, och har bekväm återresa åter till centrum.

Jag hoppas snart vara åter, i Tallinn, utan att vara stressad av ett konferensschema.

I Tallinns hamn är färjeavgångarna mycket täta och färjelägena många: Resan över till Helsingfors tar inte många timmar, och trafiken Estland-Finland är omfattande.

När vi är inne med Victoria 1 ligger sammanlagt fem stora färjor vid kaj, plus två stora kryssningsfartyg!

Kom på Skulpturvandring i Årsta idag - och 22 sept!

Offentlig konst berikar närförorten

Den omsorgsfulla planering som föregick bebyggandet av bl.a. Årstas dittills skogbeklädda höjder och av bönder tidigare odlade fält på 1940- och 1950-talet ledde till en harmonisk helhet, bebyggelsen och de nogsamt sparade gröna stråken betydde kvalitet. Ytterligare har utemiljön succesivt berikats med offentlig konst, skulpturer och andra utstmyckningar. De första skulpturerna på plats redan 1947, den senaste invigd i september 2011!

Dessvärre har förtätning drabbat flera kvarter i Årsta och en hel del träd och annan grönska försvunnit, och nästan bara bostadsrätter byggs. Men det senast tillkomna konstverket, ”Årstafrun och trådbussen” är också ett resultat av ett sådant nybebyggt kvarter.

Beräknat på en definierad del av byggkostnaden ska 1 % avsättas till konstnärliga insatser. Det kan vara både inom- och utomhus. Men flest kommer självklart de färdiga verken till glädje, eller förundran, när de placeras utomhus, i det offentliga rummet. Denna 1%-regel måste vi slå vakt om och bevaka. Återkommande kan man hitta tveksamma fall, där vad som borde bekostats inom själva byggbudgeten, fått pengar från det som avsatts för det konstnärliga uttrycket.

Ikväll är det i alla falla dags för höstens första Skulptur- och Kulturvandring under min ledning i Årsta (Stockholm). En stadsvandring i närförorten med samling vid entrén till Årsta Folkets Hus, där vi startar kl 18.00.

Här inleds med skulptören Bror Marklunds Gycklare utanför entén, jag berättar om konstnären Marklund, hans ateljé just vid Årsta Torg och gycklarfigurens centrala plats i hans konstnärsskap.

Den nyinskaffade guidemikrofonen är på laddning och pratmanuset under finjustering. En och en halv timme senare beräknar jag att vi har avslutat intill Årstabergs tvärbanestation.

Du som är pigg på att lära känna både det väl synliga och mer gömda bland Årstas skulpturer - kom med på en guidad konstvandring! Idag kl 18 och även 22 september klockan 14.

Några deltagare lär det bli: DN STH slår på stort idag! Foto och lång text om vandringarna!

Nu är det vår - och skönheten från Orust sjösatt!

Min trettonde vårrustning av Vindö 28-an "MARIE". Visst är det märkligt: Man tycker sig vara ute i så god tid, komma igång tidigt under mildare vinterdagar med rengöring, skrapning och slipning. Först ska man lokalisera var man har alla skrapor, slipmaskiner, fernissburkar, alla andra färger, slippapper, balsamterpentinen, linoljan m m, m m. Och så alla olika sorters penslar. Börjar med det värsta: skrapa bort det lösa av blå bottenfärgen. Att slipa den undviker jag i det längsta: det färgdammet är inte någon hälsokur. En blå färg som sätter sig överallt.
Och så till resten av alla träsnickerier, lackade, många behöver extra omvårdnad. Grått och avnött: Ja, här behöver renskrapas! Ingen fara – det är ju månader kvar fram till sjösättningen och det finns tid för många lager lack… och så den lackade bordläggningen, som ändå inte renskrapas, skulle behöva tre lager innan sjösättning. Har man mahognybåt, så har man.
Innan bottenmålning omsorgsfullt sökande små torksprickor, tätar meter efter meter med värmepistol i ena handen och kniv med ”Ettan” i andra, en gudabenådad tätning, denna träbåtsägarnas viktiga hjälpmedel för att minska vatteninflödet vid sjösättning.
Bland det knepigare: stämma av däcksfärgen till rätt antikgul kulör (”veteranbåtsgul”), jag gör det numera själv med hjälp av koncentrerat pigment i vita färgen. Det lyckades ganska bra i år. Samma vita färg till däckstaken. Men innan dessa moment av målning, måste jag ju hitta fram burken med anti-halkpulvret. I rätt stund hittar jag den. Den burken har varit en bra investering, räckt i flera år. Sedan ner i det djupaste inre med Danbolin i kölsvinet. Ska den hinna torka så jag kan vattenfylla före sjösättning? Jo det funkar. Med vatten upp till durken för de stå över natten. Det hjälper något.
Också att göra dagen före sjösättning: Hela stora rörställningen ska ner! Först alla presseningarna, sedan alla järnrören, ett efter ett. Får inte gå fel. Inte bara egna båten att passa, på ömse sidor också nylackade träbåtsveteraner.
Och så alla tampar som behövs, fendrar, paddel (motorn ska vi kanske kunna få igång senare).
Sjösättningsdag, lördagmorgon 06.30. Tappa ur vattnet, in med dyvickan igen, nu riktigt omsorgsfullt gänga för gänga.
Den stora mobilkranen har kommit. Kranarmen skjuts upp mot skyn. Min båt en av de första som ska i.
- Hon flyter! Visst läcker hon, men fullt kontrollerbart. Det sprutar inte in som ett Niagarafall i varje fall!
- Detta var nu en dryg vecka sedan (28/4). Det har även varit ett intensivt arbete efter sjösättning att köra alla järnrör till förvaring, alla presenningar och stegar likaså. Demontera och frakta undan tyresövaggan är också ett jobb. Nu är det fixat. Och hela varvsområdet och yttre plan storstädades av klubbens alla medlemmar igår, söndag. Riktigt prydligt är det nu!
- Idag dags att plocka ner masten från mastskjulet, börja slipa och skrapa den, även här gäller lack i tre omgångar. Hittar jag sedan alla beslag, stag, fall - och ny klubbvimpel måste jag ju skaffa.
- Innan jag når fram till påmastning lär jag hinna skriva en krönika till, om att vårda en Vindö 28 vid namnet MARIE, byggd 1963. En båt byggd för trygg segling, även om man är ensam ombord.

Vi som jobbar med våra båtar på Stockholm innerstads båtklubbar ger liv åt stränderna sena höstar och från tidig vårvinter. Det hoppas jag värdesätts i högre grad av stadens styrande! Att vårda en träbåt är ett långsiktigt arbete. De korta ett-års-kontrakt båtklubbarna i Stockholm har idag måste kunna skrivas på tio år! Stockholmsvänstern borde kunna ta upp den frågan på allvar.

Arbetarteater - Förbundsmöte fyller Årsta Folkets Hus

Nu har de kommit!
Hela kansliet från Gävle, styrelsemedlemmar från mellan-norrland och Gotland, med bilar fyllda med kongress-material. Lördag från tidig morgon till sen kväll håller Sveriges Arbeterteaterförbund förbundsmöte i Årsta. Förbundsmötena äger rum vartannat år - i andra sammanhang skulle det kallas kongress. För första gången på kanske tjugo år är mötet i Stockholmsområdet.

Vid Förbundsmötet 2010 var Kvartersteatern i Sundsvall värd, och med mig hem därifrån till föreningen Årsta Scenfolk hade jag erbjudandet att få stå värd för ATF-mötet 2012, som nu öppnar i morgon lördag 24 mars kl. 09.00!
I Sundsvall blev jag också invald i valberedningen på tre personer, och vi har haft kontinuerlig kontakt mellan oss tre sedan dess, och var ute i mycket god tid med att lyssna av var i Sverige vi kunde hitta förstärkning till styrelsen. Vi har strävat efter ökad spridning geografiskt, och är glada att vi fått en nominering från föreningen i Halmstad. En del av Sverige vi saknat i styrelsen. Valberedningen har haft god geografisk spridning: Dalarna, Göteborg och Stockholm.
Men en valberedning är en valberedning, och det är förbundsmötet som beslutar.

Solen strålar och det är riktigt varmt på balkongen i söderläge.
För mig väntar lite stök med att dra fram utställningsskärmar inför morgondagen. Alla våra fina affischer från Årstarevyn genom åren och från Årstaspelet ska vara med och skapa teateratmosfär i Folkets Hus foajé.
Kulturen får bygga på alltför stor del ideellt arbete som kulturpolitiken ser ut idag, kulturens ekonomi i landsting och kommuner så påtagligt underdimensionerad.

När vi sluppit ut från mötet kan ju t ex förena oss med A-laget på Gullmarsplan, här på bilden gestaltat av Årsta Scenfolk i Årstarevyn 2012 "What's app?" - foto © Anders Djerf, Årsta Teater, jan 2012.