Min utställnings-sommar på Björkö och Arholma

Midsommar-vernissage

Det är bråda tider för konstnären, som ska ha hängt färdigt sommarens första utställning inom ett par dagar, innan midsommarfirandet tar fart! Ute på Arholma Ö är nämligen midsommaraftonen inte bara stor folkfest med resning av och dans kring den stora, unikt utformade midsommarstången.
Det är också vernissagedag för sommarens tre (!) utställningar i Arholma Båk. Båken som inte bara ett sjömärke med fantastisk utsikt, utan sommartid också konstgalleri! Och alla tre utställningarna hänger sedan till början av augusti. Och för oss konstnärer är det tidspress.
På snabbesök i staden för att komplettera med ramar och passepartouter i sista stund. På ett mindre utrymme i båkens entréplan visar jag i år Strandskator i alla tänkbara situationer och konstellationer. Det blir i huvudsak akvareller. Och lite mindre bilder, som man också får med sig direkt vid köpet, förhoppningsvis säljer jag en del.

Men det är ju mycke´nu, när sommaren drar igång på alla cylindrar från kallstart: Båtar ska ha kommit i sjön, åror lackats, motorer blivit startvilliga. Hemma i stugan vill man ju ha det trevligt också. Gräset klippas, stugorna städas, och allt som följer med när man har hus och en stor tomt att ta hand om. Skafferi och kyl behöver fyllas på, inhandling till ett lockande och festligt midsommarbord vara avklarad.

Tills nu har bryggorna vara en fridfull oas för fåglarna, där måsen och sädesärlan i år hittat skyddade boplatser. Men som tur är inte just i vår bryggas bryggkistor. När nu roddbåten skulle i den gångna helgen var det oro hos fågelföräldrarna. De nykläckta måsungarna, små, små, grå, ulliga bollar, tog trevande steg intill på ”Orsons udde”. Sädesärlan vaktade och markerade att - här har jag mitt bo och jag är glad om ni respekterar det!

Sommaren har god styrfart redan från början, och frågan är när saker och ting ska hinnas med, som ett göra båten som ännu ligger i Årstaviken, segelklar, och utrusta henne för i första hand tre-fyra dagars avkopplande segling upp till väntande bojen i viken hemma, vid Arholmaleden.
Ytterligare två, ganska stora separatutställningar, väntar för mig på Björkö i sommar: mindre än en månad till vernissagen på en utställningsvecka på Lyckhem, Skeppsmyra, och redan 2 aug nästa i den stora salen i Bogehuset i Simpnäs. Och så ”Atelérunda på Björkö” 31 juli-1 aug… Ja, det blir en aktiv konstsommar.
- Hjärligt välkomna till Arholma och Björkö och mina skildringar av skärgården!
-
- Och jag bifogar några av mina bilder: ”Strandkatan skriker i stormen” och ”Fundersam strandskata”.

Livsseglatsen - Anders Djerf: Värnar och vårdar värdefull skärgård

Livsseglatsen - Anders Djerf: Värnar och vårdar värdefull skärgård

Värnar och vårdar värdefull skärgård

Den gångna veckan intensiv - med mycket skärgård:
Onsdag heldagsbesök i Möjaarkipelagen. Vi i Skärgårdsstiftelsens Vänners arbetsgrupp för kultur- och naturmiljö gjorde vår årliga resa till ett av stiftelsens många områden. I år besök bl a på Hemö-Bockö, där nu ett omfattande naturvårdsarbete genomförs med gallring av den skog med mycket sly, som i decennier fått växa sig allt tätare, sedan betande boskap och jordgubbsodling försvann från öarna.
  Många träd har med största omsorg fällts, ädelskogen bevaras. Mycket virke att ta tillvara, lättare skogsmaskiner – skotare – arbetar just nu i dagarna med dra ner timret till stränderna för vidare sjötransport. De stora mängderna ris måste eldas på plats, men det får vänta till hösten.
Nu betas åter de öppnade ytorna på öarna av får, flera med årslamm, och ett par kor.
Skönt att veta att dessa marker skyddas från privat exploatering, genom att ingå i Skärgårdsstiftelsens stora markinnehav, och att en genomtänkt naturvårdsplan finns, till glädje för oss alla och för kommande generationer.
  Både tillträdande och avgående tillsynsman var våra väl insatta vägvisare under dagen.
Vidare gick resan över Skarpöfjärden till Hjortronholmen, halvvägs till Stora Nassa, och här stod Vårdkasens Vänner värd för en smakfull buffélunch med bl a lokalt uppfött och slaktat lamm.
Så fridfullt lugnt dessa försommardagar innan alla fritidsbåtar kommit igång och fyller luftrummet med ljudet från sina högvarviga motorer.

Bara ett par nätter i stan - torsdag e.m.-kväll var jag aktör som en av trettio statister vid inspelning på på Stora Torget i Norrtälje, av Henning Mankells "Kinesen" (en tysk-österikisk produktion som man väl knappt får se). Lördag-söndag till egna stugan på Björkö-Arholma, ett kort besök, men ändå blev mycket praktiskt gjort, gräs klippt, båtbotten målad, något grävt i marken, fönster putsade.
  Den skira hundlokan som vackrast nu, vildapeln som ett vitt moln av blommor, fågelsången intensiv.
Även om lördag kväll och natt var sval med regn och snålblåst som om det vore senhöst, var det dagar att minnas. Och solen strålade ju tidvis klar!
  Men bara två veckor till midsommar. Är det sant? Till dess ska jag ha ett flertal mindre målningar klara, med bl a strandskatemotiv, levererade till Arholma Båk, där de ska finnas i entréplanet till åskådande (och försäljning) hela sommaren.
  På Arholma ö, med några av Skärgårdsstiftelsens verkliga pärlor, och där den nya arrendatorn redan uträttat stordåd med röjning, stängsling och skogsvård, och med hjälp av riktiga arbetshästar!

Förädlad lageryta – Fotografiska i Stora Tullhuset

Jag var på pressvisning och presskonferens igår.
Många har idéerna och projekten varit om vad användning det Ferdinand Boberg ritade och numera k-märkta Stora Tullhuset på Stadsgården skulle få. Ena gången stor kryssningsterminal och hotell, andra gången Abba-museum, ett projekt som kraschade eftersom det visade sig att de som drog igång projektet bara hade luft i plånboken och fantastiska förhoppningar på sponsorers finansiering.
Jag för min privata del vill tillägga lyckligtvis, att det inte blev ABBA-museum, det passar bättre nära nöjesetablissemangen Gröna Lund och Cirkus.
Under tiden har dock den särpräglade tegelbyggnaden fått ett allt mer akut renoveringsbehov.
När Bromans lanserade idén om ett fotografiskt museum i de Tullhusets ledigställda lokaler, och som de dessutom hade finansiering till, var det för Stockholms Hamn som äger byggnaden, att göra en seriös granskning, - de höll måttet! 2500 kvm fotomuseum skulle det bli. Sagt och gjort, arbeten satte igång med stor effektivitet. Hamnen har nu gjort en fascinerande uppgradering av byggnaden!
I den östra delen av huset kommer inte bara en rad företag att hyra in sig med sina kontor, utan Hamnen inrättar också en liten kryssningsterminal, ett ”Cruise Center”.

Så igår 20 maj var det pressvisning för detta stora fotogalleri. Inga permanenta samlingar, men istället stora, temporära utställningar, och man går ut stort med fyra separatutställningar med bilder av några av fotovärldens största namn, däribland porträttfotografen Annie Leibovitz och vår egen Lennart Nilsson.
Från restaurangen, där den mycket stora skaran pressrepresentanter samlats (ca. 110 st!), är utsikten över Strömmen genom nya stora fönstren minst lika fascinerande som många av fotografierna i utställningarna.

Som fotoentusiast måste jag säga att Stockholm har fått ett tillskott som kulturstad, visar öppningsutställningarna den kvalitetsnivå man valt att ligga på, då är det både ett lovande och ambitiöst projekt.

Foto från Stora Tullhuset, helt nya restaurangen, i ”Fotografiska”. @foto Anders Djerf

Annie Leibovitz och Lennart Nilsson i samtal. Fotografiska 20.5 2010. @foto Anders Djerf

Hamn i Norvik skonar skärgården

Den helt nya storhamnen Vuosaari utanför Helsingfors en månad före invigning aug 2008. - något större än blivande hamnen i Norvik. foto© Anders Djerf

Redan 1991 köpte Stockholms Hamn, med intentionen att bygga en stor uthamn, den öken av sprängsten som hann anläggas strax norr om Nynäshamns hamn, innan det s k NEX-kombinatet gick i graven. Grunden för de stora hanteringsytor som en storhamn kräver var då redan skapad på platsen.
Några år senare skriver Nynäshamns kommun: ”Stockholms Hamns aktuella planer för hamn i Norvik motiverar att ny detaljplan utarbetas för området”.
Det är planer som nu varit aktuella, och stegvis uppdaterats, i 19 år!
Inriktningen är en ren godshamn. Fraktfartygens storlek har bara ökat.
Rederierna och deras kunder efterfrågor alltmer hamnar som är lätta att nå, belägna så nära de stora farlederna som möjligt, för att inseglingen ska vara kort och ta minimal tid. För Östersjötrafiken idag gäller att med samma fartyg klara anlöp i ett flertal hamnar under kort tid. Med den fartbegränsning som gäller för insegling till Stockholm kommer en hamn i Norvik ge betydande tidsvinst.
Det för Stockholms skärgård viktigaste argumentet för Norvik är miljöskäl. Fartygstrafiken in till Stockholm har under de senaste decennierna ökat i omfattning. Under sommarsäsongen finns också ett stort antal fritidsbåtar i och intill farlederna. Ett stort containerfartyg har mycket lång bromssträcka. Och en fartygsolycka med oljeutsläpp skulle kunna bli förödande i den känsliga och svårsanerade övärlden.
Men förutsättning för en hamn i Norvik är en Nynäsbana med dubbelspår och bärighet för gods. Banverket måste prioritera denna fråga! Med större godskapacitet i stockholmsregionens hamnar och förkortade transporttider finns goda incitament för ett välja sjötransport för mycket av det gods som idag går med långtradare på landsväg – inte sällan hela vägen från centraleuropa! Och kostnaden per transporterat ton är så mycket lägre sjövägen än transporterat på land. Måtte Miljööverdomstolen ta till sig dessa argument för ökat sjöfrakt! Vi väntar på deras positiva dom innan spaden kan sättas i marken.
Röster höjs ibland för att också flytta kryssningsfartygen till Nynäshamn – men då kommer de inte alls. Attraktionen att färdas genom den unika Stockholms skärgård är en stor orsak till att övertaget anlöpa Stockholm. Med Loudden avvecklad, arbetet med detta måste påskyndas, och containerhamnen i Frihamnen flyttad till Norvik-Nynäshamn, görs också inseglingen för kryssningsfartygen så mycket säkrare. Men vi ska inte ha den föreslagna Horstensleden! Sten Nordin har satt stopp för denna led - av ekonomiska skäl. Den är lika skadlig för en idag i stort orörd del av ytterskärgården, oavsett om det kan hittas en tillfredsställande finansiering.

skrivet av Anders D
som ordinarie ledamot i Stockholms Hamnars styrelse

Vårsöndag Sol, båtvård och politik

Så äntligen kom den! Den första riktiga vårdagen. Kanske lite tvekande och sval på förmiddagen, så blev söndagen 11 april som timmarna gick en dag att njuta av.
Tack vare den långa kalla vintern och våren som så länge tvekat tog nu många båtägare de första intensiva tagen med slipmaskiner och båtskrapor för att få så mycket som möjligt gjort inför sjösättningen om bara några veckor. De promenerande längs Årstaviken kom i täta led i solskenet, uteserveringarna var fyllda till sista stol, och på Bio Rio (f d Kvartersbion) vid Bergsundsstrand bjöd Vänstern i Stadshuset in allmänheten till Stockholmsdag med, filmer och debatter, fri entré.
Det är så mycket grejor man ska ha på plats, och leta fram sedan från förra vårrustningen: slipmaskiner, slippapper, skrapor, färger och fernissor av allehanda slag. Det stora behovet jag har just nu är att få en slipmaskin lagad och hitta en gammal dammsugare som kan ”offras” till båten. Och så det som kostar många pengar, själva båtklubben, lack och färg och sedan kanske också behov av nytt 12v-batteri.
Som ett avbrott i båtjobbet var det stimulerande med ”Stockholmsdagen”, radikala idéer om hur vi kan utveckla staden i ekologisk balans, en stad där inte bilsamhället regerar, med deltagande demokrati, för ett solidariskt och tryggt samhälle med en välfärd utan vinstintressen!
Och så promenaden i solen tillbaka till båten.

Skärgårds-påsk

Vi lämnar Stockholm långfredag förmiddag, åker ut mot Björkö-Arholma med SL-s busslinjer 676 + 636. Vid bytet i Norrtälje är kön vid bussen mot Östersjö så ringlande lång, att vilken trafikledare som helst omgående bort inkalla extrabussar. Men trafikledare fanns inte en skymt av, och busschaufförens upprepade anrop per radio för förstärkning fungerade inte, trafikledningen svarade inte ens! Illa!
Mycket packning så här till påsk – och så får man stå i nära fyra mil! Men alla är inställda på en trevlig påsk på landet, och med lite tålamod hittar man också en plats att stå på utan att kliva i de närmaste medresenärernas matkassar.
  Från barmark hemma på gården i Stockholms söderort möter vi, ju längre resan går norr om Norrtälje, alltmer kvarliggande snö. Men det är vackert väder, solen skiner och väglaget är bra.
På väg till stugan berättar grannarna om de tydliga spåren efter lodjur (!) som de sett rakt över min tomt och vidare över grannens för någon månad sedan. Vi söker efter vad som återstår, tror att vi hittar dom. Nu betydligt utvidgade, och utan tydliga avtryck av trampdynor och klor, efter att solen värmt och snön smält samman en del. Ändå mycket mer snö, än jag hoppats, och det blir tungt att skotta, eller snarare i block lyft bort 20-40 cm snö med kraftig skare, för att skapa en framkomlig, om än smal, stig till vedförråd, toa och snickarbod.
  Lyfter undan snön vid uppfarten, där vi planterat krokus, och minsann, sticker det upp en hel del från lökarna jag satte i höstas. Frågan är alltid vad som rådjuren kommer att skona, när de kommer till vårt uppdukade smörgåsbord.
  Ingen ränna är bruten i Arholmaleden, så fjärden ligger alldeles still och tyst. Med kikare ser vi bortom skären vad vi tolkar som upptornad packis, där långt utanför ska det vara öppet vatten i stora farleden, med gott om isflak.
  Vi hälsar på hos en av de bofasta i byn. Ja, tänk att bo här året runt. Som denna vinter när inte ens plogbilen kunde ta sig fram några dygn när det var som värst med snö. Men det var också en extremt snörik och kall vinter. Det gäller att matförråd med buffert, och att just dessa mest insnöade dagar inte behöva åka akut till Norrtälje t. ex.
  Det finns en behaglig stillhet här ute denna påsk, ibland trevliga ljud av familjesamvaro i några av släktens stugor, men flera andra familjer har avstått från att åka ut denna påsk. Och inga ilskna hundar skäller i byn, ingen vedkap eller motorsåg skär sönder stillheten. Sådana stunder är värda att ta vara på och spara i minnet.
  Det är roligt här ute på påskafton. I många decennier har här kontinuerligt fyllts på med ungar, kusiner, sysslingar eller som numer sysslingarnas småbarn, kanske inte tillskott varje år, men nog för att ett härligt påsk-kärrings-tåg ett tu tre knackar på dörren, önskar Glad påsk, lämnar egenhändigt ritade påskkort och låter sig bjudas på godis. Så också i år.
  Och det får sin betydelse att vi är här ute i stugan, också om vädret kan vara väl så lynnigt i början av april.