Nu är jag Auktoriserad Norrtäljeguide!

Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k besöksnäringen betyder allt mer på landsbygden och i glesbygden, och besökarna vill upptäcka och uppleva. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
  Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms län! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd. Här finns mycket att upptäcka!
  Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma. Visserligen är det bilväg fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö och 13,5 mil från Stockholms centrala delar. Från bussen, som i helgerna bara går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året. Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
  Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, de allra första Auktoriserade Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september på plats i Norrtälje, studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemstudier. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
  Alla i denna grupp har sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö Björkö och Norrtälje stad. Men kursen har gett oss goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
  Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, ”Norrtälje – Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger  ”Författare och konstnärer i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - seglande storbåtar och Roslagens jakter”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Auktoriserade Norrtäljeguider - Nu finns vi!

Auktoriserade Norrtäljeguider -något alldeles nytt!


- Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k upplevelseturismen kommer alltmer i fokus, besöksnäringen blir allt viktigare, inte minst på landsbygden och i glesbygden. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
  Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms läns yta! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 (!) i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd.
  Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma socken. Visserligen är det bilväg enda fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö. Från bussen, som i helgerna går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året! Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
  Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, Auktoriserad Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september i Norrtälje, tillsammans i grupp stimulerande studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemma traglande fakta om kommunen. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
  Alla i denna allra första kull aukt. Norrtäljeguider verkar ha sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö och Norrtälje stad. Men flera av oss har med utbildningens hjälp fått goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
  Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, och även industristaden Norrtälje ”Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger mig ”Författare och konstnärer i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - från segelskepp till biogasdrift”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Sjövägen med SL-kortet? Det går!

Länge har jag tjatat om en utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten, där SL-kortet ska gälla. Redan för tjugo år sedan var jag med på ett djuplodande seminarium i ämnet, ute på Beckholmen. Åren som följt har jag skrivit debattartiklar, insändare, underlag till motion i Stockholms stadshus. En del tillsammans med mina kamrater i Vänsterpartiet i stad och län. Men detta initiativ har länge sökt en bredare support. Skärgårdens Trafikantförening har också utrett och föreslagit ett utbyggt nät av båtpendlar.

Nu helt plötsligt är det en väldigt bra idé - över partigränserna! Varje gång framställs det dock som att just det partiet alldeles själva kommit på idén om utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten där SL-kortet ska gälla. Ingen tycks känna till Vänsterpartiets tidiga initiativ. I ETC-Stockholms första nummer 29 jan 2009 hade jag en helsides-artikel på Debatt - med vision ett stort nät av pendelbåtar, där cykeln ska kunna tas med.
I juni samma år skrev MP i samma tidning (!) att nu har de kommit på en bra idé – båtpendlar! - inte med ett ord refererande till min artikel ett halvår tidigare. Och så i förra veckan på Norrtelje Tidning debatt: Centerpartiet i Landstinget beskriver sig själva som idégivaren till och garanten för utbyggd kollektivtrafik till sjöss… Det är inget fel att läsa på och se lite i backspegeln och se det goda i att man inte behöver ”uppfinna hjulet” varje gång...
Men faktum är att nu finns det ett pilotprojekt: Sedan i slutet av augusti i år pågår ett försök där man faktiskt kan åka båt på SL-kortet! Det är en linje som trafikerats av m/s Josephine mellan Lidingö Dalénum, Nacka Strand, Kvarnholmen och Nybroviken, och omvänt, i helgerna kan man också gå in till Djurgården för avstigande. Fr o m 28 augusti 2010 ett pilotprojekt där SL samarbetar med Vasakronan. Det är ett försök, så lyckat att det nu förlängts t o m augusti 2011. Så många vill resa så nu läggs fler turer in i tidtabellen och fler båtar sätts in på linjen. Cyklar kan i begränsad omfattning tas med.
m/s Josephine kan ta max fyra, båtar med större utrymme för cyklar kommer att behövas. Och isgående båt behövs.
Passa på att ta en rundtur innan isen tvingar den nuvarande trafiken till ett uppehåll - upplev vinterlandskapet från sjösidan. Ta med en karta, kikare, kamera och varmt att dricka i en termos! Och glöm inte SL-Access kortet! – andra SL-biljetter gäller inte. Trevlig resa!
Avg. Nybroviken måndag - fredag kl 07.00, 08.00, 09.30, 10.30, 11.30, 12.30, 13.30, 14.30, 15.30, 16.30, 18.00, 19.00.
Tidtabell även för helger och med fler detaljer, trafikändringar m m finns på www.sjovagen.nu
Ju fler som åker, ju större är chansen att detta pilotprojekt omvandlas till ordinarie trafik!
Och flera linjer ser jag fram emot, först som tidsbegränsade projekt, men som när nyttan blir uppenbar permanentas.

Min egen Kulturoas mitt i julkommersen

Så är det bara en vecka kvar. Tills jag ska ha ställt i ordning årets Adventsutställning i det egna galleriet, adress Skånegatan 69 på Söder i Stockholm. I Anders Tecknarstuga, som jag kallar mitt kombinerade galleri med ateljé. En eller två gånger om året håller jag Öppet Hus för allmänheten. En sammanställning av alster från de utställningar jag haft under året, och lite nytt.
  Det här med utställning med kaffe i advent är en tradition jag tog över och jag hållit vid liv sedan 1973, då jag i andra hand fick hyra min moster Märits tidigare keramikateljé på Mäster Mikaels gata 6A, i ett orenoverat 1700-talshus fullt av charm och originella grannar. Pump på gården, egen vedbod och torrdass. Så kunde jag och grannarna bo och jobba till 1978, då total renovering och ombyggnad tvang många av oss att flytta. Sedan har det för min fortsatt att bli ateljéer i Stadsholmens kulturhus, men med lite modernare standard- och väsentligt högre hyror.
  Men hyrorna för lokaler i Stockholm har nu nått nivåer som egentligen är helt orimliga. Nödvändigheten att dra in pengar ligger på en nivå som hämmar kreativiteten.
  I kvarteret vid Södermannagatan närmast min Tecknarstuga fanns i slutet av 70-talet två textilare, en guldsmed, en tavelmålare, ett fotolabb, en kakelugnsmakare, en glaskonstnär, en av stadens trevligast antikvariat med egen poet, en trähantverkare, och en unik eternellbutik – ”eternelltanten” var mästare på att ta vara på vilda växter som hon torkade satte samman till smakfulla buketter. Vid adventstid hade vi gemensamma öppettider och ordnade med tipspromenad i ”Södermannagatans Hantverkskvarter” som vi kallade det på affischerna. Mycket uppskattat evenemang. Alla dessa är nu borta – de flesta p g a av oresonligt stora hyreshöjningar. I stället ligger idag kafé vid kafé, modebutiker och affärer med allsköns krimskrams för inredning i lokalerna. Konsten och kulturen ut – kommersen in.

Efter drygt 23 år finns i alla fall jag, keramikern och en silversmed kvar i kvarteret.
Jag håller i år öppet 4 och 5 december, lördag och söndag mellan klockan 12 och 17. Alla är så klart hjärtligt välkomna på kaffe, lite glögg och trevligt umgänge!
  Och när jag avslutat Adventsgalleriet väntar fyra-fem tavlor på att jag ska ta dem till Norrtälje Konsthall för att möta juryn för Julsalongen 2010 som har vernissage 18 december. Jag hoppas några av mina verk finner nåd inför den kritiskt granskande juryn. Det får jag återkomma om. Till att börja med: Väl mött andra advent!

Illustrerar med en akvarell "Stormen lägger sig - det ljusnar i horisonten"

Sjöfarten, hamnen och Roslagens själ

Hur kan det komma sig att vi i Elmsta har ett av Sveriges främsta sjöfartsmuseer, om inte det främsta, Roslagens Sjöfartsmuseum, ideellt uppbyggt och drivet sedan 1938 av Roslagens Sjöfartsminnesförening? Hur kan det komma sig att vi dessutom har ett fint sjöfartsmuseum i Simpnäs? Varför finns ett energiskt gäng som sedan decennier ror den årligt återkommande Postrodden?
  Jo, traditionen sitter djupt. Seglationen med skonare, briggar och barkskepp byggde upp denna trakt, fraktfarten både gav arbete vid fartygsbyggandet och vid bemanning av fartygen, vinsterna var goda, Björkös stora redargårdar byggdes upp.
  Varuförsörjningen byggde - och bygger faktiskt fortfarande, på en fungerande sjöfart.
Men sjöfart behöver hamnar att lasta och lossa i, varv för tillsyn av fartygen, fungerande farleder och inte minst förståelse för sina behov och villkor både hos myndigheter och allmänhet. Idag är det Kapellskärs hamn som attraherar rederierna – med sådan kraft att dagens kapacitet inte räcker till. Tillstånd för en utbyggnad är nödvändig, ansökan är inlämnad. Vi väntar med spänning på Miljödomstolens utslag.

Därför ser jag i såväl segelfartygsepoken, kontakten med havet som dagens sjöfart nyckeln till Norrtäljes och Roslagens själ och hjärta. Ta detta i beaktande! När dagens stadsplanerare får mindre aktiva hamnområden i blickfånget ser de genast Vattennära Bostadsområden – gärna i stil med Hammarby Sjöstad! De ser inte sjöfart framför sig när de ser ordet ”hamn”. Men om några år kanske det ända rätta är reguljära linjer också på Norrtäljes inre hamn – och som med omsorgsfull planering av hamnområdet utmärkt kan kombineras med Kulturarvsmuseum och kulturhus. Var finns möjligheten och utrymmet för detta, om bostäder tagit all mark?

Bilden: Karin Mohlin, som går på samma utbildning till auktoriserad Norrtäljeguide som jag och elva till, berättar om planerna för hamnområdet i Norrtälje, med ångbåten S/S NORRTELJE och de omdiskuterade silona. © Foto Anders D nov 2010.

Att omgestalta en hamn: Exemplet Norrtälje

Nu har det verkligen tagit fart i debatten om hamnområdet i Norrtälje stad. I fokus har länge varit att till varje pris bevara de landmärken som hamnens silon är. Många spännande, mer eller mindre utopiska visioner om hur de skulle kunna bevaras till sitt yttre, med ett helt annat innehåll och en helt annan funktion än idag, har presenterats.
  Nu tar ägaren av dessa silon, Lantmännen, ett helt annat grepp, lägger ut uppdrag till tre arkitektkontor som har en helt osentimental syn på silona som kan rivas, men som också, det är en stor risk, inte känner för och tar vara på Norrtäljes charm och hamnområdets värden. Uppdraget: att visa hur hela 700 bostäder ska kunna klämmas in på den del av hamnområdet Lantmännen äger. - Jag ser drygt två år tillbaka, då fick ett förslag om 400 bostäder i hamnen folkopinionen att rasa!

Men medborgarnas vision om hamnen har också sett på helheten, många har visat stor förståelse för hamnområdes själ, vilken betydelse det har och i synnerhet har haft för Norrtälje i århundraden. Det är bara de senaste decennierna som det verkat ganska öde och övergivet. Men nu finns möjligheter att verkligen göra något som blir attraktivt och tillgängligt för den stora allmänheten! Bygg inte bort den möjligheten! Slå inte sönder miljön med ett ”rikemansghetto” som endast kommer att ge tillträde till den fina utsikten för de med feta plånböcker!

Vi har rätt till vårt kulturarv. Vi har mycket i Roslagen att vara stolta över som behöver vårdas och visas upp för omvärlden. Gång på gång upprepas hur viktig besöksnäringen är för Roslagen och dess huvudstad, Norrtälje. Och som dragplåster lyfts ofta besöksmålets kultur fram. Men satsa på den då! Problemet med museer och andra byggnader för kultur är att de inte kan ge de snabba klipp som luckrativt byggande av bostadsrätter ger – men kulturens hus har helt andra och mycket mer långvariga värden. Det är den stora allmänheten som gör vinsten på satsningar till allmän nytta.
Norrtälje Kommun har en skyldighet mot sina medborgare och besökare: Ett nytt Roslagsmuseum, med stora öppna ytor, som kan ta emot de mest skiftande temporära eller stationära utställningar.
  Hur värdesätter en kommun sitt kulturarv, en kommun som utan ersättningslokal i åratal stänger sitt centrala museum och utestänger oss från vår historia?
- Ta fram samlingar i ljuset, ur magasinets mörker!– Här i hamnområdet finns möjligheterna!

Redan långt innan Norrtälje blev stad (1622) var hamnen en livlig handelsplats, och så fortsatte in på 1900-talets första decennier. inte minst under höstmarknaden. I hamnen bytte saltströmming, råg, korn och rovor ägare. En halv tunna strömming för en tunna råg var den fasta växelkursen i mer än hundra år. Mellanökor och storbåtar från öar ute i havsbandet roddes och seglades marknadsdagar i till Norrtälje. Här låg de tätt reling mot reling, med stävarna mot land. Handeln skedde direkt över kaj. Inlandets bönder kom med sina hästdragna foror lastade med tunnor fyllda med det som jorden gav, viktigast var spannmål.
  Så kom modernare tider: För snart femtio år sedan inleddes trafik av Silja-rederierna på Åbo från Norrtälje, ett färjeläge anlades längst ut på piren, ”Nordia” och systerfartyget ”Skandia” gick denna rutt 1961-1974. Av fartyg finns idag bara 110-åringen S/S Norrtelje, permanent i hamnen. Hon har f ö också Ålandsresor på sitt samvete , 1951 och 1952. Fler fina fartyg kunde ligga här.
  En förebild för ett Roslagens museum och kulturhus ute på piren kunde vara Marinmuseum i Karlskrona.

Höstljus i skärgården

Allahelgonahelgen – fredagen blir till heldagsafton och möjliggör två hela dagar på landet. Lördagskvällen är det min första Höstfest i Roslagens Konstnärsgille som medlem, i Norrtälje, och efter den bär det åter mot Stockholm.
  Annars är jag ju varje fredag denna höst på ”skolbänken” i Norrtälje, en hel del resor blir det. Går guideutbildning, som gör ett uppehåll. Förhoppningsvis blir jag fr o m lucia ”Auktoriserad Norrtälje-guide”, som det kommer att heta formellt och officiellt – men jag tycker det klingar bättre med Roslagen, Roslagsguide - känn på det! Precis som Norrtälje Turistbyrå korar Roslags-ambassadörer, även om också den utbildningen begränsar sig till den, i och för sig mycket vidsträckta, Norrtälje kommun. Jag kommer ju också fortsatt att ha min hemmaarena i kustbandet och på öarna, även om jag nu lärt mig ytterligare lite mer om byggnader, människor och samhällsliv i Norrtälje stad, och andra delar av kommunen.
  Vi är 12 blivande guider i denna första utbildningsomgång fokuserad på Norrtälje kommun. Frågan är bara hur stor efterfrågan kommer att bli. Hittills är det väl bara två personer som blivit kända för sina stadsvandringar och guideturer i Norrtälje, och de har ändå haft tid för flera andra sysslor. Man kan ju bli lite fundersam, när man läser i dagens Norrtelje Tidning att Norrtälje blivit nedflyttad på listan över turistkommuner, men den rankingen verkar mest handla om omsättning i pengar, inte kvaliteten på besöksmålet!
  Förhoppningen är att vi ska hitta nya målgrupper som efterfrågar fler guidade turer, och att turismen i och nyfikenheten på Roslagen ska öka, och att vi genom vår blivande förening ska lyckas marknadsföra våra tjänster. Och internet: egen domän och rudiment till hemsida finns redan, men den ska ju också fyllas med engagerande innehåll, kommer att ske gradvis.
http://norrtaljeguide,se
  Ja, så får jag när tiden är mogen ytterligare en sträng på min redan mångsträngade lyra…

Nu till stugan vid havet. Det vi inte hann med och det som inte gick att genomföra då genuin vinter mötte oss där ute för fjorton dagar sedan, kommer att sysselsätta oss. Ser fram emot att se ett solbelyst höstlandskap, den klara luften denna årstid är ju i särklass.
  Senast lyckades vi dra upp och vända båten för vintervila vid den nyrenoverade sjöboden, få in en del av utemöblerna, röja delar av det som grenverk som den tunga snön knäckt på många av de stora tallarna och några andra träd, fortsättning följer nu. Och så väntar en hel del blomsterlökar på att komma i jorden, det kan tyckas lite sent, men det blir nog bra.
  Det julkortslandskap som mötte oss 22-23 oktober fångade jag på bild. Under natten lämnade några djur spår i det bitvis decimetertjocka snötäcket. Tyckte spåren var lite små, men tror på lodjur.
Här ses också båten som måste skottas fri från snö innan den kunde ros till uppdragsplatsen, isflak kunde lyftas ur båten när jag skulle ösa den! Motorn lyftes ur. Under vår lilla roddtur krossade vi några mm tjock is i det inre av viken. Detta i oktober! En föraning om vad för vinter som är på väg.
Men det var 14 dagar sedan. Nu väntar höstdagar med hög klar luft, barmark och plusgrader.
  Nu ska målarlåda och akvarellpapper med, och jag hoppas vi får tid till några sköna höstpromenader.
  Plockade nyligen ned mina tavlor i Kulturcentrum Hallonbergen (Sundbyberg), nästa tillfälle att se mina tavlor blir vid lö-sö andra advent ”Advent i Ateljén”, Anders Tecknarstuga. Kanske har jag några skärgårdsbilder i novemberljus klara till dess.