S/S Blidösund. Skeppsbron 100 år senare

IDAG 7 mars, sent på kvällen för exakt 100 år sedan lade S/S Blidösund, denna härliga klenod, till vid Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm, efter en till delar strapatsrik jungfruresa längs Sveriges kuster, från varvet i Göteborg, där resan startat 4 mars.

   Denna idag enda koleldade ångbåten i trafik i Stockholms skärgård har givit så många av sina passagerare härliga upplevelser, inte minst Musikbåten Blidösund. Hon var först bland ångbåtarna i Stockholm att ge sig ut på att i sommarkvällen med gladjazz, tunggung eller melodiska balader i aktersalongen. Och fullt med folk!

Innan IMO och EU bara för få år sedan satte nya, snäva gränser för hennes fartområde och därmed stopp för ”oskyddade vatten”, som hon f ö alltid gått i sedan hon byggdes 1911!! -har många kunnat njuta av besök i ytterskärgård och förtöjning vid de mest osannolika småklippor, ofta med den säkra skepparen och kunniga guiden Göran Sjödin vid roder och mikrofon. Svenska Högarna har alltid varit det mest väderkänsliga målet för dessa speciella exkursioner, och det har inte alla gånger varit möjligt att genomföra resorna till denna utpost i havsbandet, ett intressant alternativt resmål har ofta funnits i beredskap. Men nu får trafiken begränsas till den ordinarie traden Stockholm- Norrsund- (Norrtälje), och på skärgårdens inre fjärdar.

   Nu om bara ett par timmar, kl 18, samlas vi på Skeppsbron, några av Blidösunds och ångans vänner, för att skåla för de 100 år som gått sedan hon för första gången kom till denna kaj.

Jag har haft nära samarbete med Roslagens Skeppslags Vänner och Roslagens Skeppslag, inte minst när de första Musikprogrammen skulle layoutas och tryckas. Det var i första halvan av 1980-talet, och det var verkligen ont om pengar. Genom återkommande nödrop till de generösa medlemmarna i vänföreningen räddades fortsatt drift av S/S Blidösund flera gånger. Inte minst kritiskt blev läget när ny ångpanna akut behövdes. Många var vi som ideellt gjorde insatser.

   Men bekantskapen med S/S Blidösund har jag enda sedan hon med stor flaggning stilla ångade rakt in i Waxholmsbolagets 100-årsjubileum 1969! Det här fartyget var ju upplagt för att skrotas! Hon stal hela föreställningen. Eric Jägeborg, skeppare på stora pontonkranen Lodbrok, hade knappt ett halvår tidigare räddat fartyget från definitivt gå i graven, och i hemlighet med få invigda satt igång en upprustning. Konstnären Harald Lindberg ritade teckningen som än idag är vänföreningens logotyp. Och min moster Eva, textilkonstnär, hade sytt Blidösunds första namnvimpel, som vid hennes överrumplande uppdykande fladdrade från masten på förstäven.

  Firandet fortsätter. Nalen fylls 12 mars till hennes ära, och så följer fotoutställning på Sjöhistoriska museet, och festligheter i sommar ute på Blidö. Föreningen s/s Blidösunds hemsida berättar mer.

Länga leve S/S Blidösund! Må hon lyckligt segla vidare i 100 år till!

S/S Blidösund 100 År! och om att bygga i hamnområden

Vi är många som har visioner om ett för allmänheten attraktivt område i och intill den framtida Norrtälje hamn. Det förutsätter att antalet bostäder just här begränsas, att flera av byggnaderna som får spegla sig i Norrtäljevikens glitter är publika, och att så mycket hamnplan finns kvar att i viss omfattning handelsfartyg fortfar att kunna anlöpa denna innerstadshamn, och att ståtliga gästande fartyg ska kunna erbjudas både kajlängd och evenemangsyta på land intill.
Det förtjänar att nämnas lite fakta om hamnen idag:
Från stora farleden ute vid Kapellskär är det ca 12 sjömil vacker insegling genom Norrtäljeviken in till Roslagens huvudstad. Hamnen hade stor betydelse redan när staden fick sitt privilegiebrev1622. Den trafikeras av cirka 200 fartyg om året (ett par år gammal siffra), med avslutade spannmålsfrakter och med fliset lossat i annan biobränslehamn minskar antalet ordentligt. Men hamnen har ändå sin mycket viktiga funktion. Återkommande är ångfartyget Blidösunds besök för musik- och skärgårdsturer sommartid.

Det är f ö en synnerligen betydelsefull dag för S/S BLIDÖSUND denna fredag! Det är nämligen idag exakt 100 år sedan hon helt nybyggd lämnade varvet, Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg, för att sedan, efter en ganska strapatsrik resa runt runt svenska kusten, med nattuppehåll i Helsingborg och Simrishamn, komma fram till Skeppsbron i Stockholm kvällen 7 mars 1911! Mer om Blidösunds jubileumsår i kommande bloggar.

Då och då gästas Norrtälje hamn även av utländska flottbesök, och ståtliga segelfartyg som ostindiefararen Götheborg, har kommit på celebra och mycket publikdragande besök, och måste ha den möjligheten i framtiden också. Andra tilldragelser i hamnen är regattabesök och en del båttävlingar.
Och så har ju hamnen Norrtäljes egen pärla stadigt förtöjd: S/S NORRTELJE. Hon borde kunna få sällskap på kajen av byggnader för kustkultur, t ex med ett båtbyggeri för Föreningen Allmogebåtars Norrtäljesektion!

Att frakta byggnadsmaterial sjövägen är också mycket energieffektivt, och avlastar de redan de trafiktäta vägarna från många tunga transporter. Här har vi en hamn mitt i kommande byggprojekt!

De som en gång kommer att ha möjlighet att flytta in i nya bostäder i området måste informeras att då och då kommer det att vara livlig aktivitet på och vid kajen, och inte ha möjlighet att stoppa detta genom att klaga på att det stor deras ro, och sänker värdestegringen på deras exklusiva bostadsrätter!

Gå gärna vidare och läs min NT-blogg från i tisdags, om betydelsen av största omsorg vid ev. exploatering av attraktiva områden!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.519240

Stadsomvandlingens långvariga följder

HÄR ÄR MIN SENASTE ARTIKEL för Norrtelje TidningsLäsar blogg, publicerad där 1 mars 2011:

Det råder en förtätningsiver i Stockholm som riskerar att förstöra stora värden. Men också byggande i Norrtälje kan ställa till det.

Att vi ska vara extra aktsamma om den känsliga miljön runt Slussen, Södermalmstorg och Skeppsbron är självklart, det visar inte minst de många protester som avvisar stadens hittills lagda förslag om Nya Slussen. Den öppna vyn mot Saltsjön under Katarinahissen och mot Riddarfjärden från Södermalmstorg måste bevaras, inte bara en öppning norrut mot gamla Kornhamn. Protesterna är massiva, en opposition formerar sig för Slussens bevarande, en annan för en alternativ ombyggnad med smäckra broar och en stark begränsning av nya byggnader.

”- Byggnader för kommersiella ändamål och kontor måste till för att finansiera en del av den dyra Slussen-ombyggnaden” säger stadens planerare.

- Se då till att planera om ekonomin, och ta in pengar på byggnader för näringslivet i andra delar av staden till detta projekt! säger jag.

Samtidigt måste vi ha kraft att slå vakt om de värdefulla grönstråk och gröna kilar vi har i närförorten, och gamla ovärderliga centrumkärnor och hamnmiljöer i våra mindre städer som Norrtälje.

Läget vid vattnet i Norrtälje hamn är som gjort för byggnader för publika ändamål – konsert- och kongresshus, konstmuseum, ungdomshus, badhus - Uppenbarligen krävs en stor och bred folkopinion för detta, eftersom stadens styrande verkar sitta i knäet på privata byggherrar!

Detta måste också få utrymme i riks-media, inte bara i Norrtelje Tidning. Slussen får inte ta allt ”stadsbyggnadsutrymme” i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet!

De gröna stråken i Stockholms närförorter planerades med stor omsorg för att bevara befintliga naturvärden i de stadsdelar som byggdes på 1930- och 40- och 50-talen. Det gäller i söderort Gröndal, Årsta, Björkhagen, m fl.

Exempelvis kvarteret, där jag bor i Årsta:

”Stockholmshem byggde år 1947 kv. Ullungen i Årsta, arkitekt var Nils Sterner, fastighetskontoret. I kvarteret återfinns mycket av det som är karakteristiskt för "folkhems"-periodens stadsplanering och arkitektur. Lummiga gårdar mellan huslängorna, stor hänsyn till befintlig terräng och växtlighet. Sparade berghällar och naturmark i förening med känsligt inplacerad ny vegetation."

Nu slås denna grön-plan sönder på flera ställen genom klåfingriga förtätningar inne mellan 40-talshusen.

Hamnmiljön i Norrtälje kräver samma omsorg som när man på 40-talet byggde Årsta: Det är historisk mark. Utan sjöfart och hamn hade aldrig Norrtälje blivit en marknadsplats, som växte från liten by till stad, med privilegiebrev 1622 och betydelsefullt gevärsfaktori startat 1623. Det är ett stort ansvar stadsplanerarna idag har, när man ger sig på denna miljö. Det kommer att ge spår i stadsbilden som blir bestående minst hundra år framåt!

Årsta är en av de Stockholms stadsdelar som nu är föremål för de största byggprojekten, med upp mot 10.000 nya lägenheter och mycket förlorad grönyta i de hårdaste exploateringsplanerna! Vår stora grönyta Årstafältet vill man hårdexploatera. Den måste räddas! Över partigränserna, i samråd med alla boende runtfältet, beslöts 2002 om Landskapspark Årstafältet, med byggande endast i parkens ytterkanter. Detta fullmäktigebeslut revs upp av moderaterna, strax efter valsegern 2006. Återgå till 2002 demokratiskt fattade beslut och fullfölj Landskapsparken!

Intill fältet finns stora, redan asfalterade ytor som skulle kunna bebyggas med många tusen lägenheter: Nuv. partihallsområdet och Västberga industriområde. Idag plats för lossning och uppställning av långtradare. Godsterminaler passar bättre längre ut från staden, där de också kan få utrymme för framtida expansion.

Det blir än naturligarel, när all containertrafik flyttat från Frihamnen inne i Stockholm till den nya containerhamnen, Norvik-Nynäshamn. Den är nu mycket nära ett förverkligande. Regeringen undanröjde alla överklaganden i förra veckan!

Nya bostäder behövs både i Stockholm och i Norrtälje, i synnerhet hyresrätter till rimliga hyror. Men det lär vi inte få se i Norrtälje hamn - det blir med största sannolikhet exklusiva bostadsrätter och de kommer att kosta!

Men alla kommuner måste vara med. Nu måste också Danderyd och Täby ta sitt ansvar och börja bygga hyresrätter åt "vanligt folk".

2011-03-01 kl 16,50: Fått en väldigt trevlig kommentar till artikeln genom Facebook från Lars-Erik Backman, tidigare bostadspolitisk reporter på Ekot i Sveriges Radio: "Mycket bra artikel , särskilt bra om Årsta!"

Vårda gröna kilar och de fria vyerna i stan!

Det råder en förtätningsiver Stockholm som riskerar att förstöra stora värden i vår stad. Att vi ska vara mycket aktsamma om den känsliga miljön runt Slussen, Södermalmstorg och Skeppsbron är självklart, det visar inte minst de många protester som avvisar stadens lagda förslag om Nya Slussen. Den öppna vyn mot Saltsjön under Katarinahissen och mot Riddarfjärden från Södermalmstorg som fortfarande finns måste bevaras, inte bara en öppning norrut mot gamla Kornhamn. Protesterna mot de av staden presenterade planerna är massiva, en opposition formerar sig för Slussens bevarande, en annan för en alternativ mycket måttfull ombyggnad.

Samtidigt måste vi fokusera på de värdefulla grönstråk och gröna kilar vi har i närförorten, Det får alldeles för lite utrymme massmedia och folkopinion, när Slussen kräver så mycket energi! Dessa gröna stråk sparades mycket genomtänkt och när man omsorgsfullt byggde här på 1930- och 40- och 50talen. Det gäller i söderort Gröndal, Årsta, Hammarbyhöjden, Björkhagen, Kärrtorp. Bagarmossen m fl.

Den av dessa stadsdelar som nu är föremål för de största byggprojekten är Årsta, med planer att bygga för över 10.000 nya Årstabor! Redan har i fördjupad översiktsplan godkänts Årstastråket, på den mark längs tvärbanan som frigörs av den nedgrävda kraftledningen, över 2000 lägenheter. Klåfingrigt vill man samtidigt förtäta med enskilda objekt i den gamla bebyggelsen. Årstafältet måste räddas! Men här vill de centrala krafterna hårdexploatera, trots att man över partigränserna är 2002 godkände Landskapspark Årstafältet, med byggande endast parkens ytterkanter.

För att bygga 4-6.000 lägenheter och ändå förverkliga Landskapspark Årstafältet finns goda möjligheter genom omdisponering av partihallsområdet och Västberga industriområde: Detta är centralt belägen mark med bästa läge intill kollektivtrafik, knutpunkt Årstaberg, med få minuters resa in till centrala staden. Att dessa stora ytor idag används för att vända och ställa upp långtradare är otidsenligt – terminaler för denna godshantering kan med fördel läggas längre ut från staden, där de också kan få utrymme för framtida expansion.

Det blir än aktuellare med en utflyttad godsterminal, när all coontainertrafik flyttat från Frihamnen inne i Stockholm till den nya containerhamnen, Norvik-Nynäshamn. Den är nu mycket nära ett förverkligande! Regeringen undanröjde alla överklaganden i veckan,och det försök som görs av en klagandet att pröva frågan i Högsta Domstolen, ser jag inte ett så stort realism i, av sådant prejudicerande allmänintresse kan knappast ett hamnbygge vara.

Med dessa stora bostadsprojekt behöver vi behålla de återstående gröna ytor och de fria vyer vi har i Årsta idag. Att projektera förtätning i parker och i gamla trädgårdar, mellan nuvarande bebyggelse, borde inte vara tillåtet. Man nödgas då också fälla träd som idag tar vara på koldioxiden.

Byggplaner alldeles intill min bostad skulle innebära dramatiska förändringar i kvarterets närmiljö och sänka bruksvärdet: Det gröna stråket mot Årstaliden och Årstaskogen skulle till stor del byggas för, den gamla trädgården där bygget planeras, har en gång tillhört ett torp under Årsta Gård, och flera av träden är upp mot 100 år gamla. Under den kärva vintern är trädens frukter attraktiva för rådjuren, vi har en familj om sex rådjur som ofta går här, tämligen orädda tar de ett steg tillbaka och avvaktar de mellan träden medan hundägare och joggare passerar.

Många av oss har flyttat ut till denna mycket trivsamma närförort Årsta p g a grönskan mellan husen och kontakten med naturen. När nu nya hus planeras följs inte heller hittillsvarande praxis med en grön yta med planteringar mellan hus och trottoar, och tidigare enhetligt låga hushöjd överskrids, ofta med råge. I de gamla husen skulle vi få mörkt och skuggigt mot de nya fasaderna. Vi skulle få en påträngande insyn i sovrum och kök, som alla vetter mot det tänkta nybygget, Idag har vi ljusa lägenheter med blick mot öppen himmel, och en fascinerande vy mot Årstaskogen med Södersjukhuset i fonden.

Visst behövs bostäder i storstockholm, i synnerhet hyresrätter. Men nu är det hög tid att också grannkommunerna i norr tar sitt ansvar! Ta ert ansvar, Danderyd och Täby! Stockholms stad är i flera stadsdelar i princip fullbebyggt!

Pendelbåten går - när bussen står. Och SL-kortet gäller.

Fredagen då snöfall lamslog mycket, inte minst all busstrafik i stad och län - då ville jag ut och åka en tur med båt! – ”Sjövägen”, pilotprojektet med kollektivtrafik till sjöss mellan Stockholm (Nybroviken), Nacka (Saltsjökvarn, Finnboda och Nacka strand) och Lidingö (AGA/Dalenum). Linjen har funnits några år, men sedan augusti 2010 gäller SL-kortet!
Resor med kollektivtrafik i länet, oberoende om underlaget för transporten är land eller vatten, borde kunna ske med SL-kortet, och med samma taxor rakt över! Det har de i västra Sverige, med Västtrafik, samma biljettsystem på lokaltåg, bussar och all skärgårdstrafik med båt!

Jag ska från Årsta till Nybroviken, och avgången 13.00 med m/s Kanholmen för en rundtur, den tar knappt 1 1/2 timme. . Men, som sagt, inga bussar. Och t-banans linje 19 utan ström! God fart på gångvägen tack vare gå-stavar. Jag bor lyckligtvis ganska nära Tvärbanan – tar den för att först åka till Liljeholmen.
25 meter före hållplatsläge i Liljeholmen blir det stopp! Is i spåren! Föraren ger besked – han ska backa tvärbanevagnarna, det blir en bra bit, för att ta sats - men vid samma ställe stopp igen! Bakre vagnen står tvärs över vägarna in i rondellen. Efter en stund kommer besked: vi får stiga av ute i gatan. De som ska mot Alvik får ta tunnelbana till T-centralen och byta mot grön linje där.
Jag kommer med en t-bana för att i tid från T Östermalmstorg hinna gå ned till båten. Inget problem för m/s Kanholmen att ta sig fram mellan isflaken. På radio har resande från och till Nacka denna dag särskilt hänvisats till resmöjligheten med denna pendelbåt. Så mycket trevligare också.



Och enligt trafikinformationen denna dag fungerar även all Waxholmsbolagets trafik, med ett litet undantag, när vinterns återkomst slår ut det mesta till lands. Till sjöss går det bäst!
Detta visar också betydelsen av parallella kommunikationsslag, om ett bryter ihop. Men det är något landstingspolitikerna haft svårt att ta till sig. På denna pendlarbåt kan cyklar tas med utan kostnad – bara de inte blir fler än fyra… så jag ska ha med hojen till våren och cykla upp till föräldrahemmet på norra Lidingö.
Jag har det mysigt ombord, har med kaffe och mackor och aktuella körnoter att sortera in i sin pärm. Kameran hittar hela tiden motiv. Och jag har givande samtal med några resenärer.

Ett mycket forcerat byggande sker vid våra vatten och flera stora projekt som vi ser från båten har redan kommit långt. Visst, det ger ökat underlag för kollektivtrafik på vattnet. Men hamnmiljö och inte minst de tallbevuxna bergsidorna längs inseglingen mot Stockholm har stora värden. Alla nya bostadsområden måste inte doppa näsen i Saltsjön! (eller Mälaren)
Från m/s Kanholmen kan vi se hur stadens gamla kvarnar förvandlas till hotell, kontor och bostäder, Finnboda Varf omvandlas av HSB till ett exklusivt bostadsområde för tjocka plånböcker, Nacka strand hyser inte längre J V Svenssons automobilbrik (som aldrig tillverkade någon bil utan Avance tändkulemotorer för skutor och båtar) och det nu startade bostadsbyggena vid AGA på Lidingö förvandlar ett annat industriområde. Har finns exempel man inte behöver ta efter i t ex Norrtälje hamn, kanske också se något som kan vara en förebild.


Men glöm inte att vi behöver fungerande kajer! För vi behöver sjöfarten, och det behovet kommer att öka framöver, även in till centrala delar av våra städer, energieffektiva transporter på ett underlag som, utan underhållskostnader, bara ligger och väntar på att tas i bruk – vattnet!
Skär inte av hamnbassänger med broar som utesluter fartygsbesök vid de inre kajpartierna. Se hur man ströp livet vid kajerna i Gävle genom en stor, låg bilbro. Gör inte om samma sak i Norrtälje!

ETT DESTINATIONSBOLAG för HELA ROSLAGEN?

Var finns vi rospiggar en mörk januarikväll?

Många skulle svara: framför tv-n, eller med en bok i skönaste fåtöljen framför öppna spisen (om man har någon). Vem skulle kunna gissa ”på ett möte om utformningen av den fortsatta turiststrategin i Roslagen”? Tisdag 11 januari 2011. Plats Norrtälje Konsthall. Tid 18.30-20.30.
Helt fantastiskt! Det fanns plats för 60 personer. Redan flera veckor i förväg var det fulltecknat! – och till och med en liten kölista!
På uppdrag av kommunstyrelsen har näringslivschefen Dan Löfgren med utgångspunkt i ett 100-sidigt dokument om besöksnäringen i Sverige utformat en strategi för regionen Roslagen, som underlag för ett skissat stort destinationsbolag. Att presentera den tog huvuddelen av tiden före paus. Låt mig kalla den en typisk tjänstemannaprodukt beställd uppifrån - inte framväxt nedifrån gräsrötterna. De av samma näringslivschef formulerade frågorna efter paus var formulerade direkt relaterade till detta dokument – och det var dessa han ville att vi skulle diskutera.
Men stora delar av auditoriet ville gå ”en annan väg”. Vi var flera på plats med decenniers förankring i det lokala föreningslivet, ofta med hundratals timmar av ideellt arbete bakom oss, som efterlyste föreningslivets roll i detta strategidokument. Det saknades helt.
Dessa eldsjälar, utan vilka vi inte hade ett bevarat kulturarv, känner nog att det är något annat som är mer anpassat till lokala förhållanden och som bygger på förankring i bygden som behövs. Inte ett stort av det lokala näringslivet och berörda kommuner ägt destinationsbolag omfattande hela Roslagen. Det skulle också kräva för föreningar och kulturgrupper omöjliga kostnader att få ett utrymme i dess material i konkurrens med de stora aktörerna på marknaden, som har ekonomiska muskler.
Föreningar, grupper och enskilda som är en förutsättning för att många av besöksmålen ska få den skötsel som behövs och vara tillgängliga för besök, skulle nog lätt komma i skuggan, eller helt glömmas bort, med en sådan överbyggnad, befarar många.
Den vision Dan Löfgren lade fram om en bokningsbar ”sajt” på nätet, påminner mest om det som redan finns - ”Visit Skärgården” = (denna förhatliga språkblandning – som”Lean cuisine”). Där ges bara utrymme för dess medlemmar, som betalat för sig, att annonsera och lägga in länkar. Här hittar vi alla krogar, vandrarhem, eventföretag och rederier som en besökare söker för att resa, äta och bo. Men väldigt lite eller inget om själva besöksmålen med konst, musik, kultur, naturreservat och kulturhistoria.

Roslagen, från Örskär i norr till Vaxholm i söder och Rånäs och Gottröra i väster är ju tokstort till ytan om man inte marknadsför varje kommun för sig. Här finns de mest skiftande besöksmål, det är ju många fler destinationer än en! Norrtälje är nog stort för att stå på egna ben, denna kommun som upptar nästan 1/3 av länets yta, vars skärgård har 9000 öar och skär och omfattar i stort sett hela Mellersta Roslagen – och som har en väl inarbetad en symbol sedan 1622: Det oppresta ankaret!

Vi finns nu 11 stycken alldeles nydiplomerade och auktoriserade Norrtäljeguider. Vi ska hjälpa de som så önskar att hitta fram till pärlorna i denna kommun. Engagera oss! Att bekanta sig med hela Norrtälje kommun är omfattande - där har flera av oss haft stor glädje av utbildningen till Roslagsambassadörer - som då "bara" omfattade Norrrtälje kommun. Jag ser flera goda kvaliteter i det.

Men med vad symbolisera Roslagen? Det påpekades ju direkt under kvällen att Roslagen som helhet saknar en sådan ”artefakt”, som man kallade det.

Och Dan Löfgren använde f ö kommunallagen på ett märkligt sätt: Att den skulle förhindra att man sålde biljetter och även dalahästar på Norrtälje Turistbyrå – i kommunal regi. Det är ju inte saken. Kommunallagen stadgar vilka nämnder och förvaltningar en kommun måste ha. Därutöver står det kommunen fritt att bygga på organisationen efter behov. Och behov av en Turistbyrå har verkligen Norrtälje!

Om nödvändigtvis Turistbyrån ska bolagiseras behåll den då som ett 100 %-igt kommunalägt bolag! Genom att lägga de kommunala bolagen i en liten koncern, kan ju vinster mot förluster kvittas mot varandra. Se hur man gjort i Stockholm! Stockholms Hamn AB – inklusive den livliga hamnverksamheten i Kapellskär - drivs fullt ut marknadsmässigt, som de flesta av stadens bolag, och går med vinst – och är 100% ägd av Stockholms stad!

I det fortsatta arbetet med en strategi för besöksnäringen i Roslagen: Slå vakt om de kvaliteter som ett självständigt Norrtälje har!

Bilden: Telefonen på Pythagoras kontor, flitigt använd för bokningar och beställningar under verkstadens produktiva tid. Nu är ju Pythagoras verkstäder ett av vårt lands viktigaste industriminnen och ett besöksmål utan konkurrens i sitt slag. © foto Anders Djerf 2009.

Is och snö och hamnens arbetare

Månad efter månad med minusgrader. Isarna lägger sig och insjöarna är helt snötäckta. Sjöfarten tar sig fram, med isbrytares hjälp om så behövs. Fortsätter det så här kommer bara fartyg med riktigt hög isklass få tillstånd att ge sig ut i isarna. Men starka vindar och snödrev ökar ju också risken för nedisning. Mindre båtar vilar nu bäst på land.
Men de snötäckta isarna är också förrädiska, på många ställen inget för skidåkare eller långfärdsskridskor, och ännu mindre för en promenad.

Men det arbetas trots kyla och snö månad efter månad i Stockholms vatten. Inte minst med Citytunneln, som kräver omfattande arbeten under ytan. Nedanför Mariaberget gör arbetspråmar och små bogserbåtar återkommande extra varv under sina transporter för att hålla vattnet öppet och bryta ner isflaken.
Denna vinter är det tidvis livlig trafik i den brutna rännan som skär över Riddarfjärden, går vidare under Västerbron och runt Långholmen till farleden i Årstaviken.
Ofta har ju Riddarfjärden lämnats obruten, till skridskoåkarnas fromma. Trafiken i Årstaviken domineras under vintertid av sandbåten Jehander 1:s dagliga turer från sandtäkten i Löten till stadens stora byggarbetsplatser, under de senaste åren huvudsakligen Hammarby Sjöstad.
I en annan del av Riddarfjärden pågår också aktivitet. För att göra staden framkomlig och få undan något av de stora snömängderna denna vinter kör nu stora lastbilar i skytteltrafik till Kungsholms Hamnplan, den deras laster tippas i fjärden. Strax utanför kajkanten attackerar Stockholms hamns lilla bogserare Örjan de smutsgrå snömassorna för att sprida dem i vattnet. Hur påverkar det miljön, förresten? Örjan mitt i sörjan!
Efter arbetsdagen drar sig arbetsbåtar och bogserare hem till sina depåer.

Häromkvällen såg jag Avelinarnas TOM med sin karakteristiska höga styrhytt och transportfärjan Balder efter väl förrättat värv söka sig från Mälaren mot Hammarbyslussen för att ta sig in till sin hemmakaj, som är på Saltsjösidan.
I söder den gråsvarta Årstaskogen, himlen mörk, den snötäckta isen lite ljusare, och så rännan, svart och kall. Bogserbåten TOM svepte med sitt starka sökarljus. Sakta gled de två fartygen in i slussen.
Jag skyndade mig med kamera ned till Danviksbron. Balder hade hittat sin plats vid kajen, TOM på väg in. Besättningarna fick hantera hårdfrusna förtöjningstampar på snöiga hala däcket, det gäller att veta var man sätter fötterna. Landströmmen kopplas på. De stora bogserarna TED och TUG ligger stilla vid kajen och vilar denna dag. Nu är hela rederiet i hamn. Där Marin & Haverikonsult, som rederiet heter, har sin depå, lossade förr de s k ”giraffkranarna” stål för Bröderna Edstrand.
Längre bort vid LUMA-fabriken står den stolta, fasadbelysta LUMA-kranen som ett minnesmärke över all den aktivitet som förr var längs kajerna i Hammarbyhamnen.

Stockholm är en stad vid vattnet!