Göran Greider gästade Vänsterpartiet i Årsta

Vänsterpartiet Årsta gästas i höst både av journalisten och poeten Göran Greider - och i slutet av november partiledaren Jonas Sjöstedt, Öppna Möten riktade till den intresserade allmänheten.

16 oktober hade ett nittiotal personer bänkat sig för att lyssna på och samtala med Göran Greider, denne mycket aktive debattör, poet, chefredaktör för Dalademokraten och, inte minst, Årstabo! Platsen var Årsta Folkets Hus, i salen Mälaren, som ju också är biosalong.

Göran höll en inledning på cirka 40 minuter med utgångspunkt i det politiska läget med nedslag på stora och små områden, både med internationellt, nationellt och lokalt perspektiv. Från att ämnet var ett vård-Sverige där privata ägare gör jätteklipp och skriver sig på ett skatteparadis som Kayman-öarna, till den brist på ”nationell gruvlag” som ger utländska exploatörer fritt fram att starta mineralbrytning och sedan ta med sig alla intäkter utomlands, utan att behöva betala ”gruvskatt”, befann vi oss strax på en hundpromenad på Årstafältet.
  Årsta, den trivsamma stadsdelen. Men samtidigt ett Årsta där ombildningsmaskineriet rullat på så långt att snart ingen vanlig hyresrätt finns att uppbringa.
   Avslutningsvis, före frågor och en diskussion, läste Göran några dikter ur sin alldeles nya diktsamling.
   Publiken var mycket engagerad och debattglad och det var inte så lätt för undertecknad att alla gånger fördela ordet rättvist.
  Göran Greider avtackades med en unik skrift utgiven i liten upplaga, ”Statarliv”, skriven för flera år sedan av Lennart Hals, (mångårig V- ledamot i landstinget och då också medlem i V Årsta) . Häftet bygger på minnen hans mor nedtecknat några årtionden tidigare, om den självupplevda verkligheten som statarbarn på en gård i Sörmland.

Nu är det bara att invänta besöket av Jonas Sjöstedt, tisdagen 27 november kl 19.00 i samma sal Mälaren, i Årsta Folkets Hus!

Historien om en bild - med skyltar. 1.

-->

Det gäller att vara snabb på avtryckaren, när man åker buss, den stannar inte bara för att jag ser ett bra motiv. Och vid denna resa mot Västerås, inte så långt från Enköping, hade jag tur och fick denna skyltrika ”fångst” på en och samma bild:

   Bygdegård, Kromsta lantbod, Hallarby, Härkeberga – även skyltad som sevärdhet –, Veckholm och mitt i allt ett övergångsställe!

   Vad som är lite förvånande är att Veckholm, som ligger 18 km tillbaka i färdriktningen, nödvändigtvis ska trängas på samma stolpe som tre skyltar i motsatt riktning. 

Foto© Anders Djerf 2012,  KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE HELA!

Bygdegården som inte fått med sitt namn är Litslena bygdegård, som för några dagar sedan, 27 oktober, firade sitt 75-årsjubileum. På dagtid hyser lokalerna daghemmet Paletten. Dessutom är Litslena medeltidskyrka värd ett besök, med sitt altarskåp från sent 1400-tal, rikt på väl bevarade träskulpturer och berättande måleri.

   Härkeberga kyrka med Albertus Pictors målningar, sent 1400-tal, är ju tämligen välkänd.

Kromsta Lantbod säljer ett rikt sortiment närproducerat, den är en del av ”Kromsta Lantbruk, Bygg och Bod”. Om man så vänder tillbaka och kommer till Veckholm i nyligen avknoppade Håbo kommun, bör Veckholms kyrka på halvön Trögden, få ett besök.

  Många ortnamn fyllda med historia, att de bevaras och används är en viktig del vårt kulturarv, att allt inte bara blir en massa postnummer och digitala GPS-positioner. Det finns vägkrökar, igenvuxna små ängslyckor, träddungar och gamla husgrunder med namn som bara överlevt i en muntlig tradition, de namnen behöver vi också dokumentera, innan traditionsbärarna tar med sig dem i graven.

   Om övergångsstället har jag inte mycket mer att tillägga, än att Här Går Man....

Tur med kultur i Tallinn

Fredag- söndag: Konferensresa med långa arbetspass ombord på Victoria 1 – under resa Stockholm- Estland och åter.

För att se något av Tallinn finns några timmar mitt på dagen i denna gamla Hansastad. Jag har varit där ett par gånger, men de är många år sedan senast.

Det blev en sen kväll på båten,. Extra sen då jag hade turen att hitta en svensk-estnisk illustratör/konstnärs-kollega, som jag dittills bara sett i våra kataloger. I baren blev det nu långa samtal inte minst om konst långt in på småtimmarna. Väl i hytten och den egna kojen sömn alltför ofta avbruten av storsnarkande hyttkompis!

Den gamla stadskärnan i Tallinn är inte så stor, men mycket finns att se. Stora delar av den gamla stadsmuren är bevarad . På nästan varje större torg hittar man en kyrka, och längs de delvis kullerstensbelagda gränderna blir alltfler av de gamla palatsen och också alla andra byggnader renoverade.

Enormt mycket har hänt sedan Estland blev självständigt 1991. Några år senare var jag i staden på mitt första besök och då var svenska ambassaden i sin barockbyggnad en av de första hus som återställts i sin forna glans, och lyste som en princessbakelse mellan andra ännu grå-bruna fasader i långt gånget förfall.

Nattens samtal ledde till lördagsbesök i kollegans källargalleri och ateljébostad i stadens ytterkant i de gamla kvarteren, flervånings trähus, i mycket olika standard, de flesta ropande på grundligt underhåll. Men ändå respekt för tidigare generationer: här har inte rivits hysteriskt för att bygga nytt från grunden!

Har gillar att ta mig fram på egen hand, kollektivt. Har kommit med spårvagn 3 från centrala stan till hållplats”Volta”. Vagnen går snabbt, det är trångt och jag och många andra får stå. Det skakar och rycker. Tallinns spårvägar går på mycket smalspårig räls, det bidrar starkt till vinglandet tror jag. Men modern utrustning: ljusdisplay med nästa hållplats och slutstation, kortläsare för biljetter.

Över en kopp te och en ostmacka fortsatta trevliga samtal. Jag har tyvärr begränsat med tid, måste lämna dessa charmiga kvarter lite för snart eftersom vi måste återuppta konferensen på båten och jag är den först föredragande. Hittar en buss, och har bekväm återresa åter till centrum.

Jag hoppas snart vara åter, i Tallinn, utan att vara stressad av ett konferensschema.

I Tallinns hamn är färjeavgångarna mycket täta och färjelägena många: Resan över till Helsingfors tar inte många timmar, och trafiken Estland-Finland är omfattande.

När vi är inne med Victoria 1 ligger sammanlagt fem stora färjor vid kaj, plus två stora kryssningsfartyg!

Kom på Skulpturvandring i Årsta idag - och 22 sept!

Offentlig konst berikar närförorten

Den omsorgsfulla planering som föregick bebyggandet av bl.a. Årstas dittills skogbeklädda höjder och av bönder tidigare odlade fält på 1940- och 1950-talet ledde till en harmonisk helhet, bebyggelsen och de nogsamt sparade gröna stråken betydde kvalitet. Ytterligare har utemiljön succesivt berikats med offentlig konst, skulpturer och andra utstmyckningar. De första skulpturerna på plats redan 1947, den senaste invigd i september 2011!

Dessvärre har förtätning drabbat flera kvarter i Årsta och en hel del träd och annan grönska försvunnit, och nästan bara bostadsrätter byggs. Men det senast tillkomna konstverket, ”Årstafrun och trådbussen” är också ett resultat av ett sådant nybebyggt kvarter.

Beräknat på en definierad del av byggkostnaden ska 1 % avsättas till konstnärliga insatser. Det kan vara både inom- och utomhus. Men flest kommer självklart de färdiga verken till glädje, eller förundran, när de placeras utomhus, i det offentliga rummet. Denna 1%-regel måste vi slå vakt om och bevaka. Återkommande kan man hitta tveksamma fall, där vad som borde bekostats inom själva byggbudgeten, fått pengar från det som avsatts för det konstnärliga uttrycket.

Ikväll är det i alla falla dags för höstens första Skulptur- och Kulturvandring under min ledning i Årsta (Stockholm). En stadsvandring i närförorten med samling vid entrén till Årsta Folkets Hus, där vi startar kl 18.00.

Här inleds med skulptören Bror Marklunds Gycklare utanför entén, jag berättar om konstnären Marklund, hans ateljé just vid Årsta Torg och gycklarfigurens centrala plats i hans konstnärsskap.

Den nyinskaffade guidemikrofonen är på laddning och pratmanuset under finjustering. En och en halv timme senare beräknar jag att vi har avslutat intill Årstabergs tvärbanestation.

Du som är pigg på att lära känna både det väl synliga och mer gömda bland Årstas skulpturer - kom med på en guidad konstvandring! Idag kl 18 och även 22 september klockan 14.

Några deltagare lär det bli: DN STH slår på stort idag! Foto och lång text om vandringarna!

Akvarell och pastell i GRISSLEHAMN, 1-19 augusti!

Det har inte blivit tid till så mycket bloggskrivande denna sommar. Penslarna har haft förtur:
Jag har haft intensivt fokus på onsdagens nu avklarade vernissage på Galleri Havet - inrymt i Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Nu hänger mina bilder till beskådande där, ända fram t o m 19 augusti – i det i år nyöppnade galleriet (– som tidigare var en pub.)
De har blivit en hängning jag är nöjd med – efter jobb in på nattimmarna. Och tillfredställande kunna visa så mycket nymålat i sommar.
Öppet fyra timmar om dagen, kl 12-16. Ta er gärna en titt!
Klippor, sjöbodar och seglande skutor inom glas och ram – och en och annan strandskata. Jag har försökt utveckla dessa för mina trogna besökare välbekanta teman. En skuta från utställningen får illustrera denna text.
Mycket folk rör sig i Grisslehamn, och Hotell Havsbaden reser sig i fonden, bortom fiskebåtar och fiskrestauranger, över Eckerölinjens terminal och stora hamnplan. Det gäller bara att tala om att vägen upp till hotellet numer också kan vara en konstvandring, och göra bekant att det finns måleri m m att se i våningen under receptionen!

Men hur locka tjänstgörande kulturjournalist på vår omhuldade tidning till besök på min utställning i Grisslehamn, följd av betraktelse över målningarna i bladet?

Förmiddagens gråväder kom passligt då en hel del skrivande blivit akut, och internet-uppkopplingen äntligen fungerar (hur länge vet ingen), Trassel hela juli. Mycket finns att ta igen. Men när solen tittar fram blir min arbetsmoral för inomhusjobb urusel, då lockar naturen ofta oemotståndligt. Och där ute finns också mycket som väntar på att bli gjort.

Söndag (5 aug) bär det till Stavsnäs för mig, ett kortare besök: Då ska jag kl 14.00 prata lite om min morfar, på Skärgårdsmuseets sommarutställning
”Harald Lindberg och Hemsöborna”.
Det är ju Strindbergsår.
1949 skulle August fyllt 100. Det skulle Bonniers fira med en särskild upplaga av denna skärgårdsklassiker Hemsöborna, som nu för första gången helt skulle följa originalmanus. Morfar gick med entusiasm in för uppdraget när han tillfrågades om att göra bokens illustrationer. De blev många fler än Bonniers tänkt sig – och bra blev det. Det är många festliga detaljer kring hur de kom till.
Nu finns ett urval av originalteckningarna och en del av hans skärgårdsmåleri i det mindre formatet, på Skärgårdsmuseets i Stavsnäs övervåning.

Men söndag = dåligt med busstrafik härutifrån! Finns någon i läsekretsen som kör upp från Björkö mot Elmsta (och bussen mot Norrtälje) denna söndagsmorgon, och jag kan hänga med? Hör gärna av dig!

• Anders Djerf
• 3 aug 2012 13:5

Nu är det vår - och skönheten från Orust sjösatt!

Min trettonde vårrustning av Vindö 28-an "MARIE". Visst är det märkligt: Man tycker sig vara ute i så god tid, komma igång tidigt under mildare vinterdagar med rengöring, skrapning och slipning. Först ska man lokalisera var man har alla skrapor, slipmaskiner, fernissburkar, alla andra färger, slippapper, balsamterpentinen, linoljan m m, m m. Och så alla olika sorters penslar. Börjar med det värsta: skrapa bort det lösa av blå bottenfärgen. Att slipa den undviker jag i det längsta: det färgdammet är inte någon hälsokur. En blå färg som sätter sig överallt.
Och så till resten av alla träsnickerier, lackade, många behöver extra omvårdnad. Grått och avnött: Ja, här behöver renskrapas! Ingen fara – det är ju månader kvar fram till sjösättningen och det finns tid för många lager lack… och så den lackade bordläggningen, som ändå inte renskrapas, skulle behöva tre lager innan sjösättning. Har man mahognybåt, så har man.
Innan bottenmålning omsorgsfullt sökande små torksprickor, tätar meter efter meter med värmepistol i ena handen och kniv med ”Ettan” i andra, en gudabenådad tätning, denna träbåtsägarnas viktiga hjälpmedel för att minska vatteninflödet vid sjösättning.
Bland det knepigare: stämma av däcksfärgen till rätt antikgul kulör (”veteranbåtsgul”), jag gör det numera själv med hjälp av koncentrerat pigment i vita färgen. Det lyckades ganska bra i år. Samma vita färg till däckstaken. Men innan dessa moment av målning, måste jag ju hitta fram burken med anti-halkpulvret. I rätt stund hittar jag den. Den burken har varit en bra investering, räckt i flera år. Sedan ner i det djupaste inre med Danbolin i kölsvinet. Ska den hinna torka så jag kan vattenfylla före sjösättning? Jo det funkar. Med vatten upp till durken för de stå över natten. Det hjälper något.
Också att göra dagen före sjösättning: Hela stora rörställningen ska ner! Först alla presseningarna, sedan alla järnrören, ett efter ett. Får inte gå fel. Inte bara egna båten att passa, på ömse sidor också nylackade träbåtsveteraner.
Och så alla tampar som behövs, fendrar, paddel (motorn ska vi kanske kunna få igång senare).
Sjösättningsdag, lördagmorgon 06.30. Tappa ur vattnet, in med dyvickan igen, nu riktigt omsorgsfullt gänga för gänga.
Den stora mobilkranen har kommit. Kranarmen skjuts upp mot skyn. Min båt en av de första som ska i.
- Hon flyter! Visst läcker hon, men fullt kontrollerbart. Det sprutar inte in som ett Niagarafall i varje fall!
- Detta var nu en dryg vecka sedan (28/4). Det har även varit ett intensivt arbete efter sjösättning att köra alla järnrör till förvaring, alla presenningar och stegar likaså. Demontera och frakta undan tyresövaggan är också ett jobb. Nu är det fixat. Och hela varvsområdet och yttre plan storstädades av klubbens alla medlemmar igår, söndag. Riktigt prydligt är det nu!
- Idag dags att plocka ner masten från mastskjulet, börja slipa och skrapa den, även här gäller lack i tre omgångar. Hittar jag sedan alla beslag, stag, fall - och ny klubbvimpel måste jag ju skaffa.
- Innan jag når fram till påmastning lär jag hinna skriva en krönika till, om att vårda en Vindö 28 vid namnet MARIE, byggd 1963. En båt byggd för trygg segling, även om man är ensam ombord.

Vi som jobbar med våra båtar på Stockholm innerstads båtklubbar ger liv åt stränderna sena höstar och från tidig vårvinter. Det hoppas jag värdesätts i högre grad av stadens styrande! Att vårda en träbåt är ett långsiktigt arbete. De korta ett-års-kontrakt båtklubbarna i Stockholm har idag måste kunna skrivas på tio år! Stockholmsvänstern borde kunna ta upp den frågan på allvar.

Kulturskymning vid Valla Torg

Kulturskymning på Valla Torg? Nej, rena natta!

Innan jag ens hunnit stiga upp, än mindre hunnit till frukost idag onsdagen den 25 april, får jag morgonens kalldusch! Det pinglade till i e-postlådan i min iphone. Innehåll: Det allmännyttiga bostadsbolaget Stockholmshem gav igår kl 16.55 per mail (!) Walla Scen på Valla torg i Årsta dödsstöten.

 För Bengt Rydén och Anna Wahlström, initiativtagare till, och ansvariga för Walla Scen, var självklart beskedet en chock! Sista september 2012 ska de vara ute ur lokalerna, f d kontorslokaler, som de själva med hårt arbete och hjälp av familj och vänner och många, många timmars slit, under nio månader 2007 med omfattande rivningar och ombyggnad, anpassade till aktiv teaterscen.

  Utkörda! Av vårt eget Stockholmshem! Utan hänsyn till den kreativa kraften i verksamheten, och att det är den enda publika kulturlokalen i detta område (Årsta söder om tvärbanan) !

- En fotograf, som säger sig kunna betala dubbla hyran, har Stockholmshem lovat bort lokalen till, för de sista två åren innan butikslängan beräknas rivas, tidigast 2014!

Jag hyr min bostad i Årsta av Stockholmshem sedan 2003, och har intill i år betraktat som ett av de bästa och mest välskötta bostadsbolagen. Men nu!? Först förhalar Stockholmshem hyresförhandlingarna för 2012 för oss bostadshyresgäster i hela beståndet och tvingar i år fram den största nivåhöjningen bland de tre stora allmännyttiga bolagen  i stan.

  Sedan denna hantering av Wallagruppen och Walla Scen på Valla Torg. En kulturskymning som snarare är rena svarta natten!

 

Det är redan ödsligt nog på Valla Torg med många av butikslokalerna tomma sedan länge. Man  (Stockholmshem) låter hellre lokalerna stå tomma och förfalla, än fylla dem med liv och aktivitet på tidsbegränsade kontrakt, i väntan på beslut om större förändringar, rivnings–tillstånd och förtätning.

  Nu släcker Stockholmshem det sista kämpande ljuset på kulturhimlen i denna del av Årsta!

  De två kulturidealisterna, Bengt Rydén och Anna Wahlström, som driver Walla Scen, och f ö båda nyblivna medlemmar i Vänsterpartiet Årsta, behöver denna dag allt stöd.

  Och om det finns det minsta av förståelse hos Stockholmshem för vad det betytt för Valla Torg och Sandfjärdsgatan att de gångna fem åren ha haft Walla Scen som en mötesplats för scenkonst, bild och musik, och den minsta respekt för allt eget arbete Wallagruppen lagt ned för att skapa denna scen - då tar man tillbaka gårdagens besked, och låter förlänga avtalet med Bengt Rydén och Anna Wahlström, tills det blir dags för huset att evakueras för ombyggnad/rivning. I dagsläget finns inte ens en fastställd detaljplan för det nya Valla Torg!

  Stockholmshem agerar självsvåldigt! Följ gängse och lagstadgade rutiner! Stadsbyggnadsnämnden och andra instanser, samt folket i Samrådsförfarande, måste först få säga sitt!

Anders Djerf

Ordförande Vänsterpartiet Årsta