Björkö-Arholma församling: Farväl

Socken- och församlingsgränsen långt uppe i skogen på Björkö. Från buss 636 en vinterdag. Foto© Anders Djerf

Att vi ska behöva strida för namnet på vår ö!
Björkö heter Björkö. Inte Väddö. Däremot var det, som idag är Björkö-Arholma församling, en gång en del av Vätö församling. Större delen av Björkö utom en bit i norr (varför det inte blev hela ön kan man fråga sig) bröt sig ut och bildar sedan 1914 församling tillsammans med Arholma och några mindre öar. Från 1962 annexförsamling i pastoratet Väddö och Björkö-Arholma.

Nu har kyrkan (på Väddö) bestämt sig för att slå ihop dessa församlingar.
Björkö-Arholma församling går i graven, får inte ens finnas med i namnet, då domkapitlet nu förordar att den nya församlingen ska heta Väddö församling. - Pastoratet hade inte skickat in förslaget ”Väddö – Björkö-Arholma församling”! Bara ”Väddö-Björkö församling”, som man förkastar . . .

Geografiskt sträcker sig Björkö till den låglänta delen norr om Salnö, där vägen går över till Lingslätö (som bildar Barnens Ö tillsammans med Granö och Assön). Men till den geografiska gränsen räcker alltså inte nuvarande församling men inte heller postnumret 760 42 Björkö. En bra bit ner på Björkö är postadressen Väddö ! – dock inte sammanfallande med församlingsgränsen... Men där finns nog ändå ett spår av samband.
  När nu Björkö-Arholma församling försvinner kan vi väl få Björkö-postnummer på hela ön! Arholma ö har f ö eget postnummer sedan länge. 760 41.
  Postverket drog in sommarutdelningen fr o m sommaren 2012 - bara för att vi inte bor i våra stugor stadigvarande på vintern (!). Kulturarvet omfattar genuina och hävdvunna namn, på orter, öar, och platser, inte bara ett intresse för den lokala hembygdsföreningen, utan det har också värden för turismen och besöksnäringen. Det gör det lättare att hitta och skapar trygghet.
  "Redarsocknen Björkö-Arholma" tar de i varje fall inte ifrån oss! Och inte heller Björkö-Arholma Sjömannaförening med eget museum i Simpnäs. Och förstås Björkö-Arholma hembygdsförening. Och- än så länge - Björkö-Arholma skola.

Men vad gör det lokala turistrådet, ”Väddöbygden”? Jo, gång efter gång kallar man Björkö och Arholma för ”södra Väddö”. Kalla öarna för sina riktiga namn! Björkö-Arholma som redarsocken var i mitten av 1800-talet navet i ostkustens skutseglation, intensivt skeppsbyggande och framgångsrik seglation skapade välfärd, och Björkö hade egen riksdagsman. Det stod ”Vätö” i aktern på fartygen, eftersom ön då tillhörde Vätö församling. Inte Väddö...

Det finns många ”Björkö” i Stockholms skärgård, ännu fler längs våra kuster, och därför är Björkö-Arholma vår identitet!

Detta skrivet av Anders Djerf
Björkö-Arholma Hembygdsförenings första hedersmedlem och auktoriserad Norrtäljeguide

Ny Grön Våg: Närverket Stockholm

Igår kväll 19 november samlades ett 60-tal debattglada personer, bland dem representanter för ett 15-tal grupper och föreningar, många lokala och och några regionala, som alla värnar om naturen och karaktären i våra förorter, i Bio-kafé Tellus i Midsommarkransen.

   Det var föreningen Södra Förstaden, "SöFö" (som har sitt ursprung i nätverket ”Rädda Aspuddsbadet”) som bjudit in till mötet, som hade den något provocerande rubriken ”Kan man säga nej till förtätningar?”

Några aktionsgrupper är väldigt nya och några mycket lokala och behovet av att samla alla goda krafter i ett nätverk för att skapa samarbeta stod alltmer tydligt, efter presentationerna av alla de lokala initiativen. Många vill rädda naturområden nära boendemiljön.Här fanns Rädda Älvsjöskogen, Rågsveds friområde, Nätverket Årstafältet och många fler.

   Naturskyddsföreningen vittnade om undermåliga inventeringar av små grönområden. När de själva gjort inventeringar hittade ofta bestånd av rödlistade arter. Det gäller att värna förstadens gröna kilar och grönstråk, de är medvetet sparade genom omsorgsfull planering - men kan så lätt slarvas bort i en hysterisk byggboom.

   Det kom fram en hård kritik mot stadens samråd i s k dialogform - medborgarna får skriva av sig. Stadsbyggnadskontoret samlar in och lägger inkomna synpunkter till handlingarna - och kör sedan vidare, som om ingenting hänt, utan att invånarna fått något som helst gehör inte ens för högst relevanta synpunkter.

Här kom förslag på att se på frågan mer regionalt ur ett länsperspektiv och bygga längre ut, bebygga Västberga industriområde och – naturligtvis – på Bromma Flygplats.

   Representanter även från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en på Norrmalm lokalt aktiv moderat (!) fanns på plats och deltog i debatten, som stundtals blev väldigt exalterad.

   Underlag till en e-postlista samlades in och för det fortsatta samarbetet skapas till att börja med också en facebook-grupp – Närverket Stockholm.

   Detta något oorganiserade möte kommer förhoppningsvis att leda till något gott, det gäller bl a att hitta ”minsta gemensamma nämnare” för att kunna göra gemensamma uttalanden t ex. Men redan initiativet att samla så många om natur och god boendemiljö värnande grupper en måndagskväll i november är en god start.

Anders Djerf

Göran Greider gästade Vänsterpartiet i Årsta

Vänsterpartiet Årsta gästas i höst både av journalisten och poeten Göran Greider - och i slutet av november partiledaren Jonas Sjöstedt, Öppna Möten riktade till den intresserade allmänheten.

16 oktober hade ett nittiotal personer bänkat sig för att lyssna på och samtala med Göran Greider, denne mycket aktive debattör, poet, chefredaktör för Dalademokraten och, inte minst, Årstabo! Platsen var Årsta Folkets Hus, i salen Mälaren, som ju också är biosalong.

Göran höll en inledning på cirka 40 minuter med utgångspunkt i det politiska läget med nedslag på stora och små områden, både med internationellt, nationellt och lokalt perspektiv. Från att ämnet var ett vård-Sverige där privata ägare gör jätteklipp och skriver sig på ett skatteparadis som Kayman-öarna, till den brist på ”nationell gruvlag” som ger utländska exploatörer fritt fram att starta mineralbrytning och sedan ta med sig alla intäkter utomlands, utan att behöva betala ”gruvskatt”, befann vi oss strax på en hundpromenad på Årstafältet.
  Årsta, den trivsamma stadsdelen. Men samtidigt ett Årsta där ombildningsmaskineriet rullat på så långt att snart ingen vanlig hyresrätt finns att uppbringa.
   Avslutningsvis, före frågor och en diskussion, läste Göran några dikter ur sin alldeles nya diktsamling.
   Publiken var mycket engagerad och debattglad och det var inte så lätt för undertecknad att alla gånger fördela ordet rättvist.
  Göran Greider avtackades med en unik skrift utgiven i liten upplaga, ”Statarliv”, skriven för flera år sedan av Lennart Hals, (mångårig V- ledamot i landstinget och då också medlem i V Årsta) . Häftet bygger på minnen hans mor nedtecknat några årtionden tidigare, om den självupplevda verkligheten som statarbarn på en gård i Sörmland.

Nu är det bara att invänta besöket av Jonas Sjöstedt, tisdagen 27 november kl 19.00 i samma sal Mälaren, i Årsta Folkets Hus!

Historien om en bild - med skyltar. 1.

-->

Det gäller att vara snabb på avtryckaren, när man åker buss, den stannar inte bara för att jag ser ett bra motiv. Och vid denna resa mot Västerås, inte så långt från Enköping, hade jag tur och fick denna skyltrika ”fångst” på en och samma bild:

   Bygdegård, Kromsta lantbod, Hallarby, Härkeberga – även skyltad som sevärdhet –, Veckholm och mitt i allt ett övergångsställe!

   Vad som är lite förvånande är att Veckholm, som ligger 18 km tillbaka i färdriktningen, nödvändigtvis ska trängas på samma stolpe som tre skyltar i motsatt riktning. 

Foto© Anders Djerf 2012,  KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE HELA!

Bygdegården som inte fått med sitt namn är Litslena bygdegård, som för några dagar sedan, 27 oktober, firade sitt 75-årsjubileum. På dagtid hyser lokalerna daghemmet Paletten. Dessutom är Litslena medeltidskyrka värd ett besök, med sitt altarskåp från sent 1400-tal, rikt på väl bevarade träskulpturer och berättande måleri.

   Härkeberga kyrka med Albertus Pictors målningar, sent 1400-tal, är ju tämligen välkänd.

Kromsta Lantbod säljer ett rikt sortiment närproducerat, den är en del av ”Kromsta Lantbruk, Bygg och Bod”. Om man så vänder tillbaka och kommer till Veckholm i nyligen avknoppade Håbo kommun, bör Veckholms kyrka på halvön Trögden, få ett besök.

  Många ortnamn fyllda med historia, att de bevaras och används är en viktig del vårt kulturarv, att allt inte bara blir en massa postnummer och digitala GPS-positioner. Det finns vägkrökar, igenvuxna små ängslyckor, träddungar och gamla husgrunder med namn som bara överlevt i en muntlig tradition, de namnen behöver vi också dokumentera, innan traditionsbärarna tar med sig dem i graven.

   Om övergångsstället har jag inte mycket mer att tillägga, än att Här Går Man....

Tur med kultur i Tallinn

Fredag- söndag: Konferensresa med långa arbetspass ombord på Victoria 1 – under resa Stockholm- Estland och åter.

För att se något av Tallinn finns några timmar mitt på dagen i denna gamla Hansastad. Jag har varit där ett par gånger, men de är många år sedan senast.

Det blev en sen kväll på båten,. Extra sen då jag hade turen att hitta en svensk-estnisk illustratör/konstnärs-kollega, som jag dittills bara sett i våra kataloger. I baren blev det nu långa samtal inte minst om konst långt in på småtimmarna. Väl i hytten och den egna kojen sömn alltför ofta avbruten av storsnarkande hyttkompis!

Den gamla stadskärnan i Tallinn är inte så stor, men mycket finns att se. Stora delar av den gamla stadsmuren är bevarad . På nästan varje större torg hittar man en kyrka, och längs de delvis kullerstensbelagda gränderna blir alltfler av de gamla palatsen och också alla andra byggnader renoverade.

Enormt mycket har hänt sedan Estland blev självständigt 1991. Några år senare var jag i staden på mitt första besök och då var svenska ambassaden i sin barockbyggnad en av de första hus som återställts i sin forna glans, och lyste som en princessbakelse mellan andra ännu grå-bruna fasader i långt gånget förfall.

Nattens samtal ledde till lördagsbesök i kollegans källargalleri och ateljébostad i stadens ytterkant i de gamla kvarteren, flervånings trähus, i mycket olika standard, de flesta ropande på grundligt underhåll. Men ändå respekt för tidigare generationer: här har inte rivits hysteriskt för att bygga nytt från grunden!

Har gillar att ta mig fram på egen hand, kollektivt. Har kommit med spårvagn 3 från centrala stan till hållplats”Volta”. Vagnen går snabbt, det är trångt och jag och många andra får stå. Det skakar och rycker. Tallinns spårvägar går på mycket smalspårig räls, det bidrar starkt till vinglandet tror jag. Men modern utrustning: ljusdisplay med nästa hållplats och slutstation, kortläsare för biljetter.

Över en kopp te och en ostmacka fortsatta trevliga samtal. Jag har tyvärr begränsat med tid, måste lämna dessa charmiga kvarter lite för snart eftersom vi måste återuppta konferensen på båten och jag är den först föredragande. Hittar en buss, och har bekväm återresa åter till centrum.

Jag hoppas snart vara åter, i Tallinn, utan att vara stressad av ett konferensschema.

I Tallinns hamn är färjeavgångarna mycket täta och färjelägena många: Resan över till Helsingfors tar inte många timmar, och trafiken Estland-Finland är omfattande.

När vi är inne med Victoria 1 ligger sammanlagt fem stora färjor vid kaj, plus två stora kryssningsfartyg!

Kom på Skulpturvandring i Årsta idag - och 22 sept!

Offentlig konst berikar närförorten

Den omsorgsfulla planering som föregick bebyggandet av bl.a. Årstas dittills skogbeklädda höjder och av bönder tidigare odlade fält på 1940- och 1950-talet ledde till en harmonisk helhet, bebyggelsen och de nogsamt sparade gröna stråken betydde kvalitet. Ytterligare har utemiljön succesivt berikats med offentlig konst, skulpturer och andra utstmyckningar. De första skulpturerna på plats redan 1947, den senaste invigd i september 2011!

Dessvärre har förtätning drabbat flera kvarter i Årsta och en hel del träd och annan grönska försvunnit, och nästan bara bostadsrätter byggs. Men det senast tillkomna konstverket, ”Årstafrun och trådbussen” är också ett resultat av ett sådant nybebyggt kvarter.

Beräknat på en definierad del av byggkostnaden ska 1 % avsättas till konstnärliga insatser. Det kan vara både inom- och utomhus. Men flest kommer självklart de färdiga verken till glädje, eller förundran, när de placeras utomhus, i det offentliga rummet. Denna 1%-regel måste vi slå vakt om och bevaka. Återkommande kan man hitta tveksamma fall, där vad som borde bekostats inom själva byggbudgeten, fått pengar från det som avsatts för det konstnärliga uttrycket.

Ikväll är det i alla falla dags för höstens första Skulptur- och Kulturvandring under min ledning i Årsta (Stockholm). En stadsvandring i närförorten med samling vid entrén till Årsta Folkets Hus, där vi startar kl 18.00.

Här inleds med skulptören Bror Marklunds Gycklare utanför entén, jag berättar om konstnären Marklund, hans ateljé just vid Årsta Torg och gycklarfigurens centrala plats i hans konstnärsskap.

Den nyinskaffade guidemikrofonen är på laddning och pratmanuset under finjustering. En och en halv timme senare beräknar jag att vi har avslutat intill Årstabergs tvärbanestation.

Du som är pigg på att lära känna både det väl synliga och mer gömda bland Årstas skulpturer - kom med på en guidad konstvandring! Idag kl 18 och även 22 september klockan 14.

Några deltagare lär det bli: DN STH slår på stort idag! Foto och lång text om vandringarna!

Akvarell och pastell i GRISSLEHAMN, 1-19 augusti!

Det har inte blivit tid till så mycket bloggskrivande denna sommar. Penslarna har haft förtur:
Jag har haft intensivt fokus på onsdagens nu avklarade vernissage på Galleri Havet - inrymt i Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Nu hänger mina bilder till beskådande där, ända fram t o m 19 augusti – i det i år nyöppnade galleriet (– som tidigare var en pub.)
De har blivit en hängning jag är nöjd med – efter jobb in på nattimmarna. Och tillfredställande kunna visa så mycket nymålat i sommar.
Öppet fyra timmar om dagen, kl 12-16. Ta er gärna en titt!
Klippor, sjöbodar och seglande skutor inom glas och ram – och en och annan strandskata. Jag har försökt utveckla dessa för mina trogna besökare välbekanta teman. En skuta från utställningen får illustrera denna text.
Mycket folk rör sig i Grisslehamn, och Hotell Havsbaden reser sig i fonden, bortom fiskebåtar och fiskrestauranger, över Eckerölinjens terminal och stora hamnplan. Det gäller bara att tala om att vägen upp till hotellet numer också kan vara en konstvandring, och göra bekant att det finns måleri m m att se i våningen under receptionen!

Men hur locka tjänstgörande kulturjournalist på vår omhuldade tidning till besök på min utställning i Grisslehamn, följd av betraktelse över målningarna i bladet?

Förmiddagens gråväder kom passligt då en hel del skrivande blivit akut, och internet-uppkopplingen äntligen fungerar (hur länge vet ingen), Trassel hela juli. Mycket finns att ta igen. Men när solen tittar fram blir min arbetsmoral för inomhusjobb urusel, då lockar naturen ofta oemotståndligt. Och där ute finns också mycket som väntar på att bli gjort.

Söndag (5 aug) bär det till Stavsnäs för mig, ett kortare besök: Då ska jag kl 14.00 prata lite om min morfar, på Skärgårdsmuseets sommarutställning
”Harald Lindberg och Hemsöborna”.
Det är ju Strindbergsår.
1949 skulle August fyllt 100. Det skulle Bonniers fira med en särskild upplaga av denna skärgårdsklassiker Hemsöborna, som nu för första gången helt skulle följa originalmanus. Morfar gick med entusiasm in för uppdraget när han tillfrågades om att göra bokens illustrationer. De blev många fler än Bonniers tänkt sig – och bra blev det. Det är många festliga detaljer kring hur de kom till.
Nu finns ett urval av originalteckningarna och en del av hans skärgårdsmåleri i det mindre formatet, på Skärgårdsmuseets i Stavsnäs övervåning.

Men söndag = dåligt med busstrafik härutifrån! Finns någon i läsekretsen som kör upp från Björkö mot Elmsta (och bussen mot Norrtälje) denna söndagsmorgon, och jag kan hänga med? Hör gärna av dig!

• Anders Djerf
• 3 aug 2012 13:5