Hamn i Norvik skonar skärgården

Den helt nya storhamnen Vuosaari utanför Helsingfors en månad före invigning aug 2008. - något större än blivande hamnen i Norvik. foto© Anders Djerf

Redan 1991 köpte Stockholms Hamn, med intentionen att bygga en stor uthamn, den öken av sprängsten som hann anläggas strax norr om Nynäshamns hamn, innan det s k NEX-kombinatet gick i graven. Grunden för de stora hanteringsytor som en storhamn kräver var då redan skapad på platsen.
Några år senare skriver Nynäshamns kommun: ”Stockholms Hamns aktuella planer för hamn i Norvik motiverar att ny detaljplan utarbetas för området”.
Det är planer som nu varit aktuella, och stegvis uppdaterats, i 19 år!
Inriktningen är en ren godshamn. Fraktfartygens storlek har bara ökat.
Rederierna och deras kunder efterfrågor alltmer hamnar som är lätta att nå, belägna så nära de stora farlederna som möjligt, för att inseglingen ska vara kort och ta minimal tid. För Östersjötrafiken idag gäller att med samma fartyg klara anlöp i ett flertal hamnar under kort tid. Med den fartbegränsning som gäller för insegling till Stockholm kommer en hamn i Norvik ge betydande tidsvinst.
Det för Stockholms skärgård viktigaste argumentet för Norvik är miljöskäl. Fartygstrafiken in till Stockholm har under de senaste decennierna ökat i omfattning. Under sommarsäsongen finns också ett stort antal fritidsbåtar i och intill farlederna. Ett stort containerfartyg har mycket lång bromssträcka. Och en fartygsolycka med oljeutsläpp skulle kunna bli förödande i den känsliga och svårsanerade övärlden.
Men förutsättning för en hamn i Norvik är en Nynäsbana med dubbelspår och bärighet för gods. Banverket måste prioritera denna fråga! Med större godskapacitet i stockholmsregionens hamnar och förkortade transporttider finns goda incitament för ett välja sjötransport för mycket av det gods som idag går med långtradare på landsväg – inte sällan hela vägen från centraleuropa! Och kostnaden per transporterat ton är så mycket lägre sjövägen än transporterat på land. Måtte Miljööverdomstolen ta till sig dessa argument för ökat sjöfrakt! Vi väntar på deras positiva dom innan spaden kan sättas i marken.
Röster höjs ibland för att också flytta kryssningsfartygen till Nynäshamn – men då kommer de inte alls. Attraktionen att färdas genom den unika Stockholms skärgård är en stor orsak till att övertaget anlöpa Stockholm. Med Loudden avvecklad, arbetet med detta måste påskyndas, och containerhamnen i Frihamnen flyttad till Norvik-Nynäshamn, görs också inseglingen för kryssningsfartygen så mycket säkrare. Men vi ska inte ha den föreslagna Horstensleden! Sten Nordin har satt stopp för denna led - av ekonomiska skäl. Den är lika skadlig för en idag i stort orörd del av ytterskärgården, oavsett om det kan hittas en tillfredsställande finansiering.

skrivet av Anders D
som ordinarie ledamot i Stockholms Hamnars styrelse

Vårsöndag Sol, båtvård och politik

Så äntligen kom den! Den första riktiga vårdagen. Kanske lite tvekande och sval på förmiddagen, så blev söndagen 11 april som timmarna gick en dag att njuta av.
Tack vare den långa kalla vintern och våren som så länge tvekat tog nu många båtägare de första intensiva tagen med slipmaskiner och båtskrapor för att få så mycket som möjligt gjort inför sjösättningen om bara några veckor. De promenerande längs Årstaviken kom i täta led i solskenet, uteserveringarna var fyllda till sista stol, och på Bio Rio (f d Kvartersbion) vid Bergsundsstrand bjöd Vänstern i Stadshuset in allmänheten till Stockholmsdag med, filmer och debatter, fri entré.
Det är så mycket grejor man ska ha på plats, och leta fram sedan från förra vårrustningen: slipmaskiner, slippapper, skrapor, färger och fernissor av allehanda slag. Det stora behovet jag har just nu är att få en slipmaskin lagad och hitta en gammal dammsugare som kan ”offras” till båten. Och så det som kostar många pengar, själva båtklubben, lack och färg och sedan kanske också behov av nytt 12v-batteri.
Som ett avbrott i båtjobbet var det stimulerande med ”Stockholmsdagen”, radikala idéer om hur vi kan utveckla staden i ekologisk balans, en stad där inte bilsamhället regerar, med deltagande demokrati, för ett solidariskt och tryggt samhälle med en välfärd utan vinstintressen!
Och så promenaden i solen tillbaka till båten.

Skärgårds-påsk

Vi lämnar Stockholm långfredag förmiddag, åker ut mot Björkö-Arholma med SL-s busslinjer 676 + 636. Vid bytet i Norrtälje är kön vid bussen mot Östersjö så ringlande lång, att vilken trafikledare som helst omgående bort inkalla extrabussar. Men trafikledare fanns inte en skymt av, och busschaufförens upprepade anrop per radio för förstärkning fungerade inte, trafikledningen svarade inte ens! Illa!
Mycket packning så här till påsk – och så får man stå i nära fyra mil! Men alla är inställda på en trevlig påsk på landet, och med lite tålamod hittar man också en plats att stå på utan att kliva i de närmaste medresenärernas matkassar.
  Från barmark hemma på gården i Stockholms söderort möter vi, ju längre resan går norr om Norrtälje, alltmer kvarliggande snö. Men det är vackert väder, solen skiner och väglaget är bra.
På väg till stugan berättar grannarna om de tydliga spåren efter lodjur (!) som de sett rakt över min tomt och vidare över grannens för någon månad sedan. Vi söker efter vad som återstår, tror att vi hittar dom. Nu betydligt utvidgade, och utan tydliga avtryck av trampdynor och klor, efter att solen värmt och snön smält samman en del. Ändå mycket mer snö, än jag hoppats, och det blir tungt att skotta, eller snarare i block lyft bort 20-40 cm snö med kraftig skare, för att skapa en framkomlig, om än smal, stig till vedförråd, toa och snickarbod.
  Lyfter undan snön vid uppfarten, där vi planterat krokus, och minsann, sticker det upp en hel del från lökarna jag satte i höstas. Frågan är alltid vad som rådjuren kommer att skona, när de kommer till vårt uppdukade smörgåsbord.
  Ingen ränna är bruten i Arholmaleden, så fjärden ligger alldeles still och tyst. Med kikare ser vi bortom skären vad vi tolkar som upptornad packis, där långt utanför ska det vara öppet vatten i stora farleden, med gott om isflak.
  Vi hälsar på hos en av de bofasta i byn. Ja, tänk att bo här året runt. Som denna vinter när inte ens plogbilen kunde ta sig fram några dygn när det var som värst med snö. Men det var också en extremt snörik och kall vinter. Det gäller att matförråd med buffert, och att just dessa mest insnöade dagar inte behöva åka akut till Norrtälje t. ex.
  Det finns en behaglig stillhet här ute denna påsk, ibland trevliga ljud av familjesamvaro i några av släktens stugor, men flera andra familjer har avstått från att åka ut denna påsk. Och inga ilskna hundar skäller i byn, ingen vedkap eller motorsåg skär sönder stillheten. Sådana stunder är värda att ta vara på och spara i minnet.
  Det är roligt här ute på påskafton. I många decennier har här kontinuerligt fyllts på med ungar, kusiner, sysslingar eller som numer sysslingarnas småbarn, kanske inte tillskott varje år, men nog för att ett härligt påsk-kärrings-tåg ett tu tre knackar på dörren, önskar Glad påsk, lämnar egenhändigt ritade påskkort och låter sig bjudas på godis. Så också i år.
  Och det får sin betydelse att vi är här ute i stugan, också om vädret kan vara väl så lynnigt i början av april.

Bygg inte bort Årstafältet!

Bygg inte sönder Årstafältet!

Sista dagen idag onsdag 31 mars 2010 för allmänheten att yttra sig över planerna för Årstafältet!

Förslaget om en hård exploatering av Årstafältet är för oss i Årsta, Enskede och Östberga det allvarligaste ingreppet i vår närmiljö som vi kan komma på. År 2000 fattade stadens fullmäktige över alla partigränser beslutet att utveckla vårt stora fält till Landskapsparken Årstafältet, i en bred och öppen dialog mellan kringboende, stadens tjänstemän och politiker. Planeringen satte igång på allvar 2002, I september 2006 hade arbetet med landskapsparken kommit långt - men då var det också val. Det blev maktskifte i Stadshuset och idiotstopp beordrades för att hindra fortsatt iordningställande av parken.
Dessutom lyftes fältet bort från den lokala stadsdelsförvaltningens ansvarsområde och lades, som enda grönområde i staden, centralt hos Exploateringskontoret. I Exploateringsnämnden finns få politiker med vardaglig grannskapskontakt med fältet, de hade i varje fall vid den tidpunkten sällan eller aldrig varit på platsen, aldrig hört fågelsången, inte sett joggarna, rugbyspelarna eller kolonilottsodlarnas täppor, inte sett luftballonger riskfritt landa på de stora öppna ytorna. Politiker som boende långt från fältet mest hade gått på hörsägen att det är ödsligt och övergivit, bara läst vissa tjänsteutlåtanden och gjort antaganden.
Stadsdelsnämnden rådde inte längre över sitt eget fält, så vi hade inget för att ta upp frågor om fältet på allmänhetens frågestund. Någon allmän frågestund finns inte i Exploateringsnämnden. Arkitekttävling utlystes. Ett förslag valdes ut av alliansens politiker för bearbetning. Det slutligen presenterade förslaget har mycket lite gemensamt med den Landskapspark som de allra flesta Årstabor vill ha.
För fotbollsträning, rugbymatcher och inte minst landande luftballonger, denna mycket speciella företeelse för storstaden Stockholm, behövs stora öppna ytor. Två tredjedelar av fältet vill man nu bygga bort! Aktiviteter som rugby och Årsta golf är utsuddade. Halva den unika sträckan av urgamla infarten mot Stockholm, Göta Landsväg, tänker man sig som en mycket smal park kantad av ganska höga bostadshus, någonting likt Valhallavägen med sin gröna mittremsa.
Väl att notera: Göta landsvägs sträckning på Årstafältet, den enda bit som återstår med ursprungsutseende, är ett Lagstadgat Fornminne!
När fortfarande den deltagande demokratin respekterades i staden uttrycktes i stor enighet att hela fältet ska var en väl planerad Landskapspark. Respektera detta!

Anders Djerf, Årsta
http://intressant.se/intressant

Bilden tagen vid dikeskanten, Göta landsväg i juni 2009, med cyklande golfspelare och joggare i full fart, på fältet intill tränade en man glidflygning, och för det behövde han de stora öppna gräsfält som vi kan erbjuda här, men inte på många andra ställen i södra närförorterna.@ foto Anders Djerf

och nu kanske bloggen hittas av fler:
Jag har placerat min blogg i Årsta på bloggkartan.se!

Roslagsbesök bot mot storstadsstress

Jag behöver andas skärgårdsluft. Besök med tillsyn av stugan känns angeläget. Den underbara vårdagen, lördagen, fick nöja mig med den värmande solen i Stockholm. Och jag hann vara en stund på båtklubben vid den ännu isbelagda Årstaviken, och börja lite på vårrustningen av segelbåten. Mahogny kräver ju sin arbetsinsats. Tvättade däck och rufftak så gått det gick, med begränsad vattentillgång. Det är hämmande att klubben bara har sommarvatten, som nog inte kommer på förrän strax före sjösättning i år, isen hindrar mig än så länge att hinka ur sjön och det är tungt att bära dunkar ned från närmaste tappställe. Jag hann också slipa lite, men så mycket återstår. Påmindes om reparationsbehoven.

När jag äntligen kommer iväg till stugan på söndagen vänder vädret totalt. Tar mig i snöblandat regn till Tekniska Högskolan, moddigt på motorvägen. Men efter Norrtälje kallare, och rikligt snöfall som tätnar, här är genuint vinterväglag trots vårdagjämning. Bussen tar sig fram i stort enligt tidtabell, ingen förrädisk halka och den här bussturen slutar inte i diket.
Väl framme tittar vår glada, trevliga byfogde Sonja ut genom dörren, och undrar vad jag gör här ute i busvädret, oroar sig över att jag inte ska få varmt nog för att stanna över natten. Ren omtanke som gör att man känner sig ”välkommen hem”. Trevligt att någon bryr sig.
  De sista kilometrarna jag har att gå är det bara några cm nysnö, och jag har tur, det är inte snorhalt under snön. Från gårdagens vårsol i Stockholm, med nyväckta snödroppar och krokusar, möter jag en oväntat vintrig, men vacker sagoskog, särskilt den sista biten där inga stora skogsmaskiner sargat skogen.
  Men det är en fördel med snötäcket: på hyggena döljs de stora hjulspåren, den uppfrästa marken och kvarlämnat ris av snötäcket. Rotvältorna draperade i snö blir till expressionistiska skulpturer, bara fantasin gränser för tolkningar.
  Framme vid stugan så mycket snö! Först den höga plogvallen att forcera, åker ner till knäna. Och trappen är en enda stor snöskulptur. Snö tränger in i kängskaften. Men jag är strax inne i den trevliga stugan. Torr ved finns inne, sätter en brasa i öppna spisen och får eld också i vedspisen, den värmer köket effektivt. och efter en kopp kaffe dags att ta stortag med snöskoveln. Upp mot halvmetern snö att attackera. Under nysnön lite tungt och fuktigt, men jag når barmark, inget istäcke med otrevlig halka. Det blir en ”kanal” med snöväggar ner till vägen, för att få lite bättre framkomlighet.
Bilvägen plogas återkommande, även vårt enskilda stycke, så där kan jag gå obehindrat i vanliga kängor.
  Tar mig ut till udden, lovat titta till även det huset. Snöyran har blivit så tät att skogen på andra sidan viken bara anas, och ut mot Arholma och de sista skären är det bara vitt, vitt, inte landskontur kan jag hitta. Skulle velat ta mig ner till strandkanten och isen, men avstår från att pulsa ner i djupsnön.
Det tar i med kulingstyrka i byarna, det blåser rakt på, från nord-ost. Drar upp halsduken lite extra. Väderupplevelse att tänka tillbaka på när man går ut här till badklippan i sommar.
Lyckas få riktigt trevlig temperatur i kök och sovrum, har radion som sällskap. När snömolnen skingrats fram på kvällen siktas nymånen. Det får inte bli för sen kväll. Måste in till stan i morgon bitti igen, Ska upp strax efter fem, bussen går 06.50, och om väglaget vet jag intet.

Vaknar till en klar morgon, där solen redan glimtar fram från en molnfri himmel mellan grenarna. Blå himmel! Det har kommit upp mot 1 dm snö i natt, en bit att pulsa, men väl vid brevlådorna är det nyplogat. Så vackert runt omkring, men tar mig tid att fotografera först uppe vid stora vägen. En solgata sträcker sig över fälten. Då tittar Sonja ut igen, och undrar hur jag haft det i natt. Från hennes köksspis stiger redan röken stilla. Denna marsmåndag är det tänt i ett fåtal stugor, men vi få som är här ute bryr oss om varandra!
  Och när morgonbussen kommer, sitter redan bekanta Arholmabor ombord, på väg mot arbetsdag i Norrtälje eller Stockholm. Solen strålar över Sjömannaföreningens Museum i Simpnäs. Och jag får trevligt sällskap på resan, med historier ur verkligheten om sälar, rådjur och lo!
------
Jag har placerat min blogg i Norrtälje på bloggkartan.se!

Kulturen öppnar fönster mot livet

I denna utdragna ekonomiska kris sitter kulturen löst. Läget har blivit riktigt frostigt. Visserligen smälter snön gradvis, och farlederna till sjöss blir åter farbara men inlossning för blomstrande kulturbudgetar siktas bara långt bort i fjärran.
När det borde vara tvärs om. Särskilt i knepiga tider, för många med hård mycket press på jobbet, eller motsatt, med perioder av ofrivillig arbetslöshet, är det extra viktigt att vi kan erbjuda kulturella upplevelser, inspirerande händelser, utställningar, konserter och att kulturarbetarna ges möjlighet och resurser att väcka lusten till eget skapande i de breda leden ute i samhället. Visst finns det undantag, med kommuner som verkligen tror på kulturen, men de är tyvärr alltför få.

Jag sitter i Vänsterpartiet Storstockholms Kulturutskott. Vi anser att kultur är en väsentlig del i välfärden, och att satsningar på kultur ger mångdubbelt igen. Vi har formulerat ett uttalande om Kulturens roll i välfärdsbygget, och detta uttalande antogs av V-distriktets senaste årskonferens, 7 mars.

”Kulturen är en del av välfärden

Vi vill lyfta fram kulturens stora betydelse för människorna i vår region. Den borgerliga politiken har slagit hårt mot kommunala satsningar på kultur. Kulturarbetarnas förhållanden har försämrats betydligt och människors möjligheter till eget skapande har försvårats. Det offentliga rummet har blivit alltmer privatiserat och kommersialiserat.
Vi vill ha öppna stadsrum med utrymme för mötes- och föreningsliv och kulturella aktiviteter. Vi vill satsa på bibliotek, kulturskolor, samlingslokaler och det fria kulturlivet. Vi vill att alla barn i förskolor och skolor ska ha rätt att uppleva och utöva kultur. Vi vill se aktivitetshus för kultur och fritid för ungdomar i alla delar av stockholmsregionen. Vi anser att kulturen är en förändrande kraft i samhället och en viktig förutsättning för demokratin. Vi ser kulturen som en fundamental del av den offentliga välfärden.”
antaget av Vänsterpartiet Storstockholm, årskonferensen 7 mars 2010

Det är ekonomiskt bistra tider. Inte minst för kulturarbetarna. Men mitt i detta måste vi kulturarbetare orka bidra med det vi kan, bjuda på kulturella upplevelser och inbjuda till kreativt skapande, det är ju rena friskvården.

Jag var i helgen som Årsta Scenfolks ombud i Sundsvall på Sveriges Arbetarteaterförbunds stämma: Här finns verkligen energi, dessa teaterföreningar runt om i landet som har ett solidariskt och demokratiskt samhälle som en viktig bas i sina verksamheter. Teater med budskap! Här kan man tala om välfärd, om att upptäcka egna förmågor och bara må bättre och bättre, genom att få vara med i ett kreativt skapande och se omgivningens uppskattning.

Inte Vin&Sprit-museum i Stockholms Sjögård! Värna det maritima arvet.

Galärvarvsområdet på Södra Djurgården är av mycket stort kulturhistoriskt värde i synnerhet för vårt maritima kulturarv och bör så långt möjligt reserveras för att manifestera detta.
Jag instämmer till fullo med senaste Hamnkvartersnytt (009/2010), Gustaf Taube skriver:
”Stockholms Stad har planansvaret men området är både av riksintresse och omfattas av strandskyddet, dessutom är det en pärla i Nationalstadsparken.” ··· ”Vi måste se till att bevara och utveckla Stockholms maritima särart och inte ställa oss i skamvrån genom att radera ut vår identitet. Attraktionskraft skapas genom att berätta stadens historia och visa på dess mångfald…”.

Det senaste är ett riktigt stolpskott till beslut, som kan drabba den goda idén med helheten Stockholms Sjögård hårt: Beslutet att långtidsarrendera galärvarvsskjulen till Vin&Sprit-historiska museet, som man av någon konstig sorts välvilja vill ge del av de publikströmmar som idag söker sig till Vasamuseet, skutkaj, Isbrytaren St Erik och fyrskeppet Finngrundet. Detta utan att se vad man ställer till och utan att Vin&Spritmuseet har något med det maritima Stockholm att göra (förutom att man en gång körde vin i stora tankbåtar till Årstadal, billigt "härtappat").
Vad gör alltså Vin&Sprit här? Ska man ställa ut en stor samling flaskskepp? Nej. Originalen till V&S långa serie av annonser från den världsomfattande reklamkampanjen för Absolut Vodka med från kända, moderna konstnärer beställda bilder har man utropat som huvudnumret. Inte har det ett skvatt med maritim kultur att göra. Dessutom är det reklam för att märke idag ägt av franska Pernod-Richard.
Ska den unika båtsamlingen i Båthall 2 få vika för en flaska vodka? Absolut Dumt!

Marinens utrustning av sina fartyg har en lång historia på Galärvarvet, som mest hade det 1400 anställda! Idag byggs inga fartyg här, men kulturhistoriska värdefulla fartyg finns att se och vi har stora maritima samlingar som behöver tillgängliggöras för den breda publiken. Mycket av det goda arbetet för en utveckling av Stockholms Sjögård som gjorts under många år kan med ett obetänksamt klubbslag slås i sank. Men beslut kan också rivas upp - så länge inte de satts i verket. Tänk Om nu! och förlägg V&S museala samlingar till en annan plats! Gustaf Taube igen: ” Beslut som fattas nu kan omöjliggöra framtida maritima förändringar.”
Från var kommer tanken och förslaget att hyra ut galärvarvets skjul till Vin&Sprit-historiska museet? Det måste vara ännu en person, i den långa rad av beslutsfattare som inte vänder blicken mot det levande vattnet, utan vänder ryggen till, inte ser vilken självklar central roll Stockholms maritima kulturarv måste ha! Sjöfart, och handelsvaror som kom sjövägen, var upphovet till att Stockholm som stad över huvud taget grundades.
Idag är en resa med båt längs Stockholms kajer och genom Stockholms inlopp en av de största höjdpunkterna för de allt fler turisterna i vår huvudstad. Det maritima arvet i Stockholm är guld värt!
Begreppet Stockholms Sjögård omfattar Skepps- och Kastellholmarna, Varvsön Beckholmen, Rosenvik, Nya Djurgårdsvarvet, Galärvarvet och Blasieholmen.
För att läsa mer om Sjögården gå till hemsidan www.sjogard.se

AD 2010-03-08

Bilden: Skepp i flaskan - dock inte i Absolut Vodka. En liten modell av Rouald Amundsens Gjøa, som var det första skepp som seglade genom Nordvästpassagen. arrangemang och foto@ Anders Djerf