ETT DESTINATIONSBOLAG för HELA ROSLAGEN?

Var finns vi rospiggar en mörk januarikväll?

Många skulle svara: framför tv-n, eller med en bok i skönaste fåtöljen framför öppna spisen (om man har någon). Vem skulle kunna gissa ”på ett möte om utformningen av den fortsatta turiststrategin i Roslagen”? Tisdag 11 januari 2011. Plats Norrtälje Konsthall. Tid 18.30-20.30.
Helt fantastiskt! Det fanns plats för 60 personer. Redan flera veckor i förväg var det fulltecknat! – och till och med en liten kölista!
På uppdrag av kommunstyrelsen har näringslivschefen Dan Löfgren med utgångspunkt i ett 100-sidigt dokument om besöksnäringen i Sverige utformat en strategi för regionen Roslagen, som underlag för ett skissat stort destinationsbolag. Att presentera den tog huvuddelen av tiden före paus. Låt mig kalla den en typisk tjänstemannaprodukt beställd uppifrån - inte framväxt nedifrån gräsrötterna. De av samma näringslivschef formulerade frågorna efter paus var formulerade direkt relaterade till detta dokument – och det var dessa han ville att vi skulle diskutera.
Men stora delar av auditoriet ville gå ”en annan väg”. Vi var flera på plats med decenniers förankring i det lokala föreningslivet, ofta med hundratals timmar av ideellt arbete bakom oss, som efterlyste föreningslivets roll i detta strategidokument. Det saknades helt.
Dessa eldsjälar, utan vilka vi inte hade ett bevarat kulturarv, känner nog att det är något annat som är mer anpassat till lokala förhållanden och som bygger på förankring i bygden som behövs. Inte ett stort av det lokala näringslivet och berörda kommuner ägt destinationsbolag omfattande hela Roslagen. Det skulle också kräva för föreningar och kulturgrupper omöjliga kostnader att få ett utrymme i dess material i konkurrens med de stora aktörerna på marknaden, som har ekonomiska muskler.
Föreningar, grupper och enskilda som är en förutsättning för att många av besöksmålen ska få den skötsel som behövs och vara tillgängliga för besök, skulle nog lätt komma i skuggan, eller helt glömmas bort, med en sådan överbyggnad, befarar många.
Den vision Dan Löfgren lade fram om en bokningsbar ”sajt” på nätet, påminner mest om det som redan finns - ”Visit Skärgården” = (denna förhatliga språkblandning – som”Lean cuisine”). Där ges bara utrymme för dess medlemmar, som betalat för sig, att annonsera och lägga in länkar. Här hittar vi alla krogar, vandrarhem, eventföretag och rederier som en besökare söker för att resa, äta och bo. Men väldigt lite eller inget om själva besöksmålen med konst, musik, kultur, naturreservat och kulturhistoria.

Roslagen, från Örskär i norr till Vaxholm i söder och Rånäs och Gottröra i väster är ju tokstort till ytan om man inte marknadsför varje kommun för sig. Här finns de mest skiftande besöksmål, det är ju många fler destinationer än en! Norrtälje är nog stort för att stå på egna ben, denna kommun som upptar nästan 1/3 av länets yta, vars skärgård har 9000 öar och skär och omfattar i stort sett hela Mellersta Roslagen – och som har en väl inarbetad en symbol sedan 1622: Det oppresta ankaret!

Vi finns nu 11 stycken alldeles nydiplomerade och auktoriserade Norrtäljeguider. Vi ska hjälpa de som så önskar att hitta fram till pärlorna i denna kommun. Engagera oss! Att bekanta sig med hela Norrtälje kommun är omfattande - där har flera av oss haft stor glädje av utbildningen till Roslagsambassadörer - som då "bara" omfattade Norrrtälje kommun. Jag ser flera goda kvaliteter i det.

Men med vad symbolisera Roslagen? Det påpekades ju direkt under kvällen att Roslagen som helhet saknar en sådan ”artefakt”, som man kallade det.

Och Dan Löfgren använde f ö kommunallagen på ett märkligt sätt: Att den skulle förhindra att man sålde biljetter och även dalahästar på Norrtälje Turistbyrå – i kommunal regi. Det är ju inte saken. Kommunallagen stadgar vilka nämnder och förvaltningar en kommun måste ha. Därutöver står det kommunen fritt att bygga på organisationen efter behov. Och behov av en Turistbyrå har verkligen Norrtälje!

Om nödvändigtvis Turistbyrån ska bolagiseras behåll den då som ett 100 %-igt kommunalägt bolag! Genom att lägga de kommunala bolagen i en liten koncern, kan ju vinster mot förluster kvittas mot varandra. Se hur man gjort i Stockholm! Stockholms Hamn AB – inklusive den livliga hamnverksamheten i Kapellskär - drivs fullt ut marknadsmässigt, som de flesta av stadens bolag, och går med vinst – och är 100% ägd av Stockholms stad!

I det fortsatta arbetet med en strategi för besöksnäringen i Roslagen: Slå vakt om de kvaliteter som ett självständigt Norrtälje har!

Bilden: Telefonen på Pythagoras kontor, flitigt använd för bokningar och beställningar under verkstadens produktiva tid. Nu är ju Pythagoras verkstäder ett av vårt lands viktigaste industriminnen och ett besöksmål utan konkurrens i sitt slag. © foto Anders Djerf 2009.

Is och snö och hamnens arbetare

Månad efter månad med minusgrader. Isarna lägger sig och insjöarna är helt snötäckta. Sjöfarten tar sig fram, med isbrytares hjälp om så behövs. Fortsätter det så här kommer bara fartyg med riktigt hög isklass få tillstånd att ge sig ut i isarna. Men starka vindar och snödrev ökar ju också risken för nedisning. Mindre båtar vilar nu bäst på land.
Men de snötäckta isarna är också förrädiska, på många ställen inget för skidåkare eller långfärdsskridskor, och ännu mindre för en promenad.

Men det arbetas trots kyla och snö månad efter månad i Stockholms vatten. Inte minst med Citytunneln, som kräver omfattande arbeten under ytan. Nedanför Mariaberget gör arbetspråmar och små bogserbåtar återkommande extra varv under sina transporter för att hålla vattnet öppet och bryta ner isflaken.
Denna vinter är det tidvis livlig trafik i den brutna rännan som skär över Riddarfjärden, går vidare under Västerbron och runt Långholmen till farleden i Årstaviken.
Ofta har ju Riddarfjärden lämnats obruten, till skridskoåkarnas fromma. Trafiken i Årstaviken domineras under vintertid av sandbåten Jehander 1:s dagliga turer från sandtäkten i Löten till stadens stora byggarbetsplatser, under de senaste åren huvudsakligen Hammarby Sjöstad.
I en annan del av Riddarfjärden pågår också aktivitet. För att göra staden framkomlig och få undan något av de stora snömängderna denna vinter kör nu stora lastbilar i skytteltrafik till Kungsholms Hamnplan, den deras laster tippas i fjärden. Strax utanför kajkanten attackerar Stockholms hamns lilla bogserare Örjan de smutsgrå snömassorna för att sprida dem i vattnet. Hur påverkar det miljön, förresten? Örjan mitt i sörjan!
Efter arbetsdagen drar sig arbetsbåtar och bogserare hem till sina depåer.

Häromkvällen såg jag Avelinarnas TOM med sin karakteristiska höga styrhytt och transportfärjan Balder efter väl förrättat värv söka sig från Mälaren mot Hammarbyslussen för att ta sig in till sin hemmakaj, som är på Saltsjösidan.
I söder den gråsvarta Årstaskogen, himlen mörk, den snötäckta isen lite ljusare, och så rännan, svart och kall. Bogserbåten TOM svepte med sitt starka sökarljus. Sakta gled de två fartygen in i slussen.
Jag skyndade mig med kamera ned till Danviksbron. Balder hade hittat sin plats vid kajen, TOM på väg in. Besättningarna fick hantera hårdfrusna förtöjningstampar på snöiga hala däcket, det gäller att veta var man sätter fötterna. Landströmmen kopplas på. De stora bogserarna TED och TUG ligger stilla vid kajen och vilar denna dag. Nu är hela rederiet i hamn. Där Marin & Haverikonsult, som rederiet heter, har sin depå, lossade förr de s k ”giraffkranarna” stål för Bröderna Edstrand.
Längre bort vid LUMA-fabriken står den stolta, fasadbelysta LUMA-kranen som ett minnesmärke över all den aktivitet som förr var längs kajerna i Hammarbyhamnen.

Stockholm är en stad vid vattnet!

Min Lilla Julsalong

Vart tredje år är Norrtälje Konstförenings Julsalong jurybedömd, i år är ett sådant år. Ett hundratal förväntansfulla konstnärer lämnade in upp mot 450 verk, upp till fem var. Vid vernissagen i Norrtälje Konsthall i lördags fanns 88 verk av 44 konstnärer på väggarna. Alltså har nära 50 % av konstnärerna fått med minst ett alster.
Efter mer än 30 års målande och många separatutställningar i skärgården, ofta i och runt Stockholm – senast inbjuden utställare i Sundbybergs stads Kulturcentrum sistlidna oktober, nyligen invald i Roslagens Konstnärsgille och under hösten dessutom inköpt av just Norrtälje Konstförening, kände jag mig ganska trygg.
Men det visade sig vara en bedräglig trygghet: Jag möts av beskedet att alla mina fyra inlämnade verk har ratats av juryn! Refuserad. Varför? Det tar djupt, jag blir jätteledsen, rentav kränkt.
Målandet och illustrerande har mer och mer blivit en väsentlig del i mitt jobb, frilansande kulturarbetare på heltid som jag är och har varit i över 32 år. Grafisk formgivning har varit en större del i verksamheten tidigare, och som jag hoppas det kommer tillbaka. Nu tillkommer förhoppningsvis även uppdrag som Norrtäljeguide. Att återkommande få sälja några tavlor är avgörande för mig numer, inte minst så här i slutet av ett kvartal. Att leva som fri konstnär är tufft, ateljé-hyran accelererar och kassan är mager.

Dessutom kan ni, kära allmänhet, titta på mina och andra konstnärers verk på utställning efter utställning på gallerier, bibliotek och konsthallar utan att betala något! Författarna får biblioteksersättning när vi lånar deras böcker, tonsättare och musiker får Stim-ersättning när deras musik spelas, till teater- och bioföreställningar är det självklart att köpa biljett, men bild- och form-konstnärerna får oftast inte ett öre, oberoende av hur många åskådande ögonpar som betraktar det skapade!
Det innebär ju att bildkonstnären är helt beroende av en lyckad försäljning, för att omkostnader ska kunna betalas och den egna utställningen inte ska bli ytterligare en ekonomisk belastning. Stipendier är inte lätta att få. Det är lite tråkigt att behöva vara så kommersiell.

Alltså inget med på stora Julsalongen 2010 i Konsthallen. Jag får istället göra en "hängning" här i bloggen - så varsågod och välkommen till Min Lilla Julsalong på nätet!
Visst hade åtminstone några av dem platsat i Konsthallen? De tycker alla fall flera som spontant reagerat. Allmänt så är det mycket god försäljning på Julsalongen dessutom…
Jo, alla mina tavlor är till salu. De här fyra kostar 4000 kr var. Men jag har full förståelse för om man inte har de pengarna att disponera på konst så där utan vidare. För en del familjer är det dessvärre riktigt knepigt att få tillvaron att gå ihop överhuvud taget. Men för andra är det en fråga om prioriteringar. Och ibland kan det lösa sig genom delbetalningar. En kul teknisk datapryl eller storskärm för 15-20.000 kr som är omodern om ett knappt år eller ett konstverk med närmast evigt liv för en tredjedel av kostnaden?
Om jag fick hjälpa till och skriva önskelistorna så här till jul skulle där finnas mer kultur och färre ”prylar”. Undrar vad tomten har i kultursäcken till just dig!

GOD JUL!
önskar Anders D

Bilderna:
1. Seglande trålare i Nordsjönatt, akvarell
2. Trängselskratt – Årstarevyn 2008, akvarell
3. Sandkil – roslagens storbåt, akvarell
4. Vedjakt med björkved, akvarell

Nu är jag Auktoriserad Norrtäljeguide!

Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k besöksnäringen betyder allt mer på landsbygden och i glesbygden, och besökarna vill upptäcka och uppleva. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
  Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms län! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd. Här finns mycket att upptäcka!
  Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma. Visserligen är det bilväg fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö och 13,5 mil från Stockholms centrala delar. Från bussen, som i helgerna bara går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året. Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
  Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, de allra första Auktoriserade Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september på plats i Norrtälje, studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemstudier. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
  Alla i denna grupp har sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö Björkö och Norrtälje stad. Men kursen har gett oss goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
  Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, ”Norrtälje – Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger  ”Författare och konstnärer i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - seglande storbåtar och Roslagens jakter”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Auktoriserade Norrtäljeguider - Nu finns vi!

Auktoriserade Norrtäljeguider -något alldeles nytt!


- Jag har något att berätta! Vi har något att visa er!

Den s k upplevelseturismen kommer alltmer i fokus, besöksnäringen blir allt viktigare, inte minst på landsbygden och i glesbygden. Kultur- och samhällshistoria, djupare kunskap om flora, fauna och geologi engagerar allt fler.
  Och Stockholms läns största glesbygdskommun är Norrtälje. Kanske inte själva staden Norrtälje kan kallas glesbygd, men stora delar söder, väster, och inte minst norr och öster därom. Till ytan nära en tredjedel av Stockholms läns yta! Av Roslagens skärgårds alla öar ligger nära 9000 (!) i Norrtälje kommun, många är bebodda - och inte minst de bofasta på öarna känner minsann ofta av att bo i glesbygd.
  Jag har på min mammas och morfars sida djupa rötter i en del av denna glesbygd, ute vid havet, i Rumshamns by, Björkö-Arholma socken. Visserligen är det bilväg enda fram till stugan, men det är en lång väg dit, över 2 mil söder om Barnens Ö. Från bussen, som i helgerna går tre gånger om dagen, har jag två och en halv kilometer att gå, eller pulsa i djup snö. Vi är några som aldrig har skaffat körkort och bil.

”Jag kommer till sommaren” säger vänner som verkar tro att skärgården är stängd mer än halva året! Men det går att hitta pärlor att besöka året om, bara man vill låta sig inspireras t ex av oss nydiplomerade guider.
  Fr o m söndag 12 dec är jag, tillsammans med tio kurskamrater, Auktoriserad Norrtäljeguide med diplom, efter en hel termins studerande av hela kommunen. Alla fredagarna sedan 3 september i Norrtälje, tillsammans i grupp stimulerande studiebesök, givande röstövningar, guidepraktik både ute och inne, däremellan hemma traglande fakta om kommunen. Huvudman för kursen har varit Väddö Folkhögskola.
  Alla i denna allra första kull aukt. Norrtäljeguider verkar ha sin unika geografiska förankring i kommunen, exempel Rimbo, Finsta, Rådmansö, Grisslehamn, Singö och Norrtälje stad. Men flera av oss har med utbildningens hjälp fått goda möjligheter att guida i alla delar av kommunen.
  Mina egna specialområden är Björkö-Arholma, Väddö Kanal, Sjöfartsmuseet på Kaplansbacken, Segelfartygsepoken och ”björköadeln”, Konst- och kulturupplevelser längs Norrtäljeån och Hamnen, och även industristaden Norrtälje ”Gevärsfaktori, Pythagoras, Sporrongs”. Särskilt varmt om hjärtat ligger mig ”Författare och konstnärer i kustbandet”och ”Skärgårdens frakter - från segelskepp till biogasdrift”.

Har du en grupp som vill veta mer? Engagera en Norrtälje-guide!

Sjövägen med SL-kortet? Det går!

Länge har jag tjatat om en utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten, där SL-kortet ska gälla. Redan för tjugo år sedan var jag med på ett djuplodande seminarium i ämnet, ute på Beckholmen. Åren som följt har jag skrivit debattartiklar, insändare, underlag till motion i Stockholms stadshus. En del tillsammans med mina kamrater i Vänsterpartiet i stad och län. Men detta initiativ har länge sökt en bredare support. Skärgårdens Trafikantförening har också utrett och föreslagit ett utbyggt nät av båtpendlar.

Nu helt plötsligt är det en väldigt bra idé - över partigränserna! Varje gång framställs det dock som att just det partiet alldeles själva kommit på idén om utbyggd kollektivtrafik på Stockholms inre vatten där SL-kortet ska gälla. Ingen tycks känna till Vänsterpartiets tidiga initiativ. I ETC-Stockholms första nummer 29 jan 2009 hade jag en helsides-artikel på Debatt - med vision ett stort nät av pendelbåtar, där cykeln ska kunna tas med.
I juni samma år skrev MP i samma tidning (!) att nu har de kommit på en bra idé – båtpendlar! - inte med ett ord refererande till min artikel ett halvår tidigare. Och så i förra veckan på Norrtelje Tidning debatt: Centerpartiet i Landstinget beskriver sig själva som idégivaren till och garanten för utbyggd kollektivtrafik till sjöss… Det är inget fel att läsa på och se lite i backspegeln och se det goda i att man inte behöver ”uppfinna hjulet” varje gång...
Men faktum är att nu finns det ett pilotprojekt: Sedan i slutet av augusti i år pågår ett försök där man faktiskt kan åka båt på SL-kortet! Det är en linje som trafikerats av m/s Josephine mellan Lidingö Dalénum, Nacka Strand, Kvarnholmen och Nybroviken, och omvänt, i helgerna kan man också gå in till Djurgården för avstigande. Fr o m 28 augusti 2010 ett pilotprojekt där SL samarbetar med Vasakronan. Det är ett försök, så lyckat att det nu förlängts t o m augusti 2011. Så många vill resa så nu läggs fler turer in i tidtabellen och fler båtar sätts in på linjen. Cyklar kan i begränsad omfattning tas med.
m/s Josephine kan ta max fyra, båtar med större utrymme för cyklar kommer att behövas. Och isgående båt behövs.
Passa på att ta en rundtur innan isen tvingar den nuvarande trafiken till ett uppehåll - upplev vinterlandskapet från sjösidan. Ta med en karta, kikare, kamera och varmt att dricka i en termos! Och glöm inte SL-Access kortet! – andra SL-biljetter gäller inte. Trevlig resa!
Avg. Nybroviken måndag - fredag kl 07.00, 08.00, 09.30, 10.30, 11.30, 12.30, 13.30, 14.30, 15.30, 16.30, 18.00, 19.00.
Tidtabell även för helger och med fler detaljer, trafikändringar m m finns på www.sjovagen.nu
Ju fler som åker, ju större är chansen att detta pilotprojekt omvandlas till ordinarie trafik!
Och flera linjer ser jag fram emot, först som tidsbegränsade projekt, men som när nyttan blir uppenbar permanentas.

Min egen Kulturoas mitt i julkommersen

Så är det bara en vecka kvar. Tills jag ska ha ställt i ordning årets Adventsutställning i det egna galleriet, adress Skånegatan 69 på Söder i Stockholm. I Anders Tecknarstuga, som jag kallar mitt kombinerade galleri med ateljé. En eller två gånger om året håller jag Öppet Hus för allmänheten. En sammanställning av alster från de utställningar jag haft under året, och lite nytt.
  Det här med utställning med kaffe i advent är en tradition jag tog över och jag hållit vid liv sedan 1973, då jag i andra hand fick hyra min moster Märits tidigare keramikateljé på Mäster Mikaels gata 6A, i ett orenoverat 1700-talshus fullt av charm och originella grannar. Pump på gården, egen vedbod och torrdass. Så kunde jag och grannarna bo och jobba till 1978, då total renovering och ombyggnad tvang många av oss att flytta. Sedan har det för min fortsatt att bli ateljéer i Stadsholmens kulturhus, men med lite modernare standard- och väsentligt högre hyror.
  Men hyrorna för lokaler i Stockholm har nu nått nivåer som egentligen är helt orimliga. Nödvändigheten att dra in pengar ligger på en nivå som hämmar kreativiteten.
  I kvarteret vid Södermannagatan närmast min Tecknarstuga fanns i slutet av 70-talet två textilare, en guldsmed, en tavelmålare, ett fotolabb, en kakelugnsmakare, en glaskonstnär, en av stadens trevligast antikvariat med egen poet, en trähantverkare, och en unik eternellbutik – ”eternelltanten” var mästare på att ta vara på vilda växter som hon torkade satte samman till smakfulla buketter. Vid adventstid hade vi gemensamma öppettider och ordnade med tipspromenad i ”Södermannagatans Hantverkskvarter” som vi kallade det på affischerna. Mycket uppskattat evenemang. Alla dessa är nu borta – de flesta p g a av oresonligt stora hyreshöjningar. I stället ligger idag kafé vid kafé, modebutiker och affärer med allsköns krimskrams för inredning i lokalerna. Konsten och kulturen ut – kommersen in.

Efter drygt 23 år finns i alla fall jag, keramikern och en silversmed kvar i kvarteret.
Jag håller i år öppet 4 och 5 december, lördag och söndag mellan klockan 12 och 17. Alla är så klart hjärtligt välkomna på kaffe, lite glögg och trevligt umgänge!
  Och när jag avslutat Adventsgalleriet väntar fyra-fem tavlor på att jag ska ta dem till Norrtälje Konsthall för att möta juryn för Julsalongen 2010 som har vernissage 18 december. Jag hoppas några av mina verk finner nåd inför den kritiskt granskande juryn. Det får jag återkomma om. Till att börja med: Väl mött andra advent!

Illustrerar med en akvarell "Stormen lägger sig - det ljusnar i horisonten"