Skärgårdssommar: Bara slappa, hav, sol och segel! - eller?

Å, vad skönt sex veckor med sol, hav och bad och bara lata sig! Åka ut till stillheten på den kära skärgårdsön och bara njuta! Om regnet häller ner och åskan mullrar bara försvinna djupt in i berättelsen i en fängslande bok. Inte behöva passa tider, kunna lägga kalendern helt åt sidan och glömma tiden, utan några måsten . . .

Men - väl framme vid Midsommarhelgen och annalkande högsäsong för fritidboende och besökare tar man i alla fall fram kalendern och det visar sig att sommarveckorna ute på ön, också en bit in i augusti, är fylld med engagerande dagar! Under året har jag lyckats boka i in egna sommarutställningen (Bogehuset, Simpnäs 23-29 juli), Öppna Ateljén (30-31 juli), föreningslivet gör sig påmint, evenemangen att besöka ”som man inte får missa” ligger som ett radband… Det är midsommarafton förståss, där kanske två midsommarfester besöks, tätt på varandra, det är möte inför ateljérundan, Simpnäsdagen och det egna byalagets årsmöte, Hembygdsföreningens årsmöte och Beckbyxans Dag och Alltinget, den egna separatutställningen och Ateljérundan - och de dagar jag inte kommer ihåg just nu. Det är Strövtåg och andra konstnärers utställningar, guideföreningens besök och kulturaftnar och gud vet vad av alla sorters evenemang. Och så ska jag in och guida och leda någon stadsvandring i Norrtälje stad några dagar i juli också. Det gäller att vårda ett värdefullt kulturarv. . .
Väl hemma vid stugan väntar travar av osågad ved, ängar som måste slås, båtar att ösa och hus som måste underhållas.

Men samtidigt är vi många, jag som målande konstnär t ex, som för vår utkomst är beroende av alla evenemang och aktiva besökare. Vi välkomnar gärna stora skaror på våra utställningar, på marknader och i affärer, på skärgårdskrogar, pensionat och vandrarhem, besökare som hyr cyklar för egna excursioner, som upptäcker vår ö bl.a. tack vare rundturen under vår ateljérunda. Och har man som konstnär lite tur får man då och då sälja en tavla eller något annat av de alster som producerats under den i skärgården långa lugna perioden av året. Ett mycket välkommet ekonomiskt tillskott.

Efter de aktiva Björkö-sommaren behöver man verkligen en semester att vila upp sig på! Vad lugnt och skönt det blir när sommaren är över och man åter är nästan ensam i byn… Men då blir det ofta alltför korta skärgårdsbesök. Jag har ju en betydande del av livet i Stockholm också - och där är minsann vår, vinter och höst inte stillastående precis. Den vardagen är det inte alltid lätt att ta semester ifrån.

Om Roslagsmuseet (juni 2011)

Att utan dröjsmål åter öppna hela Roslagsmuseet är absolut nödvändigt, med Gevärsfaktoriet, den lejongula byggnaden från 1622, som ett givit centrum för verksamheten, fyllt av liv! Det är en plikt för staden Norrtälje! Gevärsfaktoriets gamla byggnad är en given startpunkt för mina historiska vandringar i Norrtälje, då verksamheten, gevärsfaktoriet, t o m är ett år äldre än stadens privilegiebrev.

De samlingar Stiftelsen Roslagsmuseet äger, är en så viktig del av vårt kulturarv, att det inte länge till får gömmas undan i magasin, oåtkomliga för stadens invånare och besökare. Norrtälje kommun borde skämmas! Skyndsamt bör beslutas om tillräckliga anslag för att en meningsfull, rik och mångfacetterad verksamhet kan blomstra i Gevärsfaktori och intilliggande byggnader!

Lite historia:
Löjtnant Ludvig R Zettersten köpte faktoriets egendom år 1845 och Zetterstenska villan stod färdigt 1856. Österut anlades en engelsk park - i dag finns bl.a. fem stora syrener från den tiden. Huset och resten av området köptes 1949 av Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening och från 1978 till evakuering för ett par år sedan inrymdes kansli för Stiftelsen Roslagsmuseet här.

Norrtäljeguiders logotype, vårrustning och radioprogra

1 april hörde det väl till att tänja lite på sanningen för att både ge omgivningen och sig själv ett gott skratt. Idag åter till ordningen, att hålla sig någotsånär till sanningen, både med visioner och kritiskt granskande, med engagemang i det vi har runt oss.



I torsdags hade föreningen Auktoriserade Norrtäljeguider sitt första ordinarie årsmöte, vi fick låna ett rum i Wallinska gårdarna, mitt i Norrtälje, var ska annars en grupp Norrtälje-guider samlas? Vi är ju en liten förening på elva medlemmar, och att samla åtta till årsmötet får anses tillfredsställande. Stadgarna finputsades, mitt förslag till logga för aukt. Norrtäljeguider gillades och antogs, en rad frågor ventilerades i god sämja.
Guiderna filar på sina presentationer, och bit för bit fylls det på under ”Våra guider” på hemsidan norrtaljeguide.se. Sedan gäller för mig att med det materialet färdigställa vår folder och få den upptryckt. Med den i handen sätter vi fart på marknadsföringen av våra tjänster.
Några enstaka guideuppdrag har redan ramlat in, men när det tar fart ser jag och mina kollegor fram mot att guida många grupper längs naturstigar vid havet, eller i det fascinerande kulturlandskap vi har, rikt på historia. Vi erbjuder också vandringar i staden Norrtälje, jag går gärna längs Norrtäljeån till hamnen, med en historisk exposé och en blick mot hamnområdets framtid.

Jag har ju mitt liv i Stockholm också. Vid Årstaviken ligger min båt, på land bara några veckor till. Sedan kommer mobilkranen för det stora lyftet. Med en stukad fot är det ett huvudbry hur rustningen av segelbåten ska klaras av denna vår, det är ju ett mahognybygge som kräver sin omvårdnad. Det måste hittas en lösning. På kort tid ska mycket vara klart.
Jag har dessutom mina föräldrar, som behöver mycket hjälp numera. Även där ställer min fot till det, de finns ju på Lidingö, och jag hemma i Årsta just nu. Deras längtan till stugan på udden vid havet i Roslagen är stor, ett besök som behöver omsorgsfull planeras. Jag har ju lättare ta mig ut, men så mycket finns att göra i stan denna tid och besöken i stugan blir för få och för korta. Längtan dit återkommer allt oftare ju ljusare och varmare våren blir. Behoven av hantverkar-hjälp i min stuga är påtagliga efter denna smällkalla och långa vinter. Det är helt plötsligt mycket som borde göras samtidigt.

Och åter till Norrtälje: Förra veckan spelade jag in det första programmet i min egen programserie i Radio Roslagen fm 107,8, ”Skärgårdsliv idag”. Första programmet sänds nu på tisdag kl 19.00 och gäst denna gång är nyvalda ordföranden i föreningens Helmis vänner, Anders Broberg. Jag hoppas kunna återkomma varannan vecka.

Kulturarv på Smögen

Månsken på Smögen. 19 mars 2011 © foto Anders Djerf

Hemkommen från Sveriges Segelfartygsförenings (SSF) årsmöte på Smögen i helgen. Ett välmatat program. Tack, Kjell! Ett 80-tal skutentusiaster, många med lång resväg genom Sverige. Glädjande nog deltog även i år ett gäng pigga ungdomar som lärt känna varandra genom segling med skutor under Tall Ship Races, och nu bygger upp ett organiserat nätverk, för att hålla kontakterna och locka fler att prova på skutsegling. Här finns många pigga idéer helt klart! Och deras presentation visade både på konkreta mål och kreativt tänkande. För de ungdomar som vill hitta till de seglande fartygen blir deras hemsida ett aktivt verktyg (sjösätts till försommaren). Och samtidigt får vi nya ambassadörer som kan pressa på samhället att stärka resurserna för att vårt vårt Kulturarv under segel ska få någon framtid!

Att betänka: De nu 60-70-åriga ”gubbarna” som återförenas ännu ett årsmöte var ju själva 35 år yngre vid bildandet av SSF!

Vårt mål i SSF sedan föreningens start 1976: Bevara vårt seglande kulturarv och ta vara på och förmedla kunskapen hur man renoverar och seglar ett skepp, främst i trä. Att i social samvaro under praktiskt lagarbete under segel utvecklas som människor och hitta nya vänner.

Det har under åren lagts ned mycket ideellt arbete inom SSF av personer med en bred kompetens för att vi även framledes ska kunna få uppleva traditionella fartyg under segel. Det gäller bl. a. den viktiga kommunikationen med centrala myndigheter om krav på fartyg och manskapets behörighet, med kommuner om kulturhamnar och (fria) kajavgifter, avtal med försäkringsbolag m m. SSF har genom sina företrädare också spelat en viktig roll i utvecklingen av den europeiska kulturfartygs-organisationen EMH.

SSF erbjuder genom Beckholmens dockförening möjligheter till renovering i egen regi (med Västra dockan, snickeri och underhållsarbeten vid den av föreningen byggda 90 m långa träkajen).

Vi fick en detaljerad inblick i sillfiskets utveckling och villkor årsmötets andra dag, vid ett besök på Abba Seafoods. I fiskesamhället Smögen kunde man in på 1960-talet uppleva 50-70 båtar som samtidigt dunkade ut på fisket på morgonen. Idag finns fem båtar, och ont om fisk att landa. Likadant eller ännu tystare har det blivit i de andra kustsamhällena i Bohuslän, utanför turistsäsong. När sommaren bryter ut är det minsann slut på tystnaden, tätt, tätt med fritidsbåtar vid bryggorna i varenda fjord.

Lördagskvällens samling i "Göstas sjöbod" en stor och rymlig lokal vid en fiskebrygga, i fullmånens sken. Här pratades skuta i timmar!

En intressant anhalt före återresa med buss till Göteborg och för många tåg vidare därifrån, var avslutningen av årets årsträff på Sjömanshusstiftelsens museum i Uddevalla. Här finns inte bara den bevarade byggnaden och många föremål och båtmodeller, utan också ett rikt arkiv, där säkert alla som haft sjömän i familjen kan hitta några uppgifter av värde i arkivlådor och bokhyllor. De svarar gärna på frågor, så slå de en signal!

Med en blick i backspegeln, och vår historia, ska vi sätta kurs mot en framtid, där man gläds åt att skutorna ännu seglar!

S/S Blidösund. Skeppsbron 100 år senare

IDAG 7 mars, sent på kvällen för exakt 100 år sedan lade S/S Blidösund, denna härliga klenod, till vid Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm, efter en till delar strapatsrik jungfruresa längs Sveriges kuster, från varvet i Göteborg, där resan startat 4 mars.

   Denna idag enda koleldade ångbåten i trafik i Stockholms skärgård har givit så många av sina passagerare härliga upplevelser, inte minst Musikbåten Blidösund. Hon var först bland ångbåtarna i Stockholm att ge sig ut på att i sommarkvällen med gladjazz, tunggung eller melodiska balader i aktersalongen. Och fullt med folk!

Innan IMO och EU bara för få år sedan satte nya, snäva gränser för hennes fartområde och därmed stopp för ”oskyddade vatten”, som hon f ö alltid gått i sedan hon byggdes 1911!! -har många kunnat njuta av besök i ytterskärgård och förtöjning vid de mest osannolika småklippor, ofta med den säkra skepparen och kunniga guiden Göran Sjödin vid roder och mikrofon. Svenska Högarna har alltid varit det mest väderkänsliga målet för dessa speciella exkursioner, och det har inte alla gånger varit möjligt att genomföra resorna till denna utpost i havsbandet, ett intressant alternativt resmål har ofta funnits i beredskap. Men nu får trafiken begränsas till den ordinarie traden Stockholm- Norrsund- (Norrtälje), och på skärgårdens inre fjärdar.

   Nu om bara ett par timmar, kl 18, samlas vi på Skeppsbron, några av Blidösunds och ångans vänner, för att skåla för de 100 år som gått sedan hon för första gången kom till denna kaj.

Jag har haft nära samarbete med Roslagens Skeppslags Vänner och Roslagens Skeppslag, inte minst när de första Musikprogrammen skulle layoutas och tryckas. Det var i första halvan av 1980-talet, och det var verkligen ont om pengar. Genom återkommande nödrop till de generösa medlemmarna i vänföreningen räddades fortsatt drift av S/S Blidösund flera gånger. Inte minst kritiskt blev läget när ny ångpanna akut behövdes. Många var vi som ideellt gjorde insatser.

   Men bekantskapen med S/S Blidösund har jag enda sedan hon med stor flaggning stilla ångade rakt in i Waxholmsbolagets 100-årsjubileum 1969! Det här fartyget var ju upplagt för att skrotas! Hon stal hela föreställningen. Eric Jägeborg, skeppare på stora pontonkranen Lodbrok, hade knappt ett halvår tidigare räddat fartyget från definitivt gå i graven, och i hemlighet med få invigda satt igång en upprustning. Konstnären Harald Lindberg ritade teckningen som än idag är vänföreningens logotyp. Och min moster Eva, textilkonstnär, hade sytt Blidösunds första namnvimpel, som vid hennes överrumplande uppdykande fladdrade från masten på förstäven.

  Firandet fortsätter. Nalen fylls 12 mars till hennes ära, och så följer fotoutställning på Sjöhistoriska museet, och festligheter i sommar ute på Blidö. Föreningen s/s Blidösunds hemsida berättar mer.

Länga leve S/S Blidösund! Må hon lyckligt segla vidare i 100 år till!

S/S Blidösund 100 År! och om att bygga i hamnområden

Vi är många som har visioner om ett för allmänheten attraktivt område i och intill den framtida Norrtälje hamn. Det förutsätter att antalet bostäder just här begränsas, att flera av byggnaderna som får spegla sig i Norrtäljevikens glitter är publika, och att så mycket hamnplan finns kvar att i viss omfattning handelsfartyg fortfar att kunna anlöpa denna innerstadshamn, och att ståtliga gästande fartyg ska kunna erbjudas både kajlängd och evenemangsyta på land intill.
Det förtjänar att nämnas lite fakta om hamnen idag:
Från stora farleden ute vid Kapellskär är det ca 12 sjömil vacker insegling genom Norrtäljeviken in till Roslagens huvudstad. Hamnen hade stor betydelse redan när staden fick sitt privilegiebrev1622. Den trafikeras av cirka 200 fartyg om året (ett par år gammal siffra), med avslutade spannmålsfrakter och med fliset lossat i annan biobränslehamn minskar antalet ordentligt. Men hamnen har ändå sin mycket viktiga funktion. Återkommande är ångfartyget Blidösunds besök för musik- och skärgårdsturer sommartid.

Det är f ö en synnerligen betydelsefull dag för S/S BLIDÖSUND denna fredag! Det är nämligen idag exakt 100 år sedan hon helt nybyggd lämnade varvet, Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg, för att sedan, efter en ganska strapatsrik resa runt runt svenska kusten, med nattuppehåll i Helsingborg och Simrishamn, komma fram till Skeppsbron i Stockholm kvällen 7 mars 1911! Mer om Blidösunds jubileumsår i kommande bloggar.

Då och då gästas Norrtälje hamn även av utländska flottbesök, och ståtliga segelfartyg som ostindiefararen Götheborg, har kommit på celebra och mycket publikdragande besök, och måste ha den möjligheten i framtiden också. Andra tilldragelser i hamnen är regattabesök och en del båttävlingar.
Och så har ju hamnen Norrtäljes egen pärla stadigt förtöjd: S/S NORRTELJE. Hon borde kunna få sällskap på kajen av byggnader för kustkultur, t ex med ett båtbyggeri för Föreningen Allmogebåtars Norrtäljesektion!

Att frakta byggnadsmaterial sjövägen är också mycket energieffektivt, och avlastar de redan de trafiktäta vägarna från många tunga transporter. Här har vi en hamn mitt i kommande byggprojekt!

De som en gång kommer att ha möjlighet att flytta in i nya bostäder i området måste informeras att då och då kommer det att vara livlig aktivitet på och vid kajen, och inte ha möjlighet att stoppa detta genom att klaga på att det stor deras ro, och sänker värdestegringen på deras exklusiva bostadsrätter!

Gå gärna vidare och läs min NT-blogg från i tisdags, om betydelsen av största omsorg vid ev. exploatering av attraktiva områden!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.519240

Stadsomvandlingens långvariga följder

HÄR ÄR MIN SENASTE ARTIKEL för Norrtelje TidningsLäsar blogg, publicerad där 1 mars 2011:

Det råder en förtätningsiver i Stockholm som riskerar att förstöra stora värden. Men också byggande i Norrtälje kan ställa till det.

Att vi ska vara extra aktsamma om den känsliga miljön runt Slussen, Södermalmstorg och Skeppsbron är självklart, det visar inte minst de många protester som avvisar stadens hittills lagda förslag om Nya Slussen. Den öppna vyn mot Saltsjön under Katarinahissen och mot Riddarfjärden från Södermalmstorg måste bevaras, inte bara en öppning norrut mot gamla Kornhamn. Protesterna är massiva, en opposition formerar sig för Slussens bevarande, en annan för en alternativ ombyggnad med smäckra broar och en stark begränsning av nya byggnader.

”- Byggnader för kommersiella ändamål och kontor måste till för att finansiera en del av den dyra Slussen-ombyggnaden” säger stadens planerare.

- Se då till att planera om ekonomin, och ta in pengar på byggnader för näringslivet i andra delar av staden till detta projekt! säger jag.

Samtidigt måste vi ha kraft att slå vakt om de värdefulla grönstråk och gröna kilar vi har i närförorten, och gamla ovärderliga centrumkärnor och hamnmiljöer i våra mindre städer som Norrtälje.

Läget vid vattnet i Norrtälje hamn är som gjort för byggnader för publika ändamål – konsert- och kongresshus, konstmuseum, ungdomshus, badhus - Uppenbarligen krävs en stor och bred folkopinion för detta, eftersom stadens styrande verkar sitta i knäet på privata byggherrar!

Detta måste också få utrymme i riks-media, inte bara i Norrtelje Tidning. Slussen får inte ta allt ”stadsbyggnadsutrymme” i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet!

De gröna stråken i Stockholms närförorter planerades med stor omsorg för att bevara befintliga naturvärden i de stadsdelar som byggdes på 1930- och 40- och 50-talen. Det gäller i söderort Gröndal, Årsta, Björkhagen, m fl.

Exempelvis kvarteret, där jag bor i Årsta:

”Stockholmshem byggde år 1947 kv. Ullungen i Årsta, arkitekt var Nils Sterner, fastighetskontoret. I kvarteret återfinns mycket av det som är karakteristiskt för "folkhems"-periodens stadsplanering och arkitektur. Lummiga gårdar mellan huslängorna, stor hänsyn till befintlig terräng och växtlighet. Sparade berghällar och naturmark i förening med känsligt inplacerad ny vegetation."

Nu slås denna grön-plan sönder på flera ställen genom klåfingriga förtätningar inne mellan 40-talshusen.

Hamnmiljön i Norrtälje kräver samma omsorg som när man på 40-talet byggde Årsta: Det är historisk mark. Utan sjöfart och hamn hade aldrig Norrtälje blivit en marknadsplats, som växte från liten by till stad, med privilegiebrev 1622 och betydelsefullt gevärsfaktori startat 1623. Det är ett stort ansvar stadsplanerarna idag har, när man ger sig på denna miljö. Det kommer att ge spår i stadsbilden som blir bestående minst hundra år framåt!

Årsta är en av de Stockholms stadsdelar som nu är föremål för de största byggprojekten, med upp mot 10.000 nya lägenheter och mycket förlorad grönyta i de hårdaste exploateringsplanerna! Vår stora grönyta Årstafältet vill man hårdexploatera. Den måste räddas! Över partigränserna, i samråd med alla boende runtfältet, beslöts 2002 om Landskapspark Årstafältet, med byggande endast i parkens ytterkanter. Detta fullmäktigebeslut revs upp av moderaterna, strax efter valsegern 2006. Återgå till 2002 demokratiskt fattade beslut och fullfölj Landskapsparken!

Intill fältet finns stora, redan asfalterade ytor som skulle kunna bebyggas med många tusen lägenheter: Nuv. partihallsområdet och Västberga industriområde. Idag plats för lossning och uppställning av långtradare. Godsterminaler passar bättre längre ut från staden, där de också kan få utrymme för framtida expansion.

Det blir än naturligarel, när all containertrafik flyttat från Frihamnen inne i Stockholm till den nya containerhamnen, Norvik-Nynäshamn. Den är nu mycket nära ett förverkligande. Regeringen undanröjde alla överklaganden i förra veckan!

Nya bostäder behövs både i Stockholm och i Norrtälje, i synnerhet hyresrätter till rimliga hyror. Men det lär vi inte få se i Norrtälje hamn - det blir med största sannolikhet exklusiva bostadsrätter och de kommer att kosta!

Men alla kommuner måste vara med. Nu måste också Danderyd och Täby ta sitt ansvar och börja bygga hyresrätter åt "vanligt folk".

2011-03-01 kl 16,50: Fått en väldigt trevlig kommentar till artikeln genom Facebook från Lars-Erik Backman, tidigare bostadspolitisk reporter på Ekot i Sveriges Radio: "Mycket bra artikel , särskilt bra om Årsta!"