Kulturskymning vid Valla Torg

Kulturskymning på Valla Torg? Nej, rena natta!

Innan jag ens hunnit stiga upp, än mindre hunnit till frukost idag onsdagen den 25 april, får jag morgonens kalldusch! Det pinglade till i e-postlådan i min iphone. Innehåll: Det allmännyttiga bostadsbolaget Stockholmshem gav igår kl 16.55 per mail (!) Walla Scen på Valla torg i Årsta dödsstöten.

 För Bengt Rydén och Anna Wahlström, initiativtagare till, och ansvariga för Walla Scen, var självklart beskedet en chock! Sista september 2012 ska de vara ute ur lokalerna, f d kontorslokaler, som de själva med hårt arbete och hjälp av familj och vänner och många, många timmars slit, under nio månader 2007 med omfattande rivningar och ombyggnad, anpassade till aktiv teaterscen.

  Utkörda! Av vårt eget Stockholmshem! Utan hänsyn till den kreativa kraften i verksamheten, och att det är den enda publika kulturlokalen i detta område (Årsta söder om tvärbanan) !

- En fotograf, som säger sig kunna betala dubbla hyran, har Stockholmshem lovat bort lokalen till, för de sista två åren innan butikslängan beräknas rivas, tidigast 2014!

Jag hyr min bostad i Årsta av Stockholmshem sedan 2003, och har intill i år betraktat som ett av de bästa och mest välskötta bostadsbolagen. Men nu!? Först förhalar Stockholmshem hyresförhandlingarna för 2012 för oss bostadshyresgäster i hela beståndet och tvingar i år fram den största nivåhöjningen bland de tre stora allmännyttiga bolagen  i stan.

  Sedan denna hantering av Wallagruppen och Walla Scen på Valla Torg. En kulturskymning som snarare är rena svarta natten!

 

Det är redan ödsligt nog på Valla Torg med många av butikslokalerna tomma sedan länge. Man  (Stockholmshem) låter hellre lokalerna stå tomma och förfalla, än fylla dem med liv och aktivitet på tidsbegränsade kontrakt, i väntan på beslut om större förändringar, rivnings–tillstånd och förtätning.

  Nu släcker Stockholmshem det sista kämpande ljuset på kulturhimlen i denna del av Årsta!

  De två kulturidealisterna, Bengt Rydén och Anna Wahlström, som driver Walla Scen, och f ö båda nyblivna medlemmar i Vänsterpartiet Årsta, behöver denna dag allt stöd.

  Och om det finns det minsta av förståelse hos Stockholmshem för vad det betytt för Valla Torg och Sandfjärdsgatan att de gångna fem åren ha haft Walla Scen som en mötesplats för scenkonst, bild och musik, och den minsta respekt för allt eget arbete Wallagruppen lagt ned för att skapa denna scen - då tar man tillbaka gårdagens besked, och låter förlänga avtalet med Bengt Rydén och Anna Wahlström, tills det blir dags för huset att evakueras för ombyggnad/rivning. I dagsläget finns inte ens en fastställd detaljplan för det nya Valla Torg!

  Stockholmshem agerar självsvåldigt! Följ gängse och lagstadgade rutiner! Stadsbyggnadsnämnden och andra instanser, samt folket i Samrådsförfarande, måste först få säga sitt!

Anders Djerf

Ordförande Vänsterpartiet Årsta

Arbetarteater - Förbundsmöte fyller Årsta Folkets Hus

Nu har de kommit!
Hela kansliet från Gävle, styrelsemedlemmar från mellan-norrland och Gotland, med bilar fyllda med kongress-material. Lördag från tidig morgon till sen kväll håller Sveriges Arbeterteaterförbund förbundsmöte i Årsta. Förbundsmötena äger rum vartannat år - i andra sammanhang skulle det kallas kongress. För första gången på kanske tjugo år är mötet i Stockholmsområdet.

Vid Förbundsmötet 2010 var Kvartersteatern i Sundsvall värd, och med mig hem därifrån till föreningen Årsta Scenfolk hade jag erbjudandet att få stå värd för ATF-mötet 2012, som nu öppnar i morgon lördag 24 mars kl. 09.00!
I Sundsvall blev jag också invald i valberedningen på tre personer, och vi har haft kontinuerlig kontakt mellan oss tre sedan dess, och var ute i mycket god tid med att lyssna av var i Sverige vi kunde hitta förstärkning till styrelsen. Vi har strävat efter ökad spridning geografiskt, och är glada att vi fått en nominering från föreningen i Halmstad. En del av Sverige vi saknat i styrelsen. Valberedningen har haft god geografisk spridning: Dalarna, Göteborg och Stockholm.
Men en valberedning är en valberedning, och det är förbundsmötet som beslutar.

Solen strålar och det är riktigt varmt på balkongen i söderläge.
För mig väntar lite stök med att dra fram utställningsskärmar inför morgondagen. Alla våra fina affischer från Årstarevyn genom åren och från Årstaspelet ska vara med och skapa teateratmosfär i Folkets Hus foajé.
Kulturen får bygga på alltför stor del ideellt arbete som kulturpolitiken ser ut idag, kulturens ekonomi i landsting och kommuner så påtagligt underdimensionerad.

När vi sluppit ut från mötet kan ju t ex förena oss med A-laget på Gullmarsplan, här på bilden gestaltat av Årsta Scenfolk i Årstarevyn 2012 "What's app?" - foto © Anders Djerf, Årsta Teater, jan 2012.

Nu får riskkapitalet ge sig!

Märkligt är att rika människor och ”riskkapitalister” med mycket pengar nödvändigtvis ska behöva ge sig ända ut till de yttersta kobbarna för att sätta sprätt på lite av sitt överskott!
Och när en fastighet på kobbarna i en av de mer jungfruliga småskärgårdarna i vårt Roslagen bjuds till försäljning, något som är näst intill unikt, lägger mångmiljonären ett bud han med sin ekonomiska kraft kan, en otrolig summa om 25 miljoner, som ingen naturvårdande instans eller naturskyddsförening i världen är i närheten att kunna konkurrera med. Och skulle man till äventyrs med stor ansträngning kunna, så skulle han lätt kunna höja sitt bud…
Och nästa steg, efter att brädat alla konkurrenter om marken med sin feta plånbok, inleder nu denna köpare ett trixande på hög nivå för att i Kommunen få igenom sina byggplaner, främmande för öriket, byggplaner som med stor risk förvanskar och fördärvar det av naturen skapta, det som inte behöver tillägg av mänsklig hand.
Det ser så följsamt ut i arkitektens ritningar. Husen ska vara grå som berget – men inget sägs om utomhusbelysning, stora panoramafönster och om de oproportionerligt höga och stora vrålåk i plast i storlek som de medelstora kobbarna, vrålåk som kommer att forsa in och ut och ligga vid den brygga, som färdig mer kommer att likna en kaj – och ofta breder onödigt mycket bryggdäck ut sig längs klipporna, när dessa strandexploatörer kommer igång – för klipporna är ju så hala att gå på! Eller så är det mycket stora RIB-båtar med otroligt starka motorer. Och man måste ju i tygskor kunna kliva iland torrskodd från båten!

Lägg miljonerna på att reparera fula sår i naturen! Det finns mycket här i landet som bara ropar efter resurser. Satsningar som skulle kunna återuppväcka liv i bygderna. Grustäkter, övergivna industriområden och kalhyggen, resultatet av misslyckade slutavverkningar, som bara väntar på ett lyft. Använd miljonerna för att bjuda den breda allmänheten på förvandlingsnummer i samklang med naturen, med långsiktighet, och som skapar goodwill! Den orörda skärgården är för värdefull för att hanteras på det sätt som man vill göra på Kallskär!

Det bästa vore ju fastigheten på Kallskär skänkts till Skärgårdsstiftelsen som med sin långa erfarenhet, sina kunniga tillsynsmän och genomtänkta naturvårdsplan för skärgården, skulle gynna naturen och den breda allmänheten bäst. Se här en äkta stiftelse, som vårdar det av oss alla i länet gemensamt ägda, och i sitt innehav, nog 12 % av all mark i Stockholms skärgård plus Örskär, hindrar alla privat vinning genom tomtjobberi och fastighetsklipp. Det som finns hos stiftelsen stannar där – och vårdas på bästa sätt, så långt anslag och andra intäkter räcker. Men här behövs förstärkning - vill kanske riskkaapitalisten och markspekulanten på Kallskär skänka ett bidrag till Skärgårdsstiftelsen för dess insatser?

Att se byggplanerna för Kallskär svider i mitt hjärta, strider emot grundtanken i mitt engagemang för naturmiljön. Jag är en av dussinet medlemmar i Skärgårdsstiftelsens Vänners Arbetsgrupp för Kultur- och Naturmiljö.

Tankar vid diskbänken - Hon eller Han?

Tack vare talgbollar för några kronor har jag fått två nya kompisar, ett par blåmesar. De är numer ganska orädda, och är ofta mitt sällskap när jag står vid diskbänken på andra sidan glasrutan och stökar bara några decimeter ifrån dem. En i taget kommer de och nafsar i sig solrosfrön och talg, den ena mer orädd en den andra. Är det honan eller hannen? - någon enstaka gång är båda i talgbollarna samtidigt.
Jag är ju inte mycket till ornitolog. Men jag skulle ändå vilja veta vem som är hanen och vem är honan, eller är de två av samma kön?
Jag är i brist på djupare ornitologisk kunskap ändå inte i behov att något nytt genusord, inte förespråkare för ett ”könsneutralt hen”. Jag lovar, jag är positiv till förändringar som främjar demokrati och jämlikhet. Men når vi dit genom att hitta på ett ord för ett ”tredje kön”?
För att ta ett helt annat område: Det är ju faktiskt ganska charmerande att se härliga ting som båtar kallas för ”hon”, särskilt gamla seglande skönheter i mahogny.
Jo, jag vet. Finns det regler så finns det undantag: bogserbåtar och isbrytare kallas för han. Mudderverk har jag ingen aning om, möjligtvis ”han” de också. Vad säger läsekretsen: Ska vi gräva djupt [!!] i mudderverkens genushistoria? Jag har mer omfattande uppdrag framför mig, att slutföra pågående och genomföra nya större bokprojekt inom seglande kulturarv och kustkultur. Också det bra att fundera på vid diskbänken.
Några har sagt: - Skaffa dig diskmaskin! Det är så bekvämt!
Men olägenheterna då? Som den långa tid en hushållsmaskin måste gå och då låter den heeela tiden! Den drar el och kostar i inköp. Och den kan gå sönder. Och gud hjälpe för de fuktskador som skulle orsakas av en slang släpper!
När jag diskar för hand får tankarna tid att ge sig ut på egna resor. Diska kräver inte så mycket tankekraft, och ändå gör man dubbel nytta! Som att sällskapa med blåmesarna samtidigt som man städar upp.
Men idag är det milt. Våren är på väg! Fåglarna börjar hitta mat på andra ställen och det är tomt vid talgbollarna. Foton har jag bara på den ene i blåmesparet. Som den uppmärksamme ser så har den ivriga matgästen generöst lämnat lite minnen efter sig på fönsterglaset. Och hänger upp och ner i maten - det verkar inte bry honom (henne?) ett skvatt!
Nu med plusgrader börjar det bli dags att på allvar ta tag i vårrustningen av min mahognydam. Vindö 28-an MARIE väntar på mig.

W som i WAXHOLMSBOLAGET. - W firar, som alfabetets 29:e bokstav, sin 7 årsdag!

3.3 firas W-dagen!

Den 3 mars 2005 beslöt Svenska Akademien att sära på bokstäverna V och W i SAOL, (Svenska Akademiens Ordlista) vilket krönte W till officiell 29:e medlem (på plats 23) av det svenska alfabetet.

Förändringar i vårt alfabet sker ytterst sällan, därför arbetar en grupp inom Stockholms Typografiska Gille sedan i höstas med att organisera en dag för att uppmärksamma detta numer självständiga W.

3 mars 2012 firar W 7 år

som medlem av det svenska alfabetet. Lördagen 3 mars kl 12–16 kommer detta uppmärksammas med serie presentationer av språkvetare, poeter, skribenter och naturligtvis typografer. Platsen för firandet är Rönnells antikvariat, Birger Jarlsgatan 32, inte så långt från Stureplan.

Klockan 14.00 börjar den första presentationen.

På talarlistan finns

- poeten och typografen Martin Högström

- poeten Jörgen Gassilewski

- fonetikern Mattias Heldner

- formgivaren Nina Ulmaja

- konstnären Anders Djerf och

- typsnittstecknaren Örjan Nordling.

Jag kommer, cirka 14.30 tror jag, att presentera både i ord och bild

"W som i Waxholmsbolaget".

Detta vid våra innerstadskajer och ute i skärgårdens farleder så välkända skorstensmärke. Om detta skortensmärkes tillkomst, om det första fartyg som fick äran att pryda sin skorsten med detta W, och med en del annan inte så känd kuriosa hoppas jag kunna bjuda på en både roande och informativ stund. Dessutom kommer det att finnas en del mindre bildskärmar speciellt framtagna till dagen, med foton, skisser och några originalbilder jag målat - med rubriken "W som i Waxholmsbolaget".

Givetvis kommer det finnas kaffe och tårta under hela dagen.

OCH ALLA ÄR VÄLKOMNA och det är FRI ENTRÉ!

mitt måleri finns att se (men ännu inte bilderna till W-dagen) påwww.swedishart.se/anders.djerf
till Stockholms Typografiska Gilles hemsida:
http://stockholmstypografiskagille.se/?cat=1

KUSTKULTUR - Åbo, Åboland och vår svenska kust : Bottnisk Kontakt XVI

Föredragen var många och rikt varierande under tre intensiva dagar med Bottnisk Kontakt XVI i Skärgårdscentrum Korpoström i Väståboland 3-5 febr 2012. Avslutande besök i Åbo gav ytterligare stimulerande intryck.

Bottnisk Kontakt XVI kan sammanfattas komprimerat till rubriker :

Om Arkeologiska spår av medeltida fiske i Åbolands och Nylands skärgårdar. Om postvägen Åbo - Grisslehamn, med fokus på sträckan mellan Väståboland och Åland. Om det Stora nordiska kriget i Skärgårdshavet. Från en välbärgad fiskeby på 1500-talet – till arkeologiskt minne idag. Om marinarkeologiska fynd från militära konflikter 1714-1945. Om åländska (medeltida) skärgårdskyrkor i sten. Om skeppsvarven i Åbo under ryska tiden. Om skeppshusnamn. Om Champagne-galeasen.

Om att vara undersökande journalist i skärgården idag. Om Kvarkenområdet. Om råsegel. Om bygget av repliken Postjakten i Vasa. Om galeasen Tamara. Om Hangö som passagerarhamn. Herman Reinius anteckningsbok från 1751 med detaljerade skildringar av resor.

Om Holmön som centralpunkt på Norrlandsleden. Om ofredstider i vattnen utanför Korpoström, Korpo skär och Nagu. Om medeltida fynd vid de inre vattenvägarna i Uppland, i Fjärdhundraland.

Dessutom hann vi med några riktigt fina kortfilmer: om traditionellt klinkbygg och ett par kortfilmer om livet ute på öarna, ensamma skäribor som lever med sina djur, filmade av ”Bolle” Högnäs.

Ja, så var det ju också mitt eget bidrag "Kulturarv under segel". Galeasen Ariel från Haninge, med sin mångåriga och väl fungerande verksamhet för främst ungdomar, som jag i Korpoström tog som ett föredömligt exempel, var jag i fredags och tittade på, där hon denna vinter ligger i torrdockan på Beckholmen för intensivt arbete med byte av många spant och många meter bordläggning i bottnen, utdockning 10 april.

På kvällen före middagen guidning av den entusiastiska och färgstarka kyrkoherden i Korpo 1300-talskyrka, där mycket av takets målningar och votivskepp visade att det är en sjöfartsort med gamla traditioner vi besökte.

Åter i Åbo med gott om tid innan kvällsavgången mot Stockholm fick vi guidning i Forum Marinum, stiftelsedrivet maritimt museum med den nyaste delen i ett tidigare spannmålsmagasin, en fascinerande tegelbyggnad med mycket högt i tak, och med nytänkande i anordnandet av utställningarna. En stort rum är helt fyllt med en enorm samling aktersnurror av alla upptänkliga modeller, från golv till högt upp mot taket. Mängden gör det till en suggestiv installation. Fotot berättar en del, men upplevelse på plats är att rekommendera!

Ett nytt välfyllt program kan förväntas vid nästa Bottnisk Kontakt, nummer 17, som kommer att äga rum i Umeå 2014, i mars eller april. Och vårvintern 2016 BK XVI i Finland, i Jakobstad.

Med denna omfattandet påfyllning av nya kunskaper och inblickar i kusternas historia har jag fått stimulans för mitt kulturhistoriska skrivandet och skärgårdsinspirerande målande.

AD

Ågust Strindberg 163 år - Dramatens stora trapp 22 jan!

© foto: Anders Djerf, Stockholm 22.1 2012

Dramatens trappa på slaget klockan 14.00 söndagen 22 januari anno 2012:

En stor folkmassa, en publik som växer hela tiden. Några ur den verkliga skådespelar-eliten. En författare/dramatiker. En Dramatenchef.

Folket hade inför denna kulturhändelse i vinterns första påtagliga snöfall iklätt sig varma kängor, vinterrockar, skinnmössor, varma handskar och toppluvor, och skyndat sig för att inte missa detta utomghusevenemang. I strid ström strålade det till folk från Nybroplan, ja från alla håll, mot denna det sceniska dramats centralpalats. Fulla av förväntan inväntades nu Strindbergsårets dramatiska (!) invigning, just på författarens, bildkonstnärens, fotografens och inte minst dramatikerns August Strindbergs 163-årsdg – då det var den 22 januari 1849 som han föddes.

Marie-Louis Ekman tog till orda. Efter några inledande och välkomnade ord uppe vid teaterns portar banade hon sig väg genom folkmassan, tydligt talande i sin trådlösa microfonutrustning, tog sig överraskande snabbt ned till trappans fot, där hon stannade inför ett med vitt lakan övertäckt föremål.

En byst i brons föreställande födelsedagsbarnet har i många decennier tronat inne i teatern: Nu skulle han få komma ut för att nu och i framtiden alltid kunna möta folket! Ritch! Teaterchef Ekman hade med ens avtäckt skulpturen, placerad så lågt att även barn kan klappa på den!

Så nu har Margareta Krook fått sällskap, och inte av vem som helst! Det är f ö konstnären Knut Jerns som skulpterat bysten av författaren.

- Nästa projekt som Marie-Louise förebådade oss, är att hon vill plocka ned stans ryttarstatyer från sina höga pedistaler, så att man inte ska behöva få nackspärr för att ha en chans att betrakta ryttarens fysionomi och kanske kunna ge hästarna de sitter på en klapp.

Ytterligare en urpremiär väntade på trappan! Nämligen Kristina Lugns specialskrivna födelsedagsepos för tre skådespelare, framfört av henne själv, Lena Endre och Örjan Ramberg: ”Man ska vara glad på sin födelsedag, för när ska man annars va’ glad?” Det blev också Strindbergs Samlade verk i kompaktversion à la Lugn!

Och August Strindberg uttalas August med Å, så ville Ågust själv ha det!

Den så oöverträffat mångbottnade och mångsidige, produktive och temperamentsfulle, ständigt agiterande mot systemet, i sina yngre år oftast från vänster, senare från sin egen alldeles egen plattform. En Strindberg som så gillade - och hatade, Stockholms skärgård, att den blev spelscenen för flera av hans främsta verk! -Om det får jag återkomma.

Dagens hyllning avslutades med födelsedagssång och att han (Strindberg) måtte leva i tusende år, till dragspel av Göran Martling.

För att få någon liten vind från skärgården tog jag mig en omväg hem, en promenad längs Strandvägen, förbi de vilande skärgårdsbåtarna, strandvägskutorna och ut till Galärvarvets skutpirar, i siluett tecknade sig skrov och riggar mot den blå skymningen. Fortsatte förbi den vinterstängda gästhamnen, och Galärskjulet under ombyggnad- ska bli Vin- och Spritmuseets nya plats – här borde väl i stället Sjöfartshistoria fått hålla till!! Snabba steg mot Allmänna Gränd och Djurgårdsfärjan, vars halvfemavgång jag tack vare några extra snabba kliv hann med. Och väl ute på Strömmen mötte vi en Waxholmsbåt på utgående. Ändock litet skärgårdsaning.