Akvarell och pastell i GRISSLEHAMN, 1-19 augusti!

Det har inte blivit tid till så mycket bloggskrivande denna sommar. Penslarna har haft förtur:
Jag har haft intensivt fokus på onsdagens nu avklarade vernissage på Galleri Havet - inrymt i Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Nu hänger mina bilder till beskådande där, ända fram t o m 19 augusti – i det i år nyöppnade galleriet (– som tidigare var en pub.)
De har blivit en hängning jag är nöjd med – efter jobb in på nattimmarna. Och tillfredställande kunna visa så mycket nymålat i sommar.
Öppet fyra timmar om dagen, kl 12-16. Ta er gärna en titt!
Klippor, sjöbodar och seglande skutor inom glas och ram – och en och annan strandskata. Jag har försökt utveckla dessa för mina trogna besökare välbekanta teman. En skuta från utställningen får illustrera denna text.
Mycket folk rör sig i Grisslehamn, och Hotell Havsbaden reser sig i fonden, bortom fiskebåtar och fiskrestauranger, över Eckerölinjens terminal och stora hamnplan. Det gäller bara att tala om att vägen upp till hotellet numer också kan vara en konstvandring, och göra bekant att det finns måleri m m att se i våningen under receptionen!

Men hur locka tjänstgörande kulturjournalist på vår omhuldade tidning till besök på min utställning i Grisslehamn, följd av betraktelse över målningarna i bladet?

Förmiddagens gråväder kom passligt då en hel del skrivande blivit akut, och internet-uppkopplingen äntligen fungerar (hur länge vet ingen), Trassel hela juli. Mycket finns att ta igen. Men när solen tittar fram blir min arbetsmoral för inomhusjobb urusel, då lockar naturen ofta oemotståndligt. Och där ute finns också mycket som väntar på att bli gjort.

Söndag (5 aug) bär det till Stavsnäs för mig, ett kortare besök: Då ska jag kl 14.00 prata lite om min morfar, på Skärgårdsmuseets sommarutställning
”Harald Lindberg och Hemsöborna”.
Det är ju Strindbergsår.
1949 skulle August fyllt 100. Det skulle Bonniers fira med en särskild upplaga av denna skärgårdsklassiker Hemsöborna, som nu för första gången helt skulle följa originalmanus. Morfar gick med entusiasm in för uppdraget när han tillfrågades om att göra bokens illustrationer. De blev många fler än Bonniers tänkt sig – och bra blev det. Det är många festliga detaljer kring hur de kom till.
Nu finns ett urval av originalteckningarna och en del av hans skärgårdsmåleri i det mindre formatet, på Skärgårdsmuseets i Stavsnäs övervåning.

Men söndag = dåligt med busstrafik härutifrån! Finns någon i läsekretsen som kör upp från Björkö mot Elmsta (och bussen mot Norrtälje) denna söndagsmorgon, och jag kan hänga med? Hör gärna av dig!

• Anders Djerf
• 3 aug 2012 13:5

Nu är det vår - och skönheten från Orust sjösatt!

Min trettonde vårrustning av Vindö 28-an "MARIE". Visst är det märkligt: Man tycker sig vara ute i så god tid, komma igång tidigt under mildare vinterdagar med rengöring, skrapning och slipning. Först ska man lokalisera var man har alla skrapor, slipmaskiner, fernissburkar, alla andra färger, slippapper, balsamterpentinen, linoljan m m, m m. Och så alla olika sorters penslar. Börjar med det värsta: skrapa bort det lösa av blå bottenfärgen. Att slipa den undviker jag i det längsta: det färgdammet är inte någon hälsokur. En blå färg som sätter sig överallt.
Och så till resten av alla träsnickerier, lackade, många behöver extra omvårdnad. Grått och avnött: Ja, här behöver renskrapas! Ingen fara – det är ju månader kvar fram till sjösättningen och det finns tid för många lager lack… och så den lackade bordläggningen, som ändå inte renskrapas, skulle behöva tre lager innan sjösättning. Har man mahognybåt, så har man.
Innan bottenmålning omsorgsfullt sökande små torksprickor, tätar meter efter meter med värmepistol i ena handen och kniv med ”Ettan” i andra, en gudabenådad tätning, denna träbåtsägarnas viktiga hjälpmedel för att minska vatteninflödet vid sjösättning.
Bland det knepigare: stämma av däcksfärgen till rätt antikgul kulör (”veteranbåtsgul”), jag gör det numera själv med hjälp av koncentrerat pigment i vita färgen. Det lyckades ganska bra i år. Samma vita färg till däckstaken. Men innan dessa moment av målning, måste jag ju hitta fram burken med anti-halkpulvret. I rätt stund hittar jag den. Den burken har varit en bra investering, räckt i flera år. Sedan ner i det djupaste inre med Danbolin i kölsvinet. Ska den hinna torka så jag kan vattenfylla före sjösättning? Jo det funkar. Med vatten upp till durken för de stå över natten. Det hjälper något.
Också att göra dagen före sjösättning: Hela stora rörställningen ska ner! Först alla presseningarna, sedan alla järnrören, ett efter ett. Får inte gå fel. Inte bara egna båten att passa, på ömse sidor också nylackade träbåtsveteraner.
Och så alla tampar som behövs, fendrar, paddel (motorn ska vi kanske kunna få igång senare).
Sjösättningsdag, lördagmorgon 06.30. Tappa ur vattnet, in med dyvickan igen, nu riktigt omsorgsfullt gänga för gänga.
Den stora mobilkranen har kommit. Kranarmen skjuts upp mot skyn. Min båt en av de första som ska i.
- Hon flyter! Visst läcker hon, men fullt kontrollerbart. Det sprutar inte in som ett Niagarafall i varje fall!
- Detta var nu en dryg vecka sedan (28/4). Det har även varit ett intensivt arbete efter sjösättning att köra alla järnrör till förvaring, alla presenningar och stegar likaså. Demontera och frakta undan tyresövaggan är också ett jobb. Nu är det fixat. Och hela varvsområdet och yttre plan storstädades av klubbens alla medlemmar igår, söndag. Riktigt prydligt är det nu!
- Idag dags att plocka ner masten från mastskjulet, börja slipa och skrapa den, även här gäller lack i tre omgångar. Hittar jag sedan alla beslag, stag, fall - och ny klubbvimpel måste jag ju skaffa.
- Innan jag når fram till påmastning lär jag hinna skriva en krönika till, om att vårda en Vindö 28 vid namnet MARIE, byggd 1963. En båt byggd för trygg segling, även om man är ensam ombord.

Vi som jobbar med våra båtar på Stockholm innerstads båtklubbar ger liv åt stränderna sena höstar och från tidig vårvinter. Det hoppas jag värdesätts i högre grad av stadens styrande! Att vårda en träbåt är ett långsiktigt arbete. De korta ett-års-kontrakt båtklubbarna i Stockholm har idag måste kunna skrivas på tio år! Stockholmsvänstern borde kunna ta upp den frågan på allvar.

Kulturskymning vid Valla Torg

Kulturskymning på Valla Torg? Nej, rena natta!

Innan jag ens hunnit stiga upp, än mindre hunnit till frukost idag onsdagen den 25 april, får jag morgonens kalldusch! Det pinglade till i e-postlådan i min iphone. Innehåll: Det allmännyttiga bostadsbolaget Stockholmshem gav igår kl 16.55 per mail (!) Walla Scen på Valla torg i Årsta dödsstöten.

 För Bengt Rydén och Anna Wahlström, initiativtagare till, och ansvariga för Walla Scen, var självklart beskedet en chock! Sista september 2012 ska de vara ute ur lokalerna, f d kontorslokaler, som de själva med hårt arbete och hjälp av familj och vänner och många, många timmars slit, under nio månader 2007 med omfattande rivningar och ombyggnad, anpassade till aktiv teaterscen.

  Utkörda! Av vårt eget Stockholmshem! Utan hänsyn till den kreativa kraften i verksamheten, och att det är den enda publika kulturlokalen i detta område (Årsta söder om tvärbanan) !

- En fotograf, som säger sig kunna betala dubbla hyran, har Stockholmshem lovat bort lokalen till, för de sista två åren innan butikslängan beräknas rivas, tidigast 2014!

Jag hyr min bostad i Årsta av Stockholmshem sedan 2003, och har intill i år betraktat som ett av de bästa och mest välskötta bostadsbolagen. Men nu!? Först förhalar Stockholmshem hyresförhandlingarna för 2012 för oss bostadshyresgäster i hela beståndet och tvingar i år fram den största nivåhöjningen bland de tre stora allmännyttiga bolagen  i stan.

  Sedan denna hantering av Wallagruppen och Walla Scen på Valla Torg. En kulturskymning som snarare är rena svarta natten!

 

Det är redan ödsligt nog på Valla Torg med många av butikslokalerna tomma sedan länge. Man  (Stockholmshem) låter hellre lokalerna stå tomma och förfalla, än fylla dem med liv och aktivitet på tidsbegränsade kontrakt, i väntan på beslut om större förändringar, rivnings–tillstånd och förtätning.

  Nu släcker Stockholmshem det sista kämpande ljuset på kulturhimlen i denna del av Årsta!

  De två kulturidealisterna, Bengt Rydén och Anna Wahlström, som driver Walla Scen, och f ö båda nyblivna medlemmar i Vänsterpartiet Årsta, behöver denna dag allt stöd.

  Och om det finns det minsta av förståelse hos Stockholmshem för vad det betytt för Valla Torg och Sandfjärdsgatan att de gångna fem åren ha haft Walla Scen som en mötesplats för scenkonst, bild och musik, och den minsta respekt för allt eget arbete Wallagruppen lagt ned för att skapa denna scen - då tar man tillbaka gårdagens besked, och låter förlänga avtalet med Bengt Rydén och Anna Wahlström, tills det blir dags för huset att evakueras för ombyggnad/rivning. I dagsläget finns inte ens en fastställd detaljplan för det nya Valla Torg!

  Stockholmshem agerar självsvåldigt! Följ gängse och lagstadgade rutiner! Stadsbyggnadsnämnden och andra instanser, samt folket i Samrådsförfarande, måste först få säga sitt!

Anders Djerf

Ordförande Vänsterpartiet Årsta

Arbetarteater - Förbundsmöte fyller Årsta Folkets Hus

Nu har de kommit!
Hela kansliet från Gävle, styrelsemedlemmar från mellan-norrland och Gotland, med bilar fyllda med kongress-material. Lördag från tidig morgon till sen kväll håller Sveriges Arbeterteaterförbund förbundsmöte i Årsta. Förbundsmötena äger rum vartannat år - i andra sammanhang skulle det kallas kongress. För första gången på kanske tjugo år är mötet i Stockholmsområdet.

Vid Förbundsmötet 2010 var Kvartersteatern i Sundsvall värd, och med mig hem därifrån till föreningen Årsta Scenfolk hade jag erbjudandet att få stå värd för ATF-mötet 2012, som nu öppnar i morgon lördag 24 mars kl. 09.00!
I Sundsvall blev jag också invald i valberedningen på tre personer, och vi har haft kontinuerlig kontakt mellan oss tre sedan dess, och var ute i mycket god tid med att lyssna av var i Sverige vi kunde hitta förstärkning till styrelsen. Vi har strävat efter ökad spridning geografiskt, och är glada att vi fått en nominering från föreningen i Halmstad. En del av Sverige vi saknat i styrelsen. Valberedningen har haft god geografisk spridning: Dalarna, Göteborg och Stockholm.
Men en valberedning är en valberedning, och det är förbundsmötet som beslutar.

Solen strålar och det är riktigt varmt på balkongen i söderläge.
För mig väntar lite stök med att dra fram utställningsskärmar inför morgondagen. Alla våra fina affischer från Årstarevyn genom åren och från Årstaspelet ska vara med och skapa teateratmosfär i Folkets Hus foajé.
Kulturen får bygga på alltför stor del ideellt arbete som kulturpolitiken ser ut idag, kulturens ekonomi i landsting och kommuner så påtagligt underdimensionerad.

När vi sluppit ut från mötet kan ju t ex förena oss med A-laget på Gullmarsplan, här på bilden gestaltat av Årsta Scenfolk i Årstarevyn 2012 "What's app?" - foto © Anders Djerf, Årsta Teater, jan 2012.

Nu får riskkapitalet ge sig!

Märkligt är att rika människor och ”riskkapitalister” med mycket pengar nödvändigtvis ska behöva ge sig ända ut till de yttersta kobbarna för att sätta sprätt på lite av sitt överskott!
Och när en fastighet på kobbarna i en av de mer jungfruliga småskärgårdarna i vårt Roslagen bjuds till försäljning, något som är näst intill unikt, lägger mångmiljonären ett bud han med sin ekonomiska kraft kan, en otrolig summa om 25 miljoner, som ingen naturvårdande instans eller naturskyddsförening i världen är i närheten att kunna konkurrera med. Och skulle man till äventyrs med stor ansträngning kunna, så skulle han lätt kunna höja sitt bud…
Och nästa steg, efter att brädat alla konkurrenter om marken med sin feta plånbok, inleder nu denna köpare ett trixande på hög nivå för att i Kommunen få igenom sina byggplaner, främmande för öriket, byggplaner som med stor risk förvanskar och fördärvar det av naturen skapta, det som inte behöver tillägg av mänsklig hand.
Det ser så följsamt ut i arkitektens ritningar. Husen ska vara grå som berget – men inget sägs om utomhusbelysning, stora panoramafönster och om de oproportionerligt höga och stora vrålåk i plast i storlek som de medelstora kobbarna, vrålåk som kommer att forsa in och ut och ligga vid den brygga, som färdig mer kommer att likna en kaj – och ofta breder onödigt mycket bryggdäck ut sig längs klipporna, när dessa strandexploatörer kommer igång – för klipporna är ju så hala att gå på! Eller så är det mycket stora RIB-båtar med otroligt starka motorer. Och man måste ju i tygskor kunna kliva iland torrskodd från båten!

Lägg miljonerna på att reparera fula sår i naturen! Det finns mycket här i landet som bara ropar efter resurser. Satsningar som skulle kunna återuppväcka liv i bygderna. Grustäkter, övergivna industriområden och kalhyggen, resultatet av misslyckade slutavverkningar, som bara väntar på ett lyft. Använd miljonerna för att bjuda den breda allmänheten på förvandlingsnummer i samklang med naturen, med långsiktighet, och som skapar goodwill! Den orörda skärgården är för värdefull för att hanteras på det sätt som man vill göra på Kallskär!

Det bästa vore ju fastigheten på Kallskär skänkts till Skärgårdsstiftelsen som med sin långa erfarenhet, sina kunniga tillsynsmän och genomtänkta naturvårdsplan för skärgården, skulle gynna naturen och den breda allmänheten bäst. Se här en äkta stiftelse, som vårdar det av oss alla i länet gemensamt ägda, och i sitt innehav, nog 12 % av all mark i Stockholms skärgård plus Örskär, hindrar alla privat vinning genom tomtjobberi och fastighetsklipp. Det som finns hos stiftelsen stannar där – och vårdas på bästa sätt, så långt anslag och andra intäkter räcker. Men här behövs förstärkning - vill kanske riskkaapitalisten och markspekulanten på Kallskär skänka ett bidrag till Skärgårdsstiftelsen för dess insatser?

Att se byggplanerna för Kallskär svider i mitt hjärta, strider emot grundtanken i mitt engagemang för naturmiljön. Jag är en av dussinet medlemmar i Skärgårdsstiftelsens Vänners Arbetsgrupp för Kultur- och Naturmiljö.

Tankar vid diskbänken - Hon eller Han?

Tack vare talgbollar för några kronor har jag fått två nya kompisar, ett par blåmesar. De är numer ganska orädda, och är ofta mitt sällskap när jag står vid diskbänken på andra sidan glasrutan och stökar bara några decimeter ifrån dem. En i taget kommer de och nafsar i sig solrosfrön och talg, den ena mer orädd en den andra. Är det honan eller hannen? - någon enstaka gång är båda i talgbollarna samtidigt.
Jag är ju inte mycket till ornitolog. Men jag skulle ändå vilja veta vem som är hanen och vem är honan, eller är de två av samma kön?
Jag är i brist på djupare ornitologisk kunskap ändå inte i behov att något nytt genusord, inte förespråkare för ett ”könsneutralt hen”. Jag lovar, jag är positiv till förändringar som främjar demokrati och jämlikhet. Men når vi dit genom att hitta på ett ord för ett ”tredje kön”?
För att ta ett helt annat område: Det är ju faktiskt ganska charmerande att se härliga ting som båtar kallas för ”hon”, särskilt gamla seglande skönheter i mahogny.
Jo, jag vet. Finns det regler så finns det undantag: bogserbåtar och isbrytare kallas för han. Mudderverk har jag ingen aning om, möjligtvis ”han” de också. Vad säger läsekretsen: Ska vi gräva djupt [!!] i mudderverkens genushistoria? Jag har mer omfattande uppdrag framför mig, att slutföra pågående och genomföra nya större bokprojekt inom seglande kulturarv och kustkultur. Också det bra att fundera på vid diskbänken.
Några har sagt: - Skaffa dig diskmaskin! Det är så bekvämt!
Men olägenheterna då? Som den långa tid en hushållsmaskin måste gå och då låter den heeela tiden! Den drar el och kostar i inköp. Och den kan gå sönder. Och gud hjälpe för de fuktskador som skulle orsakas av en slang släpper!
När jag diskar för hand får tankarna tid att ge sig ut på egna resor. Diska kräver inte så mycket tankekraft, och ändå gör man dubbel nytta! Som att sällskapa med blåmesarna samtidigt som man städar upp.
Men idag är det milt. Våren är på väg! Fåglarna börjar hitta mat på andra ställen och det är tomt vid talgbollarna. Foton har jag bara på den ene i blåmesparet. Som den uppmärksamme ser så har den ivriga matgästen generöst lämnat lite minnen efter sig på fönsterglaset. Och hänger upp och ner i maten - det verkar inte bry honom (henne?) ett skvatt!
Nu med plusgrader börjar det bli dags att på allvar ta tag i vårrustningen av min mahognydam. Vindö 28-an MARIE väntar på mig.

W som i WAXHOLMSBOLAGET. - W firar, som alfabetets 29:e bokstav, sin 7 årsdag!

3.3 firas W-dagen!

Den 3 mars 2005 beslöt Svenska Akademien att sära på bokstäverna V och W i SAOL, (Svenska Akademiens Ordlista) vilket krönte W till officiell 29:e medlem (på plats 23) av det svenska alfabetet.

Förändringar i vårt alfabet sker ytterst sällan, därför arbetar en grupp inom Stockholms Typografiska Gille sedan i höstas med att organisera en dag för att uppmärksamma detta numer självständiga W.

3 mars 2012 firar W 7 år

som medlem av det svenska alfabetet. Lördagen 3 mars kl 12–16 kommer detta uppmärksammas med serie presentationer av språkvetare, poeter, skribenter och naturligtvis typografer. Platsen för firandet är Rönnells antikvariat, Birger Jarlsgatan 32, inte så långt från Stureplan.

Klockan 14.00 börjar den första presentationen.

På talarlistan finns

- poeten och typografen Martin Högström

- poeten Jörgen Gassilewski

- fonetikern Mattias Heldner

- formgivaren Nina Ulmaja

- konstnären Anders Djerf och

- typsnittstecknaren Örjan Nordling.

Jag kommer, cirka 14.30 tror jag, att presentera både i ord och bild

"W som i Waxholmsbolaget".

Detta vid våra innerstadskajer och ute i skärgårdens farleder så välkända skorstensmärke. Om detta skortensmärkes tillkomst, om det första fartyg som fick äran att pryda sin skorsten med detta W, och med en del annan inte så känd kuriosa hoppas jag kunna bjuda på en både roande och informativ stund. Dessutom kommer det att finnas en del mindre bildskärmar speciellt framtagna till dagen, med foton, skisser och några originalbilder jag målat - med rubriken "W som i Waxholmsbolaget".

Givetvis kommer det finnas kaffe och tårta under hela dagen.

OCH ALLA ÄR VÄLKOMNA och det är FRI ENTRÉ!

mitt måleri finns att se (men ännu inte bilderna till W-dagen) påwww.swedishart.se/anders.djerf
till Stockholms Typografiska Gilles hemsida:
http://stockholmstypografiskagille.se/?cat=1