Sjöstadsfärjan resa 26 januari 2014

Tar med "nattkameran" (Ricoh GX200) bilder med ljus som inte ögat ser - en till synes svart himmel visar sig i datorn klarblå med tydligt tecknade moln, den nya delen av Hammarby Sjöstad lyser i al sin glans, speglar sig i en ännu isfri Hammarby sjö.
  Idag skulle min goa morfar fyllt 113 år. Han var konstnär, inledde sitt vuxna liv som sjöman under sex år. Han hade gillat dessa bilder skarpt, det är jag övertygad om! Han blev f ö bara drygt 75 år. Så fort tiden har gått.

 Det var en mörk söndageftermiddag 26 januari. Detta magiska ljus som bara min kamera uppfattar, får jag se i datorn. Stockholms Hamn är på plats vid LUMA-bryggan! Så här ljust var det inte alls enligt mina ögon, som ändå har rätt bra mörkerseende. Och ingen blixt eller konstljus har jag använt. 
  Jag har gått en långpromenad på Årstafältet, sedan tagit bussen en kort bit till Gullmarsplan, gått vidare därifrån ner till Hammarby Sjöstad och Sjöstadsfärjan, inväntat denna gratis (!) färja vid namn "Lisen" och i maklig fart via den nya Henriksdalsbryggan i en triangelbana tagit mig till Södermalm, där färjan brygga ligger strax nedanför Solidaritetshuset -i  Barnängens gulputsade gamla 1700-talsbyggnader.
  Vi behöver mer kollektivtrafik på Stockholms vatten!

Norrtälje redan lite rödare

-->

 

Dagen efter att Vänsterpartiet avslutat sin 40:e kongress kan konstateras att Norrtälje blivit lite rödare – i varje fall om man får döma av kommunvapnet i neon på Busstationen! 

I Norrtälje får man vara glad åt det lilla… Men droppen urholkar stenen, som det heter.

  Jag tog bilden igår, sen eftermiddag Tjugondedag Knut, på väg för att hämta min osålda tavla i Konsthallen, - fotot är inte fejk eller är utsatt trixande i Photoshop.

  Ovanför skylten sitter en klocka. Det gjorde det inte de första åren för ”nya” stationshuset. Under ganska många år fanns bara en klocka på södra fasaden, den mot Hantverkargatan. Men inte en klocka åt busstorget, åt det håll, där väldigt många resenärer inför bussbyten och andra ärenden verkligen behöver hålla koll på tiden.

  Det retade mig. Därför är jag rentav lite stolt att vara den, eller en av dem, som begärde att få en klocka på fasaden åt busstorget, och fick igenom detta! Ibland kan man tacka kommunen!

  Och till det ett kommunvapen på väg mot det rödare!

Ja, och så till min osålda tavla, min akvarell ”Vad som göms i en dröm”. Vi var 111 konstnärer med varsin tavla på årets nyss avslutade Julsalong med temat ”Dröm”. Jag är i gott sällskap – endast sju konstnärer fick sälja. Det är knepiga tider för oss bild-och formkonstnärer! Med lite mer rött i kommun, landsting och riksdag, kan det i varje fall inte bli sämre för kulturen,

Det är tjugondedag Knut, och då ska julgranen ut! Så det är väl sista sucken för den ovanligt ståtliga julgran, som prytt busstorget sedan advent. Nu äntligen omgiven av lite snö! Håll till godo!

   Förhoppningsvis blir nu granen flis och återvinns som biobränsle. En riktigt röd-grön julgransplundring!

40:e kongressen i Vänsterpartiet, Vänstervågen växer!

-->

För mig inleddes dagen med att vi, medlemmar i Vänsterns Kulturnätverk, förutom stockholmare flera tillresta, från bl a Värmland, Malmö och mellannorrland, samlades i egen bokad lokal i Münchenbryggeriet. I den intilliggande största salen skulle Vänsterpartiets 40:e kongress öppnas ett par timmar senare.

  Kulturens betydelse i samhället och bättre ekonomiska villkor för kulturarbetarna borde ha en högre prioritet i Vänsterpartiet och i dess valprogram. Det riksövergripande Kulturnätverket jobbar för detta, och välkomnar alla kulturarbetare att komma med i nätverket. Någon medlemsavgift har vi inte.

Lasse Ohly, Vänsterpartiets nuvarande kulturpolitiska talesperson,  tillsammans med kulturarbetare i Vänsterns Kulturnätverk, med stort politiskt engagemang och med lång erfarenhet av att arbeta konst, konsthantverk, teater, musik och studier och väl insatta i konstnärernas stora svårigheter att i dagens samhälle få tillvaron att gå ihop:  Kajsa Stenfeldt, Kent Ekberg, Dror Feiler och Hans Arvidsson. 

@ƒoto: Anders Djerf 2014-01-10

I lunchpausen strömmar de övriga kongressdeltagarna till. Så många goda vänner man får återse! 

Seluah Alsaati, ordförande i Storstockholmsdistriktet, hälsar välkommen och öppnar den 40:e kongressen   © Foto: Anders Djerf

  Jonas Sjöstedt är i högform. Ulla Andersson gör en parentation över kamrater som lämnat jordelivet under året. Detta på årsdagen av Lars Werners bortgång. Minnesteckningen över honom berör extra.

Partiordförande Jonas Sjöstedt invigningstalar. © Foto: Anders Djerf

  Imponerande är att även denna kongress närvarar veteranen C H Hermansson, 96 år fyllda! Nog har han ännu glimten i ögat!

C H Hermansson, nu 96 år, närvarade fantastiskt nog även vid denna kongress öppning! 

@ Foto: Anders Djerf

Så rullar kongressen igång. Talarlistorna fylls. Motionerna börjar betas av. Pressrummet – varifrån jag skriver denna blogg - är vid början av eftermiddagen knökfullt, alla arbetsplatser besatta. Men det glesnar, nu strax efter fem bara en handfull journalister här inne. Samtidigt meddelar presidiet att tidsschemat redan spräckts – men det har väl blivit tradition, för någon upprördhet går inte att spåra.

Dags för mig att lämna kongressen för idag, middag väntar, men kongressombuden får vackert stanna – de ska få lite mat först –förhandlingarna ajourneras inte förrän 24.00 i natt!

Ute väntar den annalkande vinterkylan, denna fredag 10 januari 2014.

”Nimis i Hammarbyskogen”

-->

Jag sträcker ut på min långpromenad trettondags afton 2014. Lämnar Tvärbanan och Hammarby sjöstad bakom mig. Går upp mot skogen på vägen bortom Hammarbybacken, som står öde och mörk. Skymningsljuset är helt försvunnet, men jogging- och promenadstigarna i Hammarbyskogen bort mot Nackareservatet och Hellasgården är upplysta, förbättrat under senare år. Dock på avsnitt där flera lampor i rad är trasiga får jag ta det försiktigt för att inte snubbla (- ska felanmäla till Idrottsförvaltningen när det är vardag igen, för det är Stockholms stad som ansvarar för både belysning och stig här).

  Det är en speciell känsla att vandra elljusspåret fram genom en i övrigt svart skog. Den totala frånvaron av snö och den artificiella, ganska hårda belysningen gör januaripromenaden till ett litet äventyr. Annars banala former lyfts fram, regn och fuktig dimma gör klippor och jord extra svarta, stenar blänkande i blötvädret. Kanske kan inspirera konstnären i mig nästa gång jag tar fram penslarna...

Så, efter  någon kilometer, vid sidan av stigen, står den där: En märkligt spång, ett broliknande bygge på höga ben. ”Gångbanan” av träbitar, mest lika grovt tillyxade vedträn. Vem kan, innan den började förfalla, ha vågat gå på den? Den är ju så smal – och högt över det, som en gång kan ha varit ett kärr, innan det sannolikt dikades ut och den stabila gångstig som finns idag anlades. Denna ”bro” måste med all rimlighet  i så fall haft ett räcke, men det ser jag inte ett spår av idag.

  Min tanke går osökt till Lars Vilks och hans fantastiska bygge ”Nimis”, det fantastiska konstverket byggt av drivved och spillved, 100 meter långt och, när "Vindarnas torn" åter kan resas efter att det vält under höstens stormar, 25 meter på höjden, vid Håle stenar i Kullabergs naturreservat. Kan det vara Vilks som med hammare, spik och en stor säck träbitar hedrat också skogen bortanför Hammarbyhöjden med ett besök?

  När i så fall? Hur länge har denna konstruktion stått här? Hur länge kommer den att få överleva?
  Jag kallar således min upptäckt "Nimis i Hammarbyskogen". Jag är full av frågor, men låter dem gärna förbli obesvarade för att ge fantasin utrymme.

Gör som jag – dra ut på upptäcktsfärd i den snöfria vinterkvällen, gärna med pannlampa - den hade jag glömt hemma igår. Du kommer att se, även det som du trodde dig känna väl, i ett nytt ljus!

Persien i Gröndal

  Nu blir det textreklam, helt medveten om det, men äras den som äras bör.

  Jag har ett ny-gammalt favoritställe: Gröndals Deli. Då jag gästar butiken/serveringen alltför sällan har den mellan varje besök hunnit förädlas och nu skulle jag vilja kalla den för ett riktigt mat-Mecka!

  Igår blev det, efter en något tröttande runda med rulltrappor upp ned, letande och sedan köande i butiker i den stora Liljeholmsgallerian, välgörande att dra sig undan till Gröndal och få sitta ned med en läcker cappucino ackompangerad med ett krispigt persiskt bakverk i detta orientaliskt orienterade kafé. Glömde tyvärr ta en bild på bakverket, det får istället bli en bild på föreståndaren själv och på det rika utbud ur vilket man kan välja  t ex en prisvärd 6-rätters buffétallrik.

  Ta Tvärbanan till lilla Gröndals centrum och du finner den totala kontrasten till de stora butiksgalleriorna och handelsplatserna.

Persien har en lång tradition av egen matkultur. I dagens Iran lever denna tradition kvar och hos Gröndals Deli vill man föra ut det persiska köket till svenskarna, ett kök som traditionellt består av vegetarisk mat och rätter med nöt- fisk och kycklingkött.

  Mittemot Coop Konsum har vi detta persiska kök. Bakom de orientaliska namnen döljer sig spännande rätter och smaker: Makdos, Baba Ghanouge, Kofteh, Mirza, Falafel, Hommos, Mastmosir m m. På sin informativa och snygga hemsida har Gröndals Deli dessutom innehållsförteckning för varje rätt!

  Min krispiga kaka från Iran, är en av det tiotal bakverk som bakas här på traditionellt vis, utan konserveringsmedel eller E-nummer. Det känns hälsosamt.

Foto© Anders Djerf 2013-12-21

Föreståndaren, ja. Han berättar att han jobbar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Lyckligtvis så såg han inte helt utmattad ut, trots mycket långa arbetsdagar, så några timmars vila kan han förhoppningsvis unna sig varje dygn.

  När inte hans egen arbetskraft räcker till får hustrun rycka in, och vid större cateringbeställningar får barn och bekantskapskrets ställa upp – ett genuint familjeföretag med andra ord.

  Flera tackkort fyllda med lovord från kunder som beställt buffé från Gröndals Deli’s catering står på disken, ett av dem från en beställning som gällde buffé för 204 gäster. En jätteleverans för detta lilla företag!

Så när den svenska julbordet avätits för femte gången, och inte är spännande längre – åk till Gröndal så kan både mage och ögon få något helt annorlunda – för visst ser det läckert ut?

Foto© Anders Djerf 2013-12-21

Vintersolståndet i Roslagen - den kortaste dagen

 Vår strand mot Arholmaleden - Arholma i bakgrunden - fredag 20 december 2013.

©foto- Anders Djerf

Årets kortaste dag - Årets längsta natt.

Bra att kunna åka ut till ön en vardag. Särskilt som det signalerats om sämre väder på väg. Kom ut i svarta kvällen på torsdagen. Igår fredag grydde en behaglig höstdag med en solglimt under förmiddagen. En stilla bris. Vår vik ligger dessutom i lä för sydvästen, som man räknar med ska friska i till kvällen. Ännu tomt i många hus, julfirarna kommer först nu till helgen – och då är jag i stan!
   Ute på viken inte bara ”vår” lilla svanfamilj, tre vuxna och två ungfåglar i sin brunaktiga fjäderdräkt, utan också hundratals med vigg! Försöker fånga dem i kameran, men det vill sig inte riktigt. När jag går ut på udden lyfter de i ett moln av fåglar, men återvänder snart efter ett svep över Arholmafjärden. Viggen är en härdad fågel, flyttar först när isen lägger sig. Denna december har de inte behövt oroa sig för det!
   Grästuvor och små gröna skott signalerar inte att det snart är julafton! I det mjuka dagsljuset är uddens klippor rosa. Blåstången i vackra nyanser av gulbrunt, så länge den är fuktig, den svepte vågorna under stormen Sven långt upp mot alhäcken. Denna ”Roslagsgödsel” som man skulle vilja hinna ta vara på, jättebra att lägga på potatisland och andra odlingar, den finns nu här i obegränsad mängd! Motiv att måla!
  Och ett arv att bevara, kustkultur och kulturarv, ett sjömanshemman med traditioner i generationer i en redarsocken av rang. 

 Fjolårsgräs och gammal gärdesgård på "Lindbergs".

©foto Anders Djerf 2013-12-20

   Men annars har inte stormen dragit med sig några träd på våra tomter, det var ju skönt. Bara några enstaka grenar här och var. Värre är det på det stora nya hygget, som gränsar till vår skog, där sparades en del ståtliga furor och andra träd på mer oåtkomliga bergknallar, men där är nu istället tjogtals vindfällen. Lite trist att de inte fick stå kvar.
   Med adventsstjärna tänd i stugan och julgranar, som jag ändå skulle gallra på egna tomten, hjälpligt hoplindade lagda över cykeln, med ryggsäck på ryggen och den bärbara datorn på pakethållaren, dags att leda detta ekipage de 2 ½ km upp till bussen.
  Det blev sedan många byten och en hel del kånkande – men nu har mamma sin Rumshamnsgran ute i radhuset på Lidingö!

21/12 Vintersolståndet 2013
önskas alla bloggläsare en
God Jul!

Tredje advent - Gallerisöndag!

Mörk och småregnig söndagseftermiddag i december. Norra delen av Kungsträdgården öde, som helhet ganska dött. Blank, våt och riktigt svart asfalt. Och till det en ökande vind. Men långt bort mellan skridskobanan och stora scenen lyser kulörta lampor - de svänger i vinden - en liten julmarknad, och glest mellan besökarna. Den lockar oss inte. Men utanför Wetterling Gallery lyser en marschall välkomnande och”gatuprataren” annonserar ”Julmarknad”. – Vi går in!

  Det blev en trevlig upplevelse tredje advent 2013: Wetterling gallerys Julmarknad – en annorlunda julmarknad som man själva skriver på hemsidan som jag sett nu i efterhand, och jag instämmer. Det var lätt att vi hade missat den – tur vi valde vägen genom Kungsträdgården!

På Wetterling Gallerys Julmarknad: Jennie Ekström och hennes detaljerat tecknade katter och fåglar, fyllda med humor och lekfullhet. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Luciadagen, i fredags, hade man slagit upp portarna till denna julmarknad där av galleriet noga utvalda designers, illustratörer och konsthantverkare erbjöd det man själv skapat. Och extra trevligt är ju att samtidigt träffa mannen, eller kvinnan, bakom verket. 

 Wetterlings design-julmarknad:  Designern Camilla Lundsten med ett urval av Littlephants muggar, en alla produkter hon har formgivit och säljer genom den egna varumärket. foto© Anders Djerf 2013-12-15

 Klar övervikt för skapande tjejer bland utställarna: Ingela P Arrhenius, Eleonor Boström, By Mutti, Lina Johansson, Littlephant (Camilla), Erika Vallin, Shabnam Faraee, Elin Johannesson, Nils Jarlsbo, Sofie Gillstedt, Eva Larsson, Jennie Ekström, Stina Lavenius, Kelly Lansman, Anna Wikberg, Henrik Fredberg, Jonas Frank, Cho Hyunjung, Yi Shen, Natalie Hallman, Lotta Lampa, Julia Gamborg, Julia Garnborg Nielsen, och kanske några till.

Vi gick åter ut i ruskvädret men behövde inte gå långt för att fånga sista chansen se ännu en utställning, som också den bara varit över helgen, målningar m m av Laila Orning och smycken av Lena Thorén Winbo. Laila som aldrig, aldrig använder pensel, bara spackelspade och palettkniv när färgen ska på duken (med ett litet undantag, erkänner hon, och pekar på några linjer i en av tavlorna) . Härligt friska tag i ofta stort format! De två utställarna jobbar tillsammans och låter sig inspireras av varandra, men ändå med helt skilda uttryck och material.

 På "SoStockholm" (f d galleri Doktor Glas) i Kungsträdgården: Laila Orning framför en av sina  senaste verk, en glad, abstrakt målning påtagligt inspirerad av EAN-koden. foto © Anders Djerf 2013-12-15.

  När jag skriver detta är båda utställningarna tyvärr redan avslutade, men om vi har tur så återkommer i alla fall Julmarknaden på Wetterlings med ny, spännande design nästa år – så håll ögonen öppna!